Ända till den sjunde björnen…

Alvablotet närmar sig. Jag har redan skrivit mycket om denna hedniska fest inom Asatron, samt allt vad den står för. Nu kommer den mörka årstiden, och så här års skall det vara betydligt kallare i vårt land. Skörden har skördats, och nu stannar naturen liksom till innan vintern, som om allt levande gick i ide eller helt enkelt lade sig ned för att dö i väntan på den stora vintern, medan höstlöven singlar ned från himlen. Detta är dödens årstid, dödsgudinnan Hels stora fest. Hon har mycket få tillbedjare nuförtiden, men jag är väl bekant med åtminstone en av dem, och vi känner allt varann sen gammalt, må ni tro.

Det är en viktigt årstid för björnarna i Sverige och Europa också. Kopplingen mellan björnar och döden kan synas långsökt, men det är just vid den här tiden de ska gå in i sina iden, och vänta den återuppståndelse som kommer om våren, och som de genomgår upp till 30 eller nära 40 gånger i sitt liv, för så gammal kan en vanlig brunbjörn bli. Och ingen forskare, vare han aldrig så klok, kan hittills förklara hemligheten med björnens vintersömn – vi människor kan inte kopiera den, och vi har aldrig lyckats reproducera den biokemiska processerna bakom den, även om vi fått upp några värdefulla spår. Vite krist återuppstod bara en gång, och hans anhängare krälar i stoftet. En vanlig björn upprepar samma sak år efter år, men får ingen tack eller dyrkan för det – men det var annorlunda i gamla hedna tider.

romania-circa-1961-stamp-printed-by-romania-show-brown-bear-roman-tombstone-circa-1961_82005295

Romerska gravstenar, funna i Rumänien och annorstädes, visar björnmotiv…

Döden är en faslig björn” skrev en gång Bellman, men det var det gamla svenska ordet ”björn” i betydelsen fodringsägare eller indrivare han då tänkte på. Björnar kan ha ett påträngande, pockande sätt – särskilt när de är hungriga och i sin relation till människorna, men det krävs mod att gå nära dem. Romerska gravstenar funna i Köln (Colonia Agrippiniensis) och Trier (Augusta Trevenorum) samt Rumänien visar motiv med björnar, som stod för döden men också återuppståndelsen. ”Väck ej den björn som sover” är ett gammalt svenskt ordspråk, och sanningen i det får vi se om och om och om igen – särskilt såhär års…

Det fick den gode medborgaren och vane jägaren Lage Löwén i Granberget norr om Hoting nyligen erfara. Både Lokalradion P4 och Statstelevisionen har berättat om hur han under älgjakten – med drivande hund, som alltid i Norrland – plötsligt såg en stor björnhona krypa ut ur ett färskt ide, bara några meter bort.   Han är svensk och han kan skjuta väl och hantera ett vapen – vilket varje vuxen man i det här landet borde kunna. Så bara vände han på pipan, och sköt björnen i självförsvar, innan den var över honom. Händelsen utreddes först som jaktbrott, och den rapporten kablades också ut över media, främst beroende på att svenska journalister är ett föga omdömesgillt släkte, till skillnad från landets jägare.

Så slöt björnhonan sitt liv, lugnt och odramatiskt – och sjönk tillbaka mot sitt ide. ”Lyssna till den granens susning, vid vars rot ditt bo är fästat” kunde man säga, ifall också björnar vore värda några sista ord.

1bab2f46-1f89-4a74-a804-8f90d9144429Goda jägare har alltid visat vördnad för viltet. En stor björn är en respektingivande motståndare.

Jag har redan skrivit en hel del om den lappska och finska björnkulten. Ja – jag skriver just lappska och inte samiska – för i samisk kultur ingick sen urminnes tid att osportsligt nog fånga björnen inne i idet med ont uppsåt och av ren vilja, och inte som Lage Löwén av en ren olyckshändelse närmast ramla över den. I Finland var det samma ovanor som rådde, men de har man lyckligtvis slutat med nu. En del kungar och utländska besökare har roat sig med att fånga björnar i deras iden (Karl XII och Karl XI gjorde på det viset, under enväldets tid) men folket självt har aldrig gjort det i någon större omfattning. Här anser vi nu i landet att björnjakten tar slut, innan älgjakten tar vid, och vi ger björnen en sportslig chans att börja sin vintersömn, vilket är den väl unnat.

Björnforskare har räknat ut att björnen – som är ett intelligent väsen – ofta har ett A-, B- och C-alternativ i ide-väg. Det kan röra sig om jordiden – med granris, lågt i tak, liten ingång och mycket isolering – som föredras av björnhonorna – eller steniden, som föredras av hanarna. Björnen kan till och med bygga korgiden, som består i att den låter sig översnöas eller till och med klättrar upp i en stor gran, och sover där, på ett slags plattform, som den bygger själv. Detta ska ha setts bland annat i 1800-talets Ryssland, men ingen svensk björn har rapporterats göra om samma sak. Inte heller uppträder den så lagbundet att alternativ A), B) och C) exakt motsvarar de tre typerna ovan, och björnen kan också vakna till och vara aktiv i flera veckor under vintermånaderna – särskilt om det blir för varmt, som denna höst – har den svårt att sova..

1245595968

 Björntallar har funnits i Jämtland, över hela Finland och sju björnskallar har hittats under altaret i Frösö Kyrka – de kristna försökte utplåna denna bit av inhemsk kultur, som alltid..

Just björnens huvud har alltid behandlats med vördnad – i Kalevala beskrivs först björnens födelse – det tar nästan längre tid för det diktverket att beskriva alla björnriter och björnmyter än att behandla skapandet av Världen – Karhun Synty – och hur björnen kommer från Ukko eller den väldige Ukko Pekka själv, finnarnas Åskgud som inte har med Tor att göra, men som är en Allfader likt Oden, och björnen ”vaggas av luftens ungmör” eller med andra ord Valkyriorna, innan den kommer hit ned. Så lever den sitt liv här, tills att det kan hända att jägarna springer på den. Då måste björnens gravöl firas – man det kallar ”bröllop” – sanningen måste döljas för den möjligen uppretade björnens vålnad – för sådan är finnarnas björnkult, och sannskyldiga björnreligion – björnen är ett heligt djur för dem. Finska hedningar hedrar ännu den finska björnen, men de böjer sig ej för den ryska.

Björnen bes om förlåtelse för dråpet på den, och så återvänder den till gudarna, genom att man fäster skallen vid ett träd, och vänder den emot den uppåtgående solen. Träd med upp till 40-50 björnskallar hittades i Finland in på 1900-talets första år, men lär nu ha blivit förstörda. Det troddes och tros också, att björnen skulle gå till Pohjola eller just Hel – båda rikena ligger norrut och liknar varandra till förväxling .

Där ska den avlägga rapport för Louhi eller Hel- dessa gestalter liknar varann fullständigt (vilket inte bevisar någon universalism, men väl att det finska folket lånat mycket från sina nordiska grannar, och att detta är samnordiska, indoeuropeiska och möjligen också cirkumpolära föreställningar, om ni frågar mig) och ibland också Loviatar, stundom Louhis egen dotter, som är en vintergudinna – hon liknar mycket vår egen Skade – eftersom hon också har med jakt, vind och snöstormar att göra. Tjatse, Skades far – är det samiska Tjazzi – meen det visste ni väl redan ? Nåväl – där ska björnen vittna emot människan, som dödade den – och blev den hederligt dödad, går människan fri – men sköts den i bakhåll, i idet eller med list – eller dödade man dess ungar och for ut i grymheter – ja då skulle krig och en hård vinter övergå mänskligheten.

Nordamerikanska indianer påstås ha samma tro, men där skall det vara allt jaktbart vilt, som vittnar mot människorna.

_MG_7802Lx

Själv ser jag nu i andanom, hur Lage Löwéns björnhona står inför Skade.

Hade du ungar ?” frågar gudinnan strängt.

Nej, det hade jag inte…” svarar binnan sanningsenligt, för så kallas en honbjörn på jämtska.

Hon tillägger att hon sköts framifrån, och med ett rent skott på nära håll, inom redbart avstånd, som en björn kan nå med ramarna.

Skade svarar, att då är allt gott och väl. ”Björnjakt är en bragd för goten, harjakt är hans tidsfördriv.
Alltför tungt det är att bida under suckan sådan gäst; nej, gör livets dag, den sista, till en korybantisk fest!” säger hon.

Det var en människo-sång, och den förstod jag inte” säger björnhonan trött. ”Nu vill jag sova hos dig, i Ydalarnas ro, och villa sen, som björn i vinterbo. (Alla vet, att i Ydalarna  bor Skade, i Ulls rike, efter det att hon skildes från Njord)

Förstår du det här då ?” frågar Skade tilll sist: ”Härlig är döden, när i främsta ledet du dignar, dignar i kamp för ditt land, dör för din stad och ditt hem

På det svarar björnhonan intet, för hon är trots allt en hon-björn.

I Rumänien – där 80 % av den Europeiska kontinentens björnar utanför Norden lär bo, lär man också gå hårt åt dem just nu… Rumänerna har kristnats, och tappat varje spår av allt det goda, som romare och goter lärde dem. Från den gamla turiststaden Sibiu i Transylvanien kommer dessa bilder, som visar hur en vettskrämd stackars ung björn flyr för livet över stadens hustak, medan människorna roat tittar på.

Det är som en scen ur den gamla filmen ”Det sjunde korset” med Spencer Tracy, ungefär. Stadens myndigheter står alldeles handfallna, ungefär som i Stefan Löfvéns Sverige, som ni ser. Polis, brandkår och ambulans – men ingen kan göra något. Två akademiker ska ha skjutit emot björnen med bedövningspilar, men utan att träffa – de skojarna hade inte fått någon adekvat vapenutbildning

Till sluts sköts björnen, instängd på en innergård – efter att ha försökt klättra ut via en blomlåda…

1476374545200

Historien om denna björns tragiska öde har redan blivit politiskt förstasidesstoff och föremål för hetsiga diskussioner i Rumänska media… Till och med Presidenten har fått ingripa, och fällt synnerligen hårda ord om de lokala myndigheterna, som kritiserats för sin inkompetens – men å andra sidan – Rumänsk polis har inga verktyg, ingen utbildning för just björnfångst – de är vana att stoppa tvåbenta brottslingar, det är allt – men mer kan de inte. Stun-guns eller tasrar tränger nog knappast igenom en björnpäls, och några utskjutbara nät har de heller inte i sin utrustning. Sk ”björnspray” eller rättare sagt peppar-sprej hjälper inte heller, för det stressar bara upp björnarna ännu mer. På avstånd och i skog verkar det, men emot en redan vettskrämd björnunge är pepparsprej knappast till någon större hjälp.

Andra björnar har dock kunnat räddas. I Rumänien finns de balkanska dansbjörnarna, som diverse aktivister engagerat sig för – både militanta sådana och fullt sansade grupper som Arcturos i Grekland – en organisation av frivilliga björnvaktare, som har att tampas med bland annat de romer, som nu sprider sig även över Sverige (det är just de som livnär sig på björndansen – både i Rumänien och angränsande länder) och i allt fler länder världen över finns nu ”Bear Sanctuaries” – det är inte tempel, där djuren dyrkas, men parker; där man genom frivilliga insatser försöker skydda dem.

Kunskapskanalen visade nyligen ett engelskt reseprogram där Ushka, en liten björnunge som förlorat rörelseförmågan i baktassarna – efter oskickliga skott från tjuvskyttar– till slut fick vård och hjälp. 

Andra, nästan ihjälsvultna ungar har kunnat räddas, och återanpasats till ett vilt liv i det fria utan nämnvärd människokontakt, med alla fyra tassar i gott skick. Naturens uthållighet är stor, och björnar är robusta varelser, men inte alla mänskliga kulturer är likvärdiga, särskilt inte i sin syn på djur och natur…

Bjšrn

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s