Draken Harald Hårfagre klarade Atlanten

Så är det nu officiellt. Svenska Media nämner äntligen saken, fastän två dagar för sent. Tidningen Metro, Dagens Nyheter och till och med TV 4 Nyhetsmorgon, har alla nämnt den stora nyheten. Draken Harald Hårfagre har kommit fram till St Johns Harbour strax nära L’Anse aux Meadowes på New Foundlands nordspets, där Leif Eriksson grundade sin övervintrings-plats ”Leifsbudir” eller Leifsbodarna för så många år sedan. Exakt på dagen, den 1 Juni, kom skeppet fram, tack vare sina väldiga 260 kvadratmeter segel. Hon ankom exakt på dagen efter sitt i förväg uppgjorda schema, trots rigghaveri vid Färeöarna. Med på resan är också den svenske kaptenen Björn Ahlander – från den svenska västkusten – och 33 man besättning, som antagligen skiftas efter resans olika etapper, även om pressen och skeppets hemsida inte nämner något om detta.

indexSvensk skeppare på skepp med Norsk besättning !

Skeppets besättning har all heder av sin resa. De har navigerat bland isberg i ett av världens hårdaste farvatten och fortsätter nu in i St Lawrence-flodens mynning, och mot de stora sjöarna, istället för att som de flesta forskare alltid har trott ställa sin kosa nedåt Nova Scotia, där Vinland antagligen låg. Många människor Världen över har inspirerats av denna resa, som knappast skulle vara möjlig utan Asarnas bistånd och en fast och stark tro på det rätta i uppgiften.

13346317_10209858297323812_5436241777830886214_o”Slik sejler Nordmenn !”

Naturligtvis finns det alltid dem, som har olika åsikter om saken, och från de facebook-grupper som är närmast anknutna till expeditionen har jag fått höra om en fransk forskare, som nu hävdar att Vinland istället skulle vara att söka nära Quebec eller Montreal, fast nästan alla andra som läst Vinlandssagorna i original tolkar dem så att Leif och de andra bara utforskade St Lawrence-viken, och sedan fortsatte ned längs den nordamerikanska kusten. Det enda som egentligen talar för den nya franska teorin, som jag ser det – är att Vinlandssagorna innehåller mycket få uppgifter om tidvatten, trots att Tidvattnet här är ett av de kraftigaste i hela Världen – kusten kan vara tidvis uttorkad flera kilometer ut från land – och vana sjöfarare som Vikingarna, skulle helt klart ha märkt och noterat en sådan sak, till sina efterkommandes information och upplysning, eftersom de liksom vi moderna Asatroende alltid trodde på att sprida väsentlig kunskap vidare.

13325650_10207522897444562_6144210650975442024_nHittills obevisade franska teorier, som sagt. Inga arkeologiska fynd stöder hypotesen, men flera boplatser på Newfoundland har nu hittats..

Nämnas bör också, att det naturligtvis finns mindre seriösa sajter på nätet, som ägnar sig åt pseudovetenskap och vad man kallar ”pseudo-archeology” i samband med Nordbornas färder till Amerika. Redan för några år sedan avslöjade den svenske forskaren Docent Mats G Larsson sanningen om den sk ”Kensington-stenen” som bevisligen är en förfalskning, gjord och huggen av den svenske immigranten Olof Öhman och hans kompanjon, den ”försupne” kristne prästen Sven Fogelblad (ja, Fogelblad stod verkligen antecknad som ”försupen” i Svenska Kyrkans arkiv på den tiden) någon gång på 1880-talet. Dessutom inkorporerade Öhman ett chiffer, som visade att han var upphovsman till texten, och det kunde Mats G Larsson senare lösa.

13320442_10209858297283811_6228530384734555518_oSjälv har jag bara seglat på Nordsjön med ett mer än 28 meter långt skepp som detta…

På Wikipedia kan man läsa om hur Vikinga-frälsta amerikaner börjat tillverka fejkade bevis i form av moderna runstenar, som de senare angivit för att vara ”äkta” och andra sk ”Hoaxes” från USA. Det finns minst 15 stycken sådana förfalskade runinskriptioner ända ned från de stora sjöarna till Oklahoma, och den mest sorglustiga historien är väl den om de narr-aktiga personer som gjort den föregivna sk ”Narraganset-Runstenen” på såsiga Rhode Island… Denna stals från sin plats i vattenbrynet 2012, men blev senare återfunnen, och minst en person har erkänt att han som tonåring högg runorna på stenen i strandkanten under ett tråkigt sommarlov år 1964…

RickLynchBoHakalaAndyAwesAmerikanska landkrabbor undersöker en mystisk sten…

Narragansett Bay Runestone 5

Såhär såg stenen ut, och tråkigt nog ligger inskriften under vattenytan vid normalvattenstånd…

Narraganset-stenen innehåller inskriften ”Skraelings Af…” och sen kommer den inte längre, ungefär som om det skulle stå ”skraelinga aft” eller skrälingar – Vikingarnas namn för indianerna – akteröver – men ristaren har gjort ett fel, när han insatte ett pluralis-s, och dessutom undrar ju varför någon skulle göra sig besväret att rista in denna replik mitt under vad som ger sig ut för att vara ett indianöverfall – det tar minst 15 minuter för en skicklig ristare att rista en runa i alla fall, och som alla vet, ristade ingen Viking enstaka repliker under strid… (Denna ristare var synnerligen oskicklig – dessutom kan man se på huggdjupet i kalkstenen att ristningen inte är äkta, för hade den varit det, skulle den ha nötts på ett annat sätt över århundradena)

runristare-vv2012introSvensk modern Runristare, som inte fuskar utan vet vad han talar om – och vad han gör…

13320561_10209858285403514_5770629491140324806_o 13323811_10209858296363788_2909801869064469627_o

 Folk av det RÄTTA virket…

Men, nog med detta nu, govänner ! Folk av det rätta virket – inte ”fornsedare” och fårskallar – här hemma eller over there – är något jag beundrar. Draken Harald Hårfagre är en äkta båt i alla fall, byggd efter äkta metoder och på äkta vis, och seglad av äkta människor och äkta Vikingar dessutom. DET är i alla fall bevisat…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s