Tillägg på fredagen… från Ideell Kulturkamps domäner…

Långt borta i sitt Västergötland sitter hedningen Henrik Andersson – han som utgav ”Våra Gudamakter” – en skrift som i snabb uppslagsboksform och fickformat förklarar Asatrons Värld – och skriver. Han har smak för viss sorts bildkonst, ser jag – varför vet jag inte – men vi hedningar och Hedniskor är oftast kreativa av oss. Vi skapar, och vi fortsätter skapa, oavsett vad de kristna och monoteisterna tycker om det. Vi håller Världen igång, och vårt arbete för den framåt.

Men hur avbildar man helst gudamakterna  och hur är det med andra kulturers och religioners symboler och det här som kallas ”Cultural Misappropriation” ? Det är ämnen som jag tagit upp i veckan, och Henrik har en del tankar om det också, ty:

Gudamakterna och etniciteten

Tänk vilket liv det skulle bli om man avbildade Jesus i den kristna mytologin som inkaindian eller Muhammed i den muslimska mytologin som en thailändsk treåring! — —

Skulle ni avbilda den japanska solgudinnan Amaterasu som en svart man? Skulle ni avbilda guden Zeus som en kinesisk tonårsflicka? Skulle ni avbilda Gu (guden för vapen och smeder i Västafrika) som en äldre vit kvinna?

Nej det skulle man inte göra. Ska Amaterasu avbildas så blir det en kvinna med orientaliska drag, och Gu blir en man med etnisk tillhörighet i Västafrika. Detta kan sägas vara hednisk artighet.

Och han fortsätter, angående skillnaden mellan Monoteism och Polyteism:

Kristendomen lär ut att världen är ond, endast guds nåd kan ändra på det. De troende måste tro på den ende guden som delar upp sig i tre delar, fader, son och helig ande. De troende måste ägna mycket tid och möda på att undvika synd.

Islam är inne på samma spår, judendomen den äldsta av de tre abrahamitiska religionerna utgår också de från att världen är en ganska hemsk plats. Alla dessa tre har en negativ syn på tillvaron. Livet är så hårt att det faktiskt är bättre att vara död och i himmelriket än att leva.

Polyteismen är inte så dyster. — — Grekernas och romarnas religion var och är inte heller den fylld av ändlöst suckande om livets hårdhet och ältande om syndernas förlåtelse. Det enda jordeliv man har går inte enbart ut på att undvika synd.

Asatron som är en polyteistisk religion har inget syndabegrepp alls. Även om man inser att allt inte bara är glatt humör och toner ljusa så anser man att det som är bra överväger det som är dåligt. Att det finns de som har det svårt och eländigt har man förståelse för.För att summera det hela. Monoteism anser att livet är hårt och eländigt och endast gud kan frälsa en om man tror på gud.

Polyteism anser att livet är värt att levas och frälsning finns inte, för den behövs inte.

En smula korthugget, visserligen – men så kan man ju också uttrycka det. Annars rekommenderar vi också Muralgranskaren, för er som vill ha mindre filosofi, men mer rightan tightan..

Friggas Fredag – Inte alltid Frejas… + ”Arla i Urtid, när Ymer byggde”

Fredagens namn kommer av Frigga, och inte av Freja som många en smula felaktigt tror, även om det är mycket lätt att kontrollera hur det förhåller sig med den saken numera. Sk ”Folketymologi” eller vad folk rakt av associerar till, utan att kolla upp fakta är en sakvad mer seriösa och insatta människor anser en annan.

På fornengelska hette det Frīġedæġ eller Friggas dag, mycket riktigt. I det tidigmedeltida Tyskland, på Karl den Stores tid, hette det ännu Frīatag – först långt senare blev det Freitag eller en Fridag, för att hedra Frigga, ska ni veta, är INTE detsamma som att ta sig vilka friheter som helst, särskilt inte med Frigga själv. Hon går inte med på vad som helst, och det gör inte Freja heller..

På Norröna skulle det då ha hetat friggjar-dagr – men det står faktiskt frjá-dagr istället, vilket har lett till en del missuppfattningar, särskilt ibland amerikaner och andra som inte hat förstånd nog att skilja på de två helt olika gudinnorna, och inte observerat, att de har helt olika roller, beskrivs som kvinnor i två helt olika åldrar (ung kvinna för Freja, Frigga den medelålders kvinnan) och att de har helt olika funktioner. Freja är utåtriktad, och kärlek och kamp i samma person. Frigg är modern, hustrun, hemmets härd och himlens härskarinnasjälva stjärnhimlen personifierad, långt innan katolikerna kom med sin falska och motbjudande Maria, hon som inte ens kunde få barn på naturlig väg

Frigga på sin tron, med Gnå budbärarinnan, Fulla bevarerskan, och Hlin, spinnerskan.

Det kontinentalgermanska Frīatag kan inte ljudmässigt föras tillbaka till Frejas namn, även om det står Freyjudagr i vissa sentida källor, som hos Sturlasson, 200 år efter den verkliga hedendomens slut, när folk på island hade glömt bort det rätta förhållandet. Nu kan den som verkligen ber om det, och som är fast i tron och verkligen hedrar Freja, säkerligen få sig en helafton i hennes sköte jag menar verkligen bokstavligenvilket ingen av er behöver tvivla det minsta på. Drottning Freja bara ger och ger av sig själv, och hon är outtömlig, outtröttlig, evinnerligen. ”Av valplatsens fallna tar hon var dag hälftenär det sagt, och Sessrumnirs varma och härliga hall står för evigt vidöppen, fuktdrypande och liksom på spärr, ty finnes där hjärterum, finnes även stjärterum.  Men den som där inträder, lär få vara kvar där och på Folkvangs slätter, där mycket folk saamlas – intill Ragnarök, då den sista kampen står. Och allt är inte så, som det först kanske verkar…

Finns kärlek, finns också krav. Finns krav, finns också ansvar, och finns ansvar så finns aktsamhet, omtanke och vördnad inför Frejas gudomliga kropp. Glöm aldrig detta, mina barn !

Detta vare nu sagt om fredagen, och dess förlustelser. Men, det var icke därom, vi nu skulle tala – ty annat utlovades ju er igår, då det var Tors dag.

Arla i Urtid, när Ymer byggde” står det i Eddan. Bygga och Bo är ännu för många samma sak – så är det fortfarande i Sverige och övriga Norden, där det är glest befolkat och gott om mark – mark som tillhör oss – inte EU eller någon annan – och Urjätten Ymer, världsskaparen och de övriga skaparna, som fanns långt innan Asarna, torde väl de flesta känna till.

Mina Hedniska vänner inom Bifrosts Blotlag, en del av Nordiska Asa Samfundet (som jag verkligen rekommenderar att ni går med i – vi har nu över 630 medlemmar, och blir större och starkare och mäktigare för varje dag, trots islam och de kristna) är idag på krogen, och förlustar sig. drekki þó at hófi mjöð, mæli þarft eða þegi” – vad de orden ur Hávamál betyder, har jag redan förklarat för er – för den vise dricker sitt mjöd vid Gudahovet, ensam inför Gudarna, men låter de andra fritt ha gille för sig. Efter hov eller behov ska mjöd drickas, men den som ej har behov av att dricka, behöver inte heller göra så. ”Tala vad tarvas, eller tig !”  Så är det sagt, och så är det skrivet, och jag skriver och talar ännu vad som måste sägas, utan att tiga, men nyktert och inte i berusning, utom inför min Frejas oerhörda skönhet.

Och jag arbetar för Hedendomens och Asatrons sak, idag som alla dagar.

Också gudarna, gudinnorna och makterna själva bygger och timrar, de arbetar ständigt för mänsklighetens bästa, och upphör aldrig med sitt arbete. Detta ovedersägliga faktum har fascinerat minst en hängiven deltagare i Samfundets grupp för Eddastudier, ty där andra bara läser bibeln eller koranen, och ibland läser den som fan, dvs baklänges, eller upp och ned, så läser vi vår Edda framifrån, rakt och som den skall läsas – i original, och utan översättningar, utan tveksamma tolkningar, utan felaktigheterHängivenhet, som broder Sibbe talade om – minns ni hur jag citerade honnom för någon dag sedan ?

Brates översättning, 1913. No flimflam. No compromise. No sell out (Malcolm X)

Hittusk æsir á Iðavelli, þeir er hörg ok hof hátimbruðu; afla lögðu,auð smíðuðu,tangir skópu ok tól gerðu.

Så lyder Völuspás sjunde strof. Hittusk är hittade, och vad harg och hov är, vet ni förhoppningsvis, ifall ni alls följer med i vad jag skriver. ”Afla” är en avel, en plats eller ett ting som producerar, gör, frambringar andra ting – audh är bland annat ett städ, tangir är förstås tänger och tól är engelskans ”tool” – närbesläktat med den gamla nordiska årtullen men också betydelsen ”tull” som i redskap.

Bild från en i min läsekrets. Vad är livets mening ? Är det bara att sitta och vara passivt lycklig och liknöjd ? Finns det inte en arbetets glädje, glädjen i att göra något för andra, glädjen i att stå upp och försvara vad som är rätt, och att göra skillnad här i Världen ?? Är inte det att leva väl ??

Hela översättningen kunde lyda såhär:

Asarna fann varann på Idavallen, där står harg och hov högtimrade, där gjorde de smedja, smidde städ, skapade tänger och gjorde sig verktyg

Idavallen är en arbetets slätt, där det också finns plats för idrott, den vackraste typ av id man kan utöva. Styrka – arbete och skönhet – allt hänger samman. Ordet hov betyder inte bara Gudahov, som jag förklarade i det förra inlägget. Det betyder också gilleshall, bostad, gudarnas egna palatslika bostäder och mycket annat – och så skapades världen – ett slags bild av ett helt samhällsbygge, ett hem för ett folk – ja i tidens förlängning en stark stat, ett folkhem…

Det finns andra som tagit fasta på detta – Jim Lyngvild nere i Danmark till exempel. Han köpte en hel dansk kringbyggd gård, som hade rivits och förfallit när han kom dit. Men så byggde han en stor, stor hall – och ett gudahov som vi alla vet. Med vänner, fränder och goda hantverkare… Att bygga och bo. Att skapa i skönhet och glädje.

Bakåt leder INGEN väg – detta är INGEN ”forn sed” – FRAMÅT !! – endast så, kan man segra…

Till och med i en och annan usel Hollywood-produkt, kan man ibland få höra sanningen…

Där somliga bara blickar bakåt, blickar jag och mina fränder framåt. Där andra bara vill riva ned och förstöra, vill vi bygga upp.

När nyheten om Asatrufélagids stora bygge på Island nådde oss första gången 2016, vägrade de 30-40 ”fornsedarna” att samarbeta. Deras ledare – som inte kunde leda – han är visst fortfarande medlem i ett eller annat kommunistparti, eller om det nu är fi – sa att han ”bara ville springa runt i skogen och blota som vanligt”.

Men på det viset kommer man ingenstans alls. Det visste redan själve Ymer.

”Annari Mynd” – ett helt center för Asatru vid Reykjavik – och inte bara ett Gudahov. Att leva, växa och utvecklas. FRAMÅT – inte bakåt…

Nej, Asatron var ALDRIG någon ”Utomhusreligion”

Jag har varit inne på ämnet redan många gånger förut, men idag har en skicklig smed och hantverkare i min bekantskapskrets tipsat mig om en användbar och bra bok, som jag förvisso kan ha nytta av. Det är den här nya akademiska avhandlingen, som publicerats på Carlssons bokförlag. Tyvärr har jag inte läst den själv ännu, men om denna bok verkligen håller vad den lovar (man ska kanske inte hoppas på för mycket, i vårt av ”PK-tänk” och politiserad forskning med starkt pro-kristen bias präglade land) anser jag den för ett bra köp.

Nyare forskning har visat att vad man kallar ”Kulthus” eller Gudahov funnits i vårt land ända sedan bronsåldern, och kanske ännu längre tilllbaka. Bara för att våra förfäder i allt väsentligt hade en trä-kultur (det är heller ingenting konstigt, alla kulturer har använt sig av de råmaterial som var mest användbara och som det också fanns mest utav) och inte en stenkultur – när det kom till byggnadsverken så betyder det inte, att just de skulle vara sämre ellerr dummare eller primitivare än andra folslag, vilket kristna rasister hela tiden har hävdat.

Hela tiden har man rackat ned på det nordiska, och i flera hundra år har ”forskare” på det mest rasistiska och fördomsfulla sätt skildrat Asatron ssom en förment ”primitiv” religion, som skulle sakna förmåga att framställa några kultiska byggnadsverk överhuvudtaget. Men, ingenting kunde vara felaktigare, och i denna bok redovisas bevis på bevis..

I många fall var det ju faktiskt så att inskrifterna höggs i sten och byggnader, verktyg och snart sagt allt annat gjordes i trä, istället för tvärtom. Det visar också mycket tydligt, vilka saker den Nordiska kulturen värdesatte. Vissa symboler och hågkomster var värda att bevaras för evigt. Därför högg man in dem i den hårdaste granit, det mest tidsbeständiga material man kunde finna, men också hem, hus och mycket annat visste man att man både kunde ha och mista – och därför blev det inga byggnadsverk i sten eller murat tegel..

Visserligen har det funnits sk ”genus” eller snarare anus-forskare, som tvärtemot alla språkhistoriker hävdat, att ordet ”Gudahov” inte skulle finnas i de Isländska sagorna, men en sådan uppfattning är lätt att vederlägga. Även de mest inbitna anus-teoretiker måste erkänna, att ”Hov” var stora hövvdingagårdar och stormannahallar, avsedd inte bara för dyrkan, utan också för fest och även för vardagsliv, alltså byggnader som förenade flera funktioner i en, och det är känt även för de flesta kulturer Världen över.

Men inte nog med det. Projekt som 2012-2013 års utgrävningar vid Gamla Uppsala har visat oss vad våra förfäder verkligen var mäktiga.

Man fann kilometerlånga stolprader, där över 45 cm tjocka och minst 4 meter höga ekstammar hade hamrats ned i stenfundament med mer än ett ton solida gråstenar i varje, sådär en och en halv meter ned i jorden. Dessa stolpar var placerade med sådär 30 meters mellanrum, i en närmast fyrkantig, enorm formation som kanhända inneslöt ett flera kvadratkilometer stort område. För övrigt har man ju nyligen också funnit spår av en fjärde kungshög, minst lika stor som de övriga – ett folkminne som ”svenska” Kyrkan förstörde vid sin ännu pågående våldtäkt och skändning av platsen, som bland annat yttrat sig i nedhuggandet av sentida ”gudalundar” (direkt mot Länsstyrelsens skötselplan) utplacerandet av kristna utomhusaltare direkt på fornminnesområdet, helt utan varje form av tillstånd osv.

Dessa stolprader omgav en mer än tio meter bred väg, efter vad forskare tidigare ansett, men de kan knappast ha varit till för något så futtigt som belysningsändamål, som vem som helst kan förstå. Man behöver inte 45 cm:s ekstammar som fackelhållare, och bara därför att arkeologerna inte hittat någon form av takstolar eller portkonstruktion, verkar det mesta – om ni frågar mig – tyda på mig att denna enorma ansamling av tjocka träpelare klart visar att man ville bära upp någon sorts överliggande konstruktion. Man anlägger inte såpass tjocka stenpackningar i botten på stora gropar annars..

Och för övrigt – om processionsvägen i mitten verkligen var just en ”väg” – vilket arkeologerna har antagit – ja då skulle man väl inte låta nedfallna takstolar eller andra rester av tak ligga kvar och skräpa mitt på vägbanan, om man sedan ville fortsätta använda den i en icke-hednisk tid – det är ju ganska självklart om man tänker efter… Kanske är det just därför, som spåren av den överliggande kosnstruktionen saknas… några ”nakna” stolpar helt utan utsmyckningar var det nog knappast tal om – istället bör de ha varit rikt utsnidade och målade i klara, lysande färger – för sådan var dåtidens smak…

Hela anläggningen har daterats till 500-700, och kanhända innehåller den aktuella avhandlingen mer om ämnet – det är i alla fall vad jag själv hoppas. Adam av Bremen säger i sin starkt lögnaktiga, kristna skildring (inte ett enda, inte ett endaste ett hållbart bevis för det myckna struntpratet om ”människo-offer” som fortfarande sprids via kristna ”friskolor” och som fortfarande tillåts indoktrinera barn över hela riket har framkommit, varken vid de senaste utgrävningarna eller tidigare) att ”Templet” i Gamla Uppsala omgavs av en enormt tung och stor guldkedja – men fanns verkligen en sådan avspärrning i verkligheten, dvs ett ”Ve-bönd” ??

”Guldkedjan” på ”templets” tak enligt Suecia Antiqua et Hodenia

Hittills har det ofta antagits, att ”kedjan” skulle suttit på byggnadens tak, eller löpt runt densamma, men hur var det egentligen ? Här finns spår av ett helt sakralt landskap – hela Naturen och slätten runt Gamla Uppsala har avsiktligen omdanats och gjorts till ett slags stor amfi-teater..

Allt detta gjordes med avsikt, och kanske med den intentionen, att likt Tor själv visa vad man kunde och förmådde. Man gör inte så – med frivillig arbetskraft under ett ganska kort antal år (personerna som byggde alltsammans var visst inte trälar utan fria män, det vet man av kammar och matfynd som gjorts i groparna) utan en hög grad av organisationsförmåga och ett slags stat – ja en Sveakung – samt nog med resurser i form av födoämnen och allt annat som behövs för att förverkliga ett sådant projekt. Gravhögarna vid Gamla Uppsala har med rätta jämförts med Egyptens pyramider (de byggdes heller inte av slavar, utan av högt betalda yrkeshantverkare) och även om de inte är lika stora eller gamla, så är det i sina stycken en fullt adekvat jämförelse..för hela projektet måste varit en ”pyramid” eller en centralort av oerhört stor betydelse, för den kultur som bestämde sig för att ära sina gudar, genom att bygga allt detta..

Hittills har de kristna antagit, att det skulle varit deras kultur, som skapat de första stavkyrkorna. Nu visar forskningen, att det kan förhålla sig precis tvärtom. Det var INTE stavkyrkorna eller impulser utifrån, som kom först. Det var Gudahoven och Hallarna som var först, och det var de senare kristna kyrkorna som försökte imitera dem och ”härma” den inhemska byggnadskonsten i trä, för att alls bli accepterad och småningom smälta in i kulturlandskapet.

Hästhuvudena – helt hedniska symboler – på de norska stavkyrkornas krön visar detta med all önskvärd tydlighet – det har man länge haft klart för sig. Författarna i boken lär dra paralleller till Birkas borgtorn, eller andra väldiga tornkonstruktioner som fanns på fornborgar i Mälardalen, har jag hört (att nordborna skulle varit oförmögna att bygga i flera våningar är en grov lögn och en kristen fördom) och dessutom har vi de fynd som gjorts vid Uppåkra och i Danmark bland annat – som tyder på stora, tiotals meter höga Gudahov.

Författarna i boken drar liknande paralleller med tornkonstruktioner i sydöstasien, som Ankor Wat och andra kulturlandskap (anläggningen bestod av en konstgjord sjö, sinnrika bevattningskanaler och inte bara ett ”tempel”) men så långt ska man nog inte behöva gå.

Vår nordiska trä-arkitektur räcker gott, den räckte då och den räcker nu också.. som vi ska få se i morgondagens blogginlägg.

 

Thor’s Day: ”Meanwhile in Denmark”….

”Knotet tystnat
Ordnad, färdig
Odens stora skugga värdig
Under Vapen hären står..”

– Ur ”Svenska Bilder” (lätt förvanskad)

I feel vindicated today. If only yesterday, I blurted out that Thor’s day or Thursday – like always – would be a day for action; the same as Odin’s day or Wednesday would be a day of remembrance and thought, then – very evidently – some people in this World of ours took my very word for it, and decided to act as well. I got this news clipping from an Asatru friend in Denmark today – and as you can see – the Danes mean businessthey do not just ”talk” asatru and they do not play around with Nordic culture or its symbols, like HHH, patehos.com and a few Trumped-up, Donalded-out,  silly intellectuals, over in the US of A, Arizona or someplace.

They use them, however; as they have used them in the past – 1000 years and more into the past to be blunt, and if you have any objection towards that, Dear Sir or Madam (or whatever) of Patheos.com, then I kindly advise you all to take your opinions, and keep them well to your ever so well-educated self. Men have fought and died to defend these symbols, you see – they belong to our Nations, NOT yours , nor anyone els’s- and if you somehow can’t respect all this, you cannot honestly expect us to feel very much respect for you either – and that is the long and short of it.

I hinted at all this, in a few previous posts from this week, assuming even foreign readers could see where I was going, as already pictures or faces would perhaps explain some things, my own personal feelings or experiences notwithstanding. Today, after reading  Nordic Defence Watch, courtesy of the Danish Government, I’ve been informed on how the Danish Prime Minister and the Danish Minister of Defence have adopted the ”Raven Banner” (formerly the symbol of the 1st Battalion 1st Tank Squadron,  Royal Danish Hussars) as the official and international 1000 + men strong Danish contribution to the NATO Very High Readiness Joint Task Force (VJTF)

This is not exactly the first time similar heraldic symbols, ”themes” or even ”morale patches” are used, as I have shown you in the past. You may think that this is strange or curious, yes – but some years back, the Danish Defence Academy even published an official Brief on Asatru, and its merits and importance for the Danish Soldier. (Just follow the link, you too can learn and take part of this publication).

The Norwegian Army or the Telemark Bn isn’t exactly squeamish about using Asatru or its symbols either, as this little endearing Youtube clip from Afghanistan in 2010 will plainly show (yes, some readers might note that I’ve displayed the same official newsreel footage on my blog in the past, but just in case you have forgotten something about the way we see things around here – or who or what you are dealing with🙂

Asatru is not a religion of peace. It never was, and it never will be. It is a religion of defence, however, vindicated and justified cultural defence, you might say; when circumstances so dictate, but not always. You can hear the Norwegian Battalion Commander here, and see the reaction of his men – for them – in the situation they are placed in, Asatru is no mere intellectual pursuit, and certainly no ”game”. It is not something they do as a mere hobby, nor as some dress rehearsal, ”live role playing game” or some other American brand of near total idiocy. Rather, it is what keeps them alive, what motivates them – and – for better or for worse – what they see themselves as being part of. If you respect them, their efforts or their nation, even – then very clearly, you should learn to respect as much.

We do not misuse your US battle flags, or adopt names or symbols taken straight from the Arlington cemetery, do we ?

As we do not, maybe you should stop misusing or misappropriating ours.

I make no bones about it, but doubtlessly, this will interest my readers in Russia or those on Byelorussian servers too. For one thing, I like you people much better than my US readers – most of them, anyway. I must thank certain friends, followers and fellow travellers in the east for all the time and interest they have lavished upon me throughout the years, for as soon as I touch on certain subjects or type certain key words as it were, they almost stand to attention. As if something was to be learnt from every little scrap of information that I give them, every rumour, every hint.

Finally an organisation that really listens to its own people !

(yes, in fact, they always listen !!)

I like their attitude, and I praise them for their dedication. I never heard anyone of these people speak ill of me, insult me to my face, insult my country, insult all my friends and brand me as an obvious ”racist” or even ”Nazi” as one Xander or Slander or whatever his name is, over at the pointless, tedious and misleading HHH site, just because we will not sign some sort of petition directed against one Stephen McNallen or two. (Yes Virginia, I trust you already can find out which one I’m talking about)

There are plenty of Asatruar in Russia too, to be sure. You can find them on VKontakte and all sorts of Internet forums, but you see; just as the Icelanders of Asatrufelagidh (the real, original and best!) these people rarely (if ever) communicate with the outside world or non-Russians. After all, their President, Vladimir Vladimirovitj himself, has expressively designed a law, which could potentially brand every organisation, every individual of every faith or political denomination a ”foreign agent”, at least if that organisation or individual openly takes money or directions from some sort of clearly political body abroad, for that sort of thing; most Russians do not want. Also – on a final note – Ah yes, dear friends, I do respect our dear neighbour, President Vladmir Vladimirovitj much more than some other President or other, somewhere else in the World. I have frequently mentioned this fact in the past – remember ?

Now, I might disagree with my Russian neighbours and fellow Europeans (Russia shouldn’t be excluded from Europe – neither so should the Ukraine – and there is no particular reason to believe that the VJTF ever will be used against them, as long as they keep their peace) on many things, such as the reason behind the increasing tensions in the Baltic area, to name but a small thing, or why civil war still is clearly evident in the Ukraine. But, in most respects, and for the most part – I know that I can trust them. We know exactly where we stand, and on the other side of the geographical border that divides us, they feel and think and live as I do here – and that, in turn; also gives me a reason to respect them. We have much in common with the Slavs. Our history, our ancestry. ”Svitjod hin Mikla” .

All of it, and what brings much pain to my heart – much more pain than you could possibly realise – as I have friends on both sides of the conflict – is what Putin’s Russia has done to the Ukrainians; and how they have become bereft of their future, bereft of every hope. I for one can afford to be sympathetic there, for I well and truly understand how that feels..

 

Over here, we take some symbols very seriously. Certainly, we do not want any more ”cultural Misappropriation” or any more symbol misuse, verbal abuse or sheer insults from people who do not even know what they are talking about, or who haven’t even bothered to do their own research correctly, once they delve into what must be (for them!) an obscure or arcane subject.

Clearly, for the few benighted souls out there, who have the audacity to call themselves ”rational heathens” (irrational new age prophets, more like) and who claim to be ”afraid of the Irminsul” or ”afraid of certain runes” I only have one word of advice – get lost – or if not that – at least t-r-y to get your facts right.

If you hold such irrational fears about ”evil nazis” or similar matters, maybe Asatru isn’t for you – and if you cannot accept what Thor, Odin, Tyr and all the rest once were about – what they still are all about – or who they are for, or from whose perspective the Eddas were written, maybe you should try something else, and go Wiccan, for instance, or go read another blog or what-have-you.

Over here, we are Asatru all the way, not just as a mere pretence.

Or, as one American singer – named Gene Simmons – once so lovingly put it –

”You wanted the best – and you have got the best. You had better believe it…”

 

Odensdagens nyhet: Kristna fanatiker i USA inför rätta – begick olagliga dop…

 

Tisdagen brukar följas av en Odens dag, och så även denna vecka. Det är trots allt inget ovanligt med det. Dagen för rättvisans Tyr följs av en dag tillägnad tanken, och den intellektuella skärpan, som till slut omsätts i handling på Tors dag.

Så var det tänkt en gång – men hur brukar det vara i dagens Värld ?

Dagens Nyheters journalister skriker idag som stuckna grisar över Brexit-utträdet. ”Storbritannien är inte längre ett seriöst land” vrålar folkfrihetens fiender, och den svenska journalistkåren gläder sig förstås. Krig väntas omedelbart utbryta på Nordirland, som ett direkt resultat av EU-utträdet – det skriver DN – och på sådana lögnaktiga påståenden vill alltså DN att vi ska tro. Skottland folkomröstar om sin nationella frihet, och genast sprider DN sina fientligheter, sina insinuationer och sitt blinda hat emot allt som liknar självbestämmande eller demokrati. En del av mina vänner säger att det politiska samtalet i vårt land har havererat, några månader in i den nya Trump-eran.

Själv är jag nog böjd att hålla med dem – men faktum är nog – ingen Engelsman eller Skotte, som utger sig för att vara Hedning eller ens Asatroende, har kommit inför mig i mitt land och dikterat hur jag ska sköta mina egna angelägenheter, andligen, politiskt eller annat eller talat om för mig vad för åsikter jag bör ha.

Det har ingen enda Engelsk eller Skotsk politiker heller, så vitt jag vet.

Från Irland har rapporterats om morden på 800 spädbarn, som bedrivits systematiskt av katoliker under större delen av 1900-talet i Tuam, en enda liten Irländsk småstad. Dagens Nyheter skriver som vanligt inte ett enda ord om saken, då den ju ställer kristna och katoliker i dålig dager.

The Guardian och flera stora tidningar skriver artiklar – DN och svensk press ignorerar, tystar ned. Ingen kritik får väckas emot de kristna.

Citat från Muralgranskaren – såhär i ”Bebådelse” tider: ”Iagh är Ledsen Gossar, men Jagh och Min Son Bowlar för Thet Andra Laghet nu.”

Sajten Ledarsidorna.se – alltid i opposition berättar att Tv-kanaelen 24 AE från Arabemiraten bekräftar att Muslimska Brödraskapet, denna terror-organisation som visat sig ha långtgående kopplingar till den sk ”Broderskapsrörelsen” inom Svensk Socialdemokrati – numera omdöpt till ”Tro & Solidaritet” tänker flytta sitt högkvarter till Sverige. Flytten är noga förberedd, uppges det, och man har upparbetat många politiska kontakter i Sveriges ledande kretsar.

Samtidigt rapporterar DN om hur Kulturminister Bah Kuncke (Miljöpartist) ställs inför Konstitutionsutskottet, och blir av med allt ansvar för sk ”terrorbekämpning” i Sverige, sedan det visat sig att hon och Kulturdepartementet helt saknar förmåga att överhuvudtaget hantera frågan. Andra Mediakällor påstår att MSB, Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap – som man nu pekat på – inte klarar av att hantera frågan heller, eftersom man inte vidtagit några förberdelser för den saken alls. Förslag ska läggas först ”före sommaren” uppger man – Måntro det Islamska Brödraskapet – terror-stämplade i Egypten och snart kanske även av USA – redan etablerat sig här då ?

VARNING för Monoteism…

Från USA – slutligen – all kristen galenskaps hemland och stamort på jorden – rapporteras idag om en organisation av kristna fanatiker – Big Brothers/ Big Sisters of Northeast Ohio Board – som tillvältrat sig statusen som ”Gode Män” för ett stackars utvecklingsstört barn. Barnet tvångsdöptes omedelbart av de kristna, som misshandlade det ogenom att hålla ned dess huvud under vattnet – en händelse som uppges vara svårt traumatiserande även för normala barn i den åldern.

Detta skedde helt utan föräldrarnas vetskap eller samtycke.

Har man rätt att göra på det viset ? Ja eller nej ?? Domstolen i Ohio får väl nu ta ställning till det hela, men också här i Sverige är övergrepp på barn, i den kristna sk ”Svenska” Kyrkans regi vanligt. Ca 40 % av alla barn som föds i det här landet utsätts fortfarande för de systematiska övergreppen – lika felaktiga som att kollektivansluta individer – helt utan hänsyn tilll deras vilja – till fackföreningar, partiet SAP eller för den delen AIK.

Hur länge ska Monoteisternas terror emot oskyldiga människor eller samhällets svagaste medlemmar fortsätta ?

Övergreppen sker ju ständigt, överallt där de visar sig, eller får chansen att komma in i ett samhälle. Över hela Världen är det precis likadant. Alla kulturer och religioner är inte likvärdiga, som bekant, och det är inte likgiltigt vilken kultur eller religion man väljer att tillhöra – om man nu ens får chansen att välja. Vi har inte lagar i vårt land för att skydda de starka, eller de rika. De klarar sig nog ändå. Men det är lagens och samhällets plikt att försvara de medborgare som annars inte har något skydd alls, och det är också de starkare samfundsmedlemmarnas viktigaste uppgift.

Jag uppmanar er att tänka själva, goda medborgare ! Jag uppmanar er att göra något, och det är att gå ur alla kristna kyrkor, muslimska samfund och allt annat sådant. Att bojkotta dem, rent av – utan våld, utan åthävor och utan att ta till deras metoder, men slå tillbaka genom civilmotstånd – och på fredlig väg.

Det finns blanketter för utträde ur Svenska Kyrkan, och många sajter som talar om, hur du som privatperson ska göra för att få ditt civilmotstånd att bli riktigt effektivt.

Ingen regering och ingen makt på jorden kan hindra dig från att tänka själv eller protestera – så länge du gör det på fredlig väg.

SÄKERT en politiskt inkorrekt sång av politiskt inkorrekta artister – men ÄN SEN DÅ ??

(Budskapet kan förstås i alla fall – om man har en hjärna att tänka med…)

Plötsligt en vacker Tyrs-dag – ”Who speaks for the Gods ?” – och Vem får egentligen komma till Valhall ??

Idag är det Tisdag eller Tyrsdag, en dag som alla vi Hedningar firar till minnet av Rättvisans och Stridens gud Tyr, som också har kallats Ti, Ziu, Tiw eller till och med Mars Thingsus, han vars namn syns också i våra svenska Tingshus, förresten.

Långt borta i ett annat land, närmare bestämt på Irland, bor en man som kallar sig Harald Smed, men som egentligen heter Črtomir Harald Lorenčič, eftersom han är Sloven, men inte Irländare. Jag känner inte honom, han känner inte mig, men den högt värderade herr Lorenčič tycks ha läst vad jag skriver, och vad jag skrivit så sent som i februari i år, då jag händelsevis kom att nämna en liten scen ur ”Monty Python and the Holy Grail” med bild och allt, à propos det här med Asatro. Om en sak alls skall göras, måste man göra den helgjutet, bra och utan fel, konstaterar Harald Smed. Det är precis likadant med hantverk som med trosföreställningar eller vad som helst, och man kan inte framställa ett hastverk eller ett fuskverk, och sen kalla resultatet för ”forn sed” när det inte alls är fornt, utan bara ett dåligt bedrägeri som man själv hittat på.

Så säger herr Lorenčič ungefär, och eftersom han faktiskt är arkeolog till vardags och kunnig i smide, tror jag faktiskt på honom. Man kan inte fuska, och tillverka ett svärd med moderna tekniker eller bladfjäder-stål, till exempel, för då är det fanimig inget äkta ”järnålderssvärd” utan man använder damascerat stål, handsmitt, som man själv renat, hamrat samman och vikt tusen och åter tusen gånger.

Då – möjligen – och om smeden förstår sitt hantverk – blir svärdet verkligen äkta, aldrig annars..

Harald Smed är trött – mycket trött och mycket besviken – skriver han – på alla dessa idioter som spelar någotslags konstigt spel, ett fantasy-live, och som sprider rykten, missuppfattningar, rena lögner och förvrängningar om exempelvis Vikingatiden, genom att ge sig ut för att vara något som de inte är, aldrig har varit och inte kan vara – som ”fornsedarna” till exempel. Autenticity matters, konstaterar han, och han uppmanar folk att lära sig att skilja på förfalskningar och äkta vara, så att de kort och drastiskt uttryckt ”inte köper vad för skit som helst ifall de nu skulle råka hamna på en och annan vikingatida marknad.

Själv går jag knappast på några sådana alls, av skäl som torde vara pinsamt uppenbara; och som består i just de skäl sagde Harald redan anfört, på sitt eget vis och med sina egna ord.

.. and so does Tyr…

Ett ofta använt ordspråk och talesätt inom Amerikansk Asatro, förresten, är den klangfulla frasen ”Who Speaks for the Gods ?en fråga som ofta och en smula menande brukar ställas, ifall ett visst slag av halvfigurer eller bedragare anser sig kunna föra Gudarnas talan, vilket jag inom parantes sagt tror att ingen av oss kan. Idag har jag sett en utmärkt framställning av det här argumentet på en portugisisk sajt (ja, det finns inte bara Asatroende i Mexico som bekant, utan i exempelvis Brasilien och Portugal också) som i sin tur har hämtat den aktuella texten för dagen från en amerikan.

Barn hör inte hemma i Valhall, konstaterar den textens författare. Dit kan nämligen bara och endast bara vuxna människor komma, som stupar i väpnad strid – inget annat – eller möjligen dem, som är villiga att gå i döden för sin egen övertygelses skull. Jag citerar:

I have seen posts and comments alike on the various social sites about how a man with cancer will go to Valhalla because he was a soldier. NO. Why? Well for a couple of reasons firstly he didn’t die in battle as is one of the prerequisites, but not just any battle or die any old way, — — mainly because Oðin…well he doesn’t take just anyone. Also he doesn’t take every soldier, a lot of warriors are not soldiers, and vice versa. So being a soldier is not a free pass. I you think Valhalla is a place for “Drinking and having sex with Valkyrie” like I have seen a lot of people seem to believe, then you are more than likely a moron…— –. Not once in any saga or Edda does it say that the Valkyr are to be touched by mortals.
I have also read that Police and Firefighters believe they will go to Valhalla too. Wrong. Did you die a violent and dreadful death in battle, fighting even with your dying breath?

Man är faktiskt inte ”veteran” om man inte verkligen har utkämpat just väpnad strid – för att ta ett aktuellt exempel. Civilanställda räknas inte – inte gamla män i ”skrivbordsbefattningar” heller. Och hur som helst – på denna punkt är Eddan fullständigt kategoriskdet är INTE du och jag, eller någon annan person som väljer eller korar Valen – kyrja val – som det de facto och definitionsmässigt heter – för det gör de helt andra, icke-mänskliga eller rättare sagt övermänskliga varelser som heter och kallas Valkyriror…

Hur vi väljer att avbilda dem, eller ens tänker oss dessa väsen, är för ögonblicket högst likgiltigt.

Ifall vi verkligen kallar oss troende, så måste vi tro på en högre makt. Allvarligt – och helt seriöst. ”Oden ger seger åt somliga” står det i Eddan, men därmed menas långtifrån alla – och ingen, absolut ingen – utom Oden själv – kan anse sig säker på vad som är hans vilja. Minns berättelsen i Vikars þáttr till exempel.

Följaktligen är det dåraktigt, ja fåfängt att ens lyssna till de vrak, som sätter sig själva före och ovan makterna. Det själve Luther kallade ”Sola fide” eller tron allena gäller – för ingen människa, nu levande eller död eller ens ofödd, kan anse sig säker på en plats i Valhall eller annorstädes, exempelvis hos Freyja i Sessrumnir, ellerr hos Saga i Sökkvabäck, eller ens hos Forsete i Gimle, för den delen…

Idag har jag också läst en text av en amerikansk smällfet judinna, dotter till en rabbin, som går runt och kallar sig själv ”Cara Freyjasdotter” och inbillar sig veta något om nordisk kultur. Hon tror tydligen att hon rakt av har rätt att skriva små blot till Frej, och att hon på något sätt kan diktera vad vi svenskar och nordbor ska göra, eller vad som är passande för oss, eftersom hon tror att ”anything goes” eller – som denna människa (?) påstår: Set space however you wish

Bilden ”lånad” från inlägget ”Konvertiter och Galningar” från bloggen ”Tankar om den forna tiden”

 Det är INTE Asatro, säger jag er, sannerligen sannerligen.

Du kan inte bära dig åt hur fan du vill, varesig inom Asatron eller någon annan religion heller för den delen, och du har INTE rätt att ägna dig åt vad som kallas ”Cultural (Mis)Appropriation” eller att helt utan respekt vanställa ett annat folks och en annan nations eller en annan kulturs religion och myter.

Gör man så, är man bara en respektlös idiot, eller en civil kladdsock, om än inte en skitstövel, sådär helt i största allmänhet, främst därför att det inte är värdigt, inte riktigt och inte ”fornt” och inte heller ”autentiskt” att göra så – och förmodligen så behagar det inte gudarna heller – om vi nu ens ska försöka säga något om den saken…

Och för att förtydliga – ifall någon av mina läsare är ovanligt trögfattad – nejdet hade varit lika djäkla illa ifall vederbörande påstådda ”Freyjasdautghter” (som inte har någon som helst rätt att tala för ”Freja” ) varit kristen, muslim, hindu, normalviktig, anorektisk eller vad som helst – men nu råkade det röra sig om just påtagligt övergödda Mosaiska trosbekännare den här gången –  jag säger inget ont om dem som grupp för den sakens skull..

Nu över till något annat.. eller ”something quite different” som det så vackert heter

I söndags – och inte på en Tisdag eller Tyrsdag – förolyckades en av svenska arméns Bgbv 90 ARV, som den exakta beteckningen lyder. En Norrbottning i min bekantskapskrets har ställt den direkta frågan till mig om Bärgningsfordonets förare – som inte hann ut i tid – kommer till Valhall.

Svaret på frågan är tyvärr nej, eftersom det rör sig om övningsverksamhet, närmare bestämt övningen Vintersol 17 – och för övrigt – även om en liknande olycka med dödlig utgång inte har hänt inom Svenska Armén på tio år – så har liknande saker hänt i Norge, där en norsk ”Leopold” (sådan är modellbeteckningen, inte ”Leopard” som dagspressen felaktigt skriver) gick genom isen under övningen ”Cold response” 2006.

På ”min” tid var det annorlunda i Sverige. Vi hade en verklig 36-brigaders armé på den tiden – innan Löfvén och Reinfeldt. Det år jag tänker på dog inalles 26 personer ettt vanligt utbildningsår, varav enbart sju i Milo S, som jag då tillhörde.

Ni undrar kanske vad det här har med Asatro att göra, och varför jag ens blev Hedning och Asatroende, kära läsekrets.

Jo, det ska jag förklara för er.

Sex man dog i en sk ”13” bil, eftersom de inte såg en trafikpost på väg ned i en järnvägsövergång, men den sjunde personen dog rakt framför mina egna ögon – och sedan dess har jag något annorlunda syn på det här med ”Valhallsfärder”.. för plötsligt en Tyrs-dag eller en Tisdag, som sagt…

På den tiden hade vi också en del ryska observatörer här i landet, och deras syn på saken var väl ungefär som Tyrs eller Asarnas, skulle jag vilja tro. När de frågade en eller annan officiell adjutant under ”Sydfront” (som det hette på den tiden) ”Nå, kan ni svenskar svara på exakt hur många värnpliktiga som dog den här övningen” och den svenske adjutanten glad i hågen som ett oskyldigt barn svarade ”Inga, enligt rapporterna” så sade ryssarna helt enkelt till svar: ”Duger INTE ! Hemma i Ryssland skulle vi ha gjort om hela övningen, inom brigads ram eller större – för om inga dog – då var realismen inte tillräcklig – och vad i Hels vite ska ni då ha sjukvårdare eller till och med sjuktransportfordon med i övningen för, ifall ni inte får något verkligt skadeutfall att behandla ?

 Kamraten som dog, inför mina egna ögon, skulle hoppa ned för ett fem meter högt steghinder, som såg ut såhär. Idag finns inga fem meter höga steghinder längre, ens internationellt eller inom sporter som Militär Femkamp, men dåförtiden fanns det – och det har jag från en säker källa, närmaare bestämt en av de säkraste källor som alls finns, i Sverige eller internationellt. Orsaken består delvis i att det varit så många olyckor med brutna nackar och annat, och det är nuförtiden ”icke godkänt” eller ”ig” om man klättrar upp två eller fler på samma steghinder, så att det bildas en kö – men det fick man alltså då.

Nu – plötsligt en Tyrs dag, eller en Tisdag – snubblade tyvärr kamraten i ledet framför – och föll rätt ned – (ej på sned !) från fem meters höjd, rakt ned i en grusgrop. Hans sista ord här i livet var för övrigt ”Ljuv är en dag som denna !”  vilket – även om det väl var lite väl poetiskt – sas två minuter vi ens började springa. Det krävs ganska mycket ”confidence” eller självförtroende skulle jag vilja tro – att själv vara den som sitter högst upp och väntar, medan man ser hur kamraten före dig i ledet bärs bort som död, ovanpå en bår, av han som skulle vara instruktör, samt övriga kamrater…

Och sen själv hoppa – när liket – som man då inte visste var ett lik – väl var bortburet, sådär fem minuter senare. I det fallet lär man sig verkligen att leva på hoppet – eller på sin tro – för faller gör man, och slår sig gör man också – ifall man hoppar rakt ned från fem meters höjd.

En annan kamrat (låt oss kalla honom för ”Björk” även om han inte hette så) sprang sådär 20 år senare en liknande bana – vid 35 års ålder och med majors tjänstegrad. Han bröt också nacken, fast dog inte. Det hinder han snubblade på bestod av en kortare betongramp, och så ett avloppsrör att krypa ut genom – men nu så fick han – plötsligt en Tisdag eller Tyrs Dag – bakvikt, och slog sig ganska rejält.

I två, tre års tid var han stelopererad efter den smällen, och hans rörlighet är fortfarande minskad, den dag som idag är.

Inte för att jag säger detta för medlidandes skull – men ingen av dessa män kom till Valhall – dels för att några av dem fortfarande lever, och dels för att det inte är vi som väljer, hursomhelst – och låt oss inte förglömma, att vissa mäns öde har varit hårdare än vårt.

Det här – till exempel – är brandmannen Lasse Gustavsson, nu över 60 år, och tillika bojkottad av Facebook på sin 60-års dag i December förra året – eftersom hans utseende kunde ”skrämma folk” efter vad Fb:s ansvariga – förstås i USA ! – tyckte.

Lars Gustavsson var bara 24 år gammal, den dagen år 1981, när han deltog i släckningsarbetet efter en olycka i Göteborgs oljehamn, där han förlorade en kollega – och sitt eget ansikte – i en gasexplosion. Han fick 40 % iga brännskador, och sådant överlever man normalt sett inte – åtminstone gjorde man inte det på 1980-talet – men istället har han fortsatt lojalt tjäna sitt land och sitt samhälle – nu som föredragshållare, författare och föreläsare – det blev det öde, som livet eller Asarna hade i beredskap för just honom.

Jag har också mött Lasse, ska ni veta. Jag kan också säga exakt var och när det skedde i tiden – eftersom hans utseende är lite ovanligt kom jag först att haja till – men sedan dess är jag så att säga inte rädd att förlora ansiktet själv – även om jag heller inget ansikte har (”ein Stabsofficier hat kein gesicht” – det är en gammal sanning) – så möttes vi i alla fall i en kiosk på Valhallavägen av alla tänkbara vägar, i Stockholm, strax nära den nu nedlagda biografen ”Paraden” och den nu likaledes nedlagda Försvarshögskolan – på den tiden den ännu fanns. Och för egen del är jag tacksam mot kamraten, som lärde mig en del om hur det är att vara ”Hedning” eller att stå helt utanför samhället – det civilsamhälle, som ingenting förmår, ingenting förstår.

Well, I’ve seen them come and go, and I’ve seen them die” för att nu citera Johnny Cash. ”And long ago, I stopped asking why”.

Ske gudarnas och makternas vilja, och Tyrs och Odens, så som i Asgård, så ock i Midgård.

Ingen av oss kan vara ”säker” på en plats i Valhall. Inte Lasse Gustavssson, inte jag, inte du, inte någon. Men väpnad strid – och förmåga att stå upp för sin egen övertygelse, bergfast – i alla lägen och vid alla tillfällen – det är det enda som räknas – det är jag själv helt övertygad om. Vissa saker kompromissar man inte om – och man ”förhandlar” inte heller – för vissa saker är inte likvärdiga, inte förhandlingsbara.

En kamrat vid namn Sibbe – likt den”Sibbe Vivari” ellerr ”Sibbe Viets väktare” som nämns på själva Rökstenen, har skrivit följande:

(Vi) bygger inte en blandreligiös flumfilosofi. Vi bygger en ordning som ska vara för evigt. Asatro är tillbaka och här i Norden för att stanna. Det är svårt att länka ihop det sakrala med det vardagliga. Vi är den kedjan mellan det högre och lägre, det förflutna och framtiden. Det är oerhört viktigt att detta arbete utförs grundligt och med stor entusiasm och noggrannhet. Sin egen andlighet är något man använder för att tjäna folket. Som Gydja/Gode — — ska man följa en strikt ordning och lägga sin kraft på att förhöja blotets energier. Folk som kommer ska känna att det är en perfekt ordning och fyllas av makterna. Detta är ett andligt hantverk. När du (arbetar) lägger du ditt Ego åt sidan och jobbar med organisationen för medlemmarnas bästa. Det kommer att krävas att man svär en ed— –. Om någon sedan bryter detta är de utan heder. Som alla starka grupperingar finns det ett inre tryck. Man måste vara lojal. Man måste vara ärlig. Vi bygger ett hus, inte av sand utan av granit. Varje sten i bygget ska hålla för alltid. — — Denna ordning klingar väl med den Svenska folksjälen som är allergisk mot oreda. Vi kommer att utarbeta varenda detalj så att det utförs med perfektion. Detta bygger på starkt engagemang och är ett glädjefyllt arbete. Man ska kunna vara stolt över det vi skapat. Det ska sätta avtryck i världshistorien. Från och med nu är högsta växeln i och utvecklingen rasar framåt. Det är tid att kliva in i cirkeln och inte backa. Vi som är med ska vara pigga och alerta. Vi ska svara på trådar och komma på möten. Annars har vi ingenting i Goderingen att göra. Vi ska jobba hårt och sammansvetsat för att förverkliga den uppgift vi har ålagts.

– Sibbe Bladh

Så talar en svensk, och en patriot. Det här är ingen ”fornsed”, inget HHH, inga feta judinnor – eller något sådant. Här är det en helt annan – och – skulle vi säga – av Tyr direkt influerad, och rättvisare anda som gäller.

Vederhäftighet – inte ryktesspridning

Uppbyggnad – inte förstörelse

Klokhet – Inte missbruk av ett kulturellt arv.

Idag har också Johanne Hildebrand – känd för sitt engagemang inom den svenska veteran-rörelsen – och kanske dess svar på ”La Passionara – och dessutom författare till en hel del böcker med motiv från Asatrons Världpåpekat följande, angående en del politiska partier i vårt land, typ Centerpartiet, Miljöpartiet och därmed likställda:

Centerpartiet stoppar veteranernas flaggdag.

Edit 16:23: Verkar som om centerpartiet tagit sitt förnuft till fånga och kommer rösta ja i morgon. Stämmer detta hedrar det dem.

Centerpartiet säger dock ofattbart nog nej. M, Liberalerna, KD och SD ställer sig bakom förslaget och om C sagt ja hade majoritet uppnåtts i kammaren. Men centerpartiets Per-Ingvar Johnsson verkar tycka att att det finns tillräckligt med flaggdagar och att därmed veteranerna inte förtjänar detta erkännande från riksdagen.
Kungens, drottningens och kronprinsessans födelsedagar OCH namnsdagar kan alltså göras till allmänna flaggdagar men inte veterandagen trots att det handlar om människor som stridit, dött och sårats för Sverige.

Därmed ansluter sig centern till nejsägarna i v och mp, som har minst trovärdighet i försvars- och säkerhetspolitiska frågor.
Även S är emot men försvarsminister Peter Hultqvist verkar inte oäven när det gäller förslaget och har bett om mer betänketid.

Vem har rätt att uttala sig om Asatro, eller Nordisk Kultur ? Tilllhör inte den kulturen oss Nordbor, snarare än Amerikanerna ?? De som offrat sig för det egna folket och landet har mer att ge ifråga om kraft, lojalitet och kunskaper – sådan är min bild av det hela.

Vad Bebådas ?

Som bekant var det Vårdagjämning den 20 mars, vilket var ett viktigt datum för all Världens Hedningar, inte bara de Asatroende. Och medan vi kunde fira Tranafton den 25 Mars i år – mera om denna folktradition med Hedniskt ursprung lite senare – så har detta blivit en dag för många Vårblot runt om i landet – och det är en betydligt riktigare och mer autentisk, levande tradition än allt tal om ”Påskblot” och ”Vårfrudagar” vilket är ren urartning, och inte har ett enda dugg med Asatron att göra, eftersom Påsken är en kristen fest och Vårfrudagen ett annat namn för Jungfru Maria Bebådelsedag, som nuförtide mest firas av katoliker och andra kristna. Bluffar och simpla bondförsök, som ”fornsederiets” fåtaliga utövare, och deras försök att säga, att ”Vårfrun” skulle vara ett annat namn för Freja, förrycker helt årstidernas gång…

De flesta någotsånär kunniga inom Asatro, och alla dem, som inte famlar i mörkret, vet att det är Gerd, jordgudinnan som vi ska hylla såhär års – inget annat. Frejas årstid infaller vid Vanadisblotet, eller valborg, alltså i början på maj, årets vackraste månad. Mars, som ibland räknas som den första vårmånaden, är en period då ”jorden reder sig” som man säger i Skåne, eller ”för-året” inträffar, alltså en period innan den egentliga äringen eller grönskan sätter igång, och då fröna till årets kommande vår ännu ligger gömda i jorden och väntar. Så har det varit i tusentals år och sedan urminnes tider, och att då – som okunniga amerikaner – blanda in Idun – som vanligen dyrkas i Juletid, eller Diserna (som firas vid Disablotet i Februari) blir helt fel, lika fel som att tillbe Freja i tid och otid – hennes stora tid har inte infallit ännu, och det är först när den skira grönskan kommer och allt är grönt inför sommaren, som hon alls kan tillbes..

Det är Gerd eller Njärd, Nerthus och jorden vi hyllar under denna tid – Inte Freja ! Utesittning på en jordfast sten är också en gammal tradition, såhär års..

Jag vet inte hur många fåniga ”nybörjar-blot” jag varit på, där galna gydjor och fåntrattar till ”fular” – Thular eller Godar vill jag inte kalla dem, utan just ”fular” emedan de fular till och trampar sönder i stort sett varje annars stämningsfull ceremoni de blir satta att anordna – i stort sett rabblar upp en massa gudamakter utan inbördes sammanhang, utan eftertanke och – framförallt – utan logik. Att göra så är inte Asatro det heler, framförallt eftersom man då inte har respekt för årstiderna och tidens gång, och heller inte respekterar sina förfäder, eller det verkligt forna, alltså den levade traditionen

Mycket tankemöda har också – i år som alla år – lagts av klokare och visare Amerikaner på att förklara ursprunget till den mystiska gudinnan ”Ostara” eller Eostre – ursprunget till Engelskans ”Easter” och Tyskans ”Ostern” som nufrötiden båda betyder påsk – och språkhistoriskt kan hennes namn nu härledas till Austri, det gamla ordet för Öster, eller Aurora, soluppgångens gudinna på Latin, hon som heter Iris i de gamla grekernas mytvärld, alltså morgonrådnaden, soluppgången…

I Eddan står att Sif, Tors maka – alltså solgudinnan – är den vackraste av alla gudinnorna, näst Freja. Det är henne alla frostjättar och rimtursar försöker stjäla bort från människorna, och om Aurora eller Soluppgången nu ligger bakom de senare traditionerna om Eostre eller Ostara som vårens gudinna, måste man ju säga att inte bara Persephone eller Gaia, jorden i kvinnlig gestalt, utan också Solen självklart har med vårens ankomst att göra – så ÄR det ju faktiskt, rent meterologiskt, och förmodligen var detta dagsens sanning, hos ALLA indoeuropeiska folkslag.

Förmodligen lär det aldrig gå att bevisa att Beda Venerabilis uppgifter om Eostra eller Ostara var baserade på just Siv eller den kvinnliga solen, men det finns också andra likheter. I Grekland dansade man ”Geranos” eller Tran-dans, ett slags långdans över åkrarna vid vårdagjämningen, och det har man lustigt nog gjort också i Sverige, eftersom Tranafton enligt många lär infalla den 15 Mars eller 25 mars, beroende på vilket landskap eller vilken trakt av Sverige vi är hemma i.

Geranos, eller långdans över åkrarna – ännu osådda – som den dansades på Delos och i Delfi och Eleusis…

Redan Martin P:son Nilsson, som skrev ”Årets Folkliga fester” (1915) kände till kopplingen mellan Geranos och Tranafton – och det gör också Ebbe Schön och andra av våra dagars etnologer, som skrivit mycket om det här. ”Tranan bär ljus i säng” heter det i svensk folktrradition, och så här års ansågs det ha blivit så ljust att alla vinterns sysslor borde upphöra – och man kunde gå och lägga sig medan det ännu var ljust – det är själva urspunget till uttrycket. Tranan räknades som solens och vårens budbärare, och det stämmer också helt och hållet med vad man kan se i naturen, för så fort det blir snöfritt och isfritt, kommer verkligen tranorna i stora skaror till Nordens land…

Tranor vid Hornborgasjön i Västergötland

Antika författare påstod, att det skulle ha utkämpats veritabla ”Geranomachier” eller ”Trankrig” i Hyperboréernas länder, där tranorna ibland blev så talrika, att de hotade att äta upp vårsådden, och att de därför måste bekämpas med kavalleri av dessa nordliga länders invånare. Exakt samma sak skrev Olaus Magnus på 1500-talet i sin ”Historia om de Nordiska Folken” och också han kände till seden att ”springa trana” vilket var populärt redan då…

Märk mannen, som rider på en get, samt tranorna som flyger förbi med ljus i näbben uppe i himlen..

 Varför Olaus lät sitt kapitel om Tranor i norden beledsagas av en ryttare på en get, vet ingen (kan det ha saamband med Tors bockar, och därigenom med Siv ?) men att ”springa trana” eller med andra ord springa barfota utomhus, och dela ut ”Tranbrev” som förkunnar vårens och solens återkomst, har varit tradition i många delar av landet. I Skåne ropar tranan ”Tri – tro ! Tri – Tro” och undrar om det går att ”tri” eller träda på snöfri mark, och tron – som i Asatro – är vad hon glatt förkunnar...med höga rop och trumpetstötar.

Inte konstigt att tranan på sina håll ansetts vara helig, och en solens fågel…

”Tranebena” nämns för övrigt som namn på en långbent och slank flicka i Rigsthula,, och därmed är vi kanske inne på Sivs gestalt igen. I Lokasenna skäller Loke ut henne, och anklagar Tors hustru för att ha begått hor med just honom – vilket förmodligen inte är sant alls – så är det ju när Loke talar.. Siv bjuder – snäll och förbindlig, ja strålande som solen Loke en kalk av kallt och klart mjöd, bara han kan säga, att någon av gudarna och gudinnorna är utan fel, vilket i original lyder såhär:

þá gekk Sif fram ok byrlaði Loka í hrímkálki mjöð ok mælti:

53.
”Heill ver þú nú, Loki,
ok tak við hrímkálki
fullum forns mjaðar,
heldr þú hana eina
látir með ása sonum
vammalausa vera.”

Hann tók við horni ok drakk af:

54.
”Ein þú værir,
ef þú svá værir,
vör ok gröm at veri;
einn ek veit,
svá at ek vita þykkjumk,
hór ok af Hlórriða,
ok var þat sá inn lævísi Loki.”

Många översättare – t ex den hemske ”E-mer-i-Thursen” Lönnroth har helt vanställt den här passagen. ”Då gick Sif fram och hälsade Loke med bägaren” bör det stå – att ”byrla” eller ”byr-hlada” som det ursprungligen kan ha hetat är att kredensa någon, att på rituellt vis erbjuda dryck, och det var det ju mest kvinnor – eller valkyriror i Valhall – som gjorde – ”Wassailing” är ett anglosaxiskt uttryck för samma sed, även om den utvecklats åt ett helt annat håll än i det gamla Norden.

Här hälsas med horn !

”Helbrägda blir du nu, Loke; och tag rimkalken, full av det forna mjöd, om blott du låter en enda av Asars söner utan vank och brist vara !”

Så kan strofen översättas. ”Vamm” är ett skällsord för felaktig, tölpig, dum och trög person – en riktig ”Skogsbergare” skulle vi säga.  Loke svarar genom att säga: ”Ensam du är – eftersom bara du är sådan – vrång och grym emot män – Men dock vet jag en, som jag tycker mig veta har begått hor på Hlorride – och det var nog den mångkunnige Loke

Siv skildras myckeet riktigt som ofta ensam – Solen är ju ensam på himlen dagtid – och Tor, hennes man, är ofta borta i Öster. Att Hlorride är ett heite elelr tillnamn för Tor är välkänt, och ”Hlevis” är här fritt översatt. Observera, att Loke säger att han bara tycker sig veta att han utsatt Siv för hor eller med andra ord en allvarlig kränkning, han erkänner aldrig att han faktiskt gjort det…

De kloka, som känner till myten om hur Loke klippte av Sivs hår, och hur det ersattes med ett nytt hår av renaste guld, förstår genast vad det syftas på här, men för de som inget kan och inget vet, är sådan kunskap gagnlös. Alla förstår, att Siv var oskyldig till vad Loke tadlar henne för – alla utom Carolyne Larrington, en engelsk tolkerska, som menar att Loke aldrig skulle kommit nära Siv om det inte skedde frivilligt, och i en intim situation – fast då läser hon Prosa-Eddan väldigt dåligt – det står att Siv dåsade och sov i sommarhettan, när Loke klippte håret av henne.. Varför just nattens och eldens gud Loke är avundsjuk på Solen, som alla älskar, är heller inte svårt att förstå..

Nej, Siv ”horade” aldrig med Loke – men såhär gick det till.. (illustration från 1894)

Idag hör Siv till de mer bortglömda gudinnorna, och äras väldigt sällan – inte ens på Våren får hon nämnas för vissa – vilket jag tycker är en allvarlig brist. Henrik Andersson i Västergötland – en man som inte är rädd för det erotiska inom Hedendomen och Asatron lika lite som jag själv – har börjat tillbe henne såhär:

 

Ja, han menar till och med, att det är just i förhållandet till det erotiska, som Polyteismen och därmed Hedendomen skiljer ut sigde som är sken-kristna, snöpta i sin ande och hug och egentligen monoteister kan aldrig förstå detta. Jag själv, som omges av sköna kvinnor också till vardags – och som fått känna på avunden från ”fornsedare” och Lokes kreatur som sprider ut sitt hat och sina idiotiska lögner – allt för att mitt umgänge är snyggare än deras fula gamla kärringar – har förr om åren porträtterat Siv såhär:

”Det starka är det sköna värt” (citat Esaias Tégner)

Den vackra modellen på bilden fick bära min hästklyvande kastyxa från Gränsfors Bruk (jo, jag har testat på en död häst, och det går faktiskt att klyva hästskallar med den) även om hon året då detta foto togs – 2013 – var väldigt blyg – men jag tänkte mig att Tors hustru så att säga måste ha en del av hans egenskaper. Numera finns hon i Los Angeles, CA, är professionell modell och lyckligt gift – och något ”hor” har sannerligen icke begåtts här, om det är det ni tror, nynazzar, judar, idioter och fornsedare…

Men – Siv har alltid avporträtterats som vacker och blond – det är såhär hon ska se ut – och även om vissa kanske är rädda för populärkultur – det är inte jag – jag anser att det kan bli en utmärkt inkörsport till Asatron av idag (den är icke ”forn” !!) men den gamla historien om Tor, Loke och Siv son Tors hustru har återberättats många gånger genom historien… också av folk som inte ens varit medvetna om vad de återberättar…

Ett sådant exempel finner ni här:

Nancy Sinatra i låten ”Lightning’s Girl” från 1967 kommer faktiskt mycket mycket nära Siv, som hon kan gestaltas – för hör bara:

Stay away from Lightning’s Girl
And this part of town
Stay away from Lightning’s Girl
Or he’ll put you down

Here comes Lightning down the street
While you just stand there talking
If I were you I’d start to move
And tell my story walking
(spoken) About a hundred miles an hour!

Annars går det ju också bra med ”All for the love of Sunshine” med Hank Williams, vilken återfinns i en känd film – jag brukar spela den låten när jag tänker på hur roligt det blir, när jag till sist avrättar ett antal skithuvuden, men för all del, jag kanske inte skall gå in på exakt vilka av det släktet jag menar..