Lite fakta, som talar sitt tydliga språk…

”Svenska” Kyrkan talar inte för alla svenskar. Det gör den inte, eftersom mer än 40 % av vårt folk redan lämnat den, och inte vill ha mer med den att göra. Då ska den enligt mig också lära sig att acceptera detta, och inte störa människorna vid nationella sorgedagar eller andra manifestationer. Den påstås enligt vissa mediakällor jag sett  redan erkänt, att mindre än 50 % av svenskarna kommer att vara medlemar i den år 2045, enligt dess egna statistiska beräkningar, dvs.

Själv tror jag att det kommande, totala avkristnandet faktiskt går lite snabbare än så.

Dagen för vad jag länge kallat ”Det hedniska skiftet” kommer närmare och närmare, och rimligen medför dessa 50% att en viktig attitydförändring måste ske från de kristnas del. De måste inse faktum. De måste anpassa sig till samhället omkring dem, och inse; att de inte kan tala för oss svenskar eller vårt land mer – och att de inte längre har ensamrätt på att göra det. Deras närvaro vid Riksdagens Högtidliga Öppnande och andra politiska manifestationer är – som Humanisterna redan flera gånger konstaterat – högst oönskad, och även fullkomligt onödig.

Jag kan redan nu presentera sakliga fakta rörande hur det stod till i landet, nyåret 2016.

Här kan ni tydligt se hur många procent av befolkningen i varje län som var Hedningar år 2015, och som synes var nästan 47 % redan hednade i Stockholms län det året, även om man nu håller inne med sanningen för 2016. Bara i de underutvecklade och glest befolkade norrlandslänen var situationen annorlunda, men den ändrar sig snabbt även där.

Här ser ni hur stor andel av befolkningen som lämnade ”Svenska” Kyrkan mellan 2014 och 2015

Ljusröd färg betyder att de kristnas andel av befolkningen faktiskt ökade med 0-2 % och mörkröd färg med att dendessvärre gick upp med 2-5 %, men i nästan alla landets kommmuner gick de kristnas antal ned – och det syns med färgintervallen 0-2, 2-5 och 5-15 % på kartan ovan (ladda ned och förstora den om du vill). Ända till sin alltför tidiga död i cancer i år försökte den kände Statistikern Professor Hans Rosling berätta om verkligheten för det svenska folket, trots att fakta som dessa alltför sällan får komma fram.

Jag försöker nu ”göra en Rosling” jag med, genom att lägga fram fakta som jag baserar på en egen undersökning av svenska kyrkans nedgångar i medlemsantal mellan 2014-2015. Få vetenskapliga arbeten om denna utveckling har alls genomförts, och de flesta universitet och högskolor ignorerar den totalt, och detta trots att trenden är statistiskt bevisad och ligger fast sen minst trettio år. Jag undrar själv vad detta beror på. i kan själv kontrollera siffrorna – de finns på nätet – och kunde jag så kan väl ni – det vore en smal sak för en riktigt väl utbildad sttitiker att kontrollera detta.

En gång i tiden – för inte så länge sen – styrdes vårt land efter rationella principer. Man kunde veta, att om det föddes många barn i en kommun eller ett område, ja då behövde kommunen såklart inrättta daghem eller skolor – innan det var för sent. På ett motsvarande sätt kunde befolkningsstatistiker också klarlägga, att om det rådde ojämn åldersfördelning i ett område, och om där bodde många pensionärer eller äldre, ja då ökade givetvis behovet av sjukvård inom det området. Nuförtiden handlar socciologi bara om ”relationer” eller rent flum, och samhällsvetenskapen har kommit på obestånd och råkat i vanrykte. Ännu ett resultat av Regeringen Reinfeldt, samt den senare Regeringen Löfvén och dess arbete.

Samtidigt är det naturligtvis så, att en ”rak trendframskrivning” av medlemstalen inte är någon vetenskaplig eller något helt korrekt sätt att göra en analys på, särskilt inte om man gör den på ett så kort urval som förändringar på ett år (2014-2015) och skriver fram de förändringarna ett antal år i tiden. Man har att ta hänsyn till både rena befolkningsförändringar – som är helt ofrånkomliga, givet den svenska befolkningens utseende och ålder – (de kristna dör helt enkelt ut så småningom, gudskelov !) och det faktum att fler och fler väljer att hedna sig, alltså en förändring i attityd, eller en trendförändring.

Hur länge ska de kristna få hålla på och ställa till ett rent helvete för oss, tycker ni ?

Egentligen vore det bra om mer bakgrundsfakta stod till forskningens och allmänhetens förfogande, så att sanningen fick komma fram, men nu undertrycker ”Svenska” Kyrkan själv hela tiden dessa fakta, och därför finns det i dagsläget inte så mycket mer material publicerat att arbeta med. Exempelvis kunde man ju fråga sig, om inte den ständiga nedgången i antalet kristna beror på ökad utbildning i landet, socialgruppsfaktorer, medianinkomst och mycket annat, men nu låter jag allt detta vara osagt.

Själv tror jag faktiskt ökad utbildning är den viktigaste faktorn till varför allt fler och fler människor i vårt land lämnar kristendomen, och inte låter sig hållas nere av den längre… De tror inte på några ”heliga jungfrufödslar”, helveten eller någon kannibal-måltid kallad ”nattvard” mer, eftersom allt sådant faktiskt är väldigt löjligt och ovärdigt att ens tro på.

År 2015 såg bilden ut såhär. Då fanns det bara 50 % hedningar eller mer i några kommuner som Sundbyberg, Södertälje, Göteborg, Malmö, Solna och några till… Mörkröd färg betyder här mer än 50 % kristna, ljusröd kommuner som var 5-10 % från ”det hedniska skiftet” eller själva omslagspunkten…

2020 kommer situationen i vårt land bli såhär:

I fler och fler kommmuner finns nu en klar hednisk majoritet. Stora delar av Stockholms län, Skåne och vissa andra områden i Götaland är nu ”avkristnade” för gott.. Och utvecklingen fortsätter emot 2025…

Ni kan själva ladda ned kartorna från min sida och förstora dem, om ni tycker de är för svårlästa för just er egen kommun, ochhur framtiden ser ut där – men THE FUTURE IS NOW ! – och det måste vi alla ha klart för oss… Nu har något hänt. Människor i Skåne, Västerrgötland, Östergötland, Södermanland, Uppland och Dalarna – ja alla revolterar de emot kristendomen… 2030 kommer, och då ser det ut såhär:

Trenden håller i sig. Bara norrlands glesbygder och ett fåtal kristna motståndsnästen i övre Värmland eller så, har inte låtit sig hednas, men 2035 är Landet nästan helt hedniskt, och vi går en ny, gyllene framtid till mötes… Befrielsens dag kommer.. var så säkra…

Enligt den här kalkylen inträffar det hela minst tio år före Svenska kyrkans egna förutsägelser, och vad den själv förutsett om sin roll i framtiden. Men – trenden är fast och klar – vid slutet står segern – och antagligen går det totala hednandet fortare än vad man föreställt sig, beroende på att vår befolkning i landet nu börjar ändra attityd, och inte längre vill ”cykla med” de kristna…

Nej, vi ”samarbetar” inte med den sk ”Svenska” Kyrkan

Because all of us are sitting at the same table, are all of us diners?

I’m not a diner until you let me dine. Then I become a diner.

Just being at the table with others who are dining doesn’t make me a diner, and this is what you’ve got to get in your head here in this country.

  • Malcolm X

 

I samband med de senaste dagarnas händelser har många personer skrivit till mig på sociala media och uttryckt sitt missnöje över hur ”Svenska” Kyrkan, eller rättare sagt den Evangelisk-Lutheranska Ockupationsmakten i Sverige försökt ”kapa” alla de olika sorgeyttringar och manifestationer som ägt rum efter de senaste terrorattentatet emot vårt land.

Hånleende domprostar har setts i TV, och man har påpekat för mig hur de självbelåtet gjort ett PR-nummer av sorgen, som många Sockholmare nu känner, och gjort den till ett skamlöst och oblygt reklam-försök att locka folk till kyrkorna.

Människor har inte lämnats ifred med sin sorg, utan utsatts för aggressiv kristen mission, precis som vanligt. Många av oss hedningar och Asatroende sörjer också – det är självklart – men vi kan inte undgå att notera: Så snart ett sår uppstår på samhällskroppen, så är de kristna genast där, och försöker slicka – likt pestflugor eller prästflugor…

Det finns oberoende manifestationer, som INTE leds av någon kyrka eller de kristna – och det är också till de oberoende, de FLESTA eller den absoluta majoriteten av alla Stockholmare går…

”Svenska” Kyrkan måte faktiskt förstå, att den skildes från staten redan år 2000. Den har ingen särställning, varesig juridiskt eller rent praktiskt, och den har heller ingen som helst rätt, att försöka ”kapa” Stockholmarnas lugna och värdiga manifestationer.

Om folk vill minnas i ensamhet och utan kristna intrång, så skall de självfallet ha rätt att göra just det.

Humanisterna har idag skrivit ett uttalande om saken, och så har även Nordiska Asa Samfundet, som nu har över 620 medlemmar och därmed är det största samfundet någonsin för Asatroende i Sverige under modern tid.

Nu finns det tyddligen dem, som har deklarerat att de vill ”samarbeta” med ”Svenska Kyrkan” och skrivit under på Biskop Brunnes deklarationer.Det är en oroväckande tendens, som knappast står för alla inom den hedniska rörelsen i Sverige – de flesta av oss vill inte se något sådant här.

Mitt eget mål har hela tiden varit, att reducera närvaron av alla Abrahamitiska ökenreligioner i Sverige till ett minimun, eller maximmalt 10 % av befolkningen, även om jag givetvis accepterar religionsfriheten som en idé.

Eva Brunne, biskopen i Stockholm, är känd för att ha applåderat och hyllat knivskärningarna av ett antal svenska riksdagspolitiker på ett torg i Malmö för några år sedan, vilket skedde i samband med den svenska Riksdagens öppnande.

Jag behöver väl knappast påpeka det olämpliga i ett sådant uppträdande, och hur en biskop, som Ex Catedra och inför nästan alla Riksdagsmän först hyllat väpnat våld och terrorister, sedan kan påstå sig själv vara ”motståndare” till terrorismen, för det verkar ju fullständigt bortom all logik, eller hur ?

Det är INTE personer som de här, som ska leda sorgearbetet i Stockholm, och sådana personer kan vi heller inte ”samarbeta” med. Dessutom innebär sk ”samarbete” inte, att den antalsmässigt svagare parten hela tiden ska rätta sig efter den starkares krav, ukaser eller diktat…

Jag säger absolut inte nej till samarbete med ”Svenska” Kyrkan eller andra kristna kyrkor i och för sig, särskilt inte i tider av oro, eller kris och krig. Vi Asatroende är alltid beredda att göra vårt bästa för samhället eller nationen, men vi kan inte godkänna, att ”Svenska” Kyrkan på ett mycket falskt sätt sätter sig över alla andra människors och samfunds trosföreställningar, och osmakligt nog försöker utnyttja den uppkomna situationen till sin egen fördel.

Redan tidigare har jag redogjort för mitt personliga samarbete med fältpräster och andra, som verkligen kan konsten att arbeta under krig eller kris, men riktad mission i samband med sådana händelser – just vad ”Svenska” Kyrkan nu håller på med – är inte respektfyllt emot de sörjande, och det är därför ett otyg, som måste beivras och bekämpas.

Om något samarbete och någon dialog alls behöver ske, så skall den inte hela tiden vara på den antalsmässigt starkare partens villkor, och det är i stort sett hela saken. Mer behöver inte sägas om detta, och även om jag för tillfället inte representerar just Nordiska Asa Samfundet eller någon annan hednisk organisation, vet jag att nästan alla Stockholmare, svenskar och hedningar delar min uppfattning. Vi ”samarbetar” inte med någon påstått ”svensk” kyrka, och den har inte ensamrätt på att företräda just oss.

Med all respekt – så är vi just Hedningar eller Asatroende i det här landet – så är det faktiskt. Man kan var sekulär hedning, ateist, agnostiker eller Humanist också, men vi förblir just Hedningar, och det är det viktiga.  Svenska Kyrkans egen statistik visar, att det år 1990 gjordes ca 24 miljoner kyrkobesök i det här landet. 2015 var antalet nere i 15 422 000 kyrkobesök på ett år, ungefärIngen statistik för 2016 har publicerats än – trots att det vanligen brukar göras i början på April månad varje år – men i år skyller kyrkan fegt ifrån sig på ”administrativa problem” eftersom Svenska Staten uppmanade den att se över sina metoder, så sent som 2013.

Nu har vi över 10 miljoner invånare i det här landet, och i genomsnitt går alltså varje svensk och svenska i kyrkan högst 1 gång per år, men aldrig mer än så. Detta gäller, trots att vi påstås ha 6 miljoner människor i det här landet ungefär, som sägs vara kristna. Uppenbarligen går de inte alls i kyrkan de heller, och kyrksamheten kan inte vara så stor, för om de verkligen vore ”troende” så skulle de väl gå dit, åtminstone någon gång om året, och då skulle samma påstått ”svenska” kyrka registrera en besöksfrekvens högt ovan 40 miljoner – men det har den aldrig gjort, inte sedan medeltiden…

I USA har en och annan sajt, företrädd av någon, som kallar sig ”a rational heathen” uppmanat Asatroende över hela världen att besöka kristna kyrkor med sina anhöriga under Påskhelgen. (jag tänker inte länka till skräpet)

Själv har jag aldrig någonsin i hela mitt liv hört något så fånigt.

Jag är inte kristen. Jag har inga kristna anhöriga, och jag kommer inte ha det heller. I min släkt går vi inte i kyrkan, varesig till påsk, jul, Midsommar eller någon annan tid på året, och vi tänker INTE börja gå dit nu, oavsett hur mycket dessa kristna vägrar att lämna oss i fred, inte respekterar vår uppfattning, och inte ens tar den minsta hänsyn till vår sorg och vårt behov av att manifestera sorgen UTAN att de kommer och lägger sig i, eller försöker utnyttja våra känslor när vi är ledsna.

Kristendomen är en mycket rå, hänsynlös och brutal religion, inte minst emot de svaga i samhället, liksom Islam för den delen.

De flesta svenskar ställer inte längre upp på någon kristendom, och vill inte ha med några kristna kyrkor att göra.

Vår kyrka finns i naturen, i världen omkring oss och i det liv vi lever – varför kan dessa Präster, Påvar, Imamer och andra märkliga figurer, som likt spyflugor svärmar över hela vårt land, inte acceptera det ?

Vårt land. Vår tro. Vår natur . Våra heliga platser – inte deras !

Gårdagen: Ett såkallat ”Nationaldagsfirande” som helt kom av sig…

I tider av kris och attentat emot det egna landet är det bra att veta vilka som verkligen är ens vänner, respektive ens fiender. Från State Department, eller det amerikanska utrikesdepartementet, gör dess talesman Mark Toner ett uttalande om att USA är redo att ge Sverige all den utredningshjälp vi behöver efter den meningslösa attacken. Eifelltornet släcks ned, och från våra broderfolk i Norge, Danmark och Finland kommer kondoleanser, liksom från Tyskland och England.

Donald Trump, däremot, en man som under hela sin valkampanj tagit för vana att förolämpa Sverige och svenskarna vid snart sagt varje tillfälle som ges, tiger idag som muren. Vi kan tydligt se att han är vår fiende, inte deltar i vår sorg och heller inte uttrycker sitt stöd, vilket till och med FN:s generalsekreterare gör.

Mobiltelefonbilder på sociala media visar det ”mångkulturella” Sveriges konsekvenser… Och de visas sällan i media..

Dödssiffran har nu stigit tilll fyra personer, och nio personer befinner sig fortfarande på sjukhus. Återigen har vi haft en närmast otrolig tur, och makterna har stått oss bi. Om vad som antyds i en del media är sant, skulle attentatsmannen – som nu gripits – fört med sig en hel del sprängämne – hur hade han ensam tid att göra det ? (och var kom i så fall sprängämnet ifrån – måste han inte haft medbrottslingar ??) och han agerade sannolikt inte alls ensam, även om det är vad somliga media vill få oss att tro.

Samtidigt kommer uppgifter om hur ”nyanlända” i lajvsändning hyllat mördaren medan attentatet fortfarande pågick, en del av dem till och med på Youtube. Uppenbarligen är inte faran över ännu, och fler attentat emot oss svenskar kan mycket väl komma att utlösas, vilket är myndigheternas sak att ta tag i.

Vi kan inte hela tiden förlita oss på ”turen” eller på de goda makternas bistånd. Vi måste göra något själv också, och vägen dit går genom fredligt civilmotstånd. 

I den våg av solidaritetsyttringar som nu strömmar genom landet, upptäckte jag igår en sak. Ingen verklig svensk eller svenska ville igår fira den ”romska nationaldag” som man ville tvinga på oss för ett antal år sedan.

Ingen hissade några ”romska fanor” eller hyllade en nation av ockupanter, som tydligen skall få lov att etablera sig just här, i vårt eget land. Jag har redan talat om för er, att jag inte firar några ”romska” nationaldagar, och inga samiska nationaldagar heller, lika lite som någon nationaldag för IS eller den islamska Staten. Jag erkänner nämligen inte alla dessa sk ”stater” som nu ska få lov att finnas inuti just vår nation och utbreda sig över just vårt område – på vår bekostnad.

Det här är ingen ”stat” som ska få lov att ockupera vårt land – till och med (S) har ändrat sig i den frågan…

Ingen ville ge några större bidrag till alla ”hej hej” eller ”pliiis..” som i stora skaror drar genom Sverige, och lever likt möglet på den svenska agar-plattan, utanför snart sagt varje livsmedelsbutik, varje Systembolag och varje köpcenter. Igår sade svenskarna nej. Jag besökte en liten svensk bruksort, Norrköping samt Stockholms innerstad igår, och överallt – i det lilla samhället, förorten, det medelstora samhället och storstaden – överallt var det likadant. I den lilla bruksorten fick jag se hur man halat den svenska flaggan på halv stång nere vid bron nära kommunhuset, medan den romska fortfarande flaggades i topp. Ingen av denna alltmer aggressiva minoritet sörjde uppenbarligen de svenska döda, de svenska skadade och allt lidande, som vållats oss.

Ingen svensk ville längre ha med dessa samhällsparasiter att göra. Här måste man arbeta, och göra rätt för sig – tiggeri och småkriminalitet är en tillbakablickande livsstil, ett rent ”fornsederi” och inget som gagnar vårt land i framtiden.

Ingen ville  fira någon ”romernas nationaldag”. Det fanns inte längre tid och anledning att fira eller hylla just den av någn anledning, och kanske är det för evigt slut på den sortens ”hyllande” nu.

I landet ska det nu finnas kanske 50 000 eller fler syriska analfabeter, som inte kan läsa, inte kan skriva, och heller inte kan tala svenska. Ca 25 % av dem vill uppenbarligen heller inte gå ut de SFI-kuser som den svenska Regeringen förser dem med helt gratis, och utan att denna utbildning behöver kosta dem något, men arbete vill de förstås ha – precis som den ”skötsamme familje-man” och amatör-terrorist som nu greps efter det senaste terror-dådet.  Hur går en sådan politik egentligen ihop ? Visst, de flesta ”nyanlända” ÄR helt säkert hederliga människor, som både VILL och KAN göra rätt för sig, och som kan bidra till vårt samhälle, men en hel del av dem varken kan eller vill – och vad ska vi göra med alla dessa ? Hur ska vi ens kunna utbilda dem – hur ska vi kunna få dem i arbete ??

Det är just ur deras skara, som de blivande terroristerna rekryteras, och rörande hur det såg ut i vårt land redan förra året – läs detta… 16 Maj i fjol attackerade plötsligt hundratals sk ”resande hantverkare ” (våra svenska tidningar vågar inte skriva, att det rör sig om romer) en svensk bondgård i trakten av Sollentuna..

Gruset rördes upp till rök när husvagn efter husvagn efter husvagn dök upp på den lilla vägen. På bara några minuter var gården ute på Järvafältet i Sollentuna kommun norr om Stockholm helt full.

Ett hundratal personer med ett 40-tal husvagnar, lastbilar och husbilar dök upp som från ingenstans och slog sig ner på Bögs gård – en bondgård med en visningsgård ute på naturreservatet.

Tillslut tog sig Anders Ström in till Sollentuna och gick själv till polishuset, säger han. Där mötte han en patrull som han fick med sig till gården. Men de ingrep inte, säger Ström: De gick inte ens ur bilen.

– Under hela helgen försökte jag hålla dem i schack. Jag stod vid sidan av och såg var de körde bilar, motorcyklar, fyrhjulingar, bajsade, kastade blöjor och skräp, säger han och berättar att han bara fick ett par timmars sömn om nätterna.

– De var inne i stallet och försökte tjuvrida på hästarna, de var inne och försökte ta lammen. Försökte gå in i husen. Så var det hela helgen. Vi satt och väntade hela tiden på att polisen skulle komma.

– Hela helgen fick vi rapporter om att de kastat stenar på bilar, att de hotat en dam med flaska.

Inte förrän på måndagen den 9 maj kom polisen tillsammans med bärgare och kommunen. Då lämnade hantverkarna platsen. Enligt Mitt i Sollentuna tog de sig sen till Upplands Väsby. Där kördes de bort i fredags, för att i stället slå sig ner i Barkaby.

Ström berättar att hela området där karavanen hade varit var fyllt av skräp. Gasoltuber, dräneringslangar, tomglas, papper, blöjor.

– Som en dumpningsplats. När vi hade fått bort alla stod vi där och tittade, det gick inte att ta in, säger Anders Ström.

Han uppskattar att nedslaget inneburit kostnader på runt 20 000 kronor för honom.

– Vi får inget hö på den här biten, den är nedkörd och förstörd. Vi går och städar hela tiden fortfarande, i hagarna. Det var på en hövall behoven uträttades …

Så ser det ut efter att de främmande ”kulturberikarna” av romsk extraktion hälsat på. Ren bakteriekultur, med andra ord – och det är väl vad deras ”nationaldag” står för.

Många av mina vänner runt om i landet har visat sitt tydliga missnöje med vad som nu händer i Sverige. En del – som Andreas Creutz – en man som verkligen står upp för verklig kultur – säger till och med rakt ut såhär:

Det finns ett rättfärdigt hat. Hatet mot den eller dem som med berått mord dräper oskyldiga människor är rättfärdigt. Vi bekämpar inte terror med kärlek och rosor. Vi bekämpar terror genom vredgad kamp, utan misskund. Det är mänskligt. Det är rättfärdigt.

Vandalism, nedskräpning och sanitära olägenheter är ett annat slags terror, som inte dräper oskyldiga, men det är fortfarande all terrors urspung och början. Det gäller att stoppa detta – och att vi svenskar agerar gemensamt.

För några årtionden sedan fanns det till och med Socialdemokrater – de håller ju just nu partikongress – som insåg det… och såhär sade det partiet dåförtiden:

Visst vore det väl ”roligt” om vi kunde leva ”utan alltför våldsam uppblandning av främmande folkelement ??”

Polischefen i Storgöteborg sade igår såhär (se länk)