ENKÖPING – EN ANNAN STAD, GRUNDAD AV HEDNINGAR ??

Många andra städer i Sverige än exempelvis Lund, Uppsala, Birka och Falköping kan ha grundats av hedningar i en hednisk tid, långt innan någon kristendom kom till landet, och långt långt innan några kristna kyrkor ens fanns här, enligt vad ny forskning visar. Det vanligen mycket sakliga företaget Arkeologikonsult har hållit en presentation av sina fynd i centrala Enköping, enligt vad Enköpingsposten berättade i Lördags.

Hus och gårdar har daterats till omkring 1060, vilket gör Enköping äldre än man trott. Och då fanns där inte ett spår av kyrkor på platsen – nyhetskällorna nämner inga sådana..

Under utgrävningen har arkeologerna hittat spår av 55 byggnader, gatunät, brunnar, keramik, föremål gjorda av djurben och samt föremål av organiskt material som skålar, delar till skor och ullvantar.

– Många av de fynd som gjorts visar att det varit många hantverkare som garvare och smeder som bott och arbetat i det här området, berättar Åsa Berger.

Fynd av matrester visar att kosthållningen varit ganska varierad med gröt, olika typer av bär, hasselnötter samt både kött och fågel.

Dåtidens Enköpingsbor levde gott och åt väl – utan sorger – tills de kristna kom. Man har också hittat spår av sk slaviskt svartgods på platsen, men utgrävningen visar att det rör sig om lokalt producerade lerkärl. Namnet ”slaviskt svartgods” är i själva verket något som moderna arkeologer hittade på under 1900-talet, eftersom keramik av denna typ först upptäcktes i Polen och Baltikum, men den finns rikt representerad också över hela Östersjöområdet, samt i Danmark och Sverige. Ibland kallas den också ”Östersjökeramik” vilket kanske är ett bättre namn.

Långväga import var inte alls okänd på den tiden, och mycket lerkärl importerades – Enköping hade säkert rika handelskontakter.

Dock ska ingen förledas att tro, att man på något sätt skulle ha hittat slaviska bosättningar i Mälardalen – det är ett helt grundfalskt påstående. Populär- och stundtals vulgärhistoriker har ibland hävdat att förekomst av krukskärvor av Svartgods i exempelvis Skånska Sjöbo skulle ”bevisa” något sådant, men se – det gör det inte alls..

Visst – en Buddha-staty från 500-talet hittades på Helgö i Mälaren – men vad bevisar det ? Att befolkningen där var Buddhister ?? – Nej, INTE ALLS, men vad som bevisas är att fjärrhandel med flera mellanled säkert förekom…

Än mindre ska man – som vissa – försöka dra några politiska växlar på den saken. Häromsistens påstod en dansk kvinnlig vulgärarkeolog, att Ribe på Jylland skulle ha varit en ”globaliserad” stad på 800-talet (jag tänker inte länka till den populärvetenskapliga tidskrift som tendentiöst påstod det) bara därför att man i 3 gravar av ungefär 50 hittat en person som kom från Norge, samt 2 från Nordtyskland…

Att Svitjod, Danmark med flera riken hade kontakt med sina absolut närmaste grannländer är självklart, men det finns faktiskt inga genetiska bevis eller skelettfynd som visar så mycket mer än så..

Tålde 1030-talets Falköpingsbor katoliker ?

Från SVT: lokala redaktion i Västergötland kommer en liten, men spännade nyhetsartikel – fast som vanligt med kristen bias, som gör att den tyvärr inte kan kallas objektiv. Också andra media har innehållit liknande – totalt obevisade – påståenden.

Den kristna kvinnliga arkeologen Catharina Henriksson försöker närmast krampaktigt flytta fram kristnandet av Falköping från senare än 1080 till omkring 1030, och försöker antyda att hedningar i Sverige inte kunde grunda städer. Var kommer då Lund, Uppåkra och Birka samt Uppsala ifrån ? Hon upprepar också de sedvanliga kristna lögnerna om att ”alla vikingar var kristna egentligen” och andra fördomar, som hon verkligen borde hålla sig för god för.

Man har hittat två huvudlösa lik på vad som långt senare blev en kristen kyrkogård – sådär 50 år eller mer efteråt – men vad bevisar det ? Det enda som bevisas här är att de dåtida Falköpingsborna inte ville tåla någon kristen mission… efter vad det ser ut..

De kristna var alldeles uppenbart ILLA TÅLDA i Falköping på 1030-talet – de blev ett huvud kortare…

Som ni ser har de här två personerna begravts med huvudet mellan benen – kanske är det inte så konstigt, jag har själv ofta tänkt att nuförtiden är det ganska många kristna som har huvudet under armen, så att säga – men så här gjorde man alltså enligt hednisk tradition med verkligt svåra missdådare, de som ”vanärat sin egen kropp” (som det hette) samt tidelagsmän och de man ville hindra från att gå igen, sk ”genfärd” – vilket vi också vet från de isländska sagorna. Nuförtiden har vi andra lagar i vårt land, som bekant, och kanske är detta en framgång i civilisatoriskt hänseende.

Dock finns det bevis för att detta inte var ett slumpvis utfört dåd, eller något exempel på barbari, enligt vad som nu är arkeologiskt bevisat. Det hela har rört sig om en formell avrättning, och den har gått synnerligen professionellt och fackmannamässigt till, säger SVT. Ett enda hugg har utdelats emot båda halsarna, och dessa kristna – om det nu är sådana vi har att göra med – har dött inom några få sekunder En domstol eller rättare sagt ett väl organiserat Ting har varit i verksamhet nere i Västergötland. Det här har varit ett statssamhälle och en rättsstat med strikta och fasta lagar.

Dagens arkeologer i Falköpingstrakten har väl inte hört talas om det hedniska bruket att binda helskor på folk,(endast dag Strömbäck och Wikipedia anser att det ingick i valhallskulten, men det gör inte jag) samt andra mer oskyldiga och putslustiga sätt att utföra små practical jokes med döingar, som till exempel att spika fast deras fötter i lik-kistan, vilket ansågs hindra dem från att ”gå igen”. Så gjorde man faktiskt i en del fall tills långt in på 17-1800 talet, om det var särskilt kvalificerade illbattingar som skulle begravas.

Men vad gjorde då dessa två huvudlösa kristna i 1030-talets Falköping, och vad blev man så arg på dem för ?

Jag kan självfallet inget bevisa, men jag har min hypotes om saken.

Från Rimberts krönika om den ”helige” Ansgar vet vi att kristna missionärer i Hedeby, Ribe och Slesvig på landsförrädaren Harald Klaks tid gjorde många ”pojkuppköp”, så många att det faktiskt upprörde befolkningen där. Pojkarna skulle bli sk ”lekbröder” och utbildas till missionärer, men under tiden skulle de också tillhandahålla sexuella tjänster till de äldre munkarna – sådant var mycket vanligt och förekommer som vi vet ännu inom den katolska kyrkan. Till och med den nuvarande påven har erkänt, att 2 % av alla katolska präster är pedofiler – en överraskande hög siffra …efter vår tids kultur.

Hur en pedofil lära kom till Nordens Länder, enligt den danske serietecknaren Peter Madsen

De kristnas avsikt var att starta ett inbördeskrig och på så sätt ta över hela Danmark – ett huvudlöst projekt. Landsförrädaren Harald Klak och hans anhang  kördes genast ut ur landet, och i en annan passage av sin krönika  (den om Ansgars flodfärd förbi Köln) skriver Rimbert att Ansgar var så fromatt han inte delade säng med sina unga följeslagare och låg med dem, ens på sjöresor. Oftast, antyder Rimbert, gällde det rent motsatta förhållandet, dvs de katolska missionärer som kom till de nordiska länderna låg med unga pojkar – men se ! – det var dåförtiden inte populärt här hos oss – och så gick det alltså som det gick för dem, som nu var lagda ”åt det hållet”

Dåförtiden gav man inga statsbidrag till sådan där Monoteism, ni vet… Hur är det med den där kristne generaldirektören Åke Göransson förresten ? Tror ni han blir fälld i någon rättegång, eller inte ?

Dessutom står det hos Adam av Bremen om ”akefaler” som det heter på grekiska, eller med andra ord huvudlösa människor. Mäster Adam – som själv var missionsbiskop och alltså lika vittnesgill i sina uttalanden som Osama bin Ladin, ungefär – och minst lika partisk – kan ha talat ett sorts kristet ”kodsnack” och menat att de akefala var sådana kristna som inte hade någon biskop eller något andligt överhuvud – 1999 fanns det faktiskt en mycket svårläst och även svårt kristen forskare från Göteborgs Universitet vid namn Henrik Larsson, som hävdade just detta

Henrik Larsson menade också att ”hundhuvudena” som Adam ansåg fanns i Hälsingland, skulle vara en benämning på kättare. Allt detta står att läsa i Adams krönika, som flitigt citeras när det gäller påstådda människo-offer och annat ditåt, särskilt vid ”Templet” i Uppsala. Man har grävt ut hela Uppsalatrakten i omgångar, ända sedan Hjalmar Stolpe på 1880-talet och Birger Nerman på 1950-talet, ända tills den nya tidens utgrävningar för Uppsala-banan, men ändå har man inte hittat en enda liten benbit, ingenting, nada, noll, niente, nichts som stöder Adam av Bremens berättelse.

Ändå finns Adam av Bremen – fördomsfullt och rasistiskt nog – eftersom det här är ren, rå och mycket oförfalskad rasism som riktas emot oss Nordbor – citerad i nästan varenda skolbok, och vi har alla tvångsmatats och indoktrinerats med berättelserna om att just våra förfäder skulle ha varit avskyvärda och grymma.

En del sajter på nätet påstår t.o.m att han var ”en historisk lögnhals” – och här kan ni ju läsa själva

Akademiska uppsatser har också skrivits om saken, och visar; att hans berättelse antagligen inte alls är sann, oavsett hur det nu förhåller sig med ”akefalerna” eller de som bar sig huvudlöst och dumt åt…

I själva verket var det rätts-skipning och bekämpning av kriminella man höll på med – så såg man det dåförtiden.

Några kristna gick nog åt, och en del förvridna munkar fick sätta livet till – visst var det grymt enligt vår tids sätt att se – men det var faktiskt nödvändigt…för att alls freda sig, och för att vi skulle få ha våra barn och familjer i fred för de kristna.

‘Oh no…it’s a Jehovah’s hostile witness.’

 

Var det fråga om  Jehovas ifrån Skövde ? Kristna vittnen som ingen behövde ??

De knackar dörr nu som förr, men dåförtiden värjde man sitt land, med yxa så skarp i höger hand.

Upp till himlen de stackars munkarna for, och glädjen i staden blev mycket stor..