Danyxan från Langeid – Norge – och om goda verktygs bruk…

Sedan länge är forskare som arkeologer och vapenhistoriker medvetna om existensen av Danyxan, det underbara Vikingatida vapen som efterträdde den nordiska skäggyxan från 700-800 talet. Den utmärkta bloggen Thor News – supplier of Norwegian culture – berättar om ett intressant fynd från Langeid i södra Norge, som gjordes redan 2011 och nu föreligger i form av en exakt, nysmidd kopia. Danyxans stora tid var från 900-talets mitt ända till långt in på 1100-talet, och den var ett mycket verksammare vapen än de hillebarder, runkor, bardisaner och andra stångvapen som efterträdde den, eftersom den inte alls var ett stickvapen, utan avsedd för synnerligen goda, kraftiga hugg – gärna uppifrån.

503_6Vikingatida skäggyxa – bondevapnet per excellence – använt både för kast och hugg – här i modern, välsmidd handgjord kopia från Gränsfors Bruk.

Skäggyxan – som kunde vara liten och ha ett skaft upp till 40 cm – ifall man ville kasta den emot sin motståndare – efterträddes av ett ännu finare smitt praktvapen, med egg av härdat stål, och så en tung yxkropp i mjukare kolstål för den massiva tyngdens skull. Tillverkningsproceduren var nästan lika komplicerad som för japanska svärd – och de norska smeder som gjort kopian, har all heder av sina händers verk.

langeid-viking-battle-axe-2

”Hon med onda hörn” eller den danska yxan – Skaftlängd 110 cm, vikt 3,5 kg massivt stål eller mer

Danyxan eller den danska yxan gjorde sig snabbt ett namn i England och hela Europa som ett synnerligen fruktat vapen, och det var sannerligen inte bara begränsad till Danmark, ty även Svenska och Danska vikingar använde den ofta. Om och om igen hör vi om ”Pellikoforoi Varangioi” eller ”De yxbeväpnade väringarna” i Byzantinska krönikor, och hela nordiska regementen blev kända som ”Pellikoforoi” eller till och med ”Keranoforoi” – alltså ”De blixbeväpnade”. På Gunne Hands gravmonument från Torna Hällestad i Skåne syns danyxan tydligt, i händerna på fadern till den man, inskriften handlar om. 

283Gunne Hand från Hällestadsmonumentet. Observera att han inte bär yxan på axeln med eggen nedåt, som under marsch. Han har den färdig till hugg, med eggen uppåt, klar att användas = ”gående färdigställning” eller fullt stridsberedd. Också detta uttrycker något. ”Han flydde ej vid Uppsala, utan kämpade så länge han hade vapen” står det på en annan skånsk runsten.

På samma sätt som begreppet ”Dönsk Tunga” eller ”Dansk Tunga” stod för hela det norröna språket, inklusive svenskan och alla de västnordiska dialekterna, alltså Isländska, Danska och Norska så stod namnet ”Danyxa” också för svenska och norska yxtyper, som vi kan se. Det underlättar ju om man har samma redskap, samma teknik och samma stridssätt och träningsmetoder om man skall vara en här, en armé och en nation – och det visste redan Vikingarna. Alla måste också tala samma språk, och man kan inte ha det som i dagens Sverige, där arabiska – ett semitiskt språk ur en helt annan språkfamilj än den germanska – nu blivit det andra största språket, för då förbistras till slut hela samhället, och medborgarna – som också allesammans är soldater – kan inte längre förstå varandra.. Språket bär också vissa grundläggande värderingar och begrepp, och uttrycker egenskaper, som anses eftersträvansvärda.

Det fick man bland annat se vid Stamford Bridge 25 November 1066 – det slag som en del historiker felaktigt pekar ut som slutet på den hedna tiden. Harald Hårdråde med hela sin nordiska här – svenskar, danskar och norrmän tillsammans – stod mot Harald Godwinson eller Harald Nederlag som han senare skulle kallas – kungen som förlorade vid Hastings, sent i oktober samma år. Vad som hände var egentligen som hämtat ur Clausewitz – ifall det namnet nu är bekant. Nordmännen hade alldeles för lite kavalleri, och hade ryckt fram långt inåt land från sina skepp, förbi ”der Rückschlagspunkt” eller den logistiska omsvängningspunkten – det avstånd, där man inte kunde få fram mat, vapen, underhåll eller sjukvårdsresurser  – och de kämpade till stora delar helt utan brynjor eller hjälmar – men med sköldar, danyxor och sina personliga vapen – inget annat !

the-crusades-preview

En enda Viking lyckades hålla bron i Stamford, beväpnad med enbart sin trogna Danyxa – och han dräpte ensam 40 man, den ena engelsmannen efter den andra, den dagen. Till slut stack en simmande fiende, som flöt ned i en tunna (se längst ned till höger i bild) ned honom med ett spjut, under bron och nedifrån – men genom ett beslutsamt agerande, hindrade en enda man en hel armé – och köpte värdefull tid för sina kamrater.

7mv0blde73uq4chb-fill640x320x

Erfarenheten visar, att en längd på 110 cm för skaftet är den optimala – det finns de som föreslagit Danyxor på 8 kg eller mer, och en skaftlängd på dryga en och en halv meter, men sådana vapen är svårhanterliga, utom för de starkaste och resligaste av män. Många tror kanske, att begrepp som ”Shield Walls” eller Sköldmurar och Danyxor är föråldrade begrepp i dagens Värld, men så är det inte alls…

Vid bron i Caglavica, Bosnien, 2004 visade återigen svenska och norska krigare vad de duger till, som ofta har omvittnats i media. Idag är de bräckliga sköldarna av lindträ – de var menade att gå sönder och fånga danyxorna – ersatta med sköldar av plexiglas, som både finns i rund eller fyrkantig modell. Våra danska bröder var inte med oss den gången, 2004; men det var norrmännen – och de utförde storverk de med. När det var som värst – och en svensk grupp på 7 man och en gruppchef fick hålla 2000 Kossovo-albaner och 4000 serber åtskilda, genom att ensamma hålla en bro i 11 timmar – fick man se vad vår taktik – samma som under vikingatiden – sköldmur och mothåll, nu med AK 4:or istället för yxor, men annars samma gamla metod – verkligen kunde uträtta. Somliga svimmade av utmattning och vätskebrist där de stod – anfallarna – från TVÅ sidor – kunde bytas ut, eftersom de var mångdubbelt överlägsna till antalet – men bron höll – liksom avspärrningarna.

caglavica-03Norsk sköldmur av gammal modell emot serber och albaner – märk ”huggpositionen” (bättre är att hugga ovanifrån och nedåt – därför hade Danyxor långa skaft)

caglavica-05

Inte bara 1 mot 10. Inte bara 1 mot 100, utan 2 emot 2000 !

680

Opansrade fordon, och ibland inga sköldar alls…

Vad som kan läsas på runstenarna är sant än idag. Det gäller för alla folk, i alla tider. Man kan inte kämpa, utan goda vapen. Men med ett gott vapen i händerna på en enda väl motiverad människa, håller inte ens de värsta pöbelsamlingar eller de hårdaste diktaturer. En enda, väl motiverad, tränad och utrustad prickskytt, kan förändra läget i ett helt land eller en hel världsdel – om han står rätt placerad…Det är en värdefull slutsats, som man kan dra ur Danyxans historia – även om våra dagars krig – också de vi kanske snart får utkämpa – på Gotland eller någon annanstans måste vinnas med massiv eldkraft, och nödvändiga vapensystem. Tyvärr har vi en Regering, som ännu vägrar att inse den saken – men det kan man i värsta fall ändra på, ifall det visar sig nödvändigt. Exempel torde vara överflödiga, liksom nedslag i nutidens försvarsdebatt.

 276a9484

En enda artilleribataljon – med 12 ynka pjäser – ett norsk-svenskt system – för 450 295 kvadratkilometer terräng

 Låt mig till sist i all ödmjukhet erinra om den gamla leken ”Kyssa Yxa” – ibland kallad ”Kyssa Slägga” – en gammal nordisk folksport, som bevarats i det svenska Finland och Österbotten. Man kan utföra den med en Danyxa också – om man vågar. Yxan hålles på rak arm, inte med omvänd fattning, utan rakt ut från kroppen. Sedan böjer man handleden – ingen annan led – tills att yxeggen är mitt för munnen – och kysser till. Tappar man yxan, eller slinter, klyver man sin egen skalle eller ”luftar sina bihålor” på kuppen – men detta är en sport för män, och ingenting för Fridolin eller kärringar.

14-svyle-235458558bd9597b2f6

Pohjanmaa – Österbotten – ”Love it or Leave it !”

Nu står det visserligen i Hávamáls 82:e strof att ”skeppet måste orka skrida, man har skölden till skydd, vapen till hugg och kvinnor till att kyssa” men kvinnor kan också hugga – med munnen – och man kan också ge och få kyssar med yxan, som sagt. Att bruka alla dessa ting – verktyg som vapen, med vett och vilja – är helt enkelt nödvändigt. Utan dem, inga nationer. Utan dem, ingen framtid.

”á skip skal skriðar orka, en á skjöld til hlífar, mæki höggs, en mey til kjossa.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s