”Rotlöshet” och andra utforskar Kärlekens natur

Den hedniska, Asatrogna och relativt nystartade bloggen ”Rotlöshet” spekulerar lite om kärlekens rätta natur, och konstaterar – jämsides med en ny runformel – att det viktigaste med ett förhållande är att ha ett klart mål om varthän någonstans det ska leda. Det är gott nog, säger jag – men motparten i varje relation har också sina mål, förstås; och i bästa fall möts man på halva vägen. Själv har jag alltid tagit med både Gifu- eller Gåvorunan (den sjunde runan i Utharken) och Wynjo-runan, vällustens runa, som är den sjätte i utharken när jag ägnar mig åt älskogsmagi.

gebo_rune  rune_08_wunjo

Man bör dock tillse, att det inte går som för den Värmländske bonddrängen i Egil Saga Skallagrimssonar, han som var en så oskicklig ristare att han inte uppväckte kärleksglöd utan häftig feber hos sin åtrådda, och istället gjorde så att hon blev häftigt sjuk. Mera om dessa ting lär jag inte ut, ty då bleve ni klentrogna – men en sak säger jag er – inlåt er inte med huldror...

tumblr_nviu4vaWwS1t271yno1_500

”Rotlöshet” funderar också om ett äktenskap med en kulturkristen partner alls kan fungera, och säger:

Men när det väl kommer på tal om din tro, så kanske din partner argumenterar som en kristen predikant. Där du anses kalla på demoner eller självaste Satan. Fördömer din usla livsåskådning och som barbarism.

Kan man leva tillsammans då? Fungerar det alls? Går det i så fall respektera varandra? Om den ena partnern byter skepnad till en väl vässad kristen predikare? Går det argumentera sig fram till en bättre förståelse för dig och din tro? Eller är det ett överkomligt hinder, bara en sten på vägen som får tillvaron att hoppa till.

Nä, den vässade predikanten är inget jag har upplevt själv. Min hälft himlade med ögonen och skakade på huvudet. I det läget hade jag väl önskat att min hälft sagt något klokt eller uttryckt någon form av förståelse.

Det verkar mest handla om kunskap, historisk kunskap, att se vad som finns relaterat till vår nutid. Att se de nära sambanden till sig själv och sin omgivning. Att kunna knyta sig till sin historia, att se värdet i att bland annat visa uppskattning till sina fäder och förfäder. Inte bara historisk kunskap utan också att man kanske har läst Eddan eller läst sagorna och känner till en del av historierna. Okunskap är vad jag ser som kanske det större hindret. Kunskap behövs för att vinna förståelse och viss acceptans. Det jag märkt är alla dessa inbillningar om Kristendomen som antas vara grundare för allt vi känner till om våra traditioner och kultur. Även om traditionerna och folktron mot arbetades med diverse psykologiska och fysiska medel. Så är det inget många känns vid idag då minnet verkar kort och många väljer att bara känna till det som är uttalat i nära tid.

Och han konstaterar, på tal om förståelsen från partnern, och omvändelsen till det hedna:

Är det inte då din skyldighet, kanske din plikt att med mjuka medel, med tiden, avbryta den vilsna färden för att visa andra möjligheter? För det tar tid, du kan aldrig begära eller kräva att andra direkt ska se eller uppleva världen som du gör.

Det hela kanske bottnar trots allt i hur relationen är. Kanske hur du eller din partner upplever eller ser på kärlek och ert förbund? Eller hur du eller din partner upplever vilka åsikter eller krav som finns på hur en relation och er kärlek ska vara. Livet, partnerskapet och familjen är en vardaglig kamp på många plan.

Var tålmodig!

leap_elkVarje kvinna blir nog hednisk, förr eller senare…

Liknande tankar återfinns hos skribenten bakom den amerikanska asatrogna bloggen ”Of Axe and Plough” som nyligen bevistade en god väns kristna bröllop, och fick sig påtvingad nattvarden, vilket faktiskt är mycket anstötligt för oss Asatroende. Till skillnad från de kristna är vi inte kannibaler, och vi äter inte frälsarens människokött, eller håller på med sjuk blods-drickningsritualer och vampyrism, som dessa hemska kristna.

Sådant är ju verkligen inte kärleksfullt, och har inte på en stämningsfull familjehögtid som ett bröllop att göra.

Being forced to suffer through a Christian ceremony for the sake of familial peace. Or, being forced to suffer through distinct Christian ritual for the sake of familial peace. — —

Likewise, if one did not wish to take communion, they could approach and receive the blessing of the priest instead. Or, do as I did, and sit awkwardly out of the situation.

Simple, yes? Don’t take communion, and you’re not interacting in a religious ritual.

The problem with this incident is that my friend had been told “in no uncertain terms” that he was to take this communion, or else risk alienating himself from his in-laws for the foreseeable future. It is an all too common example of having to bend subservient knee to the in-laws in order to maintain decent understanding, especially if they had provided significant financial support for the wedding.

Ett problem ? – Ja – men de kristna orsakade det… En samvetsfråga – onekligen… Själv skulle jag göra som den amerikanske skribenten – nej – jag tar aldrig nattvarden, och jag böjer inte knä för någon kristen Gud – och jag skulle hellre aldrig göra det, ens om jag vore kristen…

Och han avslutar:

How can one be expected, be demanded, to take part in such an act? How can the burden of debasing ourselves to a foreign system be expected upon us? As a visitor to such a wedding, it is no concern. I opted out of taking part in any aspect of the rites in question. But my friend was not so lucky. His entire future had been predicated on this one act which, while he obviously did not mind paying for. And that is well for him.

But if it were someone who places a great deal of emphasis on these rituals? Like me? Being forced between a religion, which is of utmost importance in my life, and the family of the woman I would be wedded to? How can anyone be expected to reconcile that? And Americans view it as the ultimate expression of love to do so, to be willing to set aside something which others seem to place less emphasis on, in order to do “what is right” in their eyes.


No one should be forced into taking part of the cannibalistic rite of a religion not their own.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s