En reporters väntan

Bland alla ledarskribenter vars alster jag läser så gott som varje dag, finns ändå en, som kommit att stå mig närmast ifråga om åsikter. Han är Katolik, och jag är bara en Asatroende Hedning. Men vi förenas av något annat och större, och det är det att när allt kommer omkring; så är i ändå landsmän, och för mig väger det vida tyngre än något annat. Vi talar båda samma språk, och vi gör vårt bästa för att utveckla och bevara det.

Dessutom har Erik Helmerson – för så heter han – i Dagens Nyheter varit artig och rättskaffens emot mig, och det uppskattar jag, för det har inte många personer varit. Kanhända har jag till och med förolämpat honom någon gång för fem-sex år sen, men det har han varit storsint nog att glömma och sätta sig över, för ”han är ändå inte kristen så att det stör” som min farmor en gång sa om sin egen man, när han var avliden.

Den som behandlar mig eller de mina rättvist, försöker jag återgälda med vänskap så långt jag kan, till och med om de skulle betacka sig, och tycka att det hela vore en tvivelaktig ära. Men när det verkligen gäller, då vet jag en sak. Vi svenskar står upp för ett gemensamt mål, och skulle det hända att vi möts i verkligheten, kamrat – då blir det kanske en rykande vinternatt under stjärnorna, under ett helt annat slags Jul och under helt andra slags förhållanden än nu.

Vi kommer kanhända inte mötas över våra tangentbräden och dataskärmar, där vi båda väntat genom hela Lucianatten – en gång årets längsta natt – på att få veta svaret på en fråga, en för oss reportrar – på olika nivå – mycket spännande  och intressant nyhet. I denna blotets natt, inväntar vi den nya dagen. I denna domens natt, svaret på våra frågor och förhoppningar.  Låt oss inte gå dagens händelser i förväg – men förnuftets röst har talat och segrat, igen..

dobeln4”Man är antingen med oss, eller emot ! – Ära, Skyldighet, Vilja !”

Frågan, rent realpolitiskt, som Erik Helmerson försökt få svar på – inte olikt Tove Lifvendahl i Svenska Dagbladet – som jag redan citerat – är helt enkelt den här: ”Vad händer med Slite Hamn ?”. Detta med Geopolitik, och vad saken egentligen gäller, har jag redan behandlat.

Erik Helmerson redogör i dagens ledare för hur ”La grosse Margot” som hon kallas, alltså Utrikesminister Margot Wallström,  redan under Lucia lär ha kallat till sig de (S) märkta kommunalråden på Gotland och i Karlshamn för att direkt på departementet informera de här två personerna om att vad de håller på med faktiskt är olämpligt, och genast bör avbrytas för hela Sveriges bästa. Men inget besked kom igår, och först sent på eftermiddagen idag kom ett svar, som kan verka likt en anti-klimax.

Erik Helmersson hymlar inte med, att han tycker att den nuvarande regeringens insatser kanske varit väl svaga, och kommer lite väl sent:

Inför beslutet om gasledningen Nord Stream 2 och Gazproms tillgång till hamnarna i Slite och Karlshamn har regeringen varit besynnerligt passiv. Vid tisdagens presskonferens slog försvarsminister Peter Hultqvist fast att ”användning av berörda hamnar påverkar försvaret negativt”. Han sa också att man från regeringens sida är beredd att titta på möjligheter att stödja Karlshamn och Slite. Men var det ett löfte? Och bollas frågan nu bara tillbaka till kommunerna?

Locket har lagts på från Regeringskansliet. De förhandlingar som förts, har varit hemliga. Varken vi vanliga medborgare eller media kommer någonsin få reda på vad som sagts under dem, men hela tiden har man tjatat om det kommunala vetot, och framställt det som att Regeringen Löfvén varit ur stånd att alls göra en insats, fast det exempelvis finns en mycket hård och långtgående expropiationslagstiftning i Sverige, och det har också funnits dem som frågat sig, vad respektive kommunalråd egentligen hållit på med, samt varför Försvarsministern halvt om halvt antytt, att man skulle ”köpa ut” och bjuda över det ryska markförvärvet (som nog blir permanent, och inte bara en ”oskyldig uthyrning” som man framställer det) från Gazproms sida.

Erik Helmersson har i alla fall förstått vad det egentligen handlar om – i alla fall till en del:

Så uppstår spänningar kring de baltiska staterna och Ryssland ökar trycket, med fler stridskrafter i och kring Östersjön. Sverige och Nato uttrycker oro och höjer på olika sätt beredskapen.

Då dyker det upp stora skaror tungt beväpnade, uniformerade ryssar i hamnen i Slite. Med sig har de bestyckade fordon utan beteckningar. Militärer? Invasion? Nej då: Kreml garanterar att det bara är Gazproms säkerhetspersonal, ditsänd för att garantera Rysslands gasleveranser i en orolig tid. Detta hävdar ryssarna att olika avtal tillåter. Om Sverige ingriper, varnar Moskva, kommer Ryssland att se det som en aggressiv handling och svara ”proportionerligt”.

Du tycker att detta scenario är osannolikt? Det tyckte nog Krimborna också, före vintern 2014.

iskanderrussia-missile

Putins kärnvapenbestyckade Iskander-missiler kan nu nå fram till Stockholm. De är också utplacerade vid Finlands östra gräns och i Petersburgområdet, och Finland håller till skillnad från Sverige på att skaffa sig ett eget, nationellt missilförsvar – det vet alla redan, fast få vill låtsas om det. Hela Gotland står också under ett permanent kärnvapenhot. Under Pajas-artade former har Viktor Tatarintsev, Moskvas ambassadör, gjort ett föga trovärdigt framträdande i vår statstelevision SVT och bortförklarat och förminskat det ryska hotet.

Men – ingen i Sverige har låtit sig luras av ”trollfabrikerna” utom Miljöpartiet Islamisterna – regeringens ständiga allianspartner, som är långt opålitligare i dessa frågor än någon Egor Putilov och andra påstådda ”agenter” för Rysslands sak i den svenska pressen. ”Skriften på väggen” är ändå tillräckligt tydlig för Ukraina, Estland och hela Baltikum, liksom Georgien – där det redan rått krig – och i Syrien, där Ryssland visar sitt rätta ansikte och sin fulla förmåga – inte minst med missiler och flyg, som använts flitigt där också..

Är då svenska media ”Russofoba” frågar Erik Helmerson – en retorisk fråga som man förstår…

Nej !

Nordstream 2 kan enligt vad Ryssland självt försäkrat byggas i alla fall, utanför den svenska ekonomiska zonen, med enbart transporter från Kaliningrad och de Baltiska hamnarna. Och dessutom:

Så är jag motståndare till svensk handel och samlevnad med Ryssland? Russofob rentav? Alls inte, jag önskar inget hellre än att kunna inbjuda Gazprom och andra ryska företag till såväl svensk marknad som mark. Men inte i dag. Inte med aggressionen mot Ukraina, inte med Krim, inte med uppträdandet i Syrien, inte med upprustningen vid Östersjön och annorstädes. Den dag Kreml åter börjar bete sig som vänlig granne snarare än som kvarterets mobbare står dörren öppen.

  • Erik Helmerson i DN 2016-12-14

Förutom det om marken håller jag med. Det ironiska med Rysslands upprustning – nu med 17 % istället för 20 % av BNP till enbart försvarsutgifter, där Sverige lägger minst pengar på nationell överlevnad av alla stater runt Östersjön (1,1 %) – detta om något visar vart Miljöpartiets ”grå vargar” har fört hela Regeringen Löfvén – till och med (v) skulle varit en mer rumsren allianspartner  – är att Ryssland genom sin militära aggression driver Sverige och Finland i armarna på NATO – just det resultat som Putin inte vill ha, enligt honom själv.

1444218897_mackinderworldMackinders ”hjärtlandsteori” igen – Norden fungerar som en ”buffertzon” över emot USA för Ryssland…

Innan Regeringen Reinfeldt – denna olyckliga minoritetsregering som nu förpassats till den historiens sophög, där regeringar av det slaget rätteligen hör hemma – var Sverige ett starkt och välförsvarat land – och så länge Svensk neutralitet var trovärdig, gynnade detta paradoxalt nog Ryssland, som i det neutrala Sverige faktiskt hade en trogen vän och granne.

Nu, när Regeringen Löfvén fortsatt på väg emot förfallet, och satsat på våg efter våg av ”invällare” finns inga förutsättningar alls kvar för en trovärdig svensk försvarspolitik – forskare erkänner öppet, att Sverige är 25 år bakom omvärlden – och så drivs Sverige emot NATO-fällan.

Vladimir Putin, å sin sida – har redan fattat sina beslut inför framtiden, och han har varit helt klar i sina uttalanden, ja oreserverat tydlig — vilket vi har anledning att tacka honom för, såhär alldeles inför Jul.

68033 I alla fall en man som talar klarspråk, och en ledare värd namnet… Kanske bättre än ingen ledning alls ?

Enligt DN.s version av Putins Årliga tal till Ryska Nationen, hållet 1 December 2016, började vår käre granne, Vladimir Vladimirovitj, med att säga att han förstår sina medborgares och alla etniska ryssars svåra situation, och att de lider av ekonomiska sanktioner från väst. Så skulle Stefan Löfvén aldrig uttrycka sig inför några etniska svenskar, för deras situation verkar han strunta helt i. Rysslands Liberala Opposition leds för närvarande av en man som heter Vladimir Zirinovskij, ifall det namnet är er bekant…

En intressant följdfråga för oss alla är nu: vem tycker ni då ska styra Ryssland, presidentperioden ut ? Jag tycker för min del, att det måste bli Vladimir Putin, som faktiskt lagligen valts till ämbetet, och nu – tack vare sina Raskolniki – ja partibröder, antyder att han vill se en Euroasisk Union vad han nu menar med det.

Dessutom nämner han inte Ukraina med ett enda ord i det stora Jultalet – och redan under sin första Presidentperiod av hittills tre, sade Putin att ”Sovjetunionens fall var en katastrof” och han angav tydligt vad som är hans mål – unionens upprättande, inget annat ! Man måste i alla fall erkänna att han är ärlig, just han hymlar inte heller, han bara säger som det är. Frågan är då om vi kan tolka honom på ett välvilligt vis – kriget i Ukraina kanske är slut nu – rentav ? – medan Syrien och utvecklingen där grundligt utreddes i Presidentens tal.

Till slut varnade Putin oss alla uttryckligen, genom att säga att minsta rubbning i maktbalansen globalt sett just nu är mycket, mycket farlig.

Det tolkar den här reportern på sitt eget vis, och tar som en mycket tydlig varning till Sverige – Putin har redan bestämt sig – han vill ha sin konflikt i Östersjön – han kommer hitta en ”anledning” till att anklaga oss för Nato-samarbete – och så smäller det – endera dagen…

Så kunde det vara.

Men låt oss tro på freden, och återvända till lyckligare tiderVladimir Vladimirovitj, han och ingen annan – har också sagt oss att Ryssland söker efter vänner, inte fiender.

”Sin väns vän ska man vara, åt honom och hans vän” står det skrivet i Hávamál.

Och som den Hedning jag är, tror jag på samma sak som Erik Helmerson, där jag vakar i den mörka natten.  Låt nu Ryssland dra bort sina missiler, och inte hota oss mer – och vad händer ? Inget krig i Ukraina, inga fler sanktioner. Ingen gasledning i vår ekonomiska zon, men Norstream 2 kan ändå bli byggd – helt utan svenska hamnar, för vi hyr inte ut något, som vi nu vet.

0272_1

En gång FANNS verkligen den ”Euroasiska Union” som Ryssarna nu drömmer om... Det fanns en tid, då vi var samma land, samma folk av samma tro. Utan kristendom. Utan islam. Utan Monoteism, och utan fara. Ruriks ätt styrde på båda sidorna av Östersjön, och utan fruktan kunde vi se in i vår grannes ögon och konstatera – du är av samma stam som vi !

Låt oss återvända dit.

Låt oss ge freden en chans.

Låt oss aldrig hyra ut våra hamnar, släppa infallsportar som en gång Finland tvingades släppa Hangö eller Porkkalas Udd, men låt oss för all del vara vänner. Om Ryssland vill ha en trofast vän, då ska vi ge dem det. Allt vi begär, är att Ryssland inte krigar emot sina egna bröder.

Frid !

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Också i Ryssland finns människor som vi. De är också Hedningar…som vi själva..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s