En Frejs fredag – trots allt. Och så lite Björndans..

Inom amerikansk Asatro har man lanserat hypotesen, att namnet Fredag skulle komma av gudinnan Freja eller möjligen Frigg, och det finns etymologiska bevis för att Fredagen på Nordiskt område tillhörde Freja, medan det blev Friggas dag i Saxares och Anglers England, där gammelengelskan uppstod. Språket styr tanken, och det är inte hos alla människor, som de rätta tankarna styr själva språket, som vi snart skall se.

Igår berättade jag om hur björnar behandlas i Norden, respektive på Balkan. Här har vi ett sätt att behandla dem på, givet vår kultur sedan urminnes tider, men på det kristna Balkan gäller helt andra skick och seder. Jag glömde en detalj kring de upprörande scenerna med björnen i Sibiu, som Rumäniens President, den gode Klaus Iohannis reagerat på. Klaus Johannis har också varit Borgmästare i just Sibiu tidigare under sin karriär, uppges det, och det har enligt ej bekräftade källor meddelats, att Polischefen i staden avskedats, sedan han beordrat sina Poliser att köra över alla björnar de påträffar med bil.

siebenbuergen-ethnic-map

Opinionen i Rumänien har numera börjat svänga. Man tolererar inte vilt skjutande på innergårdar och annat i den stilen, särskilt inte när uniformerad polis är de, som står för själva skjutandet. Skall man alls skjuta några björnar, måste man fälla dem med första skottet – som den svenske jägaren från Hoting gjorde uppe vid Granberget. Och polisen kan inte skjuta rakt genom väggar, tak och golv, mitt inne i ett bostadsområde. Det är ju givet. Det är inte ”Strid i bebyggelse” som ska utkämpas, särskilt inte emot en enda, ensam och obeväpnad björn.

Och vad vill jag ha sagt med det här ?

Jo, sanningen är den jag redan skrivit, mina vänner. Inte alla kulturer är likvärdiga, och de blir det aldrig heller. Den romska ”kultur” som ännu finns kvar på Balkan, med stackars utmärglade ”Dansbjörnar” och annat i släptåg, väcker avsky hos den tyska befolkningen i det som en gång var Siebenbürgen, där Sibiu förvisso ligger. En gång hette den Hermanstadt, och var en tysk stad. Då var förhållandena mera ordnade, låt oss säga – men efter 1945 och med Kommunismens ankomst, blev saker värre – för björnar såväl som människor – och trots Ceaușescu fall och mycket annat, är problemen inte slut ännu. Alla må ha samma grundläggande rättigheter – djur såväl som människor, men djurs och människors rättigheter är för den skull icke desamma, och människors lika rättigheter betyder heller INTE samma sak som ”alla människors lika värde”. Det är visst inte ”LIKVÄRDIGT” vilken religion eller kultur man VÄLJER att tillhöra, till exempel…

0104Bild från det angränsande Bulgarien, 2006. Ska vi snart få se liknande scener i Sverige ?

Jag har själv sett en sk ”dansande björn” (eller rättare sagt ett svårt plågat djur – för det är vad det är fråga om) vid en plats som heter Chufut-Kale, vilket betyder ”Judarnas Slott”. Platsen är benägen nära Krimtartarernas gamla huvudstad Bakhchysarai, som ligger ungefär mitt på Krimhalvöns sydligaste del, och utgörs av en gammal klippfästning,  som ursprungligen byggdes av Östgoter, men därefter blev karaitisk, inte judisk. Inom parantes får jag säga, att det var långt innan 2004, då jag såg den stackars ”dansbjörnen”. För övrigt har trakten kring Bakhchysarai – där den tatariske storkhanens palats en gång stod, en högst brokig etnisk historia, och en högst blandad befolkning. Tatarerna är muslimer, och talar ett turkspråk, som på pricken liknar det man kan höra hemma på torget i Rinkeby, och det går hur bra som helst att tala ”Rinkebysvenska” där, Abo challa… För övrigt är de välutbildade, gästfria och språkbegåvade, samt tycker illa om dem i grannskapet som plågar björnar. Man ser ljushåriga människor på gatorna där också, och alla av dem är visst inte ryssar utan direkta arvtagare från Krimgoterna – de sista goterna på Krim dog för övrigt ut på 1830-talet, och hade då konverterat till islam. Mina ukrainsk-gotiska, krim-tatariska vänner och jag försökte få den arma björnen befriad, och vi mindes den allians som Karl XII:s officerare ingick och skrev under, mitt inne i Khanens harem.

En gång red vi tillsammans, under hetman Mazepa. Vi var ärliga kosacker, svenskar, goter och tartarer i en enda armé under svenskt befäl. Mycket kunde väl vara vunnet – till djurs och människors fromma – om vi kunde få sådana dagar igen, men vi har icke de tiderna, som det heter. Nu råder en viss Putin över hela Krim, och hur det går för mina krimtatariska och gotiska vänner – hederliga män som aldrig kämpat i någon anti-rysk ”frikår” – får vi väl se. Krimtatarerna som folk dog nästan ut, trängda av både Tyskarna och Stalin, men de har alla det draget gemensamt med Ukrainare och Volgatyskar, att de hatar romer och rumäner – av historiska skäl. Det är viktigt att kunna sin historia, nämligen.

300px-coat_of_arms_of_smarhon_belarus-svgVisst – staden Smorgons vapensköld ståtar med en fängslad dansbjörn och tre nordiska dryckeshorn, men björndansen där har helt upphört… (och det är på tiden !)

En annan stad jag också besökt under mina många resor är Smorgonie i det som en gång var Litauen, men nu är Vitryssland, där samma stad kallas Smarhon. Denna stad var – på karolinen Olof Stiernhööks tid – ”alla björnfösares skola och universitet” – Stiernhöök var Livgardist och Kapten, samt dog vid Poltava efter många år och strider, vilket man kan läsa om i hans dagböcker, utgivna av karolinska förbundet. Också han ville stoppa grymheterna, och få ett slut på dem – men lyckades inte ”integrera” några romer då heller – konstigt nog – vad det nu kan bero på. Men – dessvärre – det finns alltid sådana människor, som istället för bildning och kultur vill satsa på fattigdom, okunnighet och smuts, säger mina vänner bland Ukrainarna, och jag är benägen att tro dem. ”Fornsederi” och därmed likställda irrläror finns alltid – men verklig tro är en annan sak.

Nu ser jag på vissa diskussionsforum, hur till och med muslimska arméofficerare i Pakistan upprörs över det här med de Rumänska björnarnas liv, och jag skulle vilja säga, att allt ändå inte är försent; eller förgäves här i tillvaron. De goda krafterna och de verkligt goda människorna finns alltid kvar, inom ”Law Enforcement” precis som överallt annars.

Det finns till och med goda kristna också, och när vi möter varann; bildar vi till slut en allians, hastigt påkommen visserligen; och kanhända högst tillfällig och med inte så många redskap och tekniker som vi borde ha, men för allas gemensamma bästa.

Hans Majestät Konungen, ingen annan – har idag yttrat sig, angående sitt väl kända engagemang i WWF, Världsnaturfonden. Vid ett seminarium på Ulriksdals slott har han talat om klimathotet och mycket annat – men vem vet – om nu Stefan Löfvén (som inte är Statschef i Sverige, men däremot Statsminister) kan åka till Saudi-Arabien utan Utrikesministern, som inte blir insläppt där – så blir det kanhända någon gång i den inte alltför avlägsna framtiden rent av så, att President Iohannis och den svenske Statschefen möts, för att diskutera ett och annat.

Någon Påvlig välsignelse behövs inte alls för den saken. I just det fallet – och snart sagt alla andra – tror jag inte att just Påven kan göra så mycket. Men en hel del andra dignitärer, här och var – kan nog göra en hel del. Jag har ju trots allt träffat en del av dem, ibland till och med ”på ort och ställe”.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s