Thetta er Pönksafn Islands !!

På Island, I Reykjavik, mitt på Bankastraedi och vad som tidigare varit en offentlig toalett för kvinnor, har nu Islands första Punk-museum öppnats, enligt vad Sydsvenskan erfor för någon dag sedan. Precis som i övriga Norden såg Punken – eller som den stavas på Norröna och Isländska – Pönken ! – sin egentliga storhetstid under 1980-talet.

q3xvf2uo1t6y3uzli0egg7s9ph8

Pönksafn Íslands verður opnað í þessari viku. Safnið verður staðsett við Bankastræti  þar sem áður var kvennaklósett.

„Pönk er ekkert pönk eins og fólk heldur að pönk sé;  segir Gunnar Lárus Hjálmarsson,

„Pönkið er miklu meira en bara pönktónlist, þetta er tíðarandi í öllu þjóðfélaginu,“ segir Guðfinnur Karlsson.

Isländska kristna hade förbjudit all tillverkning av öl och mjöd på ön, så punkarna drack sig asberusade på Svarta Döden, Islands berömda brännvin, samt dåligt hemkört och berusade sig till och med med Islenzkur Lim eller Limtuber (som också finns inne i muséet) samt drack och sniffade bensin och hade sig. Det handlar om Tidarandi, tidsandan – och inte om Gunnar Tidrandi – som man kanske kunde tro – i alla folkförsamlingar eller Tjödfelaginu. Islands alkoholkonsumtion bara steg och steg under hela 80-talet, tvärtom mot vad de kristna fundamentalisterna i Allthinget ville åstadkomma.

olvisholt-brugghus-freyja-beer-iceland-10379836Kan det sägas tydligare ?

Först när man återinförde ölet och mjödet – folkets egna drycker – förbättrades folkhälsan. Idag kan man till exempel dricka ölet Freyja från Ölvisholt bryggeri – själva ortnamnet är en kombination av ordet öl och Vi, alltså ett hedniskt Gudahov, samma ord som Vi i Visby eller Vä i väsby.

http://krakkaruv.is/faersla/ponksafn-islands-opnad

Självaste Johnny Rotten kom på besök – och drack troligen isländskt öl – även om det inte framgår av rapporterna..

Pönkgoðsögnin Johnny Lydon, betur þekktur sem Johnny Rotten, söngvari hljómsveitarinnar Sex Pistols, var sérstakur gestur opnunarinnar, þar sem hann sagði að það besta við pönkið væri hann sjálfur.

Pönkgodsögnin, Punkar-gud-sångaren, alltså – en titel minst lika vördnadsbjudande som AllsherjarGodi, överhuvudet för alla godar på Island. För övrigt skall faktiskt Sveinbjörn Beinteinsson – den allra förste Allsherjargoden i modern tid – också 1980-talet enligt ej bekräftade uppgifter ha gillat äkta isländsk pönk, och umgåtts i pönkar-kretsar. Även jag själv, samt minst en hemlig mästare utöver mig i Stockholms Asatrogna värld, var faktiskt punkare en gång i tiden, och i Akureyri, Islands andra stad, bor en nu utflyttad hednisk punkerska från Tjockhult – numera lycklig som veterinär – vilket är det yrke hon praktiserar.

Också Islands stora fredlösa – som Grette den starke – eller den långt senare Berg-Eyvind skulle säkerligen ha varit Punkare, om de levat under rätt tidsepok. Ett av Islands största Punkband – eller pönkhljómsveit – hette för övrigt Utangardsmenn – vilket direkt knyter an till begreppet Utangard inom Asatro (och Isländsk kultur i allmänhet)

sveinbjorn-samanburc3b0ur

Skillnaden mellan Innangard och Utgård, människornas värld kontra jotnarnas och trollens, blir extra tydlig under Alvablotet och den nordiska vintern. Bandet Utangardsmenn översatte sig själva till ”Outsiders” på Engelska, vi svenskar skulle sagt Utsocknes, eller kanske Utbölingar... Tors resa till Utgårdaloke – som inte är samma person som den riktige Loke – han förekommer ju som Tors följeslagare i just den berättelsen – känner förmodligen alla verkliga svenskar till, och i modern tid har amerikanska Asatroende dragit stora växlar på dessa två centrala begrepp och även misstolkat dem å det grövsta.

Alla besökande från Utgard eller Världen utanför ansågs visst inte farliga, de skulle tvärtom få mat och husrum och behandlas mycket gästfritt, vilket står att läsa redan i Hávamáls inledande strofer om hur ”mat och kläder tarvar den, som över fjällen farit” och så vidare. Men å andra sidan fanns det en skarp gräns, ibland också rent fysisk, ”stavkarlsbjälken” som fanns i sydsvenska gårdar långt in på 1900-talet som den främmande aldrig borde kliva över – och om gästerna försökte äta sitt värdfolk ur huset, och inkräkta på deras gästfrihet längre än nödvändigt blev där annat ljud i skällan, det betonar Hávamál likaledes.

john_bauer-stugan_vid_bergets_fot

Mellan ”Innangard” och ”Utangard” fanns och finns ännu en skarp gräns…

På Innagard, alltså ditt eget gårdstun, kunde du göra vad du ville. Ingen Påve, präst, Gode, Gydja, Kung eller Furste skulle komma där och befalla över dig. Människorna hade rätt till sitt privatliv, och till och med när kristendomen infördes på Alltinget år 1000, bestämde islänningarna att var och en skulle ha rätt att Blota hemma – för hemma på den egna gården gällde inte alls vad som gällde i den stora, vida världen utanför – ”Hemma är Herre envar” står det också i Hávamál, och det gällde oavsett samhällsklass, oavsett hur stort ditt hem var – var det så bara en koja med havstång till tak, så hade du rätt att vara ifred där och göra vad tusan du ville – och ingen regering i världen och inga andra personer hade den minsta rätt att invända emot det – med mindre du rände ett spjut i veka livet på dem.

Jag skiter i alla Påvar, och om min granne älskar sin hustru framifrån, bakifrån eller om de så ”ligger sked” sa en gång runristaren Kalle Dahlberg, grundare av Sveriges Asatrosamfund år 1992 – på den tiden hade vi inga fornsedare, inga nymoralister – ingen annan bråte.

Men däremot väldigt mycket Asatro, och rätt så mycket punk – så kan man också sammanfatta det hela. ”Punksafn” ligger också i vår natur, i vår kultur, i våra gener – så – varför inte…

One thought on “Thetta er Pönksafn Islands !!

  1. Så sant som det äro sagt….jag var NÄSTAN punkare då. Vi var blott två offentliga bekännare. Vi bodde i Bergshamra, Solna och de flesta var raggare på skolan vilket betydde att de ibland gick lös på mig med ölburkar och stenar, trots att jag som ‘värsta’ punkare bara hängde lite säkerhetsnålar i öronen. Vågade t o m bära en stor vit herrskjorta och jeans för mamma! medan jag endast målade lite svart runt ögonen, Sockervatten och punkfrisyr vågade jag aldrig – där gick gränsen för mi kära mor (hon blev änka redan 1970…)…♥…men, MEN vilken härlig tid det var! Will never forget…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s