”Ord som hotar hela vår Världsbild” – Gatukonst och ”Gatans Parlament”

För någon dag sedan läste jag i Svenska Dagbladet en kulturartikel, som handlade om ”ord som hotar hela vår världsbild”. – ja, så löd faktiskt rubriken. Skribenten Magnus P Ängsal – som jag inte träffat på tidigare – hade skrivit en recension av en ny bok, utgiven av Språkvetare vid Göteborgs Universitet, bland annat. Också professorer i tyska där lär ha konstaterat, att det finns alldeles för lite forskning om hur språket styr tankarna, och hur tankarna styr språket, eller rättare sagt den värdeladdning, som förmedlas av olika ord och uttryck; så att säga.

I Tyskland säger man till exempel ”Herrar och Fruar Doktorer om man talar inför ett akademiskt sällskap – man erkänner, att personerna i salen har olika genus, och att detta är ett ovedersägligt biologiskt faktumman klumpar inte bara plumpt och dumt ihop alla som ”Hens” som vi gör i Sverige.Man kan till och med vara ”Frau Doktor Doktor” (om det gäller en kvinna, som tagit två olika doktorsgrader i helt olika ämnen) eller ”Herr Doktor und Professor” också i rent talspråk – i alla fall om man möter vederbörande ute på gatan

Genus och Kasus i språket har fortfarande betydelse – och SvD illustrerar med helt andra slags exempel också – Ordet ”bög” har en viss laddning, ordet ”stjärtgosse” en helt annan, oavsett om man talade om protestantiska bögar i Sverige, kanhända; kontra Katolska Stjärtgossar, som ju kan tänkas vara ganska så allmänt förekommande. I svensk dagspress, har jag märkt – används ordet ”bög” inte alltid som en förolämpning – men används det på en skolgård eller arbetsplats, så kan åtal följa.

Och vad ska man säga om en del ”nybildningar” typ ”Hängbröstvänster” ?

Kan man skriva så ? Jag för min del har använt det ordet om en del personer, som jag faktiskt tycker förtjänar det. För övrigt var det inte alls min uppfinning från början, utan en mig mycket närstående person; som kom fram med det. Hon sade även ordet ”Ståpattsfeminist” rakt upp i ansiktet på precis just mig, eftersom hon känner till mitt engagemang rörande den mycket, mycket särartsfeministiska rörelsen ”FEMEN” – mina äventyr med dem får jag berätta om en annan gång – men jag har följt dem genom alla faser i deras utveckling sedan 2010, ungefär, då jag först uppmärksammade dem.

araskolnikovaworldedition-3Verklighetens Inna Shevchenko lanserades nyligen som seriefiguren ”Agraffena Raskolnikova” i ett dataspel. Till sist blir det väl dåliga seriefigurer av oss alla… (ja ja – hon finns på franska frimärken som ”La Marianne” också )

I Sverige är den rörelsen – med allt vad den står för av frihetslängtan, kompromisslös ideologi, eget språk och hutlöst beteende – hjärtligt avskydd av etablissemanget, Hängbröstvänstern och den nuvarande regeringen, samt all dagspress – den har ingen framtid här – och är nästan helt utrotad, till sista Valkyria (nej, de gillar inte alls att jag jämför dem med just Valkyrior – allt sådant är ”för nationalistiskt” enligt deras fanatiska ideologi) men i Frankrike har den åtminstone tidvis varit kulturetablissemangets egen lilla älskling, trots dess sammandrabbningar med den mycket märkliga, högerextrema Katolska rörelsen ”Civitas” – som också tros ligga bakom flera brandattentat i Paris. Detta oaktat att Lars Wilks och Inna S – tillsammans (vilket par !) nästan blev skjutna till döds i Köpenhamn – svensk press kommenterade den händelsen, men sa inget inget inget om vem som höll på att drabbas…Inna ville de liksom helst slippa att bara nämna, såväl som Frankrikes Ambassadör i Danmark.

Och jag har svarat någon – som jag inte är Trolovad med – ”Jaha, så jag är en typisk Ståpattsfeminist nu också !”  Vi har aldrig mötts i verkligheten, varken här eller i Ukraina eller någon annanstans, och jag har bara av och till talat med vissa personer – och ändå är någon så avundsjuk, ja svartsjuk och missunnsam.

Men – inte nog med det…

Min trogne läsare och hedniske vän på bloggen Rotlöshet (som inte är ”fornsedare” men finns i Göteborgsområdet) funderar av min användning av ord som ”övernaturligt” eller ”allsmäktighet”. Han kommer liksom jag fram till den självklara slutsatsen att varken den ”allsmäktige” finns, lika lite som det ”övernaturliga” eftersom en allsmäktig gud som samtidigt är allgod, allvis och allvetande är en logisk omöjlighet, givet hur världen faktiskt ser ut, och att det inte kan finnas något ”utanför” naturen eller universum, eftersom universum är det enda som alls k-a-n finnas.

Vi är också båda två eniga om att ordet har en fruktansvärd makt över tanken, ty:

”Allt jag skriver och talar är en referens till min historia, kultur, uttal, min samtid inför framtiden”, ungefär så var det någon som sa till mig för länge sedan.

Varje till synes obetydligt ord kan ha en referens av värdefull betydelse tillbaka i tiden. Där användningen och uttrycket för ordet förändras en aning med tiden. En inre mening som är innesluten i, som få verkligen kan förklara värdet av.

När vi tappat förståelsen för de allra enklaste ord och stavelser, vart ifrån och varför de uppstod, hur de användes och varför de används nu. Så har vi också tappat en del av vårt förflutna. En del av vår historia. En del av vårt säregna uttryck i världen. Då har vi tappat en del av oss själva. En del av våra förfäder och deras liv, en bit av deras värdefulla tid. Då har vi glömt vilka vi är. Är det så, så har vi tappat en del av vår värdighet, den värdighet som frodades ur kulturen, en kultur som ingen behövde ifrågasätta.– —

Det finns många ord som kan brytas isär inom svenskan. Som kan spåras tillbaka i tiden, till närliggande värderingar genom språket. Ju mer du studerar runorna, desto mer finner du ordens… arketypiska innebörd eller värden. Inte bara det, du finner även flera sanningar och perspektiv. Ingen mer värdefull än någon annan. Ju mer du finner, desto mer värde konservativ tenderar du att bli, för själva ordets betydelse. För när du finner det värdena, så som du då också finner ordets egentliga kraft. Dess sammansättning, dess uttryck och avtryck. Dess sammanflätning med ditt tal och skrift och hur det egentligen sprider sig till andra. Det är kanske därför som vi ibland förundras hur andra uppfattar ordet eller reagerar annorlunda på ordet än du själv. Eller när de värdemässigt kommit bort från dess betydelse?

  • Från bloggen ”Rotlöshet” 2016-10-16

Samma skribent undrar också lite över ett annat ord, som har samband med den offentliga konsten i Uppsala, som jag skrev om här för leden. Ni minns ju alla den fullständigt Kollriga Kulturdirektrisen på Landstinget – alltså hon som påstår att hon vill börja med att censurera konstverket nedan, eftersom det visar nakna 35-åriga människor (ja guuud så hemskt !) som ”för tankarna till 30-talet” enligt henne. Konstverket är dessutom sk ”hetero-normativt” har hon förklarat, eftersom det råkar visa en naken man och en naken kvinna, och då måste det ovillkorligen tas bort genast, och det är alltså i-n-t-e  alls så som vi förstår, att just hon skulle lida av någon sexualskräck och vara sipp, respektive bigott och pryd – neej då…

nakenkonst-jpg”Entartete Kunst” enligt Uppsalas Landsting och dess ”Kulturdirektris”. DN och Erik Helmerson har varnat för hennes 30-tals åsikter…

Jag blev alldeles förskräckt när jag såg figurerna på plattorna, säger Anna Söderbäck, kulturdirektör på Uppsala läns landsting. (SVT 2016-10-16) Dessutom är det ingen hemlighet, att Landstinget i Uppsala skall läggas ned till årsskiftet, enligt vad SVT också berättarÄr detta Kulturdirektrisens sista stund i rampljuset ? – innan hon själv också avgår, frågar jag i Alvablotets och dödens årstid…

Och förresten – vad finns det att bli ”förskräckt” över i detta konstverk – ja VAD ??

Utanför Järnvägsstationen i Uppsala, alltså Uppsala Central, står denna offentliga skulptur – som kanske också förskräcker vissa kristna…

na%cc%88ckenspolska

Nämen.. Man ser ju hela KALLE URBAN KALLE ERIK NIKLAS… Fyy så ”Normativt” av Bror Hjorth på sin tid...

Bror Hjorth var aldrig särskilt kristen, men hans konst – med tidstypiska jesusar och glada svarta barn – pryder fortfarande månget ABF-hus i Sverige (på Sveavägen i Stockholm t ex – gå in och titta en trappa upp – jag har själv varit där) liksom Skogskyrkogården. I Uppsala finns museet Bror Hjorths Hus – och genom ett helt konstnärsliv, från 1915 tilll 1968, häcklades och fördömdes han i den svenska pressen. Hans skapande ansågs direkt hedniskt. Han hatades och förföljdes, och på det röda 1960-talet ansågs han också ”reaktionär” även om han från början var snickarlärling, och alltid gjorde mycket folkliga, friskt frodiga skulpturer…

Kanske är det detta vår Kulturdirektris tänker på…

d62e5fa849f06b3ba1d0e86caa72e4c2

Påminner hon inte om ”The Church Lady” i det amerikanska humor-programmet ”Saturday Night Live” – alltså hon som med indignerad röst halvskriker ”Well.. could it be… Sataaan !” så fort hon upptäcker något, som hon själv inte gillar.  Men nu lämnar jag ordet till min gode vän på bloggen Rotlöshet igen:

Ett ord som många reagerar på är ordet kuk. Ett ord på något naturligt som hänger mellan benen på en man. Uppfattas som ett fult ord, ett ord du allmänt bland folk inte får uttala. Det är ett orent ord. Varför är en manlig snopp oren? Om jag tvättar den, får jag säga kuk då? Om det bara syftar till själva ordet och varje bokstavs betydelse så kommer vi till dess kärnvärden. Värden som kristna rodnar och förpliktigar sig att hålla sig från. Det handlar om sexuell lust och vital styrka. På sätt och vis också kunskap och förståelse om sig själv. Hur farligt är detta för gemene människas självbild och bild av omvärlden? Hur farligt är detta för vissa monoteister? Vem eller vilka är förbudet avsedd för(?) och vilken makt/påverkan har egentligen i så fall ordet på varje människa? Finns det en faktor inräknad för varje runa för hur det kan påverka varje individ till att hamna in på ”rätt” väg i livet? Alltså en mer naturlig väg, en hednisk väg? För att inte leva sitt liv i blindhet utan se naturen och relationerna för vad de är, utan att tro att de är något annat än den naturliga verkligheten? För om det skulle vara en gud som hoppar emellan varje gång du gör något för vad du upplever eller gör så är den guden ”mannen i mitten”. Den som filtrerar ditt liv och upplevelse. Styr och ställer vad du får göra och inte göra.

Lev som du bäst kan själv! Raido!

Ord har makt och makterna har betydelse! (från bloggen ”Rotlöshet” 2016-10-16)

Vad är det som är så oerhört farligt med normal och sund manlig sexualitet, egentligen ? Särskilt i all denna ”Hängbröstvänsters” ögon, frågar jag som Asatroende Ståpattsfeminist.. Varför ska ständigt ALLA män stämplas som förövare i denna narcissitiskt marxistiska rörelses ögon, och varför får man inte nämna sådana fakta som faktiskt visar, att förövare till våldtäkter och andra liknande grova brott faktiskt i mycket högre grad finns ibland vissa etniciteter och religiösa grupper än bland svenska och Nordiska män, och varför talas det aldrig om Taharrush Gamea, som faktiskt existerar, och inte är något skämt, varesig på musikfestivaler för ungdomar i Sverige eller annorstädes ?

Ok, förklaringen är inte alltid så enkel; att brottet skulle bero på själva religionen eller kulturen, eftersom utbildning, bakgrund, bostadsort och tusen andra sociala faktorer spelar minst lika stor roll, men i alla fall.. Och sedan Hängbröstvänsterns omhuldande av sina kära klyschor, typ ”patriarkat”, ”normativitet” etc – samt dyrkandet av slipprigast möjliga stjärtsex, formligen religiöst krypande inför ”prajd” festivaler och homosexuell reklam (Putin har genomskådat Västvärlden på denna punkt) samt hur kulten av bögeriet – alltså den normale mannens motsats – har blivit dessa människors käpphäst och främsta kännetecken.

Kanhända är sanningen barnsligt enkel. Kärringfeministerna är ”Fag Hags” helt enkelt. De är rädda för vanliga män, för vanlig kvinnlig sexualitet – på Strindbergs tid blev de ibland sk Tribader eller Lesbiska – men nuförtiden är det emot Strindberg själv, som alla är skeptiska. Också han var ju – som Hjorths ”Näck” – ”En Djefla Man, som kunde många konster” – konsten att en smula för öppenhjärtigt vara hänsynslöst ärlig, och berätta om sitt förhållande till sig själv och olika kvinnor, inte minst.

 

sagovc3a4sen”ja, det första jag fick se fallera, det var en lärare fallera – Han lärde sina småååå.. att.. ” (fortsättningen finns att läsa i en av folkloristen Bengt af Klintbergs böcker)

Hängbröstfeminismens företrädare hatar särskilt självutlämnande eller ärliga, starka män – de kunde ju tänkas skämta, och skämtet kanske blev på någon annans bekostnad – samtal förbjudet, samvaro förbjudet och samlag med kvinnor förbjudet – ”Det kunde ju hända att någon där ute – i 35-års åldern eller så – har roligare än jag, och därför tvingar vi på ungdomen en massa kristna ord, typ skuld, oskuld och så...” tänker den kristna Hängbröstfeministen, direkt från seminarier med rörelsen ”Tro & Solidaritet” och Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, Sensus, Batik-häxorna och hela konkarongen…

Visste ni att Bror Hjorths ”Näck” för övrigt är ett självporträtt – den har en karikatyrmässig framställning av konstnärens eget ansikte, och att den ända tills för några år sen – då Uppsala C byggdes om och stationsingången flyttades – var det första en besökare såg, direkt man klev ut genom stationens huvudingång, och stegade vidare in emot vad som kallats ”Den eviga Ungdomens stad”

index

Högst upp finns en piga och en dräng, som svänger runt i en rasande slängpolska av hjärtans lust, och när man sedan åker från staden, och ser statyn från andra hållet – som idag står på en vändplan för taxibilar utanför en restaurang – vad ser man då ? Jo, en naken huldra, precis som i den skånske poeten Anders Österlings kända dikt. ”Kom snart igen, säger Huldran blygt, och tack för en trevlig stund – välkomna tillbaka..”

En naken huldra gick här nyss förbi,
och ännu viskar vägens pil därom,
hon bar ej slånens blommor i sin famn,
och ändå blommar slånen, där hon kom,
hon nämnde ingen jordfödd älsklings namn,
och ändå ekar allt av het musik.
Med dessa trolskt förvuxna vita snår
och dessa pilvedflöjters hedna skrik
blott den förstår, som under molnen går
och tigger himlens vindar om besked
var natt, när mossens isar gå itu,
om varför bröstet aldrig kan få fred
av vårlig törst till blom och sång ännu. –
En naken huldra gick här nyss förbi.

Redan på nittonhundratalets början fick man alltså skriva sådär härligt befriande och hedniskt – men det får man inte nu – i Stefan Löfvéns och Miljöpartiets Sverige – för där blåser helt andra och kallare, kulturpolitiska vindar. Här finns censur, uteblivna kulturbidrag till den som ej sköter sig, och det viskas redan om straff, för de som uttryckt sig ”för heteronormativt” eller i alla fall en skampåle i media-formom än inte piskrapp för bloggare som i det riktiga Saudi-Arabien, inte bara ”feminismens Saudi-arabien” som här hemma. Stefan Löfvén har ju själv – i rollen som Statsminister, till och med – ställt sig upp inför hela FN, och deklarerat att vi har ”En Feministisk Utrikespolitik” i vårt land – vad det nu är – eller skall vara – men nej, men nej, det är bara oberoende bloggare och onda, onda nazister, som påverkar Sverigebilden negativt – har vi fått veta i DN.

Men nu är det alltså Fredag – och jag själv ”till Fröjas dyrkan går som en annan svensk poet sa.

vyuwvxb

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s