FRIHETSDAGEN – Finland 99 år som självständig nation

Idag firar alla finländare i vårt broderland – vår gamla, förlorade östra rikshalva – sin nationaldag, Frihetsdagen. I 99 år har Finland fått vara ett självständigt land, men trots detta är det nästan ingen i svensk press eller svenska media som uppmärksammar denna dag. Den enda artikel jag alls kunnat finna, kommer från Dick Harrison, Professor Emeritus i Historia vid Lunds Universitet, som även tidigare ägnat sig åt ämnet.

Bara en månad har förflutit sedan vi firade 6 November – dagen som är Gustav II Adolfs Dag i Sverige, men ”Svenska Dagen” i Finland – den speciella dag, den finlandssvenska minoriteten i vårt broderland firar som sin. Jag har ofta – som Professor Harrison – tagit upp de orättvisor, som drabbat svenskarna på andra sidan Östersjön i den här bloggen, och trots att man kanske inte borde nämna detta en dag som denna – Dagen är av yttersta vikt för det enade Finland, och nästa år kan man fira 100-års jubiléet av slutet på Inbördeskriget år 1917 vill jag ändå citera vad Dick Harrison skriver.

indexVåra bröder i 1000 år…

”Finlands Sak borde åter bli vår” skriver han, och jag håller verkligen med. Och han fortsätter:

Till den mest bisarra tiden i mitt liv hör de veckor som följde på att jag år 2011 skrev en kolumn i en finlandssvensk tankesmedja efter att ha bevistat Mediespråk, ett stort seminarium för finlandssvenska journalister i Vasa. Till det som diskuterades flitigast på sammankomsten hörde Kirsi Virtanens radiokolumner, i vilka hon refererade till den finlandssvenska befolk­ningen som en ”huggorm” som Suomi närt vid sin barm. Det var toppen på ett isberg av anti-svenska (eller rättare sagt anti-finlandssvenska) argument och påhopp som ventilerades i de seminariesalar, fikarum och matsalar jag bevistade. Opinionsnämnden för massmedier i Finland hade accepterat attackerna, sedan de finlandssvenska anmälningarna vederbörligen avfärdats, detta trots att tonläge och ordval avsevärt påminde om vad man på 1930-talet kunde läsa i Völkischer Beobachter, med judarna utbytta mot finlandssvenskar.

Så långt professor Harrison om året 2011. Numera är Sverigefientliga och svenskfientliga tongångar väldigt vanliga också i vårt eget land, som vi alla vet. En gång var vi alla delar av ett Svensk-Finskt-Baltiskt-Tyskt rike, som i allra högsta grad var flerspråkigt, och där olika etniska identiteter kunde slåss för samma sak och samma fosterjord. Också den finske historikern Matti Klinges bok ”Östersjövälden” ska inte glömmas bort i sammanhanget – men trots all den historia som binder ihop Sverige och Finland har först Regeringen Reinfeldt och sedan Regeringen Löfvén nästan helt ignorerat inte bara Finlandssvenskarna, utan också Finland och dess folk som helhet. Sverige har istället blivit ett land med allt ojämnare och ojämnare befolkningssammansättning, som börjat gå en helt annan väg än sina Nordiska grannar. På 1960-talet – och svensk Socialdemokratis glanstid var Finländare och speciellt Finnar välkomna gäster i det svenska folkhemmet, men nu har de bytts ut emot helt andra nationaliteter – och resultatet har blivit en kulturell barriär, tvärs genom vårt Europa.

sverig1658Sverige-Finland – som det en gång var… En union av flera folk, på lika villkor…

Dick Harrison fortsätter:

Det som framför allt upprörde mina nyblivna fiender på andra sidan Bottenhavet var att jag inte var finlandssvensk utan vanlig rikssvensk – och ändå brydde jag mig om frågan. Inte nog med att jag hade varit dum nog att flyga till Finland och lära mig mer om finlandssvenskarnas situation på plats. Jag hade dessutom publicerat mig i ämnet. Det var de inte vana vid. — —

Det finns värre exempel än så. Fråga vilken ­ålänning som helst och ni kan få höra (tyvärr helt sanna) berättelser om svenska turister som för­söker prata engelska med dem, eftersom de utgår från att – det nästan helt svenskspråkiga – Åland är finskspråkigt. Hur många svenskar vet verkligen att Finland har en lika gedigen politisk, kulturell och social svenskspråkig historisk erfarenhet som ­Sverige? Många har ingen aning om det. Jag har bland mina egna historiestudenter i Lund mött stor förvåning över uppgiften att Sverige och Finland förr var ett enda rike. Ty detta ingår inte längre i allmänbildningen.

Detta med Ålänningarna är kanhända inte så konstigt. På Åland möts man idag ibland av nerrivna vägskyltar – alla svenska ortnamn tas bort av ”Sannfinländarnas” aktivister – och Svenskfinlands bygder står inför en långsam, men säker inflyttningsvåg. Det enda positiva, som hänt under senare år är kanske, att det Svensk-Finländska försvarssamarbetet ökat – och eftersom ett ganska stort antal officerare i vår armé är finskspråkiga, medan hela brigader i den finska armén är svenskspråkiga, kan vi ännu förstå varandra – och återvända till vår gemensamma grund.

uudpr_lippuksfmediafi_3189088

Finska pionjärförband och Nylänningar – nu också i Sverige – precis som förr i tiden….

Om framtiden skriver Dick Harrison i ett ögonblick av suverän klarsyn som följer:

Finland och Sverige går från att ha varit ett och samma gamla rike till att fullständigt brytas sönder till följd av yttre våld och under 1800-talet formas till två nationalstater, bara för att i nästa skede knytas samman på nytt av kulturella och ­demografiska band. På 1950- och 1960-talen, sedan pass- och arbetslagarna liberaliserats, flyttade mer än 230  000 män och kvinnor från Finland till ­Sverige, om vi utgår från hur många som valde att permanent bosätta sig i det västra broderlandet. Om vi lyfter blicken och räknar med alla finländare som vid något tillfälle arbetade i Sverige stannar siffran vid 700 000.

Det är inte fel att tala om en folkvandring, men ännu viktigare är de följdverkningar Meinander målar upp, både här och i andra böcker: ett sammanglidande av Sverige och Finland på de kulturella, sociala och ekonomiska planen som hade gjort 1800-talets nationalstatsbyggare synnerligen förvånade. Finskan blev än en gång ett levande, ­vitalt språk i den rikssvenska kulturen, uppburen av sverigefinska organisationer. Finska invandrare och invandrarbarn började sätta en markant prägel på svensk litteratur och musik. Storföretagen fusionerades eller köpte upp varandra. Egentligen är det bara på det strikt politiska planet som nationerna idag skiljer sig åt. Om statsmännen i Stockholm och Helsingfors plötsligt skulle bestämma sig för att strunta i de egna institutionernas inneboende prestige och slå ihop nationerna till en enda stat skulle de praktiska problemen vara marginella.

Nu lär det inte kunna ske, inte under överskådlig tid, skriver vår historieprofessor;  men kanske sker det ändå mycket snart till följd av yttre tryck, och en mindre positiv framtid som kan vara närmare än vi först tror.. Både Sverige och Finland står för närvarande inför en utrikespolitisk utmaning på flera plan, den största och kanske farligaste situation vi upplevt sedan Andra Världskriget, då vår sak verkligen var Finlands sak på flera sätt än ett – trots att våra svenska politiker svek Finland och hela det finska folket då också – ett faktum som jag för min del alltid känt mig skamsen inför.

hqdefaultIdag är det herrar Trump, Putin med flera som står för en verkligt explosiv blandning….

possible-route-nord-stream-2-according-to-company

”Njet Molotoff – Njet Ribbentropp – VAROKKA RYSSÄN KAASUJA !”

700 000 finländare dog under kriget – nästan lika många som gav vårt eget land ett värdefullt tillskott under efterkrigstiden, fram till ögonblicket då det stora Reinfeldtandet satte in och den naturliga kontakten mellan våra båda länder på nytt bröts sönder – till förmån för en ny invandringsvåg från mellersta östern, som vi ännu inte sett något slut på.

Vad hade varit det bättre alternativet för vårt Sverige ? Tänk om vi istället hade förmått göra gemensam sak med våra grannar, och gå Finlands väg ?

slide_11

Svenska Stam på svekets kuster – vad är liv och vad är död ?” (citat Bertel Gripenberg)

Idag är inte Frihetsdagen lika lycklig för mig, som andra dagar. En finsk vän, som jag uppriktigt kommer att sakna har dragit vidare mot nya djärva mål, men innan han for, hälsade han mig med orden: ”Ni skåningar har alltid tur ! Jag vet att Gautatyr eller Oden är en Gud för Götar och Skåningar, lika väl som Smålänningar, men vem skall då bevara Nylänningarna !

Själv skulle jag ha velat svara honom att det väl är Syn, hon som är portarnas, säkerhetens, vakternas och dörrarnas gudinna, och ofta ger hjälp i rättssaker, och som är förnekandets gudinna – till henne kan envar vädja, som vill säga nej i en rättssak – oavsett om han är skyldig eller icke !

Men nu skall jag icke bära falskt vittnesbörd emot min nästa – ty det har jag varnats för att göra. Det slår mig dock – och det gör mycket ont, ska ni veta – att jag mist en god vän, för det första – och för det andra: Det är ofta så, att man ser grandet i sitt eget öga, men inte bjälken i vännens. För – om man trodde att man själv hade problem, någon gång emellanåt – då har grannen och vännen det etter värre, och om man själv drabbats av orättvisor och orättfärdighet, bara därför att man är asatroende och hedning – så se på självaste Professor H – som ju också upplevt en viss orättvisa, främst från fakulteter och ibland från fruntimmer – samt andra..

Fast, det kunde vara värre…

93b974233dbca282f18a5837c44c0aab_xl

Tolv stycken vänner har jag mist, de sista 16 åren av mitt liv. Jag har till och med skrivit dödsrunor för dem – i den här bloggen – i alla fall för de som dog långt hemifrån, och borta i främmande land – även för han, som dog en solskensdag i maj, inte ens 45 år fyllda, på gatan utanför sitt hus. Några dog nämligen här hemma också – alla gav något, somliga gav allt – för att nu komma med ett annat slitet ordspråk.

Nämnde jag att jag hatar livets orättvisor, och det sätt; på vilket mina vänner tagits ifrån mig, och att jag ibland tänker på de familjer, som mist de sina ? Mycket kan sägas om min finlandssvenske vän och bror – efter tre år är vi nästan det – men för att inte säga för mycket, sätter jag punkt här.

Jag spelar en marsch, Frihetsdagen till ära. Den står för alla goda Finländare, Finlandssvenskar, Finnar, Svenskar och vänner om varandra.

Vår gemensamma historia, har gjort oss till likar.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s