Om Trumperi och USA:s förre President

Från mitt elektroniska Hlidskjalf blickar jag ut över samtiden och Världen. Det är en konstig och ohövisk tid vi lever i, men detsamma kan sägas om alla tidsepoker i historien, Världden är för det mesta mycket mindre ”ärofull” än vi tror… Från Donald Trump, numera USA:s president (kan någon tro det ?) har det nyligen kommit en serie förvirrade uttalanden om Sverige som nation, vilka snarast ger intryck av att Presidenten inte vet vilket land han pratar om, än mindre vilka händelser som åsyftas. 

thor_vol_1_381_015A comic strip version of reality” eller en serietidnings-mässig syn på Världen ? – Ja, vem är Donald Trump egentligen ??

Nu har Donald Trump styrt USA i nära fyra veckor, och ju mer jag för egen del ser och hör om den karln, ju mer längtar jag tillbaka till den tid, då Barack Obama ännu var President, och styrde vad som påstås vara Världens starkaste nation. På den tiden fanns nämligen ännu ett rationellt fungerande ledarskap, en värdig politisk retorik och något helt annat än dagens ”Trumperi”. Många svenskar har den senaste tiden ställt sig upp och vittnat i media om hur mycket Barack Obama faktiskt betydde för dem, på det mesta personliga av alla plan, och vilken förebild och rollmodell han varit. Angående Mr Trump, så kan ingen av oss här i landet säga samma sak.

trumpswedenÄr Donald Trump fullständigt obekant med Sverige, fullständigt galen eller har han helt enkelt bara lite otur när han tänker ?

Att Donald Trump alls kunnat bli vald – i konkurrens med Hillay Clinton, vars retorik också varit av samma sort – är på sätt och vis en svidande vidräkning med allt vad rationalitet och förnuft heter. Folk i USA vill uppenbarligen inte ha rationella ledare med en saklig och dämpad framtoning, utan istället föredrar de populism och grövsta tänkbara argument – men även om vi alla kanske är medskyldiga på sitt sätt, finns det ändå en milsvid skillnad mellan vad som skrivs på sociala media, på en blogg som den här eller vad en Världspolitiker eller en man som förutsätts leda en hel kontinent – samt inneha nycklarna till Världens största kärnvapenarsenal – och vad en sådan befattningshavare kan säga, twittra eller helt allmänt vräka ur sig.

2008-10-11-barackishopeDen förre presidenten ingav hopp åt en hel Värld – särskilt i U-länderna. När den historiska summeringen av hans tid görs om hundra år, kommer det nog att sägas att de åtta åren med Obama var bra år. USA hade fortfarande en stark och aktad ställning i Världen, men hur är det nu ?

Under Barack Obamas tid vid makten hände inget sådant. Ingen kunde anklaga USA:s dåvarande President för att ha sagt rena lögner i TV, eller ställt sig upp och med berått mod ha skymfat sina motståndare. Ingen kunde säga det minsta illa om Presidentens hustru Michelle Obama heller, och under åtta år med Obamas, förekom inga Whitewater-skandaler, inga pinsamma Lewinsky-affärer och förstås inget Watergate. Redan vid Mr Trump:s ”inauguration” eller hans svärjande av eden som President förekom ”alternativa fakta” eller rättare sagt lögn. Så skulle Barack Obama aldrig någonsin ha burit sig åt. Han var en man som gjorde sitt bästa för att bevara lugnet, och bevara det han ansåg vara sant, samt värdefulllt, stort och bra här i Världen. Mycket klander riktades emot honom för hans sociala reformiver, och rena rasistiska påhopp på Presidentens egen person förekom också. Men inte ens Trump har förmått ogilitgförklara den så hatade ”Obamacare” i sin helhet, och behovet av sådana saker som offentliga sjukvårdsförsäkringar kvarstår ännu, oavsett vad man nu kan anse om hur ett sådant system bäst ska utformas, eller vilken vårdnivå som möjligen är den rätta.

TRUMPLOW

Redan i November 2016 – innan Trump ens var vald, gjorde den svenske satirtecknaren J E Ander denna teckning…

Dessutom kan vi svenskar minnas den nyss avgångne Presidenten med glädje, kärlek och värme i hjärtat för en helt annan sak. Han var den förste President i USA som alls brydde sig om att besöka Sverige, och som alls tyckte att det fanns den minsta anledning att besöka vårt land. Inte en enda Amerikansk ledare på mer än 240 år har annars satt sin fot i just Sverige, men Barack Obama var den förste att göra det… Som ni kanske minns skrev jag redan 2013 ett inlägg här märkt ”Hail to the Chief” (efter den melodi som alltid spelas, när USA:s President befinner sig på statsbesök) och var den förste att hylla honom, trots att han skakade hand med Fredrik Reinfeldt, en av de sämsta ledare Sverige någonsin haft…

arp3637159 Alla kunde vi se, att vid sidan om en så stark och karismatisk ledare som Obama, blev Fredrik Reinfeldt helt kväst och sidsteppad, ja närmast ynklig i sin litenhet…

En sak är i alla fall säker, och det är den att om vad som sägs vara Världens Mäktigaste Man kommer till mitt land, med fredliga avsikter och med utsträckt hand och ett öppet hjärta, ja då säger mitt Hedniska och Asatrogna jag att jag måste välkomna den mannen, och ära honom som han bör äras. Som svensk hedning är jag nämligen en mycket enkel och okomplicerad varelse. Om man behandlar mig artigt och väl, ja då är jag också artig tillbaks. Svårare än så, behöver det här med internationell diplomati kanske inte vara, nämligen. Länder eller kulturer som kommer till Norden eller Sverige med renodlat fientligt uppsåt, som islam eller kristendomen, kan aldrig hoppas på ett vänligt mottagande här, och detsamma gäller väl också Putins Ryssland, där ”La Grosse Margot” Wallström gör en lika slät och misslyckad figur som Stefan Löfvén inför FN:s säkerhetsråd.

Den officiella anledningen för Obamas besök i Sverige, förresten, uppgavs 2013 vara, att USA skulle varit intresserade av svensk sophantering ellerr miljöteknik, och försökt handla till sig ett avtal på miljöområdet – efter vad man då skrev i Riksmedia. Det hela var förstås en illa dold lögn, vilket senare års utveckling bevisat.  Under Obama-administrationens senare år öppnade senatorer som Joe Biden för att USA direkt kunde försvara Sverige med vapenmakt emot Ryssland – en ren nödvändighet efter Reinfeldts katastrofala nedrustningar.

Också John McCain och flera andra senatorer på högsta nivå har hela tiden varnat den Socialdemokratiska Regeringen Löfvén för dess oerhörda släpphänthet och inkonsekvens, och de risker som det innebär, att vägra ta sitt ansvar inom Östersjöregionen. Så länge Obama satt vid makten i USA kunde alla svenskar vara säker på att USA:s utrikespolitiska löften gentemot oss stod fast, och Regeringen Reinfeldt förpassades slutligen till den historiens sophög, där regeringar av det slaget hör hemma. I dagarna har Mona Sahlin – ett av den Socialdemokratiska nomenklaturanss högsta namn – slutligen dömts för sina ekonomiska brott emot staten och hela Samhället, men fortfarande får hon inget straff för sina politiska gärningar. I USA, däremot, brukar man ibland lösa detta med misshagliga ledare på ett annat och mera skjutglatt sätt – senast hände det Kennedy, men också Reagan utsattes för mordförsök. Sådant, emellertid, gör vi inte här i Sverige – istället accepterar vi nästan vad som helst från den lilla klick och den nomenklatura, som fortfarande leder oss. Till och med i Vladimir Vladimirovitj Putins Ryssland, är politikerna närapå hederligare…

Nu har Donald Trump hotat att upplösa NATO, eller i alla fall starkt begränsa alla Amerikanska bidrag till den organisationen. Han har också nära nog kastat tillbaka hela Världen till Kalla krigets dagar, genom att hota att ta till Atomvapen i Europa, vilket han motiverat med att ”Europe is a big place” – men därefter – sin vana trogen – nästan omedelbart tagit tillbaka, och dolt under en ny härva av undanflykter, lögner och synnerligen motsägelsefulla Twitter-uttalanden. Vilken del av Europa är det då, som är mest glesbefolkad och står närmast på tur ? Gäller det Nordkalotten, eller vad är det egentligen som avses ? Vi svenskar kan bara spekulera..

Man kan anse vad man vill om herr Trump – många länder lär redan ha förklarat honom för ”persona non grata” som Margot Wallström redan blivit i Israel – enligt officiella uttalanden från den staten är hon ju aldrig någonsin välkommen igen på dess territorium, och det kan man ju förstå med hänsyn till hennes hävdvunna antisemitism.. Men – jämför allt detta med Barack Obama – till vems fördel utfaller jämförelsen, tror ni ?

President Barack Obama and Vice President Joe Biden, along with with members of the national security team, receive an update on the mission against Osama bin Laden in the Situation Room of the White House, May 1, 2011. Please note: a classified document seen in this photograph has been obscured. (Official White House Photo by Pete Souza) This official White House photograph is being made available only for publication by news organizations and/or for personal use printing by the subject(s) of the photograph. The photograph may not be manipulated in any way and may not be used in commercial or political materials, advertisements, emails, products, promotions that in any way suggests approval or endorsement of the President, the First Family, or the White House.

”Gentlemen – no fighting in the War Room !” (replik från filmenDr Strangelove, or how I stopped worrying and learned to love the bomb !” )

Här är ett foto som påstås vara äkta och som jag tycker karaktäriserar Obamas presidentskap och hans ledarstil mer än någonting annat. Bilden ska vara tagen i Vita Husets ”Situation Room” den natt, då Navy Seals specialstyrkor var i verksamhet för att döda Usama Bin Ladin och hela hans familj i Pakistan. Man kan förstås invända, att det är en arrangerad bild, eftersom det ju alltid råder fotoförbud på platser som militära ledningscentraler, övningshallar eller ”maktrum” som det i Vita Huset, Washington DC.

Presidenten är förstås där, liksom Hillary Clinton och en massa andra rådgivare, Joe Biden inbegripet – men även om stämningen i rummet verkar något spänd och kylig – vilket ju inte är oväntat – kan man lägga märke till saker, som den kvinnliga ”White House Intern” som lewinsky-artat försöker nästla sig in genom dörren, trots att hon inte alls har där att göra, eller den militäre rådgivaren i mitten, som ser helt avspänd och lugn ut, samt verkar mycket säker på sin sak.

Presidenten, däremot, är mycket spändare än de andra, och i hans ansikte syns tydligt – om ni frågar mig ! – avsky och äckel inför hela situationen. Han är inte alls road över vad som pågår, och har också en viss distans till de övriga i gruppen. Trots att det är han som är den självklare ledaren och borde sitta i mitten är han närmast undanskymd i bilden – han är en blygsam man, som inte tycker om att ”ta plats”.

Trots alla ”spin doctors”, militära prognoser, rådgivare och förståsigpåare av alla sorter får vi också komma ihåg att i den historiska situation då bilden är tagen (2011) kunde ingen verkligen VETA om den aktion man nyss inlett, skulle lyckas. Det hela hade mycket väl kunnat bli en ny Iran-skandal, som då man försökte frita gisslan på den Amerikanska ambassaden, och frånsett det, så kunde nog ingen i rummet förutse exempelvis Rysslands eller hela den samlade Islamska världens reaktion på vad som skulle ske..

Som vi vet (men det visste inte personerna på bilden) slutade allt väl för USA:s sida den gången, och ingen Obama fick ensam tala med Världspressen nästa dag (en situation, som ingen annan i rummet kunde bli ställd i – Presidenten vet, att han som ledare ensam bär hela det moraliska ansvaret, och det syns i hans ansikte) men som jag tolkar bilden är Barack Obama inte road av situationen ändå. Han ser inte fram emot att starta vad som potentiellt kunde ha blivit ett helt Världskrig, eller åtminstone några ovanligt kraftiga terrorist-attacker, och han ser alldeles definitivt inte fram emot att döda en kvinna och hennes barn, som faktiskt är helt oskydliga i sammanhanget, men som ändå MÅSTE dö, givet den militära operationens ineboende förutsättningar.

Allt detta tycker jag hedrar honom – men vad som hedrar Obama än mer, är att han faktiskt genomförde vad som var en ren hämnd-attack, och inget annat. Det var visserligen högst obehagligt – men han insåg den nödvändiga sanningen. Inget skiljer egentligen USA:s handlande här ifrån den blodshämnd, som exempelvis var rådande på Vikingatiden, men Obama inser mot sin vilja, att situationen politiskt sett nu drivits så långt, att hela opinionen i hans land faktiskt kräver av honom att han måste gå åstad och ge order om vad han nog innerst inne inte alls vill beordra. Han gör det endast, därför att det politiska systemet i hans land – som han obetingat tror på – kräver det, men hans samvete säger något helt annat – det är i alla fall vad jag ”tolkar in” i denna bild…

Eftervärlden vet också, att Obama var den förste att kritisera sina egna misstag, som situationen i fängelset Guantanamo Bay, till exempel, eller det faktum att man där faktiskt tillgrep tortyr emot politiska fångar – hans egen syn på detta var att det hela borde upphöra, så snart det alls var politiskt möjligt – men han nådde som bekant inte ända fram – medan Trump däremot är för fortsatt tortyr, och att Guantanamo ska fyllas med ”bad guys”, oavsett vilka tvångsmedel man då får ta till. Obamas syn på Syrienkonflikten, eller hur han där undvek att ta ansvar – och därmed även undgick ännu ett amerikanskt krig, därför att politiska mandat aldrig fanns – är också välbekant.

Men i valet mellan en President helt utan moral – som Mr Trump – emot en som underordnar sig det politiska systemet, tror på folkviljan och därför också blir dess fånge – eller en märkvärdigt lojal tjänsteman – vilken sida ska vi välja ?

Själv tror jag i alla fall på Barack Obamas väg, och att han valde rätt. Måtte gudarna ge honom ett gott eftermäle !

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s