Kultur i Oturen ?

Stackars Ingrid Lomfors ! Hon råkar vara Överintendent för ”Forum för Levande Historia” som det så vackert heter, en av Sveriges mera obskyra muséer eller kulturella institutioner, som mest ägnas centraleuropas historia under 1900-talet, samt ett par andra ”randfenomen” inom den svenska kulturen som inte har något större intresse för folkflertalet. Hon är dessutom ganska ny på sin post och skulle i veckan göra sitt stora framträdande på regeringens happening ”Sverige tillsammans” – där hon skulle hålla ”ett föredrag med ljusbilder” – nej förlåt vad säger jag – en Powerpoint-presentation, av det verkligt centrala i Regeringen Löfvéns Kulturpolitik.

Hon började sitt anförande med att konstatera, att Sverige inte har någon kultur alls, och heller aldrig haft någon. Svenskarna är nämligen dummare än alla andra folkslag, ja sämre än allihop, helt utan förmåga att skapa, tänka eller handla självständigt, eller för sin egen del upptäcka eller konstruera någonting – för allt har de hämtat utifrån, nämligen, och det utländska måste ägnas en närmast religiös eller vidskeplig tillbedjan, i alla fall om man heter Ingrid Lomfors, och liksom har lite otur när man tänker.

virto

”Beordrad” framträda – enligt henne själv. Eller ”ombedd”… ?

Hennes anförande – med dess rasistiska förolämpningar emot mer än 10 miljoner människor, framsagt officiellt – på Regeringen Löfvéns stora presentation och i rollen som Offentlig Tjänsteman har naturligtvis väckt djupt anstöt, och blivit föremål för många kommentarer – här ser ni en av de intelligentare, skriven av en ung Doktorand i Statskunskap.

Redan 2009 konstaterade kvällstidningen GT hur Lomfors ”fått sparken” (som man uttryckte det – man skrev faktiskt så !) från sitt jobb som ledare för Stadsteatern i Göteborg. Hon hade ertappats med osanning, kontra-faktiska påståenden så att säga, eller rena lögner – insinuerade tidningen – och kanhända blir det inte bättre den här gången. Man kan faktiskt säga, att Ingrid Lomfors betett sig som en skitstövel, först som sist. Dock gjorde hon hastigt ”en pudel” – och sa att hon bara blivit ombedd att hålla det stora föredraget, med proffsiga Powerpoints och allt. Och Sverige har visst en kultur – jodå ! – och ett eget språk dessutom, har hon framträtt i media och nogsamt förklarat. (”Ja det ska fan vara teaterdirektör” för att nu komma med ett ”kulturellt” uttryck)

Att göra en pudel Ord och uttryck 2005

”Det var inte jag – Det var inte jag – någon annan kissade i soffan på Röda Kvarn…”

Borta på ”Forum för Levande Historia” fanns en gång en riktig Överintendent, som hette Eskil Franck och som skötte sitt uppdrag med större urskiljning. Sedan dess har man nämligen bara haft tillförordnade Överintendenter, hur det nu kan komma sig, och Forumets eller Muséets budget har sjunkit från 45 till 44 miljoner på fem år – men dess eventuella nytta är numera starkt ifrågasatt, och årsredovisningen har svällt ut till mer än 60 sidor, med krångliga små diagram över förväntad nytta per arbetstimma, och annat sådant – som är rätt svårt att bevisa, och skäligen dunkelt tänkt, trots ett måhända ädelt uppsåt.

Vem ”ombedde” eller ”beordrade” Ingrid Lomfors att hålla sitt anförande, förresten ?

Uppenbarligen måste det ju vara någon högt uppsatt person, antagligen inom Regeringen Löfvén, för på en Officiell Regeringspresentation är sådant både brukligt och lämpligt.

Erik Helmerson, den katolske chefredaktören på Dagens Nyheter – tidningen som trots sina klara kopplingar till diverse kristna ”tankesmedjor” typ Seglora kallar sig ”oberoende liberal” – skrev i veckan en mycket välfunnen krönika – som på sitt sätt är liberalare än Svenska Dagbladets. Visserligen brukar han och jag ha motsatt syn på det mesta ibland, men i veckan konstaterade han att ”Ministerstyre” på kulturens område sällan är bra och rimmar väldigt illa med den svenska demokratin. Han skrev att viss kulturpolitik, företrädd av vissa partier – borde förmultna som den gödsel och dynga den är – ja förlåt att jag blott citerar, men det här med ”förmultna” och ”gödsel” är hans ord, inte mina..

2831006

I veckan skrev jag själv – också helt osökt – att man inte ska gå på vad sk…. som helst, särskilt inte om någon kommer och kallar hela föroreningen, eller rättare sagt den smutsiga lögnen för kultur.  ”Forn Sed” existerar inte, och har aldrig existerat, till exempel – lika lite som ”Vattensprutande älgar” och andra märkvärdigheter i den stilen. Försöken att vanställa hela länder, hela kulturer måste stoppas, i kunskapens och sanningens namn, och för att citera Statsvetare Wennström:

Detta förnuftsvidriga uttalande, av en historiker därtill, väckte med rätta viss uppmärksamhet och kallades av dess kritiker för vad det var: en förolämpning. Mot såväl infödda svenskar som mot de invandrare som försöker tillägna sig den svenska kulturen i hopp om att förstå och bli en del av sitt nya land.

Lomfors försök till förtydligande i efterhand, ”all kultur är dynamisk”, är så självklart att det framstår som meningslöst att påpeka, och ger snarare intryck av att hon försöker ta tillbaka ett uttalande som fick mer motstånd än hon hade räknat med. I hennes presentation stod nämligen, ordagrant, ”Det finns ingen inhemsk svensk kultur”.

Det är inte konstigt att hon bara förväntade sig medhåll. Denna typ av historieförfalskning är till stora delar det officiella Sveriges syn på svensk kultur och historia.

  • Johan Wennström i Svd, 2015-10-22

Och apropos detta med grova, rasistiska förolämpningar, rakt upp i ansiktet på mer än 10 miljoner svenskar. I veckan har en riktig liberal, nämligen Jasenko Selimovic från Folkpartiet (inte en katolsk liberal, eller ens en liberal katolik, även om Helmerson kan räknas till de liberala katolikerna. Han accepterar tanken på såväl abort som preventivmedel) skrivit följande, apropos vissa ”kulturella” utspel:

plumpa påhopp på kulturarvschefen Qaisar Mahmood och SvD:s ledarskribent Ivar Arpi. Att göra Ivar Arpi till en nazist och beskriva Mahmood som rasförrädare som ”älskar Sverige och svenskarna så hårt” att han ”suger av dessa härliga Vasaättlingar” — Många kritiker har menat att ”satiren” har rasistiska undertoner. Det är förvisso sant. Men den har ett specifikt syfte, en mening, den vill något bortom en personlig kränkning av två individer. En offentlig uthängning, i en bok, vänder sig till många fler, den skickar ett meddelande: ”Om ni gör som Mahmood och Arpi – kommer det gå så här för er också. Ni kommer att dingla här, inför hela Sverige som någon som suger av en vit svensk, eller som en nazist. Vill ni det?” — — Varför är Qaisar Mahmood och Ivar Arpi så hatade av Rummets författare? Eller för att vidga frågan: varför hatas Alice Teodorescu, Sakine Madon, Hanif Bali, Gulan Avci, Luciano Astudillo, Nyamko Sabuni, Bawar Ismail, Mauricio Rojas, Robert Hannah, Nalin Pekgul, jag och många andra som har blivit kallade för husneger, husblatte, rasförrädare, Onkel Tom och mycket mer? Varför så brutalt?

  • Jasenko Selimovic i DN, 2015-10-20

Ja, varför är Riksantikvarieämbetet så hatat, till exempel ? Varför skriver man offentligt, att dess chef ”Suger Kuk” ? och att Ivar Arpi – ledarskribent på en verkligt liberal tidning – skulle vara Nazist ?

Så många frågor, men så få svar i det den offentliga lögnens och förolämpningens Sverige, företrätt av idel Skitstövlar, som nu håller på att växa fram. Jag låter Johan Wennström få sista ordet:

När jag steg in i den på utsidan anonyma lokalen kändes det nästan som att besöka en underjordisk motståndsrörelse, bestående av helt vanliga människor som lite i hemlighet hade förenats i sitt intresse för bildning och kultur. En motståndsrörelse inte bara mot den påbjudna synen på svensk kultur, utan kanske även mot historielösheten i allmänhet. Några namnkunniga deltagare av ”snille och smak” tyckte till min förtjusning att det var en mycket passande beskrivning.

Ja, varför måste man känna sig som en motståndsman för att man uppmärksammar sin egen kultur?

  • Johan Wennström i SvD, 2015-10-20

Därför att det handlar om motstånd, svarar jag. Motstånd mot den Sverigefientliga rasismen. ”Motståndets Estetik” som redan Peter Weiss skrev om. Välkommen till det Hedniska lägret, govänner ! Nu känner ni -ända in på skinnet – hur det är att vara Hedning, och Asatroende, för den delen. Precis som jag har ni råkat avslöja ett eller annat som fullständigt orimligt, ja lögnaktigt, och ni längtar efter sanningen.

Hat och beskyllningar, ända uppifrån Löfvén och hans Regeringskansli. En urartad kulturpolitik, och andra slags politiska sammanbrott och fadäser på löpande band, kanske inte bara under den sista veckan. Anklagelser för nazism, än det ena och än det andra – saker som helt faller  på sin egen orimlighet – och som – i likhet med själva begreppet ”forn sed” och andra dumheter i Hedendomens lilla värld, helt enkelt inte kan vara sanna…

Sanningen finns därute. Utanför politikens Värld, och i ett helt annat rum än det ni vanligen besöker. För att utöva en kultur, måste man först omfatta den, vara den, lära känna den och delta i den. Till det behövs kunskap, kanhända som den jag tänkt beskriva i nästa inslag, apropos det här med verklig kultur, förresten…

images-6

 

2 thoughts on “Kultur i Oturen ?

  1. Redan Alexander den store var besatt av mångkultur. När han erövrat Persien försökte han tvinga sina soldater att gifta sig med de besegrades kvinnor. Genom att blanda grekiskt med persiskt hoppades han kunna förena olika folkgrupper genom blandning. Idag är många makthavare besatta av mångkultur och globalisering. Dels handlar det om ekonomi. I en global värld är det ju praktiskt att folk är globala. Små oberoende nationalstater är inte önskvärt idag. Sedan finns det en naiv tro att det är skillnaderna mellan folken som gör att krig uppstår. Tar man bara bort folks nationella identitet så blir det fred på jorden. Blanda alla raser, folk, kulturer och avskaffa alla gränser så blir det fred på Jorden i all evighet. Lite ironiskt är det ju att dessa världsförbättrare faktiskt gör att det blir konflikter mellan folk.

    Gilla

    • Ja, det är just det… Och det underliga är att ibland kommer det ständiga kravet på ”obligatorisk mångkultur” – eller snarare de väldigt naiva tolkningarna av vad Mångkultur i själva verket är – för det är ju vad det handlar om i detta fall – upp ända på Regeringsnivå, i vad som skall vara Officiell Kulturpolitik för ett helt land – och då blir konsekvenserna som vi sett alldeles absurda.

      Jasenko Selimovic är inne på exakt samma tanke, när han kommenterar den filosofi, som lanserats i den nya antologin ”Rummet” och nämner klara självmotsägelser även där

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s