En uppskjuten begravning i Lysekil…

Märkliga nyheter fortsätter att strömma in från vårt lands alla hörn, mest beroende på att tidningar och media nu försöker ta i tu med frågor och ämnen som de lämnat helt obesvarade hela hösten. Kanske vill de alla göra oss uppmärksamma på svåra orättvisor och olösta problem, som ännu präglar vårt samhälle.  Jag skrev ju om några av dem igår, fast vi kan lösa dem tillsammans, och vi kan också ta det här med stackars Jessica Milkéwitz, som nekats att begrava sin mor Eva Milkéwitz på grund av ”Svenska” Kyrkan i Lysekil enligt vad tidningen Bohuslänningen berättar 11 December i år

Som ni ser apostroferar jag ännu denna kyrka – för den seglar under falsk flagg – Statskyrkan är upplöst, och därför har inget samfund ”ensamrätt” på att representera vårt folk – det svenska folket – som alla vi i detta land faktiskt tillhör !

gravhoeg

Varför ska ”Svenska” Kyrkan ha sk Begravningsmonopol ?

Kanske undrar mina läsare nu vad gamla Eva Milkéwitz gjort, och om hon var någon hedning, kanske ? – Men nej, men nej. Hon var faktiskt kristen i ett helt liv – och ändå totalvägrade den lokale Kyrkoherden ändå att begrava henne. Det kan vi säga med bestämdhet – i ett helt liv betalade denna gamla dam troget sin kyrkoskatt, på mer än en hel miljon med ränta på ränta, för så mycket blir det faktiskt, om man ser till att fd. Statskyrkan tar mer än 3200 kr i avgift från alla kristna, varje år.

Hon dog hos sin dotter i Jämtland, där hon levat sin allra sista tid i livet. Så ville hon tillbaka till Lysekil, där hon levt de sista 20 åren, för att begravas där, och av praktiska skäl lät hennes dotter såklart kremera henne, eftersom kremering – en hednisk sedvänja som varit med oss ända sedan Asatrons tid – och som över 81 % av svenskarna ännu tillämpar ändå var det enda möjliga. Dottern hade nämligen inte råd eller möjlighet att transportera en kista hela vägen ned till Lysekil, som man förstår, och eftersom begravningslagen föreskriver att en begravning måste ske inom en månad, förstod hon inte alls varför den lokale Kyrkoherden Hans Wolfbrandt plötsligt vägrade att begrava hennes mor.

lysekil Ett plågans palats. En nygotisk tegelhög, som trycker ned en liten stad vid havet.. Därinne hänger en halvnaken man på någotslags ”kors” och bilder av tortyr finns uppsatta på väggarna. Det ska vara ”kärlek” säger en del.. Värdig lokal för begravning ? – ja, alla har rätt till en åsikt..

Jessica råkade berätta att hon till våren skulle jordfästa modern genom att strö ut hennes aska över havet till våren, också en hednisk vana som blivit vanligare och vanligare i det som en gång hette Ranrike eller långt senare Bohuslän – och det är väl ändå inte fel. Men då totalvägrade den kristne prästen…

Begravningslagen säger att en avliden person ska kremeras eller gravsättas inom en månad. Därför valde Jessica Milkéwitz att kremera sin mor i väntan på våren. Men det beslutet skulle dottern tydligen inte ha tagit.
– Hans Wolfbrandt tyckte att jag borde tänkt till innan jag valde att kremera. Jag blev förtvivlad, ledsen och jag grät. Så här i efterhand tycker jag att han kunde ha försökt att stötta och hjälpa mig, säger Jessica Milkéwitz.

  • Bohuslänningen, 2016-12-11

Ja, hur ska en präst vara egentligen, frågar jag ? Om man alls ska tillhöra någon kyrka, och ha några präster, är då inte tanken att de ska hjälpa människorna i deras sorg, och när de behöver – även om en väl utförd begravning kanske kan vara en av de svåraste uppgifter en präst har att sköta. En Asatrogen knäsättning av ett barn, där barnet inte alls tilldelas någon tro men bara välkomnas in i en ätt eller en familj, eller ett bröllop är av naturliga skäl mycket gladare, men den präst vars ord förmår hela och lindra, är inte han den rätte att ha ett sådant kall, oberoende av vilken religion eller vilket samfund vi talar om ?

Vi hedningar ska kanske inte slå oss för bröstet vi heller, för det finns ett litet, litet samfund på knappt 80 personer, som kallar sig ”Fornsedare (även om ingen vet vad det är för något – det verkar mest vara en fånig lek med ord – eller några som inbillat sig att historia och kultur är något som de kan vända upp och ned på efter fritt behag, men ser ni – det behagar inte mig !) och som förstört många begravningar  de också. Människor har kommit fram till mig och velat berätta sin historia, och vad de utsatts för av de här dårarna, som ”gör ned” och fryser ut folk i samband med begravningar.

vinter-soluppga%cc%8ang-havs-029

Till slut – till synes efter flera veckor och efter det att Göteborgs stift blivit inkopplat – med massor av byråkrati – ändrade man sig, men då var troligtvis begravningslagens bestämmelser inte uppfyllda. Som ”Bohuslänningen” berättar, vägrade Kyrkoherden i ett utslag av stel formalism, eftersom det inte fanns någon kista eller kropp – urnan räckte alltså inte enligt hans uppfattning !

Pressekreteraren på Göteborgs stift, Torgny Lindén, bekräftar riktlinjerna. Samtidigt finns det en möjlighet för kyrkoherden att göra undantag för att tillmötesgå de anhöriga. – Begravningsgudstjänsten är ju i första hand inte till för den döde, utan för de levande och för att de ska kunna gå vidare i sin sorgeprocess. Men det är upp till kyrkoherden att besluta om gudstjänsten, säger Torgny Lindén.

Samma Kyrkoherde i samma ”Svenska” Kyrka vägrar ännu att göra fler undantag för människornas skull, berättar ”Bohuslänningen” och därmed är vi inne på något väldigt viktigt… Hur många vill egentligen höra en kristen präst stå och mässa om ”Gud” eller Jesus, när det är den avlidne eller i det här fallet den avlidna och hennes anhöriga begravningen skall vara ”till för” vilket även Stiftets press-sekreterare bekräftat..  Jessica Milkéwitz säger följande till tidningen:

Om inte kyrkoherden i Lysekil vill hålla en ceremoni tycker jag att han kan betala tillbaka kyrkoskatten. Men helst vill jag få kontakt med en präst i eller runt Lysekil som kan hjälpa mig att komma vidare, säger Jessica Milkéwitz.

Ja, varför betala Kyrkoskatt i ett helt liv, när man ändå inte får något för den, till sist… Vi har en ”Svensk” Kyrka som vägrar ge med sig på att folk skall få begravas någon annanstans – det är bara i Tranås respektive Stockholm folk får ha religiöst neutrala griftegårdar – och utöver det några få samfund – som respektive Länsstyrelse har godkänt som förvaltare av gravplatser. Så här är ”Svenska” Kyrkans syn – åtminstone i det högkyrkliga Lysekil:

Till exempel kan kyrkoherden inte tänka sig gudstjänster på lördagar, även om den dagen ur ett reseperspektiv passar bättre för de anhöriga. – Gör vi undantag för en så öppnar vi ju upp för alla andra också. Vi gör inte heller några friluftsbegravningar, våra gudstjänster hålls i kapell och kyrkor, säger Hans Wolfbrandt.

Vilka ”andra” är det som denne Kyrkoherde talar om, tror ni ? Vad är det här för diskriminering – för det verkar ju vara så det är.Men ”Bohuslänningen” berättar att det snart råder andra tider för folk i vårt land.

Nära 40 % av Sveriges folk har ändå gått ur ”Svenska” Kyrkan, och börjat tro som de själva vill. De har alla blivit Hedningar, och många av dessa är också Asatroende, fast inte alla. Det finns ett stort antal ateister och agnostiker också, och varför skulle inte de också ha rätt till en stämningsfull och fin begravning, utanför kyrkan och utan kristen regi, vilket borde vara ett grundläggande demokratiskt krav.

humanisterna

Humanisterna – där jag själv är mångårig medlem – skriver i sitt idéprogram bland annat följande:

  • Alla livsåskådningsorganisationer ska behandlas lika och ha samma rättigheter och skyldigheter.
  • Religiösa organisationers dominans vid krishantering behöver balanseras och kompletteras med representation från sekulära livsåskådnings­organisationer.
  • Svenska kyrkan eller andra trossamfund ska inte få statens hjälp att driva in sina medlemsavgifter, eftersom detta underminerar principen att medlemskap ska baseras på återkommande bekräftade handlingar.
  • Kommunerna ska överta ansvaret för samhällets begravningsverksamhet i form av begravningsplatser, krematorier och neutrala lokaler för begravningsceremonier från Svenska kyrkan.

Humanisterna har också väl dokumenterat flera andra fall, liknande Eva Milkéwitz.  Också i Järfälla norr om Stockholm har det hänt att samma kyrka ”straffat ut” sina egna medlemar, eller de som vågat vara av annan åsikt än prästerna och kyrkorådet.

”Bohuslänningen” berättar om ett av de ”kryphål” som ännu står till buds undan den kristna förödmjukelsen också vid gravens rand, som många människor utsätts för. 2430 svenskar ansöker nu varje år om att få återvända till naturen, utan någon präst eller kristen kyrka alls.

tofta-1-300x247Denne man lät sig brännas ombord på ett skepp, som han själv byggt med sina bara händer…

vikiing-funeral-the-vikings-burning-ship

Ej med klagan skall ditt minne firas, Ej likt den som går, och snart skall glömmas”  (J O Runeberg, ”Molnets Broder”)

Många – i Ranrike – väljer Havet som sista viloplats. Så gjorde min vän, Erik ”Tofta” Johansson på Gotland som gick bort 2012. Västkustens folk har alltid varit starkt och självständigt, och en del är frireligiösa, men de flesta säger nog som gamle ”Tofta”, eller som Mälarfiskaren, som for ut i saltsjön och grundade Stockholm:

”Mitt Vadmalssegel och Ekebåt – Det skiljer mig och bispen åt !”

030726-27a

Min farmor, som var prästfru men inte kristen – efter de dikter av Per Lagerkvist hon lämnade efter sig – lät sig begravas i en minneslund, helt utan gravsten. Så kommer jag själv också göra. Inga kristna ska kunna vanhelga min grav, och inga taffliga fornsedare eller andra förbannade nidiningar skall kunna skända den – för de kommer aldrig hitta någon grav att skända – själv har jag då för länge sedan återgått till naturen, och det land för vilket jag levat och älskat.

En gång skall du vara en av dem
som levat för länge sedan.
Jorden skall minnas dig
så som den minns gräset och skogarna.
Så som myllan minns det multnade lövet,
och så som bergen minns vindarna.
Din frid skall vara oändlig – såsom havet.

ran4

Över hela Ranrike vakar Ran – långt bortom präster och kyrka – för på havet och i dess djup styr andra makter…

Låt dessa präster från Lysekil eller var de nu finns stå kvar på land, tillsammans med alla dem, som hatar och förföljer oss !

De kan stå där och predika, ljuga och snörvla, men själva har vi rott och seglat ut på ett andens hav, där ingen kristen mer kan hinna i fatt oss. Ovanför oss råder Tor, som skickar god vind. På havets yta finns Njord, som är sjöman och fiskare liksom vi. På havsbottnen finns Ägirs stora festsal, och hans maka Ran för oss dit, genom oändliga vattenrymder. Och vi ska äntligen äntligen vara fria, även om andra folkslag eller dessa intoleranta kristna skulle vilja ta vårt land ifrån oss.. Inget varar för evigt, kanske inte ens ett land som funnits i mer än 1000 år.

Jessica Milkéwitz säger till ”Bohuslänningen” att hon söker efter en annan präst som hjälper henne att komma vidare. Hon får naturligtvis fortsätta att vara kristen om hon känner, att detta skulle vara det rätta för henne – men det finns helt andra samfund, helt andra präster att välja mellan.

Bara ett Asatroget samfund i landet kämpar för Hedningars rätt att få egna gravplatser, liksom Humanisterna. Vad somliga kallar oss bakom vår rygg – kanhända av ren avundsjuka, har ni redan fått läsa – men ser ni – vi kan stå för vad vi gör – och vi har också vår rätt att vara fria..

maxresdefault

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s