”Internationell Kvinnodag” – för vem, vad och vadå för ?

Som bekant var det Internationella Kvinnodagen för ett tag sedan, närmare bestämt den 8 Mars. Det är ett ämne jag inte hunnit blogga om i år, även om jag gjort det år 2016 – till exempel… Man kan ju fråga sig hur en internationell kvinna egentligen ser ut, och om det alls finns några ”Internationella kvinnor” överhuvudtaget.

Hur skulle dessa alls vara beskaffade ? Vilken ålder har de ? Varifrån kommer de ?

Och om det nu alls finns ”Internationella Kvinnor”, finns då inte på motsvarande sätt ”Internationella Män” ?

Och om dessa två begrepp verkligen kan fås att existera, vad händer då om en internationell kvinna träffar en internationell man ?

Får de då också söta små interrnationella barn tillsammans, av alla upptänkliga färger, former och utseenden, eller vad är det som menas här, egentligen ??

VISST – båda dessa kvinnor är nog ”Internationella” av sig, men är de BRA kvinnor bara för det ??

FN:s Deklaration om de Mänskliga Rättigheterna, slutligen – det måste vi ändå konstatera – förbjuder uttryckligen allt sådant. Ingen människa kan nämligen tillåtas vara ”statslös” eller globaliserad.

Alla människor har rätt till en nationalitet, en etnicitet, ett fast medborgarskap – det sägs uttryckligen i artikeln 15 av dessa rättigheter. Följaktligen kan det inte finnas några ”Internationella Kvinnor” eller Män heller för den delen, och följaktligen borde det kanske vara något helt annat vi skulle fira den aktuella dagen – så har många Asatroende och hedningar i Sverige redan tänkt.

På sajten ”Viking.se” som annars mest är en smyckebutik, kunde man finna följande bild – och frågan är intressant, ty den tål att tänka på – vilka ideal är det egentligen vi vill hylla – 8 mars eller andra dagar – och vilken kvinnobild är det egentligen, som man bör lyfta fram ? Vad är en internationell kvinna, och finns det ens några sådana – eller om de ens fanns, hur tusan skulle de alls vara beskaffade ?

Själv känner jag bara en enda riktigt internationell kvinna, som till på köpet svagt liknar den som syns på bilden här ovan. Låt oss kalla henne Tess, eller Tessan, eftersom det är Sekretess på att veta, vad hon egentligen heter – eftersom just jag bestämde det just nu. Och nej, ni får inte denna verkligt Internationella Kvinnas internationella telefon-nummer eller mejladress, så att ni kan ringa upp henne och hälsa ifrån mig, men hon är en nära vän och en kollega, det vill jag bara ha sagt. Tess talar nio språk – ibland samtidigt. Tess är extremt välutbildad. Tess har examen i Statskunskap, har besökt Dag Hammarsköld-biblioteket, haver tjänstgjort vid Folke Bernadotte-akademin, och är bra på bågskytte. Tess lagar underbar mat. Tess är flitig. Tess är alltid välklädd. Tess kan springa militär hinderbana, och klarar även Irländska Bordet. Tess är bra. Tess har inga fel. Tess är samtidigt en mycket enkel och anspråkslös kvinna, som länge haver bott och försmäktat i fattiga sttudentrum, men hon är alltid väl påläst, väl artikulerad, väl insatt och ambitiös, ambitiös, ambitiös alla livets dagar, nätter, kvällar och helger.

Och så är hon vacker och snygg dessutom, och så har hon humor. That goes without saying, men egentligen tycker jag inte om att behöva bedöma människor och alldeles speciellt kvinnor på det viset. En kvinnas utseende eller eventuella förmåga till humor skall nämligen inte spela så stor roll i det stora hela, och särskilt inte i arbetslivet, om ni frågar mig. Inga kvinnor borde bedömas på sådana grunder, om de inte är fotomodeller eller möjligen filmskådespelerskor, men det är inte de flesta, det blir de aldrig heller, och det kan de aldrig heller vara, varför just den bedömningsgrunden faller på sin egen orimlighet.

VÅGA vara Valkyria ! (men akta dig så att inte posen växer fast…)

Egentligen är det bara en sak med Tesssan som jag inte gillar, och det är just det här med att hon alltid behöver vara ”Syster Duktig” hela tiden, för att alls synas. Jag har mött alla möjliga sorters systrar i den stora natten redan förut, Statsanställda Valkyriror och någotslags Löjtnantsfysionomier till kvinnor (Löjtnantssgraden är ett psykiskt tillstånd, inte bara en tjänsteställning) och Freja Freyja Freya vad de tråkar ut mig.. för de är just tråkiga intill fundamental tråkighet – de slappnar aldrig av, tar aldrig ledigt, kliver aldrig ur rollen ens för en enda sekund, de kan aldrig ”ta en sup och vara som en människa” för att använda ett mäkta svenskt uttryck, och vid sidan av dem framstår jag alltid som ett fult gammalt vårtsvin, jämfört med en gasell – men det finns trots allt saker jag är mycket, mycket bättre än dem på – och mina jämlikar blir de aldrig helt och aldrig fullt, trots all den förbannade ”duktigheten”..

Gamla Vårtsvin dör aldrig – de bara fortsätter fungera och agera !

Jag är exempelvis mycket bättre på att plocka isär och sätta ihop en AK 4 i ett absolut mörkt rum, vad jag nu ska med den färdigheten till; den är liksom inte så användbar i sällskapslivet. Jag är också mycket bra på att röja väg genom en folkmassa, svära, skrika otidigheter och vara allmänt odiplomatisk, vilket dessa ”duktiga kvinnor” inte kan, och dessutom kan jag ge order, döda och förinta saker (inte bara levande väsen, eller människor – jag tycker givetvis inte om det, men det spelar ingen roll för de duktiga kvinnorna, för vilkas skull jag förväntas utföra allt detta ) samt putsa skor och kängor, hänga tvätt, vara bilförare och tvätta de duktiga, internationella kvinnornas skitiga trosor tillika; om det kniper, eller ifall de nu ber mig göra just det. Egentligen spelar det ingen större roll. Jag kommer liksom aldrig vara någon Willie Garvin, gentemot dessa de Internationella Kvinnornas Modesty Blaise, eftersom det är vad de själva hela tiden ser sig som, efter vad det verkar..

Nåväl – jag önskar Fröken Tess eller Sekretessan, som hon härmed får kallas, all lycka till i framtiden, all lycka till i framtiden, och hoppas att hon blir Svensk Utrikesminister så småningom. Den regering vi har just nu skämmer ju ut oss, och angående Margot ”La Grosse Margot” Wallström, som nyss blivit förklarad som Persona Non Grata i staten Israel, av alla länder – mycket beroende på hennes rent antisemitiska uttalanden – så är väl hon lika misslyckad som den påstått ”feministiska utrikespolitik” som Regereingen Löfvén påstår sig drivaungefär som den feministiska snöröjningen i Stockholm ni vet, som också blev ett fundamentalt misslyckande..

Är det såhär en påstått ”Internationell Kvinna” ska se ut ? Med påsar under ögonen ?? Och lite varstans… ??

Med tanke på att Regeringen Löfvén finansierat minst 300 IS-krigare med svenska skattepengar är det liksom inte konstigt, att Israel är milt sagt skeptiska mot oss nuförtiden. Det ligger i deras eget intresse att vara det, och antagligen vet väl Mossad – deras säkerhetstjänst – mycket mer om vilka figurer vi fått in i landet, än vad Regeringen Löfvén själv vet, eller vill erkänna framför oss, sina egna medborgare…

Å andra sidan – inga av de ”Internationella Kvinnor” vi nu påstår oss ha – hängbröstvänsterns gamla nuckor allra minst – har lyckats lösa detta förhållande hittills, trots sina kunskaper i internationell diplomati... så det är väl bara att hoppas på att nästa generation lyckas, och att den har lite annorlunda syn på saken..

Eller betyder begreppet ”Internationella Kvinnor” något helt annat ? Är det inte karriärdiplomater som avses, utan en helt annan yrkeskategori ??

Är ”Internationella Kvinnor” de där som samlas kring alla större internationella flygplatser runt om i Världen, instängda i sjaskiga små motell, caravan parks, trailer homes, husvagnsläger eller lite av varje ? Jag har inget emot just de kvinnorna heller, ska ni veta.

De flesta av dem är mycket godare och bättre människor på sitt eget lilla vis, än dessa såkallat ”goda kristna” som bara fördömer dem hela tiden, och den av er som anser sig vara utan synd, får gärna kasta den första stenen. Själv kastar jag inte sten på de som redan ligger ner, så att säga, men tillägger att jag känt ganska många i den här kategorin genom åren – och de led visst inte av något tvång eller så, eftersom de likt ”Sportiga Marie” i Cornelis Wreesviks kända ballad gjorde allt av fri vilja. Som verkligt internationella kvinnor förmodligen borde. Somliga av dem – eller påfallande många – tycks också vara ett slags buddhister – oavsett hur nerlortad, föraktad, förföljd eller straffad man blir i det här livet, så tror ju Buddhisterna ändå på själavandring och Nirvana eller den slutliga befrielsen från allt lidande – och se – det passar just denna yrkeskategori alldeles perfekt ! Snart är det Marie Bebådelsedag förresten, och är ni medvetna om att ”Jesu Morsa” ändå var av precis samma, ”Internationella ” sort, för…

Jungfru Maria var helig och kåt / Rullan går, Rullan går ! / Knulla det gjorde hon så fort hon kom åt / Rullan går, Rullan går ! Hon sprang med den ene, hon sprang med den andre / och alltihop skyllde hon på den ”helige ande”….

(Ur den kända ”Rulla-visan”)

Den sk ”frälsaren” var inget annat än en stor djävla olycka… ! ”Ärkeängeln Gabriel” var ingen Ängel precis… Och den ”Dygdige Josef” verkar mest ha varit en stor Åsna…

Jag har också spelat ”den dygdige Josefs” roll i livet, gång efter annan, åt de här ”Internationella Kvinnorna” ni vet. Jag är den man gråter ut hos, han man går till när alla pengarna är slut, han man kryper in hos när man inte har någonstans att bo längre – för att Kronofogden, snuten, de fd. pojkvännerna dyker upp – allt på en gång ! – grabben man ringer till när man fått på käften ordentligt, när man fått en unge till – fast man är enastående eller ensamstående mor – och jag får ofta höra att jag är ”snäll” – mest för att jag också ger gratis skjuts (hello saferide !) när dam 1, dam2 dam 3 varit på krogen för länge – och supit upp alla sina taxi-pengar…

Visst, säger jag – men man kan ha bättre kvinnoideal än så.

En riktig hedning – och ”politisk vilde” med allmänt konservativa åsikter som faktiskt vill propagera för Frigg, snarare än Freja (trots att han är mycket, mycket obevandrad inom Asatron och inte ens förstår skillnaden mellan de här två) hittar ni på länken här. Det är Percy Rosengren från Jönåker – och oavsett om ni håller med eller inte, tycker jag faktiskt han är inne på något väsentligt…

”Internationella Kvinnor” – Är det såna här exemplar man menar ??

Jag ska återvända till det ämnet om en stund, men sedan har vi ju alltid ”Internationella Kvinnor, kategori 3” som det finns vansinnigt många av i landet nuförtiden. De som till och med är alldeles för dumma eller frånstötande för att ens GÅ på gatan, och som därför ”bara sitter” – helt passiva – och räknar med att andra ska försörja dem, i deras ”fornsederi” – för vad är tiggeri än en vansinnigt tillbakablickande och efterbliven livsstil ?Alla dessa ”Hej Hejs” som sitter och skriker ”pliiis” i trappuppgångarna, utanför varje systembolag, varje större livsmedelsaffär, varje affärscentrum, varje förortstorg, varje större samhälle i ”Landet Löfvén” för det är hit detta internationella avskräde samlas. Sverige har blivit ett slags populationsgenetisk soptipp, den yttersta anstalten som förutsätts kunna göra folk av sådana här, fastän hela Världen i övrigt redan misslyckats med den saken – iflera hundratals år. Varje ”Hej hej” ska bemötas med kraftigast tänkbara ”Nej Nej!” ifall ni frågar mig – för tiggeri, tjuvnad, allmän kriminalitet är något som kan och ska bekämpas.

Till och med Regeringen Löfvén har numera insett detta – medan vårt land förslummas och fördummas – i allt snabbare fart…

Alla människor har en skyldighet att arbeta och försörja sig – och de kan ta ett hederligt arbete – om de vill

Detta bevisas inte minst av ”Internationella Kvinnor, Kategori 4” som jag valt att kalla dem.

Det här är Pela Atrosh och Fadhime Sahindahl. Båda var onekligen Internationella Kvinnor, eftersom de kom från en Monoteistisk, avskyvärd och Muslimsk  kriminell kultur, som tyvärr också tillåtis att etablera sig i Sverige. Båda mördades på order av sina närmaste släktingar och föräldrar. Orsaken synes vara, att de båda var vackra, välutbildade, skötsamma och ville skaffa sig ett eget arbete och ett eget liv i Sverige – och att få leva som svenskar och Hedningar. Men detta förvägrades dem, på det allra grymmaste av vis. Det kallas ”hedersmord” och är numera accepterat som begrepp – men borde det inte snarare kallas ”en skam för Sverige” ?

Mohammed Omar, tidigare själv Jihadist, men numera övertygad om det värdefulla i en hedniskt, svensk kultur har skrivit om ett liknande fall i nät-tidskiften ”Det Goda Samhället” – och det finns många, många fler fall att ta upp, som aldrig kommer till medias och allmänhetens kännedom.

Enligt SvD och Liberalernas partiledare, lever minst 100 000 kvinnor i det här landet i precis samma situation som Pela och Fadhime, även om de ännu är vid liv, men inte i säkerhet..

Förklaringen är inte minst en dold rasism, en rasism som riktas emot oss infödda svenskar, konstaterar Mohammed Omar:

Min pappa skriker inte i vanliga fall. Men nu skrek han hora till mig flera gånger och att han skulle komma till mig och skära halsen av mig. Jag blev så fruktansvärt rädd att jag satte mig på golvet. Och glömde att lägga på luren.

Sedan hoten har hon inte haft någon kontakt med sin familj och levt under stor psykisk stress. Idag är hon gift med sin svenske pojkvän. Orsaken till att hennes familj inte accepterar honom var dels deras islamiska tro och dels rasism mot svenskar, förklarar Nigar:

Min familj har aldrig gett honom chansen. De känner honom inte men det här har bara med religion att göra. Och rasism. Jag har fått höra att min pappa säger att han aldrig kommer att respektera en svensk. Hade det varit min man som sagt så om min pappa så hade alla pratat om rasism. Men nu är det Marcus som blir utsatt för rasism och då märks det inte.

Så talar alltså en ”internationell kvinna” som själv beskriver sin utsatthet. Är det verkligen något att fira, frågar nu jag.

Borde vi inte fira en nationell kvinnodag istället, för alla de kvinnor som vill vara just svenskar, vara hedniska, och inkluderade i den svenska kulturen och samhället, oberoende varifrån de kommer...

INGEN kvinna är ”internationell”. ALLA kvinnor har rätt att tillhöra en nation…

Själv har jag märkt en tydlig och klar tendens hos unga invandrartjejer i den förort i Nordvästra Storstockholm, där jag bor. Allt fler och fler unga kvinnor, även de med muslimsk eller kristen bakgrund, börjar pryda sig med Tors Hammare.

Själv tror jag inte detta beror på något hastigt påkommet intresse för Asatro – de flesta av de här unga kvinorna vet inte ensingång vad det är, och nästan ingen av dem har ens hört talas om själva begreppet, utan de tar symbolen mer som en ”modepryl” eller ett slags allmänt uttryck för ”Svenskhet” – ett tecken på att de aldrig, aldrig vill vara kristna eller muslimer mer, som sina föräldrar.. Många av dem är också produkter av den svenska, socialdemokratiska ”flumskolan” och kan inte ett enda dugg om svensk kultur eller svensk historia – men deras intresse är verkligen stort, liksom deras ihärdighet, deras framåtanda, flit och vilja att göra en insats – det har jag märkt, när jag pratat med dem.

Den nya generationen av kvinnor i vårt land är ENSE om en sak – ALDRIG MER MONOTEISM !!

Själv tror jag att detta är ett tecken – av många – på att vi får ett friskare, starkare och sundare Sverige – utan Monoteism – så småingom. Den nya generation kvinnor, som nu växer fram kommer att vara Sega som Malungs läder, Raka i ryggen som Norrlands furor och Hårda som svenskt stål.

De kommer aldrig acceptera kristendomens eller islams krav på kvinnlig underkastelse, eller det självskadebeteende, som finns hos kvinnor som tror på ”gud”.

De kommer att välja Hedendomen, och kämpa som Valkyrior för dess sak. På ett sätt är det bara logiskt att de ställer sig under Tors beskydd. Enligt Asatrons traditioner lades en ”Vighammare” i brudens knä med hammarskaftet uppåt, vid bröllop. Torshammaren var en kvinnosymbol, en bön om skydd – och inte en amueltt för män, det vet man av gravfynd, och inte minst har man hittat den i gravar med kvinnor som troligen dött i barnsäng, eller följts åt i döden av sina barn.

Tor bevarar de värnlösa, och han skyddar med sin styrka de svaga. Sådan är den starkes uppgift, och det starka är det sköna värt.

Inte så konstigt att den nya generationen – fastän undermedvetet – valt Torshammaren till sin symbol !

Själv kommer jag att tänka på Bertil Malmbergs kända dikt, som jag låter bilda avslutning till denna betraktelse:

”Jag vet det.

Jag säger det.

Men därför att jag vet och jag vågar att säga det

Skall jag vinna en styrka att skydda de värnlösa

Som inga förmätna våldsverkare skall ha makt att beröva mig !”

Tor är Midgårds värn, människornas hjälpare, kvinnornas beskyddare och trofaste vän, barnens hjälte, böndernas gud och de värnlösas försvar !

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s