I vilket Arbetarbladet Dagerman-belönar en ny poet…

Lyckan för en bloggare är att bli läst. Jag skulle tro att även poeter upplever samma lyckokänsla, om de nu alls blir lästa – för som alla vet är poesi ganska svårsåld, och representerar inte någon större del av det litterära utbudet i ett land som Sverige, varken i bokhandeln, förlagsvärlden eller i digitala media. Kanhända har dock Arbetarbladet i Gävle läst vad jag försökt svänga ihop av dagsvers om diktens skepp, och folkets man; härförleden.

Dagsedlar_imagelarge

Åtminstone tror jag det – för nu delar de ut det kända och prestigefyllda Dagerman-priset, efter den store Stig Dagerman, ni vet poeten som en gång så gott som dagligen delade ut sina Dagsedlar, eller skarpa varningsord till det svenska folket. Dagerman var dessutom en handens och tankens arbetare, han också – och skrev i just Arbetarbladet dessutom, så det är bara helt följdriktigt och logiskt att denna anrika Gävletidning får dela ut det årliga priset efter honom. Lustigt nog skrev Stig Dagerman också en dagsvers eller dagsedel om värdet av att hålla sig med hundar – vilket jag var inne på igår, när jag skrev om Mordbränder i Sverige – emot en viss kategori av medborgare – och en hel del annat…

Detta år går Dagerman-priset till en för mig obekant poet, som har ett äkta hedniskt namn – han skriver nämligen under pseudonymen Adonis och kommer från SyrienAdonis eller Tammuz eller rent av Dumuzi var ju ursprungligen en Hednisk gud, make till Ishtar, Afrodite eller Freja – ja – hon har ju flera namn – och så långt bort som i USA finns det faktiskt moderna hedningar, som fortfarande hyllar just Tammuz – fullt förståeligt, med tanke på IS och Muslimernas förstörelse av gamla kulturstäder som Palmyra och Aleppo – vi har ju alla fått se, tydligt nog, hur Monoteisterna förstör varje annan civilisation – de kristna här i vårt land gör ibland likadant, fast inte just med hjälp av sprängmedel – i alla fall inte just nu. Därför stämmer också jag in i hyllningskören till Ahmed Said, som han egentligen heter – född 1930 – och till hösten gäst på bokmässan i Sverige – eftersom han utgetts på svenska inte mindre än fyra gånger.

index

Jodå – Hednisk poesi har visst en direkt politisk betydelse !

Det kulturbärande skiktet i varje samhälle är alltid litet, medan dräggen, pöbeln eller den stora massan alltid är så mycket större. På frågan om han tror, att hans poetiska verk – väl förtrogen med religiösa diktaturer, Monoteister, kristna och islamister som Adonis är (han var tidigare bosatt i Libanon, och såg hur de kristna falangisterna utövade sitt blinda våld) någonsin kommer att påverka det omgivande samhället, svarar han direkt nej. Syrien-konflikten – en konflikt som Ryssland och Västvärlden förvärrat och nära nog orsakat, kan bara lösas med ”boots on the ground” och en direkt militär insats av Internationellt sammansatta, fredsbevarande styrkor – och i dem bör även vårt land ingå…

Priskommitténs ordförande Arne Ruth förklarar:

– Han har individens rättigheter som utgångspunkt. Han har tydligt tagit ställning för att man måste skilja mellan religion och politik, säger juryns ordförande Arne Ruth.

Just så är det nämligen. Poeter kanske inte bör uttala sig om dagspolitiken, de heller – men i det långa loppet tror jag – som god Humanist och samtidigt Asatrogen Hedning – på poesins inneboende kraft. Den kan överbrygga kulturer och få folk att inse Hedendomens betydelse. För att vara poet, är också att vara Hedning. Adonis har också – ironiskt nog – i en av sina första diktsamlingar från 1960-talet – då var han ung, för över 50 år sen – skrivit om spjut och hedningar – lustigt nog har också mitt riktiga namn en anknytning till just spjut – åter ett fall av vad vi hedningar kallar synkroncitet, eller en händelse som ser ut som en tanke.. (”exakt rätt i tiden” säger Arbetarbladet – och jag håller med)

Han är inte en stjärna

Han är inte en stjärna

ej heller profeternas ingivelse

eller ett ansikte som vördar månen

Här kommer han som en hednisk lans

och erövrar urkundernas jord

Blödande lyfter han sina sår mot solen

Se hur han ikläder sig stenens nakenhet

och riktar sin bön till grottorna

Se hur han omfamnar den lätta jorden

(Ur Adonis: ”Sånger av Mihyar från Damaskus”)

Det är sant, och det stämmer. Viktor Rydberg, en annan svensk poet skrev en gång liknande ord, ord som jag tagit till mitt credo. Han skrev ”Studier i Germanisk Mytologi” och blev mot slutet av sitt liv Asatroende och Hedning han också:

»Medan jag skrivit, har jag känt mig som stridsman
under de idéers fana, för vilka jag lever och andas,
och mitt arbete är intet annat än ett spjut, som jag slungat mot de fientliga lederna,
i krigarens lovliga uppsåt att såra och döda.»

Karl Warburg, som redan 1913 kommenterade Rydberg –  – hur skulle han annars ha kunnat skriva ett verk som ”Den siste Athenaren” med sin mycket verklighetsexakta, historiskt korrekta beskrivning av de kristna – har fortsatt:

Och den idé, för vilken han här kämpade, var vad  han själv kallar den helleniskt västerländska åskådningens, utvecklingens, frihetens sak.

Under det att den orientaliskt reaktionära åskådningen fromt underkastar sig yttre makter och subjektet bildar sig efter den värld, det finner utom sig, vilken det uppfattar som det oföränderliga uttrycket av den gudomliga viljan, hävdar den helleniskt västerländska andan, att religionen, rätten, sanningen och skönheten strömma genom subjektet in i det objektiva och att de yttre makter, som i statens, vetenskapens och konstens gestalter träda människan till mötes, äro kött av hennes kött,
anda av hennes anda. »I  människans ande ha tingen sin lag,» sjöng  Rydberg senare i Drömliv.

Stora ord, kanhända – men redan 1913 fanns det svenskar, som insett  skillnaden mellan Monoteism och Polyteism – och som dessutom hade ett intresse för filosofi, inte bara poesi. Själv skulle jag vilja avsluta med ett helt annat slags text, poetisk och måhända filosofisk också den, fast tagen helt ut ur sitt sammanhang.Varifrån den kommer, får ni väl räkna ut själva. Därmed lämnar jag poesin för idag:

All alone, or in two’s,
The ones who really love you
Walk up and down outside the wall.
Some hand in hand
And some gathered together in bands.
The bleeding hearts and artists
Make their stand.

And when they’ve given you their all
Some stagger and fall, after all it’s not easy
Banging your heart against some mad bugger’s wall.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s