En lång Friggas Dag: Till vad tjänar alla dessa lidande ”Frälsare” ??

Fredagens namn kommer av Frigg, som jag tidigare förklarat. Idag påstår de kristna att fredagen skall vara längre än vanligt, bara därför att deras ”gud” påstås ha torterat ihjäl sin egen son på den här dagen. Snacka om perverterade familjeförhållandenhur skulle alls en påstått ”god” gud överhuvudtaget kunna göra så  emot sin egen avkomma ? Vad är det för slags sjuk föreställningsvärld, dessa kristna lever i ??

För bara fyrtio år sedan måste affärerna hålla stängt denna dag. Restauranger och danssalonger fick inte heller hålla öppet. Biografer och alla sorters nöjen var förbjudna. Nöjesförbudet på Långfredagen avskaffades först 1969 – fram till dess rådde ett slags Sharia-lagar i det svenska samhället. Idag har vi fått in islam i landet istället. Jag vet inte precis om det utgör någotslags förbättring.  Märkliga mullor och immamer villl förbjuda svenska kvinnor att skratta och le offentligt, och de får inte ens gå ut och handla mat ensamma. Och rörelser som dessa, får fortfarande bidrag av Regeringen Löfvén. Är inte det ganska konstigt, eller i vart fall anmärkningsvärt ??

Vem vill ha en religion, som glorifierar och frossar i lidande, plåga, tortyr och död ???

Själv förstår jag mig inte på den obehagliga kristendomen, och dess frånstötande dödskult. Hur kan man egentligen känna sig ”frälst” eller uppleva att det skulle finnas något ”gott” i en annan människas lidande ? Hur skulle det alls hjälpa någon ?? Lidande, tortyr, avsiktligt framkallande av smärta och liknande saker borde bara framkalla äckel hos alla sunt tänkande varelser, och det kan knappast vara något som är värt att ”dyrka” överhuvudtaget.

De kristna lär ut, att det finns något som heter Arvssynd. Alla människor förutsätts enligt dem vara onda eller dåliga från början, och om inte ”gud” får blidkas enom att långsamt plåga ihjäl sin ende son – och uppenbarligen njuta av anblicken – så kan han enligt den kristna läran börja förgripa sig på hela mänskligheten istället, men genom den påstådde frälsaren (som bara är en fantasi-figur – inga som helst bevis för hans existens har någonsin hittats) ska vi alltså känna oss ”frälsta” genom tortyren, uppspikandet på korset och allt det andra, som de kristna ständigt kommer dragandes med. För mig som hedning, måste jag säga – väcker allt detta bara avsky och avsmak.

Jag kan inte se något gott i andra människors lidande, och än mindre förstår jag varför man måste ”dyrka” den här skiten.

Förstår inte dessa kristna att hela deras symbolik är ytterst frånstötande och sjuk ?

Och de kristna går längre än så. De har till och med börjat påstå, att den urgamle Nordiske vegetationsguden Balder, som figurerar i Ragnaröksdramat bara ”måste” vara ett slags avbild av deras Vite Krist eller jesus kristus, ungefär som om Nordborna vore utan all tankeförmåga, eller helt ur stånd att skapa något själva. Det är en djupt rasistisk ideologi, som talar ur dessa kristna påståenden.

Varför inte dyrka själva livet och våren istället för all denna osunda kristendom ?

Allt det här är bara snickesnack utan all verklighetsgrund, för då har man inte förstått vad myten om Ragnarök och naturens återfödelse och död verkligen handlar om. Naturen återföds varje vår, och Balders död och återuppståndelse som vegetationsgud är välkänd. Forskare har sedan länge vederlagt allt kristet trams om Balder, och ser också paralleller till Tammuz, Osiris och många vegetationsgudar i orienten, och uppenbarligeen är redan själva Balders namn långt långt äldre än kristendomen. På gotiska betyder balþs ljus, eller vit, och samma betydelse har ordet Baltas på modern litauiska – vilket kan vara ett inlån från proto-germanska. Balder finns också omnämnd på inskriptioner från 300-talets Holland (utrecht) och då fanns ingen kristendom i Nordeuropa alls.

Balders död är inte önskad, utan en tragisk händelse – för den Nordiska kulturen värdesätter inte meningslöst dödande eller plåga, på samma sätt som den kristna. Hans återkomst har inte med något kristet paradis att göra, utan är bara en cyklisk händelse vid tidens slut och universums återfödelse, efter hur Eddan skildrar saken.

Över hela Europa och hela Världen börjar människor idag söka sig bort från kristendomens sjuka och frånstötande bildvärld, med sina blodiga krucifix och korsefästelser, och hela detta kristna frossande i ”martyrskap” (som inte alls är något heligt, utan bara tragiskt ) samt sjukdom, plåga, lidande, synder och död.

Hedendom av alla sorter går emot en renässans, och det är kanske inte så konstigt.

Själv skall jag inte glömma en upplevelse i gränden bakom den katolska kyrkan ”St Lambertus” i Düsseldorf för några år sedan. Där sitter återigen en av dessa äckliga korsfästelser på husväggen, men när jag gick förbi där en dag under pingsten, ryckte plötsligt en liten, rödhårig och mycket ilsken punk-tjej mig i armen, mitt på gatan, medan hon upprört pekade och skrek – emot de kristna korsen: ”Homosexuelle Sadismus ! Homosexuelle Sadismus !”

Mais Oui!” svarade jag på franska. ”C’est vraiment comme ca ! Sadisme Homosexuelle – il sont cretins, les cretiennes…!

Nej, inte punkerskan från Düsseldorf – men hon såg ut ungefär såhär…

Vi upprepade meningen om och om igen, och skanderade den högt, så högt vi bara kunde, fortfarande vända emot korsen. ”Homosexuelle Sadismus, Homosexuelle Sadismus” – för det är ju vad kristendomen innerst inne handlar om. Dessa män i låtkorta höftskynken, som vällustigt vrider sig på sina kors med spikar i händerna – latent sadism alltsammans. Till sist lösgjorde sig en manlig punkare – stor som ett hus ur dimmorna, och trodde att jag försökte lägga an på hans lilla tjej, men jag sträckte upp händerna över huvudet, och lät mig inte skrämmas vid anblicken av hans tre stycken stora och rasande Rottweilers, som han hade i sällskap ”Hallo du punkermann ! Was punkt heute los mit den ganzen punk ?” Han svarade mig något på lokal dialekt, som jag inte förstod, men som antagligen betydde att punken i Düsseldorf inte alls är död – den bara luktar så.

De katolska kyrkobesökarna kom till slut ut ur sin kyrkan, men nu var vi tjugotalet tyska punkare, lodisar och tjackpundare – samt en spik nykter svensk Asatroende hedning – samt tre ilskna ”pundarhundar” av värsta sorten. Och vi skanderade fortfarande för full hals, om och om igen ”Homosexuelle Sadismus – Homosexuelle Sadismus..”

Medan katolikerna sprang därifrån, jagade som skrämda barn – och vi hetsade hundarna på dem.

Ljuva minnen. Det var verkligen en vacker scen, och som en sann saga ur livet, även om det var Pingst och inte Långfredag den gången..

Häxförföljelserna är inte slut än…

Igår var det som bekant Skärtorsdag, en dag som i kristen mytologi brukar förbehållas häxornas traditionella blåkullabesök, samt barns utklädning till ”påskkärringar” och en del annat, som har med svensk folktro att göra. Men vad vi glömmer, är att de kristna häxföföljelserna fortsätter i andra delar av Världen, liksom i Sverige – och det här är sannerligen ingen lek..

Pappersbonad från 1950-talet

2012 upptäckte åklagare i Sverige hur flera fall av tortyr av barn och utpekande av ”barnhäxor” rasade inom den ökända frikyrkan ”The River” i Borås. Minst tre fall upptäcktes, men bara i ett fall blev det åtal och fängelsedom.

En 14-årig flicka utpekad som häxa och allvarligt misshandlad av sina föräldrar och två präster. Flickan brännmärktes med en het kniv på armen. Hon fick elstötar i munnen från en elsladd, och man tvingade henne att dricka en blandning av sin egen urin och rengöringsmedel. Hon blev misshandlad tills hon kräktes och man höll henne vaken om nätterna (sk ”sleep deprivation”, en teknik som användes i Sverige i samband med 1600-talets häxrättegångar) genom att spela kristen musik genom högtalare. I fyra år, utan avbrott, pågick all denna tortyr.

Slutligen dömde man de två vårdnadshavarna – från Kongo- till långa fängelsestraff och placerade flickan i ett fosterhem, men de två prästerna gick fria.

Den första av dem var svensk – Leo Hartikainen – och han var redan tid för att trakassera och plåga till och med anställda av sin egen sekt-kyrka– Borås Tidning har skrivit spaltkilometer om alla dem han plågat och förnedrat. Den andra prästen – en viss Rita Richmore, 49 gammal – som bland annat hoppat upp och ned på flickans mage vid en exorcism i Malmö – blev också frikänd. Allt detta trots att det var prästerna och den kristna religion de spred, som var den pådrivande faktorn i sammanhanget.

Tro på häxor har funnits i alla kulturer, men det är först när kristendomen kommer med i bilden, som förföljelserna börjar

Massor av vittnesbörd finns, från Afrika, Nya Guinea och andra delar av Världen. Kristna häxförföljelser pågår fortfarande. 7 Februari i år avslöljade den Engelska tidningen The Daily Express hur kristna grupper i England – mitt inne i ett civilicerat, ”Europeiskt” samhälle” – torterat barn och andra svaga individer inom sina egna kristna sekter. Enbart i London dokumenterades 37 fall under 2016 – hur många det är i hela Storbritannien eller EU är inte klarlagt..

The 15-year-old boy was tortured over at least four days at a flat in Newham, east London – suffering more than 130 injuries from attacks with knives, sticks, metal bars, ceramic floor tiles, bottles and a hammer and chisel. (The Daily Express 2017-02-07)

Som alltid ger de kristna sig på barnen, och samhällets svagare medlemmar. Förföljelsen har bara ”flyttat utomlands” till tredje världens länder, där folk ännu är analfabeter, och ingen riktig utbildning eller självständiga media finns. I Ghana har de kristna anordnat regelrätta ”koncentrationsläger” för minst 1100 personer, efter vad som bevisades av brittiska diplomater 2016. Människor torteras bland annat med smält plast, brännmärkning eller svälts till döds under omänskliga förhållanden, bara därför att de är ”häxor” eller ”hedningar” – alltsammans i jesu namn – och utfört av de kristna…

Och muslimerna är naturligtvis inte sämre. Redan 2015 fanns rapporter om att IS avrättat 5 kvinnor med halsens avskärande för ”häxeri” och liknande saker sägs pågå också i Jemen och flera islamska länder.

Sådan är Monoteismen. Sådana är de dåd, som de kristna och muslimerna begår emot sina medmänniskor – det här är det verkliga ansiktet hos dessa ”kärlekens religioner”.

Också i Nordisk Hedendom och snart sagt alla kulturer i Världen har det funnits en tro på häxor, eller rättare sagt magiska system för ”svarta” (dvs påstått onda) samt ”vita” (dvs påstått goda) samt åtskilliga ”grå” användningsområden – vilket väl varit det mest brukliga. Kunskap om örter och växter, exempelvis är inte bara av godo eller något som kan användas för botande – den som kan bota, kan också blanda tilll gift, och marginalen mellan ”terapeutisk dos” eller någon verkan, samt ren giftverkan är i många fall ytterst liten – att bota med örtdroger är minst sagt en ”osäker business”.

Men i inget konstaterat fall blev där någon förföljelse av häxor, inga straff, inget brännande på bål eller något sådant – innan kristendomen kom med i bilden. Först med kristendomen kom djävulstron, tron på att häxor skulle vara genomgående onda eller begå ”Maleficium” samt att de med hjälp av ett fysiskt kontrakt verkligen skulle stå i Satans tjänst. Alla forskare är ense om det här sedan länge. Först med kristendomen, kom häxförföljelserna – och de orsakas av samma kristendom – som fortfarande torterar häxor i såväl London som Ghana, ja varhelst de kristna kommer åt…

Det beräknas att minst 374 kvinnor och män – eller över 400 – avrättades av ”Svenska” Kyrkan i Sverige. Detta oräknat alla som fick men för livet av tortyr, fick sin hälsa förstörd under fängelsetiden, avled strax efteråt eller bara fängslades och ställdes inför rätta på totalt felaktig grund. Hur många som drabbats vet man inte, men det rör sig om tiotusentals personer.  De sista (?) häxrättegångarna i vårt land hölls i Mockfjärd så sent som 1858 – för bara fyra generationer sedan..

Räknar vi släktforskningsmässigt, och utgår från att bara två barn överlevde i varje svensk generation mellan ca 1600 och nu (många familjer fick bevisligen många fler efterlevande) har minst 1,9 miljoner svenskar ”häxor” i släkten eller bland sina förfäder. Björn Skifs är helt säkert inte den ende kände svensken, som har sådan härstamning.

Gydja på Badelunda-åsen vid Västerås

I Skottland finns nu en stor databas för släktforskare, där var och en kan konstatera hur de kristna kyrkorna plågade, förföljde eller till och med dödade flera medlemmar av en och samma släkt. Och i Tyskland finns ett sällskap, som heter Anton Praetorius Stiftung, och som sysslar med att dokumentera de kristna kyrkornas illdåd emot befolkningarna i alla Europeiska länder.

År 2017 uppmärksammar man särskilt Martin Luther, som var glödande antisemit och dessutom direkt uppmanade till häxförföljelse.

Praetorius-stiftung har uppmärksammat, att bara ”Svenska” Kyrkan och Norske Kirken vägrar att be sina egna medlemmar om ursäkt för vad som inträffat. Inga andra kyrkor – i hela Världen – vägrar så kategoriskt, att ta avstånd från Häxprocesserna.

Själv undrar jag varför.

Norrlands Allehanda uppmärksammade för några år sedan hur Kyrkan vägrar be om ursäkt för allt vad den utsatt det svenska folket för.

I Sverige var vansinnet som värst under perioden 1668 till 1676.

Här i Ångermanland började det 1674 med domar i Säbrå, Boteå och Sollefteå. Men det var inte förrän 1675 som den stora trolldomsprocessen i församlingarna Torsåker, Dal och Ytterlännäs ägde rum. Därifrån kom 71 av de totalt 150 personer som mördades under hysterin.

Uppskattningsvis dödades nästan varannan kvinna i Dal, var sjätte i Torsåker och var åttonde kvinna i Ytterlännäs. Siffror som är helt ofattbara och som lär ha betytt död och svält för många efterlevande barn.

Det hela kan närmast liknas vid folkmord, det allvarligaste av alla brott.

Och vad är orsaken ?

Orsaken består just i själva kristendomen. Det är där och bara där, som det onda sitter.

Ingemar Hård, en för mig okänd svensk poet, skrev i år följande dikt för några dagar sedan:

Förr
mördade man hedningar
brände kättare å båle
eller
plågade dem till döds i Inkvisitionens djävulusiska maskiner

Nu
kör man över såkallat otrogna med lastbilar

man vänder sig i sin framtida grav
och känner att
åtskilligt behöver bättra sig för människorna

Som sagt – inget har ändrat sig i Monoteisternas inställning emot oliktänkande. Förr eller senare går det alltid såhär, så fort Monoteistiska religioner tillåts etablera sig i ettt samhälle, och det är mycket viktigt att förstå. Samerna ska av den förre Ärkebiskopen – åtskillligt anständigare som person än den nuvarande – ha fått en ursäkt för en mördad nåjd, och tre trolltrummor. Det är allt.

I Bamberg och flera tyska städer fanns på 1600-talet kristna ”tortyrfabriker” där man spärrade in häxor i särskilda celler, bland kristna altaren och under predikan torterade dem i källaren. Liknande saker skedde i Marstrands rådhus och i källaren till rådhuset i Mora och flera andra svenska städer.

Man skulle ju tänka sig att det inte vore ”svårt” för Svenska Kyrkan att be om ursäkt, såhär 300 år i efterhand. Dett hela kostar ju inga pengar, eftersom ingen kan öppna ett försäkringsfall om döda anhöriga, 300 år för sent.. Och att säga ”nej men, vi har ändrat våra metoder nu – nuförtiden kör vi med lite mer sales merchandising, liksom…” är ju ganska lättköpt.

Praetorius Stiftung nere i Tyskland betonar, att kristendomen måte ändras på ett genomgripande sätt, ifall ursäkten skall kunna accepteras eller alls bli giltig. Man måste tillse, att berättelsen om de kristnas illdåd och brott emot mänskligheten hela tiden hålls levande, och alrdig någonsin glöms bort – särskilt inte, eftersom liknande saker fortfarande händer – också i Sverige. (Tänk på Boråsfallen !)

Écrasez l’infâme!” skrev en gång Voltaire, den store filosofen…

De skall aldrig någonsin få komma undan med vad de gjort.

De skall ställas till svars, direkt, och med personligt ansvar.

De ska dömas, och domarna skall verkställas i svensk domstol.

Något annat är helt enkelt inte tänkbart – men Kyrkan stretar emot… ”Införandet av kristendomen på samiskt område var ett gigantiskt misstag” lär den nuvarande Ärkebiskopen, Antje Jackélen, ha sagt.

Vad skall man då säga om införandet av kristendomen i Sverige, rent generellt – var inte också det ett misstag, ett folkmord, och ett kulturmord utan like ?

Är det därför, som ”Svenska” kyrkan hela tiden vägrar att erkänna sina brott emot svenskarna, emot själva landet, emot språket, emot kulturen ? Vet de innerst inne med sig, att de inte har någon legitimitet alls, så länge de inte ber oss alla om ursäkt, och att de trots allt inte hör hemma här och inte ska vara här ??