Skulle St Lars Kyrka i Linköping verkligen vara från 1000-talets början ?

Man har aldrig någonsin hittat det minsta spår, varken arkeologiskt eller på annat sätt, av någon äldre kyrka på det som nu är Svenskt Territorium än Dalby Kyrka i Skåne, som tidigast kan vara från 1040-talet. Spår av en kyrka vid Varnhem i Västergötland kommer också från samma årtionde, trots tomma spekulationer om att den kanske skulle kunna vara högst ett tiotal år äldre – men för det finns heller inga arkeologiska bevis.

Ansgars taffliga och torftiga kapell i Birka, omnämnt i Rimbertskrönikan, stod bara i tre år, tills munken Nithard från Frankerriket gav sig på alla andra Gudars helgedomar, och Svearna vredgades, rev den kristna styggelsen och förklarade honom fredlös – vilket var ett helt riktigt, logiskt och vettigt beslut. Detta hände år 837, och efter det fanns alltså inte en enda kristen kyrka i Sverige på minst 200 år – det är vad jag själv kommit fram till efter långvarig forskning i ämnet, och godtar ni inte denna slutsats, så får ni allt lägga fram vetenskapligt godtagbara motbevis…

15035532_591088407748314_1173358294736044032_nEn sann Asatrogen tröttnar aldrig. Han fortsätter, tills dess att uppgiften är löst. ”Truá” betyder inte bara tro, utan Trofasthet

I veckan har det börjat cirkulera rykten, helt obevisade påståenden, ljug, snickesnack och tissel-tassel – kristet Mumbo-Jumbo – helt enkelt – om att Sankt Lars eller rättare sagt Laurentius kyrka i Linköping av alla platser skulle vara äldre än så, och härstamma från 1010-talet. Ansvariga för utspridandet av dessa rykten är Östgöta-Correspondenten respektive den i och för sig sakligt hållna arkeologbloggen Arkeologgen,  som inte i klartext påstått något om definitiv ålder, utan mest antytt. Se här.

Nu är arkeologi i och för sig en vetenskap där allt kan hända, och det ibland görs epokgörande upptäckter, men för det mesta sker inte alls något sådant. Pusselbit läggs till pusselbit, och oftast tar det flera undersökningar vid många tillfällen innan man med säkerhet kan säga något om en byggnads påstådda ålder, eller när den först grundlades. Till saken hör också, att den nuvarande Sankt Lars kyrkan inte är ett dugg äldre än 1100-talet, men att den för närvarande renoveras och byggs om, och detta luktar kristna intriger lång väg – givetvis vill man skaffa sig själv ökad legitimitet genom att leka leken ”vi firar jubileum” vilket man också gjort vid Domkyrkan i Lund vid två tillfällen under 1900-talet, allt på mer eller mindre uppdiktade grunder.

Men hur började då ryktessmidandet ? Varför skulle just en kyrka i Linköping vara äldst i landet helt plötsligt, när alla vet att kristendomen spreds från Västergötland via Engelska missionärer och Söderifrån via ärkestiftet Hamburg-Bremen, det svenska folket till nöd och plåga ? Inte en enda skriftlig källa kan uppvisas som ger det minsta stöd för de här egendomliga påståendena, för om det verkligen gick att bevisa att det skulle ha stått en ej identifierad, aldrig hittad, aldrig spårad, aldrig undersökt träkyrka från 1010-talet i just Linköping, så vore det verkligen sensationellt.  Orsaken ser ni här:

1280px-sankt_lars_kyrka_i_linko%cc%88ping_den_26_april_2007_bild_2Denna runhäll – locket till en kista – helt utan några kristna symboler, men i och för sig med en text, som rymmer ”slentrianformuleringen” kuþ : hiulbi : sial : hanis (känd på många runstenar från 1000-talets slut) hittade man redan 1958. Då hittade man också två andra runhällar, varav den ena bevisligen var hednisk, helt utan omnämnande av ”kudh” eller gud samt några kristna kors eller andra symboler – allt som fanns, på alla tre stenarna var bara runslingor.  Den andra hällens runor löd såhär – och innehöll bara hedniska namn: Hægvaldr lagði stæin þenna æftiR Auða, sun sinn goðan, alltså Hägvald lade denna sten efter Aude, sin gode son. Den tredje stenen, ännu så länge otydd, har granskats av den outtröttlige Runologen Magnus Källström från Riksantikvariämbetet, som jag även skrivit om tidigare. Han menar att den är äldre än de andra två, att den bara bär spår av ”rundjur” och andra hedniska tecken, men att den måste vara från 1000-talet.

sankt-lars-detaljSvårtydd stenyta, som inte bevisar något med säkerhet

Under 1950-talets tidigare utgrävningar började dåtidens arkeologer (som skrev med stark kristen bias) spekulera om att det stått en stavkyrka på platsen, och att den skulle varit ”från tusentalets förra hälft” som man uttryckte det. Detta baserades på att stengrunden till 1100-tals kyrkan kunde varit lagd före år 1100, dvs ”på tusentalets senare hälft” och att man då – via ”wishful thinkingtrodde eller antog, att det ”säkert” skulle ha funnits en äldre träkyrka på platsen. Som ”bevis” visade man då upp stenhällarna – men de kan lika gärna ha stått inuti 1100-tals kyrkan – och för övrigt har St Lars – som många kyrkor i Sverige – ha byggts av plundrade, vandaliserade runstenar och hedniska gravmonument. 1950-talets forskare hittade också något annat – som var helt unikt.

image-44 image-43

Under 1100-tals golvet fann de ekkistor i trä, som alltså kom från 1000-talet. Men – dessa har mig veterligen aldrig blivit dendrokronologiskt undersökta – i så fall skulle man ju kunna datera dem mycket exakt, eller på årtalet när – och jag har inte lyckats finna någon källa på nätet som visar, att det skulle finnas dendrokronologiska serier för just 1000-talets Linköping. Kistorna kom ifrån en tidigare begravningsplats – med runhällar och allt – utan kristna kors eller annat än enstaka kristna formler – och vad tyder det på ? Närvaron av en kyrka ? Nej – snarare motsatsen – för med ”kristenheten” i 1000-talets Linköping var det mycket, mycket dåligt beställt – det vet vi idag. Vi vet också, att ”Kettil Okristens Uppror” (se tidigare inlägg) som inträffade under 1060-talet, efter vad det ser ut – drabbade hela Östergötland, och det tyder i så fall på, att St Lars föregångare omöjligt kan vara äldre än så – f-a-n-n-s där ens någon träkyrka, så var den byggd först efter 1060-1070...

18 November i år uttalade sig arkeologen Rickard Hedvall i Östgöta-Correspondenten (vars bias är känd) och berättade om en tonårings grav, med några snickarverktyg, vilket fått tidningens kristna reportrar att drömma om jesusbarn och annat (Jesus var ju också ”Timmermannens son” osv osv ) – Hedvall spekulerar – helt utan bevis – att den grav han nyss upptäckt – utanför St Lars – skulle innehålla en kyrkobyggmästare (!) bara för att man i den graven – som inte alls behöver vara från 1010-talet – funnit bland annat en yxa, ett bryne och några andra typiska vikingatida verktyg, som nästan ALLA personer hade på den tiden

i-graven-pojken-hade-yxa-bryHelt vanlig skäggyxa, bryne och vad som kan vara en pilspets. Varför tro, att någon skulle ”bygga kyrkor” med detta ?

Vikingatida hantverkares redskap har nyligen hittats också i Danmark – och är omtalade som mycket, mycket vanliga på 1000-talet. Yxan var ett bondevapen, och ”var mans egendom” – liksom bryne och enkla järnföremål i allmänhet. Varför tolkar då alla dessa mystiska ”kyrkoarkeologer”- som själva är kristna och förstås i lokalpatriotisk iver vill göra sina kyrkor äldre än de är -dessa enkla fynd åt minst sagt märkliga håll. ÖC skriver att ”yxgraven” ska ha Kol14-daterats till 1020, men vad betyder det. ALLA Kol 14-dateringar kan INTE göras exaktare än plus/minus 30 år eller så, rent vetenskapligt, så dessa fynd kan lika gärna vara från 1040, 1060 och de visar antagligen INTE på någon död 15 åring, som skulle arbetat på ett kyrkobygge. Allt sådant är nys, nonsens, spekulationer, kristet larv, liksom det löjliga tjatet om att ”Dåförtiden levde man i en brytningstid” (det gör vi nu också, och alla tider är brytningstider) och ”kristendom och hedendom kan ha samexisterat ett tag

inquisition_2Lögnerna om ”samexistens” mellan Kristna och Asatroende motbevisas enkelt av ALLA skriftliga källor som finns. Både Adam av Bremen, Saxo Gramatticus, Sturlasson, Rimbert och alla andra källor vi har redogör för hur kristna mördade, brände, skövlade och förstörde alla tecken på Asatro överallt där de kom åt. Det fanns INGEN tolerans. Det fanns INGEN sk ”Samexistens”….

Det faktum att yxa och bryne hörde till klädedräkten, står också i Arabiska källor som Ibn Fadhlan, samt Ibn Miskawaih – en mindre känd iransk diplomat från 1030-talet, som redan Harris Birkeland hade reda på år 1957. I hans ”Nordens historie i Middelaldern etter arabiske kilder” står det på s 54-55 att ”Det är en sedvana för var och en av dem att han bär det mesta av en hantverkares utrustning i bältet, som en yxa, ett bryne och en kniv, eller andra verktyg och redskap

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s