”Eddans Besudlare” del 2… Om ”ordval” och annat..

Nu har jag inte räknat efter exakt, men i Professor Emeritus (eller är det ”E-mer-i-thurs” ?) Lars Lönnroths diskutabla nya Eddaöversättning, anmäld av Jonas Thente i Dagens Nyheter 4 Mars 2017, förekommer ordet ”Bög” ungefär 40 gånger.

Jonas Thente tycker att detta känns som en ”uppfräschning” skriver han, men det här känns faktiskt inte vidare ”fräscht”. Oden skälls för Bög, Loke skälls för ”bög”, Tor översätts som ”pojkvasker” i den Lönnrothska versionen av Harbardslojd – samtliga översättare jag någonsin känt till översätter helt annorlunda (originalet har ”Mannar All herliga Mannast” – vad kan väl det betyda så säg ? – ordet ”bög” är knappast det rätta i sammanhanget) och vi får läsa Bög, Bög och Bögelibög gång efter annan, exempelvis i ”Lokasenna” där Lönnroths användning av ordet blir närmast tröttsam och enerverande högfrekvent.

Loke: Ha ha hi hi fniss fniss – Nu så har jag kallat Allfader Oden för ”Bög” 40 gånger i rad.. Är jag inte rolig, så säg ?

Idun: Nej, det är du inte. Idag är det internationella kvinnodagen, och dessutom säger du väl så till ALLA gudinnor… Jag har saker att göra, äpplen att plocka, så farväl…för ALLTID !

Denne ”Lasse Liten” dold bakom en mask av en sextio års karl, till råga på stadgad akademiker, tycker tydligen att det är roligt, ja orimligt lustifierande och på alla sätt högeligen komiskt, att springa omkring och kalla människor eller Gudar för just bögar.

Själv har jag väldigt svårt att förstå vad det är som är så ”komiskt” eller ”roligt” eller ”nyskapande” med sådant här – det känns närmast mossigt, ja ganska urmodigt och fånigt faktiskt – man kan nog inte ens kalla det för ”forn sed”, allra helst som detta är fel i sak och dåligt översatt.

De isländska originalen – som finns tillgängliga på Internet numera och kan kontrolleras av alla och envar – se till exempel professor Finnur Jónssons utmärkta transkribering av Codex Regius och andra handskrifter innehåller orden Ragr (Rögr) respektive Ergi, ord som är närbesläktade med nutidsengelskans ”rage” och ”arghet” (ja, det heter också ”arg” på nutida tyska om en osedvanligt destruktiv och ond person) och det är givetvis så de ska översättas, och inte på något annat sätt. Visserligen k-a-n de också ha bibetydelser, i högst överförd bemärkelse, men i alla textställen jag känner till, är det knappast denna osedvanligt låga och grova tolkning som är huvudsaken, för i så fall missar man faktiskt mycket annat av Eddans betydelse.

Frågan om gudarnas eventuella sexualitet spelar för det mesta knappast någon roll i Eddatexterna alls, och då kan man också undra varför Lönnroth hela tiden måste anspela på sådant, eller hela tiden måste begränsa originaltextens ”rögr” (som i ”Rögr Vettr” – Onda varelse eller Onda kreatur, med andra ord – som Tor säger om Loke i Lokasenna) till att gälla just stjärtsex och bögeri – det verkar lite som om Lönnroth fått detta ”på hjärnan” – och då kan man också fråga sig varför…

Björketorpsstenen från svenskt 500-tal innehåller till exempel en förbannelseformel om att ”den som bryter detta kummel skall ständigt plågas av arghet” eller med andra ord svårartad ondska, ett elakartat tillstånd om man så vill, och på Salebystenen finns också formuleringen ”argi konu” eller ”argsint kona/kvinna” varför ”arg” eller ”arghet” inte slentrianmässigt och helt oöverlagt kan översättas med passiv manlig homosexualitet.

Det kan inte hjälpas.

Hela denna förmenta ”mustighet” eller ”folklighet” som den kristne Lönnroth ska servera, blir till sist bara en mycket illasmakande och fördomsfull blandning – en enda soppa av torftigt språk och ständigt upprepade skällsord och tillmälen. Det handlar om en översittare, inte en översättare. En som vill dra ned, förfula och förflacka. En person, som endast förstår det snuskiga, det grovkorniga och det fula i Eddan – och som gärna ser till att just dessa bitar ”lyfts fram” och får ökat utrymme, liksom bara för att visa hur primitiva och äckliga våra förfäder var – allt enligt samma kristna historieförfalskning – som förstås är tillkommen med full vilja och avsikt, därför att alla andra tolkningar rutinmässigt utesluts.

Att ”ragr” och ”aergi” kan betyda något helt annat, har Lönnroth själv fått reda på – jag har faktiskt upplyst honom om det själv, medan han skrev sin Eddaversion, och bett honom att avstå från fördomsfulla och missvisande uttalanden om homosexuella, som inte finns i Eddans originaltext. Men professor Lönnroth har inte velat lyssna. istället har han sagt och skrivit, att ”mannar allherliga mannast” om Tor m-å-s-t-e översättas på just hans vis, dvs inga andra tolkningar eller tydningar är tillåtna, eller ens tänkbara.

Diskussion är förbjudet, samtal är förbjudet, ifrågasättande av Lönnroths egen auktoritet är förbjudet.

Den som ens vågar ifrågasätta, utnämns genast av Lönnroth själv till ”nynazist” eller något ännu värre. Jag har svart på vitt ifråga om detta från hans egen ”Eddablogg” där jag själv skrivit kommentarer, och även Henrik Andersson – som jag ju känner – har hört professor Lönnroth Ex Cathedra och inför en föredragspublik på över 40 personer i Gamla Uppsala, anno 2015 anklaga just mig för sådant, dock helt utan att kunna anföra minsta bevis för de grova beskyllningarna, när sagde Henrik Andersson ställde honom till svars med en direkt fråga från auditoriet.

De flesta gamla män, som uppnått ”Professor Emeritus” graden, torde ha mera snille och smak än så. Att se vad som ska gälla för seriösa akademiker hoppa och stampa på vanliga amatörer, bara för att amatörerna också möjligen kan komma med ett tankekorn eller två, talar knappast till nyss nämnde herr Professor Lönnroths fördel.

Möjligen kunde jag ha översett med det hela ifall herr professorn vore 90 år, eller kanske i långt framskridnare ålder, eller ifall han själv råkar vara ”arg” eller ”ragr” som det heter, under inflytande av starka drycker, eller annars ifrån sina sinnen.

Jag kan bara sucka över alltsammans, och en smula medlidsamt försöka återgå till själva sakfrågan – varför har professor Lönnroth i Göteborg all denna homofobi, och varför är alla som ifrågasätter just honom genast ”nazister” ? Verkar det ens vara ett sakligt sätt att debattera på, från en akademiker i 60-års åldern ??

Att tänka sig, att det faktiskt kan stå något annat om Tor, exempelvis ”den allra härligaste och bästa bland män” ( ”Mannar allherliga mannast” behöver inte alls tolkas åt det sexuella hållet, och som mest nog är menat som en berömmande formulering om Tor i allmänhet, särskilt med avseende på sammanhanget i Harbadsljod) verkar vara tabu för Lönnroth. Enligt honom m-å-s-t-e det bara röra sig om bögar, stjärtsex, homofili och snusk.

Normala akademiker uttrycker sig inte så, knappt normala språkmän eller översättare heller. De flesta översättare och liknande jag någonsin känt till uttrycker sig vanligen en smula ödmjukare, en smula ärligare och respekterar de original de faktiskt ska tolka och just översätta.

Man kunde till exempel säga att ”det här är en tolkning, bland flera möjligheter som erbjuder sig” – de flesta forskare brukar åtminstone ibland använda sådana fraser – och även diskutera användningen av ”ergi” i förbannelseformler ur mer religionshistorisk synpunkt – men icke ! I DN:s, Thentes och Lönnrothandets värld verkar allt sådant vara bannlyst. Sakfrågorna lyser med sin frånvaro, den sakliga kritiken likaså… Ingen språkhistorisk analys. Ingen jämförelse med historiska källor, enkla att verifiera och allmänt tillgängliga, som exempelvis runstenstexter och andra språkminnen.

Undrar just varför. ÄR inte just detta ”Christian Belittlement” eller ett avsiktligt förminskande och förvrängande av Eddan, som jag tidigare skrivit om ?

Och om det i-n-t-e är så, och även denna tolkning från min sida är oriktig – vad skulle det då kunna vara ?

Var kommer Professor Lönnroths homofobi ifrån ? Jag tänker så det knakar, men hittar inget svar…

Ett rent sammanträffande kanske –  men när samma sammanträffande upprepas sådär ett fyrtiotal gånger, och ordet ”bög” ständigt upprepas om och om igen, ja nästan till leda – kan det då bero på ”slump” ??

Vad är meningen med alltsammans ? Man läser Lönnroths Edda, och man blir bestört.

En Schaman talar ut i radio…

Igår, 7 Mars – en dag som var tisdag, och därför helgad till Rättvisans gud Tyr – sände Sveriges Radio ett program som jag tyvärr inte haft tid att lyssna på – och sorgligt nog inte heller kommer få tid att åhöra, inte på de närmaste åtta veckorna i alla fall. I det medverkade en gammal vän, som numera är Schaman, och dessutom återigen Asatroende, enligt vad radions på-annons på Internet later förmedla.

För ett tag sedan var han sk ”fornsedare”, men det är väl så med riktiga Schamaner, antar jag. Ibland så är de här, ibland där. Ibland så slinker de hit, ibland så slinker de dit… Ibland så rider de med Frej på Gullinborsti i Vanaheim, och ibland så finns de åt Muspelheimen till – och den Schaman som intervjuas i det här programmet har jag trots allt ett visst förtroende för – han är nämligen ingen ”Söndags-Schaman” (som det ibland lite vanvördigt kallas) utan en man som för det mesta vet vad han talar om.  Han tillämpar sejd, till exempel, och det har jag som Asatroende inget emot, även om det finns dem ibland oss som är minst sagt skeptiska till sejdande som fenomen. Själv accepterar jag tekniken som en av flera Schamanska tekniker – vilka onekligen fungerar allesammans – jag har ofta sett bevis på det, som är tydliga och övertygande nog.. men varför sejd fungerar, för utövarna – skulle ta för lång tid att förklara, så det får jag tyvärr låta bli att beskriva här.

Budskap ur andevärlden ? Lyssnar jag alls på någon radio, blir det en sån här…

Hans syster, Karin Wieczorek lär för övrigt ha blivit präst i Sjundedagsadventisterna, sager SR, men trots allt kan det inte hjälpas, även inom en och samma familj finns här skillnader, som det aldrig går att överbrygga, i alla fall inte om ni frågar mig… Man antyder också något sådant i på-annonsen, men nu har jag inte hört det aktuella programmet, som sagt.

Mitt eget fall är nästan likadant, fast ändå inte. Min egen farfar var präst han också, men jag skulle saga att han transcenderade all kristendom, och utvecklades långt långt bortom dess mycket begränsade världsbild, eftersom han var en utpräglad intellektuell och insåg att dess snäva ramar aldrig kan hålla. ”Samexistens” i all ära, men vi kan inte ”Samexistera” eller ens förhandla med en Kyrka, som inte accepterar Polyteismen, eller visa demokratiska grundbegrepp som religionsfrihet – det är min rent personliga åsikt, som inte behöver gälla de personer som framtråder i radioprogrammet.

För att komma dit hän, skulle det i så fall att visa präster överger exempelvis Bergspredikan, med dess obligatoriska missionskrav för alla kristna, och måhända även fler förändringar än så. En del kristna samfund skulle givetvis också ha mycket svårt att acceptera något sådant, det är jag fullt medveten om, eftersom det helt klart skulle gå emot deras tro.

Vi hedningar håller nycklarna till den yttersta rättvisan, och vi resonerar efter evighetens perspektiv. I grunden tror jag själv, att Monoteistiska religioner inte kan ha någon framtid – för framtiden tillhör oss Polyteister…

 

”Barn-Gulag” upptäckt på Irland – Katoliker ligger bakom…

En ny katolsk massgrav har upptäckts på Irland, enligt uppgifter som cirkulerat i svenska media. SVT har tagit del av uppgifterna, liksom Dagens Nyheter och många andra Riksmedia.

Återigen visar Monoteismen sitt verkliga ansikte, så att hela Världen ser det.

Minst 500 barnlik ska ha hittats nedslängda och dumpade i en septiktank vid ett katolskt barnhem i Tuam, och barnen dumpades där under hela den tid som barnhemmet – drivet med delvis offentliga medel – var öppet, under åren 1925-1961. De döda består av barn i åldern upp til tre år. 2014 tillsattes en undersökningskommission om vad katolikerna ägnat sig åt under alla dessa år, men fynden har hemlighållits ända tills nu. Barnhemmet uppges ha haft plats för sådär 200 barn under varje år det var i drift, men av dem ”försvann” sådär 22 stycken årligen – en barnadödlighet som visserligen inte är exceptionell, historiskt sett – men minst sagt hög för ett land i Europa på 1900-talet.

”En struktur verkar vara stort ett avloppssystem eller septisk tank som sänkts ner och fyllts igen med grus och skärp och sedan täckts över med jord. Den andra strukturen verkar dölja ett system uppdelat i 20 kamrar”, slår kommissionen fast i ett utlåtande.

Inte mindre än 796 barn ha dött på inrättningen, enligt lokala register, men hur många av dessa som verkligen dog en naturlig död och hur många som lämnades att svälta, vanvårdades till döds eller helt enkelt plågades ihjäl, vet man inte. Allt detta våld utövades av en nunneorden ”Bon Secours” som påstod sig driva välgörenhetsinrättningar för ogifta mödrar. Orden är spridd också i Skottland och hela Europa, plus USA och i flera u-länder.

Den irländska statliga undersökningskommissionen håller fortfarande på och utreder två fattighus och minst 14 sk ”välgörenhetsinrättningar” där fler människor – också åldringar och pensionärer – kan ha mördats. Saken har varit känd sen länge, enligt vad SVT uppger.1975 ska två pojkar ha funnit skelettdelar huller om buller i ett betongutrymme vid platsen och i vittnesmål gjort bedömningen att mängden ben motsvarat omkring 20-kroppar,enligt The Irish Times.

The Irish Times skriver också mer om hur slängdes i septiktanken. Varken statliga eller kommunala myndigheter på Irland misstänkte tydligen aldrig någonting. Hur kan man försvara något sådant ? Varför skedde ingen kontroll ? Hur kunde det hela förbli oupptäckt så länge ??

Under de tre senaste åren har SST, den Statliga Nämnden för Stöd til Trossamfund i Sverige gett mer än 12 miljoner kronor till den katolska kyrkan. Behöver den egentligen finansieras med allmänna medel ? Ja det är väl ändå en fråga som man får ställa sig i sammanhanget…

Å ena sidan stöder Svenska Staten fria abort, men å andra sidan är man med och finansierar ett kyrkligt samfund som bedriver ett fanatiskt abortmotstånd, och vad det leder till kan vi se här.

I svensk folktradition finns det många berättelser om hur barnlik i massor grävts fram ur ruinerna av katolska kloster. Där ska de ha hittats inmurade i väggar, under kyrkgolven och lite varstans, säger den lokala traditionen. Bland annat i Vadstena ska flera sådana platser finnas, och makabra fynd har också rapporterats från Mariefred, Skåne och Alvastra. Fast, det var på medeltiden såklart – och fynden finns förstås inte kvar idag, utan har viftats bort som ”vidskepelse”, ”skrönor” osv.

Också på denna grusplan i det skenbart så lugna Vadstena lär visa makabra fynd ha gjorts… Fast det var i arkeologiska sammanhang, och fynden var från medeltiden – inte från 1900-talet som på Irland..

Vad som nu hänt på Irland, är inga fantasier, utan ren och skär verklighet. Här har statliga undersökningskommissioner bevisat alltsammans sedan 2014, och nu har man riktigt folkbokföringsmaterial, namn och data att gå på. Också de svenska fynden från medeltiden kan vara verkliga, och utgör delar i bevismaterialet om ett bortglömt folkmord.

Sanningen vill som bekant ingen kristen kännas vid, och pengarna fortsätter att strömma ut ur Regeringen Löfvéns bidragskranar. I Norge har som bekant den katolska kyrkan under nästan ett helt år stått under åtal för förfalskade medlemssiffror och fusk med statsbidrag på inte mindre än 80 miljoner. I Sverige däremot har inga undersökningar alls skett, och myndigheterna bara passivt accepterar de medlemssiffror som uppges, helt utan att kontrollera dem.

Å andra sidan ska kanske vi svenskar och protestanter inte vara så stolta, eller slå oss för bröstet vi heller. Det finns många mörka sidor av vår egen 1900-tals historia, som Svenska Kyrkan och andra inte vill erkänna, eller ens prata om..

Så sent som i början på 1900-talet, fanns det ett begrepp i Sverige som hette ”änglamakerskor” – det var kristna kvinnor som mot kontant ersättning från ”fattigvården” tog emot ”obemedlade barn och oäktingar” som man skrev- men rätt som det var, dog de ”små änglarna” och råkade ”fara till himlen” – och så kunde änglamakerskorna skaffa sig nya fosterbarn och få mer penningbidrag, såklart.

Begravningen kostade ju också en summa, och skedde inte alltid i hemlighet. Läkaren Richard Wavrinsky – efter vilken Wavrinskys plats i Göteborg uppkallats – konstaterade inte mindre än sex säkra fall av ”änglamakeri” under ett år i sin hemstad på 1880-talet. Flera kända svenskar, bland annat Nils Poppe och Stig Ohlin, uppges som små ha varit nära att råka ut för den här protestantiska verksamheten, men de klarade sig och överlevde – tydligen därför att de var ovanligt motståndskraftiga, eller också inga ”små änglar”…

Uppgifter om att liknande saker pågick på katolska barnhem i Sverige saknas inte heller. Sveriges radio publicerade dem så sent som 2010, och än är det kanske inte slut på övergreppen. Hur länge ska vi vanliga svenskar och skattebetalare vara med och finansiera sådant här – jag bara frågar.. ?

Och kan vi ens ”samexistera” med de här väldigt underliga kyrkorna i vårt moderna samhälle ??

När de inte ens följer lagen, och när de utan att upptäckas kan mörda tjogtals med spädbarn i en enda Irländsk kommun, år efter år – hur skall vi ens kunna acceptera dem ? Visst, det irländska fallet kanske är exceptionellt, eller det värsta man hittills upptäckt…men i alla fall – vill vi ens ha Katolicism i Sverige ?

Gustav II Adolf – en kung som visste hur man handskas med katoliker… ”Värjan måste göra det bästa” sade han, ”ty hon skämtar intet”… (Det gör inte jag heller)