Lokaltidningen om nya regler på Skogskyrkogården – ”Nazi-korset” snart ett ont minne blott ?

Om Världsarvet Skogskyrkogården i Stockholm – som borde vara till för alla religioner och kulturer – inte bara en religion – nu innehåller ett politiskt kontroversiellt kors av mycket dubiös politisk härstamning, donerat av en påstått ”anonym” givare år 1939 (se tidigare inlägg) så är det tydligen inte det enda kontroversiella som försiggår på platsen, som lokaltidningen ”Mitt I” kan intyga.

Stockholms Stad, som förvaltar vad som skall vara en av mycket få multireligiösa begravningsplatser i hela Sverige, får skarp kritik, men man kanske inte skall bli alltför förvånad. Blir folk upprörda alls över något ”religiöst” eller med ”andlig” anknytning i vårt land numera, så är det ofta just i samband med begravningar eller kända begravningsplatser det sker. Jag tog redan upp några utländska exempel – det enorma Schlageter-korset i Düsseldorf, Tyskland, Francos grav i Spanien och man kanske också skulle kunna jämföra med Helgedomen och begravningsplatsen Yasukuni i Tokyo, där många krigsförbrytare ligger begravna (Hideki Tojo till exempel) samtidigt som Yasukuni också är ett minnesmärke för Japans väpnade styrkor rent generellt, vilket däremot Skogskyrkogården inte är – den saknar helt militär anknytning. Sajten ”green shinto” (som jag flitigt läser – Asatro och Japansk Shinto har faktiskt många beröringspunkter) har en del att säga om en nyutkommen bok, som tar upp helgedomens historiska roll.

250px-Skogskyrkogården_höst_2009Om en begravningsplats skall vara till för alla kulturer och religioner, är det fullständigt otänkbart att ”anonyma” personer skall kunna förstöra den för all framtid

Apropos förhållandena på Skogskyrkogården idag, skriver lokaltidningen ”Mitt i” från Söderort såhär:

Anhöriga förs bakom ljuset när Skogskyrkogården ändrar skötseln av gravarna. Det menar flera anställda på kyrkogården. Jordytan vid hundratals gravar har såtts igen med gräs, utan att de anhöriga tillfrågats.

Gravar från 2010 eller tidigare, där det inte finns några blommor eller prydnader, ska inte längre ha kvar jordytan framför graven. Där ska det sås gräs. Detta även om anhöriga betalar för att få jordytan skött.

– Det känns superfel att göra på det här sättet. Det är ett moraliskt bedrägeri. Jag sådde gräs på ett par gravar men nu vägrar jag göra det på fler, säger en anställd och visar en grav där färska gröna strån sticker upp ur den svarta jorden. Men enligt flera tjänstemän på kyrkogårdsförvaltningen är det praxis att så gräs på äldre gravar som ingen längre besöker. – Så här gör man på flera kyrkogårdar. Meningen är inte att blåsa någon utan att graven ska ge ett vårdat intryck, säger Kjell Wikberg, enhetschef för Skogskyrkogården och Sandsborgs kyrkogård. – Vi har aldrig upplevt det här som ett problem. Under alla år jag jobbat har jag kanske fått tio samtal om det här. Om anhöriga hör av sig hugger vi bara upp jordytan igen om de vill det.– Ja, om de blir väldigt upprörda får man väl kompensera på något sätt.

  • Lokaltidningen Mitt I, Enskede 2015-09-07

Kompensation är alltså möjlig. Reglerna görs om, och gamla gravrätter måste tas bort. Enligt den nutida svenska Begravningslagen från 1990 är huvudregeln att en gravrätt räcker 25 år, och att den kan förnyas så länge det finns efterlevande som besöker graven och vårdar den, men om inte, så kan graven faktiskt tas bort efter det att man försöker hitta rättighetsinnehavarna. Det innebär att det fula och vanprydande skräck-monumentet från 1939 också kan tas bort, precis som många Muslimer, Asatroende och Mosaiska Trosbekännare redan krävt.

För övrigt är det förbjudet i lag att låta sig begravas ”anonymt” i Sverige. De som förvaltar en begravningsplats måste göra en noggrann gravkarta, och noga hålla reda på den exakta identiteten för varje person på Kyrkogården, inklusive namn, personnummer, datum för födsel, död och gravsättning samt släktskap med levande personer, om några sådana nu alls finns i det här fallet. Detta framgår klart av 2 Kap till 5 Kap i den aktuella lagen, och man får heller inte neka personer med en viss religion att bli begravna på en allmän begravningsplats, som Skogskyrkogården faktiskt är. Med andra ord kan Asatroende mycket väl kräva, att få bli gravsatta i den stora gravhög som finns på platsen, och då bör det fula och missprydande korset verkligen flyttas, eftersom ingen vårdar det, ingen kan tala om vem som ligger under det, och ingen kan vara säker på den politiska lämpligheten hos detta hemska 30-tals monument. Hur det går till att flytta gravplatser finns också noga beskrivet i nämnda lag.

 

FOTOGRAFI Skogskyrkogården Almhöjden Cermoniplatsen Dammen 2010-2010 FOTOGRAF: Johansson, Ingrid. BILDNUMMER: Stockholms stadsmuseum, Sweden

Gravhögen och Ceremoniplatsen framför dammen på Skogskyrkogården bör i framtiden bli förbehållen de Asatrogna

Därför finns det inga hinder för att det opassande korset tas bort, och flyttas till något av de fem-sex fina kapell, som finns på Skogskyrkogårdens kristna avdelningar, och en förhoppningsvis mindre utmanande plats. Skall vi alls kunna leva i ett ”Multikulturellt” samhälle med religionsfrihet för alla, krävs det verkligen; att de kristna är beredda förhandla, och ta vissa allmänmänskliga hänsyn – det är allt jag säger.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s