Ett nödrop från Astrakhan…

Astrakhan, den stora ryska staden vid Volgas utlopp i Kaspiska havet, är förmodligen ganska okänd för Sveriges nuvarande invånare. Där bor det nu närmare en halv miljon invånare, varav strax över 2 % faktiskt är hedningar, och anhängare av Rodnovery, eller ”Vetandet om de rådande” – Slavernas och Ryssarnas gamla hedendom, som företer många och uppenbara likheter med vår egen Asatro – men mera om dem sedan… En gång var det annorlunda. Då kunde man på flodvägar ta sig från Holmgård och Svitjod över till Svitjod hin Mikla, som sedan blev Rus eller Ryssland. Vid Volgas utlopp bodde Avarer, Khazarer och andra folk som fortfarande finns kvar, låt vara som vrakspillror i det ryska folkhavet.

Varangian_routes

Khazarerna, som kommit dit redan på 400-talet, blev hårt klämda mellan aggressiva Kineser, Perser och andra muslimer samt de ännu aggressivare och farliga kristna, som ville missionera för dem. På 800-talet bestämde sig några av hövdingarna i Khazarernas tio stammar att gå över till Judendomen, eftersom de tänkte som så att Judarna var den enda Monoteistiska religion som inte missionerade, och inte tvingade sig på dem, och att de därmed kunde vara ifred för Islam och de kristna – men så blev det inte. Vid 900-talets början kom slaverna och ryssarna till dessa trakter istället, förstärkta av svenska Väringar, och Atil eller Itil, Khazarernas gamla huvudstad, förstördes så grundligt att man i långliga tider inte ens visste var den legat.

Först 2003 återfann en rysk arkeolog den sägenomspunna staden, som på sin tid hade sju olika domare för olika folkslag och religioner (två var för judar, mohammedaner och kristna, eftersom dessa var ovanligt brottsliga, men bara en domare för alla Hedningar – Asatroende, Slaviska hedna och anhängare till Tengriismen, Khazarernas schamanistiska hedendom – och därav kan man se, att hedningarna redan då var dubbelt så laglydiga som de andra..)

Khazariska mynt har hittats också på Gotland, och man vet att Svear och folk från Astrakhan en gång hade täta och fredliga förbindelser. Också den ryska sagan om Sadko, köpmannen från Stora Pomoron eller Farmanna-gården i Novgorod, minner om dessa fjärran tider, när vi alla kunde leva i den djupaste fred, och få dyrka vilka gudar vi ville.

sadkoSadko kommer till Astrakhan – bild ur rysk sago-film från 1950-talet

182_avc 20120813-095909

Några jämförelser mellan filmen och skepp jag själv seglat och ännu seglar – inte på Volga, men längs Dnjepr, Östersjön, Nordsjön och andra hav

Alla svenskar känner däremot till Astrakaner, de goda och välsmakande äpplen, som längs Volga ska ha kommit till vårt land långt före 1700-talet, då de först blev omnämnda. Det finns både röda och vita astrakaner, liksom Läckö och Gyllenkroks Astrakaner, som funnits sedan åtminstone 1600-talets början – och alla svenskar känner också till scenen ur Vilhelm Mobergs ”Utvandrarna” – där huvudpersonen Kristina, god patriot in i det sista, på sin dödsbädd i Amerika konstaterar att Astrakan-trädet, som slagit rot i Minnesotas fjärran jord, ger ifrån sig samma ljuvliga äpplen som därhemma. Själv vet jag inte om det växer äpplen av sådan kvalitet vid Volgas utlopp idag precis, men någon av oss hedningar i Sverige måste förmodligen åka dit och se efter…

190472_555236Äpplen från Astrakan lämpar sig mycket bra för must eller mjöd

Och kanske ska vi en dag göra det, på samma sätt som vi alltid brukatroende och seglande som fria män, för enbart egen muskelkraft och med Asarnas bistånd, så som det är, alltid varit och även skall vara…

95bcbe9ecf266362c8d053c1856c7834Dazbog – Det ryska svaret på Heimdall eller Frej

Medan jag själv satt och skrev om Heimdall, Solens fredlige väktargud bland de Asatroende (se föregående inlägg), nådde mig ett nödrop från just Astrakhan, och hedningar där som dyrkar Dazbog, solens eller dagens gud i Slavisk mytologi. Man tror att han en gång kanske uppkommit ur Dyaus Pitar, den indoiranske himmelsguden, som blev Zeus och Jupiter bland Medelhavets folk, och han har på fullt allvar jämförts med just Heimdall, även om han också påminner ganska mycket om Frej, välståndets givande gud, eller rättvisans Tyr.

Sådana ”meningsfulla tillfälligheter” är inget nytt för mig – ju mer man studerar Hedendomen, ju mer upplever man dem. Man lär sig, att då man talar om Väktarguden eller rättvisan, får man plötsligt brev från någon, som behöver just uppmärksamhet och rättvisa.

stad 1

På Goroda Ostrov – som jag själv kallar den på min dåliga ryska – eller ”Stadsön” vid Astrakhan i Volga, ligger det som ända tills nyss varit Dazbogs heliga harg, vilket framgår ur foton på Google och VKontakte, den ryska motsvarigheten till Facebook, som är en mycket bra källa till underrättelseinformation och spaningsfoton. Kanske är det just för att anläggningen blivit så omtalad, och för att det borde bo omkring 10 000 hedningar av alla sorter i staden, som tragiska händelser nu har utspelats.

stad2

Hardly had we gladdened a great deed than a terrible act of outrage at our sanctuary, at the image of our ancestor saddened our souls.
Someone unknown regularly ravages our sanctuary with no remorse. Every year they break our fence, burn our implements and desecrate our altar stones pushing them down to the ditch. I don’t understand what goals do they want to achieve? Whether they want us to join their churches? I think that in the place those people came from the evil pierced humans’ heart so strong as the only way for them to satisfy is to humiliate someone else. If they think we shall surrender and give up praising our Gods, they are mistaken.
We have spoilt neither cathedral nor mosque, synagogue, khurul or any other sanctuary. We don’t intend to do it at all, because doing good is better than to harm and we won’t give in.

Astrakhan RODnaya i/på The Sanctuary of Dazhdbog.
Igår kl. 20:00 · Astrakhan, Russia ·

The idol of Dazhdbog is cut down

Okända personer – troligen lokala huliganer och vandaler – har återigen plundrat och förstört det lilla gudahovet, en cirkelformig anordning på knappa 15 meter i diameter, som ni kan se från mina flygbilder, där jag noggrannt bestämt dess läge. Och ändå har de lokala Rodnovery inte gjort någon människa det ringaste ont. De har aldrig tagit emot pengar från utlandet – sånt är olagligt i Putins Ryssland, och aldrig ens kritiserat någon annan religion – jag själv är i så fall mycket mera kritisk emot vissa religioner, men så är Sverige också ett helt annat land än Ryssland, och med en helt annan kultur än den ryska. Men – ändå:

22049.ngsversion.1422032187029.adapt.768.1

Under gladare tider firade människorna i Astrakhan Kupalo eller Midsommar, precis som vi Svenskar och Nordbor. Ändå finns det många fördomar emot utövarna av Rodnovery, både i deras hemländer och inte minst bland ”fornsedare” och andra här i Sverige. Man har beskyllt utövarna av denna fredliga religion för att vara nynazister, rasister, xenofober och allt möjligt annat, och även om sådana element finns – främst i Moskva – så gäller det bara en liten, liten minoritet. En rysk forskare med namnet Viktor Schnirelman beskyller fortfarande utövarna av slavisk hedendom för allt ont som sker i Ryssland, men han är en hetsare och hatare, ungefär som Matthias Gardell här hemma i Sverige. Långtifrån alla av de 750 000 Rodnoverister som lär finnas i Ryssland har tokiga idéer, och för det mesta har de heller inga problem med myndigheterna. Det framgår inte minst om man tar reda på fakta och intervjuar dem själva om deras åsikter, istället för att bara påstå en massa saker, som människor i Sverige ofta gör.

Den helryska människorättsorganisationen Sova Center (som inte heller tar emot pengar från utlandet eller på annat sätt bryter emot rysk lag) har undersökt alla fall av förföljelse emot olika religiösa grupper i Ryssland, politiskt våld emot oliktänkande, extremister av alla sorter osv problematik – ni kan själv se efter på deras sajt här – säger, att det knappast förekommer någon förföljelse emot just hedningar i Putins Ryssland, som för det mesta är ett mycket tolerant land vad gäller olika ”nyreligiösa” grupper. Vissa Rodnoverys i Moskva var som sagt involverade i en högerextrem hat-marsch på första maj 2014, och i maj 2015 åtalades en galen kristen kvinna, en viss Elvira Sultanakhmetova i regionen Sverdlovsk för de nya ryska lagar, som närmast motsvarar lagen om hets mot folkgrupp här i Sverige eftersom hon sagt, att dans kring julgranen var rester av en blodig hednisk offerceremoni, och att alla ryssar som firat Jul eller Påsk – för att inte tala om Midsommar – var gudlösa hedningar, som ska hamna i helvetet osv – de vanliga kristna flosklerna, som vi ser också här i vårt land – med andra ord. Hon frikändes dock, eftersom hon inte sagt att något ont skulle drabba hedningar i det här livet, och därmed inte ”hetsat” enligt myndigheterna i den goda staden Sverdlovsk.

12983938_1753262748251890_1966531278213973951_oGudahovet vid Astrakhan kommer säkert att byggas upp igen, nu som många gånger förut…

Presidenten, Vladimir Vladimirovitj Putin är numera känd som en varm kristen, men var i sin ungdom ateist. Han har dock lovat religionsfrihet för alla ryska medborgare, så länge de inte är extremister eller islamister – även om en del av Putins rådgivare – samma personer som ligger bakom kriget i Ukraina – ett krig som Putin och Utrikesminister Lavrov – ”frusit” påstås ha sagt att man måste vara rysk ortodox för att räknas som rysk patriot, och menar då kanske att Rodnovery därmed indirekt skulle räknas som ”opatriotiska”. Det ska också ha funnits en mycket märklig ”Svarog bataljon” på den ryska sidan i det ukrainska inbördeskriget, som dessutom ska ha varit vegetarianer och levt uteslutande av råkost, också vid fronten, men i Ukraina har Rodnoverys deltagit i fredsdemonstrationer, bland annat i Kiev, och det skall också ha hänt i Ryssland, enligt vad jag läst.

De flesta av Rodnoverys utövare betraktar sig i alla händelser som fredliga människor, som inte vill delta i brödrakrig, och tycker kanhända liksom jag att det är den största och grymmaste skändlighet, att två folk som alltid varit bröder och levat i fred, nu skall börja slåss emot varandra. Som deras granne, kan jag inte åse detta i tysthet, utan måste protestera – för om de nu börjar mörda varandra, och om min grannes hus brinner, angår detta också enligt ett gammalt svenskt ordspråk också mig.

12973440_1754804551431043_6410447411620148071_o 12973164_1754804464764385_1096460067874035033_o 12970892_1754804454764386_7839697498684714472_o1415220470404

Skändat ligger våra bröders hus på marken – se så djupt det stora Ryssland har sjunkit !

I Sverige fanns under hednisk tid – och finns fortfarande – en tradition om att enskilda medborgare kunde ”gå till kungs” eller klaga direkt till Statens högste ledare – den traditionen finns också i Japan, och fanns också i de gamla Tsarernas Ryssland – och idag har Vladimir Putin – istället för Vladimir den Store – han som en gång hade Dazbogs staty direkt utanför sitt palats – kommit att stå som något av garant för sitt folks klagomål, förhoppningar och drömmar, för när hela grupper av medborgare känner sig allvarligt kränkta, är det också i det moderna Ryssland en tradition, att klaga till Presidenten personligen.

Putin brukar – liksom Tsaren – ofta svara, att ”jag har hört era klagomål, och jag lyssnar” och man kan tänka på en incident denna vinter, då bilister, fångade i en snöstorm i trakten av Orenburg, med rätt eller orätt påstås ha vänt sig till presidenten. Det är inte för den ryska, i väst ofta citerade militära doktrinen om ”reflexiv medgörlighet” som jag säger detta, utan därför att jag verkligen tror på den Ryska Presidentens goda vilja, och att det finns något gott att finna också i Ryssland.

Russian President Vladimir Putin stands in front of the map of Russia and Commonwealth of Independent States between working meetings at his residence Novo-Ogaryovo just outside Moscow, August 11, 2006. REUTERS/ITAR-TASS/PRESIDENTIAL PRESS SERVICE (RUSSIA) - RTR1GAL7

Kanske han kan gripa in – som många gånger förr ?

G024_01

”På andra sidan gränsen bor också klokt folk, och de är inte mindre medvetna än vi” säger ett annat svenskt ordspråk, som jag tycker om att citera. Rättvisa åt hela folket, är rättvisa också åt Hedningarna – och det tror jag nog, att även Vladimir Vladimirovitj förstår. Låt oss då slippa, att sända Varjager från Svea rike, som det står skrivet i Nestrokrönikan, och låt nu – i Dazbogs namn – våra grannar återfå sin fred, som de länge har saknat !

Avslutar med en sång av Garmarna, som möjligen har ett budskap, avsett för situationen i Astrakhan – ni kan se efter själva – och tänka själva !

Ett budskap till Astrakhan !

3 thoughts on “Ett nödrop från Astrakhan…

    • Putin är bättre än sitt rykte, det är jag helt övertygad om. Han är en mycket pragmatisk och genomförd realpolitiker, och därför har han också framgång i sina förehavanden. Man bör inte undervärdera honom !

      Gilla

      • Rätt så. En hedning bör inte dela in världen eller dess invånare i ont eller gott. Det är något monoteister kan göra.
        Putin gör nog det han tycker är rätt, om det är bra för andra är i hans värld mindre viktigt.
        I väst är han en slags bov. Men varför ska en rysk ledare alltid ha väst bästa för ögonen?
        Och är de kandidater till presidentposten i USA goda? Nej verkligen inte.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s