”Vem kom egentligen på det här med Monoteismen ?” – SvD recenserar en ny bok…

SvD eller Svenska Dagbladet har nyligen publicerat en länk till en artikel från 2012, som handlar om hur den ovanligt krystade och snedvridna föreställningen att det bara finns en enda gud först uppstod.

Monoteismen är en mycket farlig uppfattning, som har kostat hela mänskligheten mer krig, mer lidande, mer tårar och mer terrorism än alla andra idéer och mänskliga påfund tillsammans, inte minst därför att alla dessa sjuka Monoteister hela tiden insisterar på, att det just är deras ende gud som har rätt, och därför gång efter annan börjar föra krig emot alla andra människor på vår planet.

MONOTEISM ”Moses trodde inte på Gud”, konstaterar den franske religionsforskaren Jean Soler i en ny bok om uppkomsten av föreställningen att det bara finns en Gud. Historien om hur de ”etniska gudarna” förenades har redan väckt kontrovers. — — Efter att i tre verk under samlingstiteln ”Aux origines du Dieu unique” (I spåren efter den ende Guden) ha behandlat olika aspekter av problemet, ställer han i sin senaste bok frågan Qui est Dieu? (Vem är Gud?, Editions de Fallois, 124 s).

Det nya i detta franska verk från 2012 är upptäckten att ”gud” som han framställs i Bibeln, omöjligt kan sägas ha existerat före sådär 600. fk Hebréerna hade inte något skriftspråk alls före sådär 700-800 fK, och någon ”Abraham” fanns aldrig, lika lite som någon Isak eller Jakob. Allt det där är bara legender. Man har aldrig hittat några arkeologiska spår för att något ”uttåg ur Egypten” emot Kaanans land alls existerat, men Jean Soler tror ändå på existensen av en historisk Moses, även om denne Ahmose – som han bör ha hetat – han var ju Egyptier från början – inte alls trodde på någon ”gud” eller Jahve…

Om Moses alls existerat, bör han ha gjort det på 1200-talet fK, men innan dess skapades själva Monoteismen av en svårt missbildad person med en sjuk hjärna... Det var så den alls kom till Världen.

akhenaten1Föreställningen om en enda ”Gud” var en mycket sjuk mans verk. Det var också en Totalitär Förkunnelse, ända från första början…

I det gamla Egypten hade man alltsedan fördynastisk tid, eller sådär 5000 år Fk – 7000 år före vår nutid – levt med föreställningen om flera gudar eller sammansatta krafter i tillvaron, och så var det också överallt annars på vår planet. Under den Viktorianska eran på 1800-talet fanns det visserligen en del tidiga socialantropologer som James George Frazer som med sin bok ”den gyllene grenen (1890) försökte tvinga på mänskligheten föreställningen om någotslags ”Ur-monoteism” som aldrig funnits, och som sedan visat sig vara en helt felaktig teori, när det gällt att förklara religionernas uppkomst på Jorden.

Frazer tog ett Algonkin-indianskt ord ”Manitou” – som ursprungligen betydde en skapar-ande (inte så unikt, massor av folkslag från Kineser – med P’an Ku till Nordbor – med Ymer, Urjätten hade sådana Skapare, men de var aldrig någonsin allsmäktiga, utan måste dela sin skapelse med massor av andra gudar, liksom Ptah i Egypten, också en skapare – men inte alls allsmäktig) och förvred det efter sina kristna, Viktorianska fördomar. Senare forskning har vederlagt honom på alla punkter. Farao Akhenaton, som regerade i mitten på 1300-talet fK var den allra förste Monoteisten, och han var mycket riktigt sinnessjuk, eller åtminstone epileptiker, och svårt drabbad av både tuberkulos och polio... för att inte tala om generationer av inavel, vilket gjorde den 18.e dynastins historia ovanligt kort – den varade inte ens i 100 år.

Tutankhamun-tomb-525480Fysiska rekonstruktioner som gjorts av vad som antas vara Akhenatens kvarlevor, och hans efterkommande, visar att de allesammans var svårt missbildade..

Under ”Gamla Riket” i Egypten hade Per’aa eller ”Det stora huset” eller själva Farao-värdigheten varit till för att ge folk arbete och bröd. Farao skulle hålla igång offentliga byggnadsprojekt med prästernas hjälp, och dessutom leda landet i krig emot yttre fiender, om det nu behövdes. Ramses II till exempel, var just en sådan Farao eller värdig härskare – men inte enväldig. Han regerade hela tiden med prästernas, eller de olika gudarnas hjälp. Först när Egypten befann sig ordentligt på ”dekis” och längesen mist hela sin storhetstid under ”det mellersta riket” och vad man kallar invasionen från Hyksos eller Sjöfolken – en våldsam invandringsvåg – kom en fullständigt urartad figur som Akhenaton fram, och kunde gripa makten med en lokal solkults hjälp. Egentligen var det först i det femte året av Akhenatens regering, som han lät ”Farao” bli titeln för en allsmäktig envåldshärskare och började kräva att alla skulle tillbe ”hans” personliga gud, en solgud vid namn Aton, som skulle ersätta den gamle, vänlige och tolerante Amon som alla Egyptier redan kände till.

Ännu fler sinnessjuka idéer följde. Akhenaton började lida av förföljelsemani, och konstruerade en helt ny huvudstad ute i öknen, som alla hans tillbedjare skulle bo i. Efter mindre än nio år av detta, gjorde folk uppror, och allt gick tillbaka till det gamla vanliga, dvs ren Polyteism och inget annat. Återigen fick man fira den kända Opeth-festivalen, och ge varandra gåvor och presenter i vad som var en fornegyptisk, polyteistisk variant på julafton.Man kan tänka sig lite hur det var, när folks mer än 3000 år gamla traditioner plötsligt slogs sönder på grund av en sjuk människas nycker – ungefär som om Stefan Löfvén idag skulle påbjuda kulten av den nya Mångudinnan Mona – kräva att alla skulle tillbe henne genom att recitera ramsor som Hell stora Mona, full av Toblerone !” – vilket nästan var vad Akhenatens sk ”Solbön” faktiskt handlade om. Alla tvangs rabbla den, morgon, middag, kväll.. Akhenatons namn, däremot, höggs till sist bort från alla tempel och statyer – och Tut-Ankh-Aton, en av hans efterkommande – fick byta namn till Tut-Ankh-Amun efter guden Amon istället, innan man mördade honom – för säkerhets skull.

Här kunde Monoteismens äckliga och motbjudande historia ha slutat, en gång för alla – som ett skäligen misslyckat socialt experiment i jätteformat, genomfört av en ond diktator. Men – icke ! Ett litet slavfolk – Hebréerna – som hade tvingats arbeta i El-Amarna och de andra av Akhenatens jätteprojekt, tog fasta på idén – när alla andra glömde bort den. Monoteismen gjorde att de skiljde ut sig – och kravet på absolut makt ledde till en ”framgångsfaktor” som alla senare envåldshärskare i historien inte varit sena att ta till sig… ”Ignorance is strength” sade en gång George Orwell – och det får man hålla med om…

cardinalhEnvåldshärskare och Diktatorer har i alla tider stöttat sig på Monoteistiska religioner..

I Egypten, däremot, skulle långt senare en koptisk kyrka födas, som liksom katolikerna blev ”pseudo-polyteister” – för helt och hållet försvann inte Polyteismen från några kristna länder heller –  Helgon och Jungfru Maria kom i de gamla, undanträngda och förtryckta gudarnas ställe – samtidigt som föreställningen om den ”allsmäktige” guden fortsatte att orsaka så mycket ont. Egentligen, säger SvD, var det bara från och med Kyrkomötet i Nicea, 325 AD, som man alls hade någon föreställning om någon ”Gud” eller någon kodifierad ”bibel”.

Äldre än så, är Monoteismen alltså inte – och i namn av medmänsklighet och tolerans, liksom åsiktsfrihet (för att bara tillåta en enda gud ÄR fel – oavsett vad man tycker eller vilken religion eller livsfilosofi man än bekänner sig till )– nu lämnar allt fler och fler människor och nationer den !

0547c89216d6bd4b8cd6d16f2db4240978b95fef14345c542e2acd9d05d8c4a8_1

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s