Nej, vi ”samarbetar” inte med den sk ”Svenska” Kyrkan

Because all of us are sitting at the same table, are all of us diners?

I’m not a diner until you let me dine. Then I become a diner.

Just being at the table with others who are dining doesn’t make me a diner, and this is what you’ve got to get in your head here in this country.

  • Malcolm X

 

I samband med de senaste dagarnas händelser har många personer skrivit till mig på sociala media och uttryckt sitt missnöje över hur ”Svenska” Kyrkan, eller rättare sagt den Evangelisk-Lutheranska Ockupationsmakten i Sverige försökt ”kapa” alla de olika sorgeyttringar och manifestationer som ägt rum efter de senaste terrorattentatet emot vårt land.

Hånleende domprostar har setts i TV, och man har påpekat för mig hur de självbelåtet gjort ett PR-nummer av sorgen, som många Sockholmare nu känner, och gjort den till ett skamlöst och oblygt reklam-försök att locka folk till kyrkorna.

Människor har inte lämnats ifred med sin sorg, utan utsatts för aggressiv kristen mission, precis som vanligt. Många av oss hedningar och Asatroende sörjer också – det är självklart – men vi kan inte undgå att notera: Så snart ett sår uppstår på samhällskroppen, så är de kristna genast där, och försöker slicka – likt pestflugor eller prästflugor…

Det finns oberoende manifestationer, som INTE leds av någon kyrka eller de kristna – och det är också till de oberoende, de FLESTA eller den absoluta majoriteten av alla Stockholmare går…

”Svenska” Kyrkan måte faktiskt förstå, att den skildes från staten redan år 2000. Den har ingen särställning, varesig juridiskt eller rent praktiskt, och den har heller ingen som helst rätt, att försöka ”kapa” Stockholmarnas lugna och värdiga manifestationer.

Om folk vill minnas i ensamhet och utan kristna intrång, så skall de självfallet ha rätt att göra just det.

Humanisterna har idag skrivit ett uttalande om saken, och så har även Nordiska Asa Samfundet, som nu har över 620 medlemmar och därmed är det största samfundet någonsin för Asatroende i Sverige under modern tid.

Nu finns det tyddligen dem, som har deklarerat att de vill ”samarbeta” med ”Svenska Kyrkan” och skrivit under på Biskop Brunnes deklarationer.Det är en oroväckande tendens, som knappast står för alla inom den hedniska rörelsen i Sverige – de flesta av oss vill inte se något sådant här.

Mitt eget mål har hela tiden varit, att reducera närvaron av alla Abrahamitiska ökenreligioner i Sverige till ett minimun, eller maximmalt 10 % av befolkningen, även om jag givetvis accepterar religionsfriheten som en idé.

Eva Brunne, biskopen i Stockholm, är känd för att ha applåderat och hyllat knivskärningarna av ett antal svenska riksdagspolitiker på ett torg i Malmö för några år sedan, vilket skedde i samband med den svenska Riksdagens öppnande.

Jag behöver väl knappast påpeka det olämpliga i ett sådant uppträdande, och hur en biskop, som Ex Catedra och inför nästan alla Riksdagsmän först hyllat väpnat våld och terrorister, sedan kan påstå sig själv vara ”motståndare” till terrorismen, för det verkar ju fullständigt bortom all logik, eller hur ?

Det är INTE personer som de här, som ska leda sorgearbetet i Stockholm, och sådana personer kan vi heller inte ”samarbeta” med. Dessutom innebär sk ”samarbete” inte, att den antalsmässigt svagare parten hela tiden ska rätta sig efter den starkares krav, ukaser eller diktat…

Jag säger absolut inte nej till samarbete med ”Svenska” Kyrkan eller andra kristna kyrkor i och för sig, särskilt inte i tider av oro, eller kris och krig. Vi Asatroende är alltid beredda att göra vårt bästa för samhället eller nationen, men vi kan inte godkänna, att ”Svenska” Kyrkan på ett mycket falskt sätt sätter sig över alla andra människors och samfunds trosföreställningar, och osmakligt nog försöker utnyttja den uppkomna situationen till sin egen fördel.

Redan tidigare har jag redogjort för mitt personliga samarbete med fältpräster och andra, som verkligen kan konsten att arbeta under krig eller kris, men riktad mission i samband med sådana händelser – just vad ”Svenska” Kyrkan nu håller på med – är inte respektfyllt emot de sörjande, och det är därför ett otyg, som måste beivras och bekämpas.

Om något samarbete och någon dialog alls behöver ske, så skall den inte hela tiden vara på den antalsmässigt starkare partens villkor, och det är i stort sett hela saken. Mer behöver inte sägas om detta, och även om jag för tillfället inte representerar just Nordiska Asa Samfundet eller någon annan hednisk organisation, vet jag att nästan alla Stockholmare, svenskar och hedningar delar min uppfattning. Vi ”samarbetar” inte med någon påstått ”svensk” kyrka, och den har inte ensamrätt på att företräda just oss.

Med all respekt – så är vi just Hedningar eller Asatroende i det här landet – så är det faktiskt. Man kan var sekulär hedning, ateist, agnostiker eller Humanist också, men vi förblir just Hedningar, och det är det viktiga.  Svenska Kyrkans egen statistik visar, att det år 1990 gjordes ca 24 miljoner kyrkobesök i det här landet. 2015 var antalet nere i 15 422 000 kyrkobesök på ett år, ungefärIngen statistik för 2016 har publicerats än – trots att det vanligen brukar göras i början på April månad varje år – men i år skyller kyrkan fegt ifrån sig på ”administrativa problem” eftersom Svenska Staten uppmanade den att se över sina metoder, så sent som 2013.

Nu har vi över 10 miljoner invånare i det här landet, och i genomsnitt går alltså varje svensk och svenska i kyrkan högst 1 gång per år, men aldrig mer än så. Detta gäller, trots att vi påstås ha 6 miljoner människor i det här landet ungefär, som sägs vara kristna. Uppenbarligen går de inte alls i kyrkan de heller, och kyrksamheten kan inte vara så stor, för om de verkligen vore ”troende” så skulle de väl gå dit, åtminstone någon gång om året, och då skulle samma påstått ”svenska” kyrka registrera en besöksfrekvens högt ovan 40 miljoner – men det har den aldrig gjort, inte sedan medeltiden…

I USA har en och annan sajt, företrädd av någon, som kallar sig ”a rational heathen” uppmanat Asatroende över hela världen att besöka kristna kyrkor med sina anhöriga under Påskhelgen. (jag tänker inte länka till skräpet)

Själv har jag aldrig någonsin i hela mitt liv hört något så fånigt.

Jag är inte kristen. Jag har inga kristna anhöriga, och jag kommer inte ha det heller. I min släkt går vi inte i kyrkan, varesig till påsk, jul, Midsommar eller någon annan tid på året, och vi tänker INTE börja gå dit nu, oavsett hur mycket dessa kristna vägrar att lämna oss i fred, inte respekterar vår uppfattning, och inte ens tar den minsta hänsyn till vår sorg och vårt behov av att manifestera sorgen UTAN att de kommer och lägger sig i, eller försöker utnyttja våra känslor när vi är ledsna.

Kristendomen är en mycket rå, hänsynlös och brutal religion, inte minst emot de svaga i samhället, liksom Islam för den delen.

De flesta svenskar ställer inte längre upp på någon kristendom, och vill inte ha med några kristna kyrkor att göra.

Vår kyrka finns i naturen, i världen omkring oss och i det liv vi lever – varför kan dessa Präster, Påvar, Imamer och andra märkliga figurer, som likt spyflugor svärmar över hela vårt land, inte acceptera det ?

Vårt land. Vår tro. Vår natur . Våra heliga platser – inte deras !

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s