Behövs det en ”6 November” rörelse i Sverige ?

I Sverige är det inte många, som firar 6 November längre. Gustav II Adolfs minne har förminskats och förlöjligats, och i den mån man nu minns honom alls, sker det i form av en fånig gräddbakelse. Ändå var det han, mer än andra Kungar och regenter, som lade grunden till det moderna Sverige och det sekulära samhälle vi nu har turen att leva i. I andra länder är det förstås helt naturligt att få fira nationella minnesdagar, och nästan varje stad i Italien har sin egen ”Viale XX Decembre” eller något ditåt – alltid finns det något viktigt datum man firar. I vårt eget land fick vi inte ens ha en egen nationaldag förrän år 2005, och varje försök att ge vårt land en egen kulturell identitet, moralisk ryggrad, sammanhållning och styrka, rubriceras ofelbart i media som något helt annat.

Gustav Adolfsbakelse

Varför skall vi ständigt behöva dras med dem, som förminskar, förlöjligar och drar ned vårt eget historiska och kulturella arv ?

Vad Gustav II Adolf gjorde, är värt att komma ihåg. Under hans företrädare, Karl XI hade Sverige drabbats av en katolsk invasion från Europa – Polackerna låg bakom – men de hade kastats ut ur landet. Han förstod, att pågår det en internationell kris i omvärlden, så finns det bara ett enda sätt att komma till rätta med det. Man kan inte som vår nuvarande Regering stå helt passiv, och bara vänta tills problemen kommer rakt in i det egna landet. Istället måste man bekämpa dem och ta i tu med dem på plats, nere i Europa. Somliga säger att ”historien upprepar sig”. Det är förstås inte alls sant, utan bara bullshit. Historien upprepas i själva verket aldrig. Tänk efter själv. Vårt lands historiska situation är numera helt annorlunda än den var på 1600-talet, och det är resten av Europa och Världens också. Men det går att hitta analogier, jämförelser – om de är relevanta nog vill säga – och dra lärdomar av vad som hänt förr…

Gustave_Adolphe_at_Breitenfeld-Johann_Walter-f3706497Gustav II Adolf höll Katoliker och Islamister utanför Sverige och Europa – nu bjuder vi in dem till vårt land…

Hundratusentals svenskar har dött för att hålla saker som islamism och katolicism utanför vårt land. Numera bjuder vi in dessa två religioner igen – i namn av att vi ska ha ”religionsfrihet”. men Gustav II Adolf visste bättre. Han förstod, att så länge vi har den sortens läror mitt ibland oss, så tenderar de alltid att bli en ”stat i staten” som underminerar både rättsväsen. politik och allting annars – och till slut tas vår egen frihet och oberoende ifrån oss.Vi har all andledning att minnas våra förfäder – och vad de gav sina liv för – och vi borde minnas det på ett bättre sätt än idag.

Så kunde vi inte ha det. Gustav II Adolf ordnade lagstiftning, instiftade Länsstyrelser, effektiv förvaltning, Universitet, Högskolor och mycket mer. Han insåg tidigt, att ett starkt militärt försvar var det enda, som kunde garantera långsiktig överlevnad. Tyskar, Ester, Letter, Finnar och många andra folk ingick i hans välde – men bara ett enda språk gällde i officiella sammanhang – inom det egna landet. Svenska. Ingenting annat. Inga konkurrerande språk, inga konkurrerande nationer fick komma in, och upprätta egna stater på svenskt område.

gustavusadolphus_flg

Gustav II Adolf var heller aldrig främlingsfientlig. De som verkligen hade något att bidra med till hans svenska samhällsbygge – en nation som står kvar, än idag – fick gärna bosätta sig här, så länge de arbetade och bidrog till landets utveckling och tekniska framsteg. Vallonska smeder – ofta förföljda protestanter – kallades in från Belgien. Men emot de som inte bidrog, vägrade att följa lagarna och hela tiden terroriserade den inhemska befolkningen, var kungen inte nådig. Rörande tattarna, som under hans regering blev fler och fler, skrevs det till exempel:

”Tattare borde jagas af rijket och aldrig tillåtas att löpa i städer och byar till att bedragha och beswära folk eller med trulldom, tiufwerij och puckande skada och betunga landet”.

interviewed+FBHur kan vi alls tillåta, att fientligt sinnade minoriteter tar sig in på svenskt område, ockuperar delar av vårt land och utropar egna stater, helt i strid mot både våra egna lagar och internationell rätt. De måste UT HÄRIFRÅN !!

Detta var kungsord. Och vad Gustav II Adolf lovat, brukade han också hålla. Han var inte någon Löfvén, som ena veckan påstår att Sverige skall ta emot 190 000 nya invånare i namn av att de påstås vara ”flyktingar” som måste komma hit pga sin egen säkerhet (det måste de inte alls, de var lika säkra i Turkiet och alla andra länder de passerat igenom) och sedan – andra veckan – tar tillbaka vad han sagt inför de hjälpsökande, och påstår något helt annat. Sverige måste ha en trovärdig utrikespolitik, som kan sätta hårt emot hårt, och som inte förlorar ansiktet gentemot andra länder. Det förstod Gustav II Adolf också, lika väl som alla hans duktiga administratörer, Riksbyggare och skickliga rådgivare. Vad gäller den internationella diplomatin på den tiden, skrev Axel Oxenstierna till sin Johan Oxenstierna:

Vet du inte, min son, med hur litet förstånd världen styrs.

De är ord vi kan minnas idag, med tanken på hur Sverige och Regeringen Löfvén nu hela tiden misslyckas vid EU:s diskussioner, och till och med Danmark – ett nära grannland – deklarerar att vi aldrig någonsin mer kommer få den minsta hjälp från deras håll.

malmöSläpper man in fienden i det egna landet, får man också ta konsekvenserna. ”Krukan går ofta så länge till vattnet, att hon spricker” sa Gustav II Adolf, och därmed menade han, att det finns gränser för allt, tom för välvilja…

3600799_1200_675

”Land skall med lag byggas !”

På Gustav II Adolfs tid fanns inga tidningar, och inga media alls. Men bara ett tiotal år efter hans död, grundades vad som fortfarande är Sveriges äldsta officiella nyhetsorgan. Och nyheterna om hans internationella engagemang – parat med uppbyggnaden av Sverige till en stor nation med stormaktsstatus – en status vårt land aldrig förr och aldrig senare haft – spreds över Världen. Många nationer, särskilt England, såg vad Gustav II Adolf gjorde med allra största gillande, och man insåg till sist att vad Sverige gick i bräschen för var ett nytt slags sätt att tänka, om en värld byggd på säker nationell grund, utan religiös fanatism, utan ”multikulturalism” eller andra avarter…

bild87850

The times and places of every action, being so sufficiently observed and described, so that the reader can fins both Truth and Reason in it” (ord, som förpliktar)

Slaget vid Lützen, där Gustav II Adolf till sist mötte sin död, den 6 November – var faktiskt ett slag som Sverige vann, och inte en drabbning som man förlorade. I spetsen för Smålands Ryttare – som fortfarande finns kvar – stupade ”Lejonet från Norden” emot den katolska övermakten, men vad hade hänt, om han lyckats ? Det hade inte funnits några katoliker eller något CDU i Sydtyskland, till exempel. Inte i Frankrike heller. Påveväldet hade tryckts tillbaka, söder om Alperna där allt sådant hör hemma, och ett försvagat Habsburg hade aldrig någonsin behövt släppa fram turkarna ända till Wien.

luetzen_03

Modern slagfältsarkeologi från 2006 har visat, hur bra den svenska hären stod emot…

lutzen1632-8

Vi har mycket att vara tacksamma emot Gustav II Adolf för. Han förtjänar att ihågkommas bättre än med enstaka bakverk och andra fadda skapelser. Kanske behöver vi fler ”6 November vägar” eller ”sjättenovembergator” – den enda vi har går genom Älvsjö, i vår huvudstads södra delar – men ännu hellre en ”sjättenovember-rörelse”. Vårt land måste förbli fritt. Vi kan aldrig aldrig någonsin, som nyss i Malmö – tillåta, att främmande nationer ockuperar delar av vår stats territorium, och upprättar ”konkurrerande stater” på svensk jord. Allt sådant måste bort, och allt sådant måste försvinna. Till och med Stefan Löfvén — fast mer eller mindre inkompetent till att styra landet genom den senaste – av honom själv delvis framkallade ”flyktingkrisen” – har faktiskt börjat inse det.

Nu är det redan 7 November, och här är allt lugnt. Men för hur länge. Hur länge ?

PPEULAGER2-20150624Inga ockupanter på svensk jord ! Avhys dem – Avhys allihop !!

One thought on “Behövs det en ”6 November” rörelse i Sverige ?

  1. I Uppsala kämpar universitet vidare med att hylla Gustav Adolf. De hyllar honom ur ett lärdoms perspektiv som sig bör för Gustav II Adolf den store donerade mycket till universitetet och utan honom hade det troligen inte funnits något lärdomscenter i denna stad.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s