Vissa saker började inte alls med Luther….

Tron allena frälser”, menade Martin Luther, den store tyske reformatorn och förkunnaren – på sin tid. Det behövs med andra ord inga Påvar, överhuvud, dyrkan av likdelar – sk ”heliga reliker” eller avlatsbrev eller annat som katolikerna håller på med, utan var och en kan bli frälst på sin egen tro, eller i vart fall uppnå mer kunskap om Världen, ifall han eller hon är villig att arbeta för det själv. Nästa år – 2017 – skall Martin Luther fira jubileum, säger de kristna; och såhär 500 år efter Luthers stora reformation, inser vi kanske inte hurpass revolutionerande hans tankar faktiskt var.

Förvisso är Luther ingen okomplicerad figur – han var också en rabiat judehatare och tysk antisemit på alla sätt, och från att från början stött det tyska folket – så länge Luther själv var förföljd och i livsfara – vände han sig sedan emot de folkliga bonderesningarna och tog herremännens parti istället. Han var också för häxprocesser och förföljelse av oliktänkande, men ingen kan frånkänna honom hans historiska betydelse som Nordeuropas store befriare, och den som ledde oss bort från katolicismen – kristendomen i dess mest barbariska och frånstötande form. Dessutom beundrar jag Luther för hans frispråkighet, och saftiga prosa, som sannerligen inte skrädde orden.

f8ce6f66fb40ee6d

Luther tvekade aldrig att skriva att Påven är Satan och Antikrist, eller att Munkar och ”bakblåsare” var av Djävulen…

Luther har fått skulden för mycket, inte minst Svenskarnas och Nordeuropérnas stora flit och arbetsamhet. Särskilt i början av det här årtiondet var det ”inne” att påstå att Luther ensam skulle ha skapat det svenska Folkhemmets och 1900-talets arbetsmoral, men då ser man bort från det faktum, att samma arbetsmoral eller vad vi kan kalla ”driften att göra rätt för sig” är mycket äldre än så, och inte alls började med Luther, eller Olaus Petris och Gustav Vasas skrifter under reformationstiden.  ”Låt ingen vara din skaftsmed eller skosmed, utan gör dessa saker själv” står det i Hávamál. ”Eget bo är bäst, om än litet” är ett av dess andra ordspråksmässiga stäv. ”Alltid får klok karl sig en ko, och har man så bara två getter eller havets tång till taktäckning, klarar man sig vintern ut” är ett annat – åtminstone står det så i en del översättningar av dess 36 strof – där det också står ”þat er þó betra en bæn” och i nästföljande strof, som upprepar att eget bo är bäst – man kan inte nomadisera, ströva runt, låtsas att man är ”flykting” osv (för detta är inte alls att göra rätt för sig, utan att leva som en parasit, av andras välvilja) skrivs det att:

Bú er betra,þótt lítit sé,halr er heima hverr ;blóðugt er hjarta,þeim er biðja skal sér í mál hvert matar

eller med andra ord:

Eget bo är bäst, om än litet det sig ter – Envar är herre därhemma. Blodigt blir hjärtat på dem, som ständigt ska tigga och be om varje mål mat…

Enklare kan inte den påstått eller förmodat ”Lutherska” driften att göra rätt för sig, och tron på att eget arbete, egen frihet och självförsörjande verkligen är något som betyder något i det långa loppet, när det gäller för en kultur eller ett folk att överleva. Luthers ideal var också Hedendomens.

dsc_0055

Egen härd, eget arbete, flit och sparsamhet – alla Hedniska dygder, som Luther också skulle ha uppskattat…

p1040148

Parasitism, missbruk och bettleri accepteras inte enligt Hedendomen, och inte heller under Luther..

I somras besökte jag bland annat den vackra staden Münster, som har en del med reformationen och därmed med Luther att göra, även om just den staden tyvärr till sist hamnade på den katolska sidan. Men på sin tid tillhörde den en social rörelse kallad Anabaptisterna eller Vederdöparna, som även Luther till sist tog avstånd ifrån. Framför en av stadens kyrkor, där de ruttnande liken av anabaptisternas ledare ställdes ut i trånga burar – burarna sitter fortfarande kvar på kyrkotornet – såg jag åter en rom, av det slag som numera översvämmar Sverige – och naturligtvis hade han satt sig ned utanför katolikernas kyrkoport för att spela sjuk och handikappad, och pockade envist på ”barmhärtighet” eller misercordia och allmosor, allmosor, allmosor…

19anabap

Såhär gick det för Anabaptisterna och andra oppositionella kristna i 1500-talets Tyskland – När Katolikerna slutligen fick tag i dem…

Hade samme man bara vågat lyfta på sitt arsle och gå tvärs över gatan, skulle han ha funnit en lokal arbetsförmedling. I dess fönster stod en stor annons om arbete som gräsklipparförare med 90 Euro om dagen i lön – ingen tyska eller tidigare erfarenhet nödvändig – ”ausbildung” skulle ingå… Somliga människor kan man inte hjälpa, ansåg Luther, därför att de inte vill hjälpa ens sig själva. Och därför har de det också som de har det – allt tal om allmosor eller katolsk ”barmhärtighet” bara förvärrar problemen…

MuensterJohannVanLeydenTaufeI Anabaptisternas idealstat fick ingen vacker kvinna leva ensam – hade hon inte någon make, tilldelades hon genast en..

Jan van Leiden, Anabaptisternas karismatiske ledare, hade också en rad idéer, som kanske var lite mer långtgående än Luthers. Den gode broder Martin var ju kategorisk motståndare till det här med celibatet, och gifte sig med Katarina von Bora, en förrymd nunna. Våra dagars ”enpersonshushåll” var verkligen inte i Luthers smak, och allt sådant fördömde han uttryckligen som ”Hurerei” – jag gissar att ni vet vad det betyder..

Jan_van_Leiden_by_AldegreverJan van Leiden – ”Kejsare av Münster” var en Luthersk renässansfurste av rang….

Inspirerad av detta deklarerade Jan van Leiden – som var en rik och stilig karl – att ingen kvinna – i synnerhet inte vackra och unga kvinnor – fick vara ogifta eller leva ensamma, för om de inte hade något legitimt arbete, typ piga, fiskhandlerska, grönsaksmånglerska eller något annat matnyttigt, och ifall de inte studerade, borde de omedelbart kunna gifta sig med första bästa man, som ville fria till dem. Sysslolöshet, däremot, var inte bra, och det skulle man undvika. Det hela var mycket strängt ordnat även för männen, för mannen fick förstås lova att försörja sin hustru för all framtid, göra sina plikter i sängen, samt ”förse hustrun med goda och ståndsmässiga kläder” – brist i att uppfylla detta, kunde resultera i omedelbar skilsmässa, men själv var Jan van Leiden inte bara rik – utan synnerligen viril, sägs det – och kunde ta hela sexton hustrur….

Riktigt så radikal var inte Martin Luther, som mest hade håg för skrivande. Och för egen del har jag också alltid hållit mig till en kvinna i taget, vilket Asatron föreskriver som det normala. ”Ein kona Madr !” heter det på isländska. En gång mötte jag också en islänning, som själv hävdade att han hållit styvt på denna regel. Några kvinnor hade han älskat i tjugo år, några i tjugo minuter, men aldrig två på samma gång – alltså hade han följt reglerna !

IMG_5430LDivara van Haarlem – Jan van Leidens favorithustru – lär på sin tid ha fått en klänning av renaste guld (fast, det har förstås andra också fått – det gäller att sköta sig… om man ska kunna gå i Frejas fotspår…)

Nåja – det gick som sagt illa för Anabaptisternas radikala rörelse till slut, och även Luther lär på sin ålderdom ha ångrat vissa överdrifter. Borgen Wartburg, det ställe där Luther kastade sitt bläckhorn emot djävulen har jag också besett i sommar – och vissa – som inte kunde sköta sig – fick inte ens följa med. Rummet, där Luther – efter att ha blivit fördömd av både Påven och Tyskromerske Kejsaren – är inte mycket att se, och hur Luther under pseudonymen ”Junker Jörg” kan ha uppehållit sig där i mer än ett år, har jag själv svårt att förstå. Under århundradenas lopp har turister och besökare också skrapat putsen från väggarna, eftersom de trott på en högst personlig Djävul, eller att Luther verkligen haft Satan, Avgrundens Eminens, Mörkrets Furste osv stående i sin egen kakelungsvrå (det är inte alla djävlar som bär horn och svans, och det finns kvinnliga sådana också !) och inte förstått, att han bara uttryckte sig bildligt talat, alltså i allegorier – vilket jag också gör ibland, som ni märker.

DSCF0109Kakelungsvrån, där Fan själv fick på nöten, och Luthers porträtt…

Som skribent, och översättare av Eddan har jag lätt att förstå Luther, in i det sista kämpande med sina bibeltexter. Rolig är också berättelsen om ”Das Narrenbibel” eller det första feltrycket av Luthers verk – ingen mindre än Katarina von Bora – Luthers egen hustru – ska ha tassat ned i den typografiska verkstaden på Wartburg en mörk natt, och blandat om de Gutenbergska blytyperna, så att istället för ”Du sollst dein mann gehorchen, der soll dein Herr sein” istället kom att stå ”Du sollst dein Mann belachen, der soll dein Narr sein” – alltså inte ”Du ska lyda din man, ty han ska vara din herre” utan ”Du ska skratta åt din man, ty han ska vara din Narr !” vilket ju vara något helt annat än Martin Luther ursprungligen tänkt sig – och vissa kvinnfolk tror väl än idag, att man kan ändra, ljuga eller skarva lite hur som helst

Wartburg_Eisenach_DSCN3512

Slottet Wartburg har trots Luther aldrig varit en särskilt kristen plats…

För övrigt kan det nämnas, att när Wartburg en gång byggdes – redan på 900-talet och 1000-talet – kom det en gång att bli platsen för den största hallen under tak någonsin, en ståtlig riddarsal, mer än två badminton-planer stor – inte mycket med vår tids mått, men förutom Uppsalen i Uppsala den största hallen under tak för sin tid, och en avbild av det kämparnas Valhall, som de Thüringska grevarna fortfarande kände till och trodde på, som en verklig, om än avlägsen plats.

Det är för övrigt den hall, där den stora ”Sångarstriden på Wartburg” ägde rum i verkligheten, samma rum som Wagner åsyftar med ”Dich, teure Halle grüss ich wieder” och samma hall där Klingsor, den onde ungerske ärkemagikern eller ”mannen som var slät mellan benen” en gång uppträdde – allt enligt Graalmystikern Wolfram von Eschenbach, men allt det där är ni väl bildade nog att känna till redan, så det är väl ingen idé att jag ens förklarar sammanhangen, eller varför Wolfram var herre över Odenwald, och vad som långt in på 1200-talet praktiserades där. Kanske behöver jag heller inte berätta hur detta relaterar till Asatron, ifall ni nu liksom mig är belästa över genomsnittet – men om inte, så kanske ni borde läsa på därhemma själva…

eisenach_festsaa_wartburg[1]In fernem Land, unnahbar euren Schritten… Håll er till sanningen, för annars…

Bitchplease

 Låt mig istället återgå till det här med begreppet ”Trua” eller tro, vilket är känt redan från Eddan, och som en trogen läsare igår skrivit till mig och fråga om. På de germanska språken betyder inte ”Treue” bara religiös tro – utan också trofasthet, och har man inte den rätta trofastheten vad gäller förhållanden, till exempel, dvs äktenskaplig trofasthet, ja då får man ganska snabbt finna sig i att bli avlägsnad från mitt sällskap, och får skylla sig själv om man nu i efterhand anser sig gå miste om något 🙂

Tru og sann” står det i det norska Ordtakskvädet, vad gäller detta med att tala sanning, och det är en ytterligare betydelse av ordet ”tro” liksom ”Tro Odin” vilket förekommer både i Eddan och Ynglingasagan – jag förklarade något om detta igår, och varför själva termen Asatro är känd också från Eddorna, och visst inte är någon sentida nyskapelse, som somliga inbillat sig. Formuleringen att ”vara någon tro” är känd också från Gunnlaug Ormstungas saga, Finnbogasagan, Björn Hitdalakappas saga, Njalssagan, eller också Skirnismål i Eddan – ”de två kan varandra tro” står det – apropos giftemålet mellan Frej och Gerd – liksom om trofasthet, lojalitet, frihet från svek i Hymiskvädet – om vi ska ta två andra exempel.

Har man inte den troheten, och vill man inte tala sanning eller hålla ord, hjälper det inte ens om man hetat Gerd i tre hela generationer, den ena efter den andra – det blir inget bröllop av ändå – men – Asatron, eller själva troheten emot Gudarna och Gudinnorna – den dör aldrig, hos den som svurit sin ed !

NerthusHeta Gerd är en sak – vara Gerd eller Nerthus är svårare – och mer om Nerthus, Njärd eller Hertha och Jorden vid Skördeblotet, som snart kommer. (Som man sår, får man skörda)

One thought on “Vissa saker började inte alls med Luther….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s