Värdegrund, kontra tolerans och ”Väädegjuund, Väädegjuund”

I anslutning till gårdagens inlägg om praktiska resultat, faktiska observationer av verkliga förhållanden och det faktum att ett samfund eller en rörelse, som inte en enda gång på 25 år kan uppnå vad den sagt sig stå för, från första början; och som inte ens kan följa vad den sagt sig praktisera enligt sina egna stadgar och statuter (ja, det finns många sådana rörelser, nuförtiden – ni får själva tänka ut vilken organisation det i så fall skulle vara, som jag nu talar om) så måste man nog allvarligt ifrågasätta Värdegrunden eller Ledarskapet bakom alltsammans. Så mycket har jag redan sagt och skrivit.

Min egen närmast högre chef – i en del sammanhang – har tydligen liknande tankar och funderingar, för min uppmärksamhet har fästs vid en artikel ur DN, som chefen ifråga skickade ut som cirkulär. Etisk debatt är nämligen alltid intressant, och man kan som alltid fråga sig, vilket slags värdegrund folk – i motsats till fä – egentligen går efter. För ganska exakt ett halvår sedan – vi står nu som goda Hedningar tillsammans vid Höstdagjämningen, min chef och jag – skrev forskaren Mats Alvesson vid Lunds Universitet följande i DN:

 

Se upp för tomma ord. De vackra orden florerar i organisationers och företags ­värdegrunder. Men alltför ofta blir det en läpparnas bekännelse, som riskerar att släta över de verkliga problemen. Tjusigt värdegrundsprat är att börja i fel ända – praktiken måste komma först.

Värdegrunder är populära och varje offentlig organisation excellerar i tjusiga sådana. Tid, kraft och energi går åt att framhålla sin förträfflighet ifråga om moraliska dygder. Anspråket är att verksamheten genomsyras av en föredömlig värdegrund. Detta kan ses som ett marginellt fenomen, terapi för ledningar, konsulter och stabsfolk, men är symtomatiskt för en offentlig sektor som ofta fungerar ganska illa men är tjusig på ytan. Då värdegrunden framhålls som central för välfungerande verksamhet och man påstår sig ägna mycket tid åt detta finns skäl att slå larm.

Det är självklart inte så enkelt, som att det enbart är den offenliga sektorn detta skulle handla om. Detta tomma värdegrundsprat, utan verkligt innehåll och detta debila lallande ”väädegjund, jamen väädegjund” förekommer minst lika ofta inom politiken, näringslivet eller Förenings-Sverige också, eller vad det gäller den politiska korekthetens ständigt närvarande politruker, zampoliter och småpåvar av alla sorter. Liksom vad gäller rena skitstövlar, naturligtvis.

Hela tiden skriker man sig hes för formuleringar som ”tolerans” eller ”alla människors (påstådda) lika värde” och tror sig utöva ”godhet” när man i själva verket inte alls tänkt igenom saken, som ofta faller på sin orimlighet. Man kan nämligen inte och skall heller inte tolerera vad som helst. Påståenden som ”jamen det pågår en humanitär katastrof” rättfärdiggör inte massinvandring, till exempel, och har oftast inte med själva sakfrågan att göra. Tolerans borde nämligen också rimligen omfatta inte bara påstådda ”flyktingars” fri – och rättigheter, utan minst lika mycket den infödda befolkingens. Se detta klipp från Uppdrag Granskning, som hävdar att Polisen och andra myndigheter i Sverige står alldeles handfallna inför en del faktum, och att de inte ens förstått vad de ska göra åt dem, samtidigt med de gängse gaphalsarnas krav på ”toleraaans, toleraans” precis som vanligt…

Toleraaans_liten-221x300

Åter till Mats Alvesson, expert på Ledarskap:

Exempel 1. Ett större universitet framhåller värdegrunden som följer:

”Vi slår tidigt fast att universitetets verksamhet bygger på och förmedlar demokratiska värden. Självklart gäller lagstiftning som bland annat rör jämställdhet, särbehandling och diskriminering oss precis som alla andra. Bland de gemensamma och grundläggande förhållningssätten hittar vi respekt och tolerans, hederlighet och ärlighet, omtanke och engagemang, solidaritet och jämställdhet. Men vi förutsätter även att vi har en stor öppenhet och lyhördhet, att vår verksamhet bygger på tillit, samarbetsvilja och lojalitet, att inflytande och gemensamt ansvar är viktiga förutsättningar för ett bra resultat samt att vi ska vara generösa och uppmuntrande mot medarbetare och studenter.”

Det låter kanske utmärkt och invändningsfritt – och det är poängen med värdegrundsprat. Det skall vara fullt av positiva ord som alla tycks kunna acceptera. Men.

Om något är självklart, behöver man då påpeka detta?

”Öppenhet” och ”lyhördhet” är – liksom allt annat i texten – oklart, kanske inte gäller så många och kan också innebära modekänslighet och opportunism. Kanske ska universitet söka minska marknadsanpassning och politisk korrekthet och kämpa för integritet i stället.– —

Att personalen behöver få besked om värdegrunden – och informeras om självklarheter – är uttryck just för ringa tillit.

Vad betyder det att vara generösa och uppmuntrande? Att vara generös med att ge godkänt och höga betyg åt studenter? Att låta dem slippa obligatoriska element och få tid för arbete, festande och resor under terminstid? Att vara generös med befordran och forskningstid (ringa undervisning) för lärare? Att låta alla som är inne i systemet få fast tjänst (undgå öppna utlysningar)? Att hålla inne med kritik och tillåta svaga prestationer? Man kan också notera vad värdegrunden inte innehåller, det vill säga något om verksamhetens kärna. Är bra prestationer och höga krav i forskning, undervisning och studier inte viktiga värderingar? Hur är det med kritiskt tänkande och självständighet mot omvärldens brus, kommersialism, och politisk korrekthet? Kanske kunde en högkvalitativ verksamhet motivera minskad allmän generositet och i stället vara snål mot medelmåttiga prestationer och reservera generositeten för bra sådana?

Åter är det en fråga om vad man tar in, och vad man alls tillåter. Värdegrundsdravlet hänvisar inte till några praktiska, konkreta resultat alls, eller till några konkreta dokument, eller handlingsplaner.

Om man åtminstone hade skrivit: ”Vi tror på FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna” – så hade man åtminstone kopplat till ett faktiskt dokument, låt vara att detta dokument är väldigt vagt, och alldeles uppenbart kan tolkas på olika sätt. Världens Muslimer, inte minst de i Saudi-Arabien har till exempel sin tolkning av det begreppet, liksom om vad yttrandefrihet verkligen betyder (200 piskrapp, tycks det) samtidigt som vi här i Väst har vår.

Tolerance1

Tolerans för vad som helst, vem som helst, när som helst, hur som helst ?

Dagspolitikens många ord, typ ”flyktingstatus” till exempel, tycks ofta vara högst oklart definierade, även om just artikeln från DN i våras inte tagit upp detta närliggande exempel. Och vidare:

Exempel 2. En större kommun. I värdegrunden står det att:

”All verksamhet i kommunen ska bygga på hög kompetens, arbetsglädje och serviceanda. Som anställd i kommunen måste du ha en positiv människosyn, visa respekt och vara lyhörd …”

Det låter ju (som vanligt) fint och man kan bara föreställa sig att kommunens anställda befinner sig i ett ständigt lyckorus och att befolkningen lever i landet fullt av mjölk och honung.

Om nu ”all verksamhet” ska bygga på allt detta får man nog lägga ned en hel del och nöja sig med en liten verksamhet. Troligen finns hemtjänstpersonal, lärare och p-vakter med medelhög eller – ve och fasa – under genomsnittlig kompetens, måttlig arbetsglädje mm, vilka nog inte platsar. Och den som till äventyrs läst Freud, är bekant med mänsklighetens historia eller stöter på folk som är lata, besvärliga eller smårasistiska kan ha svårt för en entydigt positiv människosyn. Kanske är en komplex och nyanserad människosyn bättre än lallande positivitet. Men utan den senare hör man tydligen inte hemma i kommunen ifråga. —

Förr rabblades böner, nu är det värdegrundsord som håller humöret uppe och gör att man kan känna sig som en fin människa. I sämsta fall tas det här på stort allvar och en hel del energi går åt. Tjusigt värdegrundsprat kan sedan fungera som ett surrogat för en bra praktik.— — Det tycks vara det normala för svensk offentlig sektor – där skola, högskola, polis, försvarsmakt, arbetsförmedling, sjukvård mm ofta fungerar ganska illa i praktiken men i gengäld har förträffliga värdegrunder. Ibland står intensivt värdegrundsframhävande i omvänd proportion till en bra praktik. —

Det är illa att värdegrundsprat ofta är frikopplat från realism, praktik och prioriteringar. Hyckleri florerar. Men ibland kopplas värdegrund till praktik. Då kan det bli ännu värre. En lärare som inte accepterade bråkigt och störande beteende i klassrummet – och följaktligen fick konflikter med såväl elever som kolleger – blev kallad till rektorn för reprimander och sedermera erbjuden avgångsvederlag för att säga upp sig. Att ta fasta på det oacceptabla i elevbeteende var oacceptabelt. Värdegrunden är en ”positiv människosyn” – och då får man inte påtala det negativa, mer än undantagsvis. Om verkligheten inte låter sig bestämmas på detta sätt är det fel på verkligheten. I värdegrundsvärlden dominerar det som låter bra – lallande positivitet.

intersect49Vanlig åkomma, tyvärr – förment ”god” värdegrund men ingen blick för denna ”godhets” konsekvenser…

Samtidigt med detta Hedniska inlägg – som ni märker mycket politiskt – från närmast högre chef, så läser jag idag detta enfaldiga kladd på en eller annan påstått ”Asatrogen” sida, som i själva verket har väldigt, väldigt lite med begreppet att göra.

Som grov bark på ett gammalt träd / och svalkan av edsringen i min hand /Hur smakar min tro? /Den smakar likt sött, sött, mjöd

Kattskit och enfaldig poesi har jag för min del fått nog av. Återigen säger jag, att det är det faktiska resultatet, som räknas.

En person som verkligen druckit mjöd, vet att det inte bara behöver smaka som ständig sirap eller dåligt sötslisk – och här rör vi oss med en total nybörjare, någon som dessutom inte har så mycket respekt eller kunnighet inför ämnet. Respekt är nämligen något man får, om man faktiskt förtjänat det. Inte något som kommer automatiskt, ifall nu någon trodde det..

916b2ad2b491b51945b6b098a6a00e54 Accept-no-substitutes-straight

 

Ännu en god ”Värdegrundspolitik” – Asatrons sanna mjöd är inget för småttingar….

12047133_766379930151253_7569626109847787071_n

5 thoughts on “Värdegrund, kontra tolerans och ”Väädegjuund, Väädegjuund”

  1. Två ord är fruktansvärda i dag, det ena är utveckling. Det används alltid av makthavare när de fattar beslut som kanske inte alltid möts av den stora massan jubel. Mycket av utvecklingen är mest outveckling!

    Det andra ordet är värdegrund, detta hemsk ord används mest för att tysta det grundlagsskyddade fria ordet. På skolor och utbildningar används ordet som ett sätt att tysta kritiker och att förbjuda fritt tänkande. ”Visst har vi yttrandefrihet på X-skolan men vi har också en värdegrund…” eller ännu värre, vi har en värdgrund, och den måste alla följa”! Att man inte informerar vad värdegrunden består i gör saken mer otydlig, kanske är det medvetet då folk inte vet vad de får tycka och tänka så kan man sopa alla svåra frågor under mattan, man vill ju inte på något sätt stöta sig med värdegrunden. Ofta rättfärdigar de som talar om värdegrund att man måste mota bort vissa krafter i samhället, men då bryter man mot demokratins regel som säger att alla har lika mycket värde, även den som inte har makthavarna värdegrund har ändå ett värde och är inte värdelös!

    Själv har jag de senaste tre åren sagt att jag tror på yttrandefrihet, men då kommer det alltid en liten beskäftig Glasögonsmurf och säger att vi måste tänka på värdegrunden, för det har Gammelsmurf sagt, eller rättare smurfat.
    Så nu säger jag att jag tror på värdegrundsfrihet!
    Värdegrundsfrihet är de facto vad man för kallade yttrandefrihet!

    Gilla

    • Tack för en mycket lång och bra kommentar, nu när du skrivit en ! ”Värdegrundsfrihet” är som du sa ett mycket bra ord – mycket bättre än det nyligen lanserade ”Värdegrundsbrott” som man plötsligt kan bli dömd för, både i skola, samhällsliv och vissa underliga församlingar… Var tog den gamla hederliga yttrande- och åsiktsfriheten vägen ?

      Gilla

  2. När undertecknad växte upp så fick man lära sig att det som gjorde det demokratiska samhället bra, ja bättre än alla andra var just att man hade yttrandefrihet. Men i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet så hände det saker i det svenska samhället. Det gamla folkhemmet upplevde den stora krisen som väl vi fortfarande dras med i en och annan form. Men också att allt fler invandrare och flyktingar kom. Till skillnad från den tidigare arbetskraftsinvandringen så kom det alltfler utifrån Europa. Missnöje hos många väte, det latenta politikerföraktet tog på sina håll och ersattes av demokratiförakt, eller rentav demokratihat och detta blandades med negativa inställningar mot invandrare, samtidigt som det visades sig att det mångkulturella samhället inte var så bra.

    För att råda bot mot missnöjet så började makthavarna först med det traditionella sätet att tysta folk, nya lagar, hets mot folkgrupp lagen sågs över och moderniserades samt att man lätt såväl lärare som journalister börja debatter och resonemang som att man måste tro på demokrati för att ta del av den. Det var bara det att många av de som var kritiska till invandringen ansåg sig vara lika goda demokrater som de andra, ja om inte bättre, såväl ny demokrati som Sverigedemokraterna spelade på folkets, det vill säga majoritetens syn på saker och tig inte var densamma som hos politikerna från de etablerade partierna.
    Makthavarna började då rättfärdiga sig med att demokrati inte betyder att man får tycka och säga vad man vill utan demokrati är en slags morallära, än så länge har man inte vågat kalla det för religion som handlar om att n har en universell tro på att alla människor har lika rättigheter. Genom att gå från demokrati som politiskt system till en slags livsåskådning kunde man rättfärdiga sig, man kunde både vara i minoritet och ändå hävda att man trodde på demokrati som ska betyda folkstyre. Och här kommer värdegrunden in, värdegrundspratet är ett sätt att kunna tysta folk utan att ta i hård handskarna.

    Gilla

    • Instämmer med kraft – jag tror allt fler genomskådat det där med värdegrunden och de påstådda värdegrundsbrotten nu – DN:s debattartikel är ju på sätt ett visst tecken på det..

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s