Draken Harald Hårfager styr mot Grönland och Amerika

I morgon är det den 17 Maj eller Syttende Mai, och med det hälsar jag mitt norska broderfolk, precis som jag förut hälsat danskarna (se gårdagens inlägg). Jag har också tidigare berättat om den norska frihandsrekonstruktionen Harald Hårfager, för närvarande Världens största Vikingaskepp, som idag lämnade Reykjavik på Island och som nu stävar västerut mot Grönland och Amerika med en fart av 7,8 knop – även om hon beroende på vindarna förmår betydligt mer än så, ja ibland dubbla den farten och mer. Hon var tänkt att anlända till Julianehåb på Grönland redan den 15 maj, men ligger nu någon dag efter sitt tidsschema, vilket man förhoppningsvis lätt kan hämta in efter att ha ridit ut den första svåra stormen mellan Färeöarna och Island.

DSC1731-600x320

”Sjömannen ber aldrig om medvind. Han lär sig segla istället. ”

13115925_10153588686647864_1312194157369485370_o-600x320

”The true mariner never prays for a fair wind. He learns to sail instead”  (old swedish saying)

Färder över Atlanten med rekonstruerade Vikingaskepp – eller exakta repliker – har förstås gjorts många gånger tidigare. Den första rekonstruktionen av Gokstad-skeppet, ”Viking” seglade över Atlanten till Världsutställningen i Chicago redan 1893, som denna norsk-amerikanska sajt och många andra källor vet att berätta. Också på Sandefjordsmuséerna i Sandefjord på norska sydkusten – som jag själv besökt – finns en hel utställning om den expeditionen, som bara hade 14 deltagare och som skedde under de seglande handelsfartygens sista era, när folk ännu seglade 100% yrkesmässigt och för sitt bröd, inte för nöjes skull som idag, och utan moderna hjälpmedel ombord så när som på svenska Primus-kök (sådant var en nymodighet för tiden) och konserver i provianten. Idag har besättningen på ”Harald…” moderna GPS:er och navigationshjälpmedel samt inte minst självuppblåsande flytvästar, PIRN-nödsändare och allt annat som hör till, men det hade aldrig någonsin våra förfäder.

c376da5383649901266b387581294603

 10 norrmän och svensken Fredrik Frantzén seglade till Chicago på en Gokstad-kopia redan 1893, under Kapten Markus Andersen, norsk redare…

152b1e1fb67e181df25ab7701a31fda3

Seglingen över Atlanten bevisade en gång för alla, att det går att kryssa mycket bra med denna typ av skepp, vilket kristna ”forskare” hela tiden hade försökt motbevisa..

idag måste man å andra sidan ha modern livräddningsutrustning av rena säkerhetsskäl, eftersom det kan ta 14 minuter eller mer att vända ett långskepp i hög sjö, och på den tiden hinner skeppet gå ca 3 km eller mer, så om en man faller över bord, försvinner han (eller numera även hon…) lätt i vågorna. Trots detta finns det allvarliga planer från svenskt håll på att bygga en kopia vars besättning skall segla i ”tidsäkta” kläder och utrustning, dvs vikingatida ”springpäls” och sjökläder, renfällar att sova på och inget modernt kokkärl, men mer om det projektet säger jag inte just nu; eftersom det rör ett skepp som visserligen är kölsträckt sen länge, men annars under byggnad.

Fantastiskt nog finns gamla Viking från 1893 kvar i originalskick än idag – och i Chicago finns faktiskt ett helt museum ägnat åt henne, som detta inlägg från den kände Vikingaexperten Dr. Karl E H Seigfried tydligt visar (se länk). Draken ”Harald…” kommer att besöka sin föregångare, när hon väntas angöra Chicago efter att ha gått förbi Newfoundlands nordspets och in på de Stora Sjöarna i Juli detta år.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s