Mera Midsommardikter

”Skaemtun” det gamla Nordiska och Norröna ordet för ”skämtan” eller med andra ord ”att skämta”, är mycket nära besläktat med ordet ”Skamma” som betyder något avkortat, eller till och med skamligt. Man talar till exempel omVöluspá hin Skamma eller ”Sigurdarkvida hin Skamma”, alltså den kortare Voluspá och det kortare Sigurdkvädet. Ett skämt är inte roligt ifall det inte är kort och snärtigt, eller just en aning tvetydigt eller till och med snuskigt, ansåg man – och det redan på järnåldern !

Visor, sånglekar eller dikter har alltid ingått i den svenska Midsommar-traditionen. Jag har redan tagit upp ”Nu löser solen sitt blonda hår” av Per Lagerkvist, som ett exempel på en mer högstämd dikt, och vi skulle – angående somamrsolståndet – också kunna erinra oss att:

Nu går solen knappast ner,
bländar bara av sitt sken.
Skymningsbård blir gryningstimme
varken tidig eller sen.
Insjön håller kvällens ljus
glidande på vattenspegeln
eller vacklande på vågor
som långt innan de har mörknat
spegla morgonsolens lågor.
Juninatt blir aldrig aldrig av,
liknar mest en daggig dag.
Slöjlikt lyfter sig dess skymning
och bärs bort mot ljusa hav...
Juni5

Den som skrev den dikten är Harry Martinsson, en annan av våra svenska Nobelpristagare.  Annars kan vi ju ta till folkligare tongångar, som exempelvis den här:

”Det satt en gubbe på Rännefjäll, som brukade sitta och mäta. Så tog han fram sin styva räl, sin stora, styva och räta”

Vet ni inte vad som menas med en räl, kan ni få lära er det i föregående inlägg… Eller – tycker ni att detta är räligt ?    Mycket folklig, och inte utan förstånd av Midsommarens sant hedniska natur, var också Allan Edwall på sin tid. Han formulerade om Per Lagerkvists dikt om solen, till att låta såhär:

Nu löser solen sitt blonda hår
Man konstaterar: nu är det vår
Och björken savar och spricker ut
Som den har gjort varje vår förut

Nu kan man älska och älskad bli
Under en himmel med fåglar i
Vi ber till solen: gå inte ner
Förr’n du har lyst på oss lite mer

Nu har man orsak och goda skäl
Att för sin kärlek få dö ihjäl
Små kusar badar i trädens sav
Och riktig natt det blir aldrig av

Man tar varannan när var tar sin
Tar du en annan så tar jag min
Nu kan man älska och älskad bli
Under en himmel med fåglar i

Nu löser solen sitt blonda hår
Man konstaterar: nu är det vår
Och göken kackar i skog och äng
Man brukar marken som bord och säng

Och som en följd utav kärlek
Har jorden blivit med barn igen
Vi ber till solen: gå inte ner
Förr’n du har lyst på oss lite mer

468cbf5ebb32daa2cb4161824197688f

I många länder firas också solståndet med eldar  – för att hedra solen

Allan Edwalls sång om Prästfrun eller Prostatan – för så bör man väl kalla en kvinnlig prost ? – får avsluta detta Midsommar-inslag… Folkets kraft är minsäger jag som hedning !

Ett gott skämt med de kristna !

One thought on “Mera Midsommardikter

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s