I vilket Erik Helmersson, DN vågar angripa STASI-Kyrkan och ”Statskyrkan”

Erik Helmerson, DN:s katolske chefredaktör och jag må ha olika åsikter i en del andliga ting, men kanhända inspirerar vi varandra. I fyra år och mer har jag troget läst många av hans debattinlägg och krönikor – och påfallande ofta finner jag vad som framförts i dem vara mycket vettigt skrivet och väl formulerat. Jag har tidigare klagat på, att ingen i den svenska pressen eller i ”gammelmedia” vågar ta sig an det faktum att ”Svenska” Kyrkan eller den Evangelisk-Lutheranska Ockupationsmakten numera har knappt 63,5 % eller mindre av vårt folk som tvångsmässigt kollektivanslutna medlemmar, som är med mest av rutin och gammal vana.

Idag ger mig Erik Helmerson svar på tal, och ger oss alla en lång artikel, som ger vid handen att resterna av den gamla Statskyrkan och STASI-kyrkan – ledd av en kvinna som i mer än tio år samarbetade med den östtyska regimen faktiskt inte alls är en andlig organisation, som de flesta vill tro, utan en politisk sådan. Och kyrkor och samfund som säger sig vara just ”andliga” ska inte syssla med partipolitik – det är kontentan av den välskrivna artikeln.

The Separation of Church and State_gifHela tiden får vanligt folk och vanliga svenskar sitta emellan – När ska du själv GÅ UR Kykran och GÖRA DIG FRI… Käre läsare…

Idag släpps också en debattbok från Timbro Förlag kallade ”Omvägen till gud” skriven av bland andra religionshistorikern Eli Göndör – och han visar hur den sk ”Broderskapsrörelsen” inom Socialdemokratin – ett slags svensk motsvarighet till det muslimska brödraskapet i Egypten hela tiden försökt styra Sverige i alltmer kommunistisk och vänsterinfluerad riktning, som ett slags ”Stat inuti Staten” och hur detta fortsatt, till och med efter det att Statskyrkan officiellt upplösts år 2000, och denna hemliga organisation bytt namn till ”tro och solidaritet” med bland andra Anna Ardin (kvinnan bakom Assange-affären, där en spräckt kondom plötsligt förvandlades till våldtäkt, och gav flera års oavbruten husarrest för just Assange – mycket kristligt som vi alla förstår…) som en av denna skumma rörelses ledande namn.

Hela ”Svenska” Kyrkan är fortfarande ett Socialdemokratiskt maskineri, skriver Erik Helmerson. En förlängning av parti-apparaten, för

I dag, 40 år senare, är gränserna ibland suddiga mellan socialdemokrati och kyrka. Partiet är skickligt på att mobilisera inför kyrkovalen, och eftersom få av kyrkans medlemmar röstar blir S-inflytandet stort. Flera av de tongivande rösterna – som Helle Klein, biskop Eva Brunne och förra LO-basen Wanja Lundby-Wedin – har S-bakgrund.

Tankesmedjan Seglora har länge varit ledande i att ange riktning för de radikalare delarna av Svenska kyrkan. Tonen mot motståndare på nätet har, för att uttrycka sig stillsamt, varit långt från att vända andra kinden till. Pengarna kommer bland annat från kollekt i  Stockholms stift – där Brunne är biskop och Helle Klein varit präst.

Och inte bara det. Anfallen på oliktänkande – med Parti-piskan som tillhygge – eller ännu skummare metoder – känns igen. Vi har Biskop Eva Brunnes applåder för knivhuggningar av ett visst annat partis representanter i Malmö, och hennes halvhjärtade ”ursäkter” efteråt. De kristnas eviga försök att ”Kapa” den svenska Riksdagens högtidliga öppnande, en ren skändlighet – eftersom vår Riksdag och vårt Parlament inte skall styras av vissa intoleranta religiösa grupper. Vi har tvångsskatterna, det moderna tiondet, nu omgjorda till ”kyrkoavgift”, förtrycket av barn i Sverige – med ”obligatorisk religionsundervisning” och ”skolavslutningar i kyrkan” osv.’

CerebusPopeCommissionKristendomen är en väldsfrånvänd och TOTALITÄR IDEOLOGI – det är mycket viktigt att förstå… (Teckning av Dave Sim, kanadensisk serietecknare)

Helmerson nämner givetvis inget av detta – eller farorna med kristen religion överhuvudtaget – men även han undrar liksom jag om vi egentligen är betjänta av en ”stat i staten” som dessutom är ett enda partis politiska redskap – oberoende av vad vi nu tycker om det partiet, eller inte…  Och han avslutar:

Svenska kyrkan är, med sina 6,3  miljoner medlemmar och stora ekonomiska tillgångar, en enorm maktfaktor i samhället. Det talas helt enkelt för lite om vad kyrkan gör, och borde göra. Sedan 1968 har den teologiska verksamhet blivit allt mindre relevant och den politiska allt intensivare. Är det verkligen vad medlemmarna efterfrågar?

Hitler_Kirche_1934__429794g1 indexTOTALITÄRA REGIMER typ Hitlers Tyskland och Stalins Sovjet, förlitade sig också helt på en ”ohelig allians” med kristna kyrkor… Och hur är det hemma hos Putin och Trump idag ?

8 thoughts on “I vilket Erik Helmersson, DN vågar angripa STASI-Kyrkan och ”Statskyrkan”

  1. Hitler, Mussolini och Stalin var knappast kristna. Hitler var nog religiös men att han trodde på Jahve och Jesus gjorde han inte. Mussolini var ateist, Stalin likaså. Om inte annat att man inte kan vara kommunist och troende. Men alla hade de förstånd och kanske även cynism nog att använda den kristna religionen när de märkte att den kunde användas för deras syften.
    Värst, eller bäst var den italienske politikern. Han är ju grundaren av Vatikanstaten!

    Gilla

  2. Sant de var nog inte kristna, de tre herrarna, samtidigt kan man dock se en stor likhet mellan kommunism, nazism och kristendom/islam förutom alla folkmord, erövringskrig, förföljelse, terrorism, förtryck mm de orsakat. Det faktum att de alla tre är totalitära, tolererar intet emottagande, tror sig vara ofelbara och sitta inne på sanningen, och ha tolkningsföreträde, ser allt i svart och vitt. De ser även upp till mer eller mindre gudomliga , ofelbara ledare vars ord/order inte får ifrågasättas Muhammed, Jesus, Hitler, Stalin, Lenin, Mao, Pol Pot mm. De reducerar också individen och människor ses mer som kollektiva får som måste ledas in på den rätta vägen, vi görs till slavar under politiska/andliga doktriner som upphöjts till absoluta sanningar.
    De totalitära andliga/religiösa doktrinerna i kristendomen/Islam har i kommunism/nazism ersatts av politiska dito.
    Naturligtvis har inte vi hedningar varit felfria historiskt sett, men vi har och kommer aldrig komma i närheten av de brott och hemskheter begångna av de fyra ovan nämnda ideologerna.

    Gilla

    • Det är samma tankt jag själv haft och ännu har – Mårten Bäckström – en fd god vän – var inne på samma tanke i en kort skrift han kallade ”det stora sammanhanget” där han utförligt beskrev kopplingen mellan Monoteism och totalitära ideologier

      Gilla

  3. Vår demokrati som har rötterna i franska revolutionen påminner om ekumenisk kristendom. Stor tolerans mot alla som är kristna, katoliker, protestanter m.m. men nolltolerans mot religioner som inte är monoteistiska. Du måste i praktiken vara demokrati Sverige.

    Nationalsocialismen påminner lite om judendomen. Utvald av Gud eller tillhöra en utvald ras, ingen större skillnad. Alla kan inte vara nationalsocialister eller judar, men alla kan vara demokrater/kommunister eller kristna/muslimer. Just utvaldheten har väckt ont blod hos de som inte passar in.

    Demokratin, kommunismen, kristendomen och islam bygger på tankar om att världen är ganska dålig och måste frälsas. Först när alla kämpar för att bygga upp en värld där alla tycker lika och är på samma sida blir allt bra. Alla har heliga skrifter som är ganska dogmatiska. I Saudiarabien måste man vara muslim och leva efter koranen. Att inte tro på allas lika värde som det står i deklarationen om de mänskliga rättigheterna är farligt i Sverige. SÄPO lär undra vad du är för en sorts extremist.

    Nationalsocialism och hinduism påminner om varandra. Inte bara för att de dyrkar hakkors utanför att de inte är så intresserad av att bygga ett globalt samhälle där alla tycker lika. Den egna sorten måste dock tycka lika. Hitler brydde sig föga om hur folk i Afrika levde. Hinduer bryr sig inte om svenskar tror på krisen Gud eller är ateister. Men de ser inte gärna att deras egna barn byter religion.

    Asatro kan påminna om demokrati för till och med gudarna möts ju och har rådslag. Men asatro kan likna nationalsocialism. De sistnämnda för att det finns inslag av förfäderskult. Man dricker skålar till döda förfäders minnen. Och nationalism är ofta en slags förfäderskult. Shintoism som har förfädersdyrkan var ju statsreligion i det nationalistiska Japan fram till 1945.

    Kristendom kan påminna om den bruna ideologin. Ett rike, ett folk, en ledare har likhet med tanken på ett rike som styrs av en kung som fått sin makt av Gud.

    Ibland kan kristna,muslimer och judar slå sina förment kloka huvuden ihop och säga att de alla är monoteister och är bokens folk. Det gemensamma ursprunget kan ibland verka som ett klister. Demokrater och kommunister hatar varandra ibland, men ibland så håller de ihop. Det fick Hitler känna på…

    Ateister och så kallade soffliggare har nog ett och annat gemensamt.

    Så här kan man hålla på. Idag syns det undertecknad som om statsmakten och den falang i svenska kyrkan som beskrivs som lågkyrklig ha ingått en slags allians.

    Gilla

    • Mycket sant, Henrik – mycket sant – men trots allvaret i ditt inlägg måste jag säga att en mening i det fick mig att le och skratta. Det var den här meningen: ”SÄPO lär undra vad du är för en sorts extremist”

      Svaret på den frågan är att SÄPO inte alls behöver ställa den frågan längre, och det har de – samt en hel del liknande instanser – inte behövt ställa på tio femton år minst. Jag har redan många kollegor där också – och brödrar och systrar i Särimner som tänker lika med oss rent av – och som framförallt har en mycket mycket stor förmåga att tänka själva, ”oberoende av vad Fursten säger”. Det är faktiskt deras jobb, nämligen – och vem är förresten jag ?

      Gilla

      • Tja kanske det. Men för 15 år sedan fans det bara höger och vänsterextremism. Idag kan extremism vara islamism och Breivik korsfararen, frimuraren och Israelvännen verkar köra en form av kristen extremism som lite slarvigt kallas för just högerextremism. En och annan vegan har klassats som vänsterextrem men rättare är väl att de går åt någon from av extrem miljökamp. Ekofascism finns en nedsättande term för vissa miljöaktivister. Extremismen ökar och tar sin nya och spännande uttryck.

        Men om SÄPO jagar folk för att de har fel åsikter och jagar i demokratins namn, ja då är de inte bättre än blodshundarna under franska revolutionen som släpade folk till giljotinen!

        Gilla

      • Ja, om de gjorde det ja… själv tror jag inte just den organisationen gör det – men sen finns det förstås andra organisationer, ingen nämnd och ingen glömd, säger jag en smula krypiskt. I det officiella sverige, alltså

        Gilla

  4. I Iran skötte många av studenterna grovjobbet efter revolutionen 1979. Studenterna var de som skitade ner sig under kulturrevolutionen (vilket rysligt namn och hån mot den kinesiska kulturen) och i Sverige har vi AFA och andra så kallade motdemonstranter. De demonstrerar mot rätten att demonstrera. Föga förvånande är det många studenter med även där.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s