Jamen kors… är väl detta ”frälsaren” ?

Kanhända minns ni Kaj Stenvall, den förkättrade och hedniske ankmålaren från Finland, tillika en av det moderna Finlands allra mest kända konstnärer A propos det här med ”frälsare” publicerade han nyss denna bild, som han kallar ”påsk”:

Själv finner jag inget hädiskt i denna bild, som faktiskt är renare, vackrare och utan samma fokus på grymheter och blod, som genom alla tider präglat kristendomens morbida dödskult. Ett Mumintroll har gjorts till ”kristus”, och en påhittad fantasivarelse har bytts ut emot en annan – och ingen kan väl ta illa upp över något sådant ? Som Ivan Stang, Sacred Scribe i The Church of the Subgenius (se under rubriken ”adiafora” ovan ) en gång sa: ”We have no problems with Christ as such – it is just his followers that we don’t like”

I Kaj Stenvalls ständigt pågående serie av filosofiska ankor – han tycks formligen ha pippi på Kalle Anka eller Aku Ankka som han heter på finska, förekommer i år följande verk, betitlat ”I have a dream”.

Donald Duck har uppenbarligen en mardröm, eller är detta verklighet ? Han har hamnat i samma säng som Donald Trump, den amerikanske presidenten, och ankan ser verkligen inte road ut av situationen, utan är högst betänksam över hur detta alls kunde hända. En gräslig, atombombsviftande galning, som tryggt sover och kanske drömmer om ”MOAB” eller ”The mother of all bombs” och det Haramageddon eller den världsbrand dessa kristna ser fram emot – för dem är ju världens undergång något gott, som förebådar Jesu återkomst och tusenårsriket, till skillnad från Ragnarök, som hedningarna uppfattar som något ont, och något man helst bör undvika..

Matt 10:34-36
Tro inte att jag har kommit med fred till jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd. Ty jag har kommit för att ställa en man mot hans far, en dotter mot hennes mor, en sonhustru mot hennes svärmor, och alla mäns släkt ska bli deras värsta fiender…

Den jesus som bibeln grundar sig på var en lokal terrorist, som direkt uppmanade till inbördeskrig, och var minst lika vildsint som Al Quaida. Alla Monoteistiska rörelser utvecklas förr eller senare till något sånt här, och vi vet redan hur stor skada kristendomen ställt till med genom århundradena. Är han då något att dyrka ?

Själv tycker jag att Kaj Stenvalls tavlor verkar som tankeväckande satir, eftersom de kan tolkas på flera sätt, vilkett god konst alltid kan. Också jag har satiriska syften ibland, som ni vet – eller kanske kan märka – och nytt från Finlands konstliv är också att man gett sig på Mumintrollet som nationalsymbol och kombinerat det med Tom of Finlands bögporr, eller så att säga blandat ihop bögporr med Mumin. Det var skämtnissarna och Pikkuherrat från reklamtidskriften ”Image” som stod bakom alltsammans, enligt vad Vasabladet, Hufvudstadsbladet och Helsingin Sanomat berättat, tidigare i år.

Ärligt talat, är inte all denna Mumin-kult lite…tja… vad ska man säga ?

The Moomin Foundation, som tagit åtskilligt illa upp av bilder som de nedan, ska numera ha förlikts med ”Image” och dess redaktörer, men innan påsken gällde alltså detta som ”sanning”

Pärmen på det senaste numret pryds av en teckning av Sami Saramäki där muskulösa mumintroll poserar i Tom of Finland-utstyrsel. Bilden är en illustration till en artikel av Antti Holma om hur Tom of Finlands karaktärer blivit hela folkets maskotar. Texten under bilden lyder Moomin of Finland.

Images chefredaktör Heikki Valkama säger till HS att det handlar om ett separat satiriskt verk som kombinerar två olika saker. Moomin Characters vd Roleff Kråkström godkänner inte förklaringen. Han säger att satir handlar om att man vill förlöjliga till exempel statsministern, men att det inte är frågan om det när det gäller pärmbilden. Speciellt användningen av ordet Moomin är graverande, tycker han. Kråkström godkänner inte heller parallellen till Kaj Stenvalls ankmålningar.

– Stenvall har aldrig använt Kalle Ankas varumärke. Han har målat generiska ankfigurer som vem som helst kan använda. Däremot är mumintrollen som karaktärer och ord ett helhetskonstverk skapade av Tove Jansson, säger Kråkström. (Vasa-bladet 25 Mars 2017)

Stenvalls ankor skulle alltså vara A-Ok – men man får inte skoja med Mumin, som är ett ”gesamtkunstwerk” eller helhetskonstverk. Var ligger logiken i detta ?

Redan på medeltiden fanns det människor, som inte trodde på ”frälsarmyten” och öppet drev med den.

Under rubriken ”Resor” ovan har jag talat om den vilde och oborstade munken Fra Filippo Lippi, som på 1300-talet – vid 52 års ålder satte på en 18-årig nunna, Lucretia Buti, som han skulle ha ansvaret för – tillsammans med 27 andra unga nunnor. Sedan målade han av henne som Jungfru Maria (trots att hon inte alls var någon jungfru längre, utan tvärtom) och deras nyss födde son som Jesus – vilket han blev utesluten ur Karemeliter-orden för. Också Påven tyckte det var rätt magstarkt, men Fra Filippo bad honom bokstavligt talat dra åt helvete i skrift, och målade flera bilder av sin unga hustru istället, till allmänhetens jubel.

För egen del förstår jag inte de meningslösa krucifixen, lidandet, matyrskapet och allt det andra. Ska man nu tro på kristendomens eviga Führer-princip, eller ”herren” som alla måste följa slaviskt, så kan man väl ta fasta på goda gärningar, uppbyggliga historier, eller när den påstådde ”frälsaren” eller rättare sagt fiktive profeten gjort något bra istället, eller hur ?

Det vore väl ändå en mycket sundare, friskare och bättre reklam för religionen, än en halvnaken man som torteras ihjäl – till och med de kristna borde väl inse detta – om de inte vore så inskränkta och begränsade i sitt tänkande. Den bästa kristna bild jag alls vet i västerländsk konst, förresten, är den här:

Det här är fresken ”St Petrus botar de sjuka med sin skugga” från Cappelle Brancacci i Florens, ett litet sidokapell till klosterkyrkan Santa Maria del Carmine som jag också besökt. Masaccio, en av högrenässansens bästa, anses ha målat det här, företrädd av en annan konstnär vid namn Masolino. Petrus liknar Tor, och skrider fram som en vredgad gud genom gatorna på det Florens som finns utanför kyrkan. Han ser inte ens tiggarna, de halta och de lytta. han går bara rakt förbi, och minen på hans ansikte visar att ”he means business” minst sagt – kanske är det de rika och besuttna, biskopar, kardinaler och andra hycklare omvartannat, som snart ska få ett mindre uppskattat besök, medan Petrus kommer att säga dem några sanningens ord. Men hans kraft är så stor, att redan hans skugga botar dem.

Den rättfärdige bär icke sitt värd förgäves, heter det – och förvisso finns profeter, gudsmän, ordets förkunnare. Kapellet nere i Florens, förresten, målades färdigt först 60 år efter man börjat – det är en historia jag redan berättat –  eftersom Påven ville ha allt färdigt av rena propaganda-syften. Ingen mindre än Filippino Lippi, den bråkige målarmunkens son fick rycka in, och vad han krävde som lön enligt legenden, var det här:

  • 4 blonda modelltjejer från Venedig
  • 4 brunetter
  • 3 svarthåriga
  • 1 rödhårig
  • 5 negresser eller blandade turkinnor
  • 18 bekväma madrasser, samt 12 lyxiga sängar
  • 1 florentinsk tunna grappa eller med andra ord starksprit (dvs 45 liter)
  • 4 tunnor gott rödvin (180 liter)
  • 2 tunnor vitt vin (90 liter)
  • 30 libbra (skålpund) blodig rostbiff (ca 130 kg) dvs bistecca florentina
  • massor av frukt och flera salladshuvud (minst 40 libbra)
  • 10 libbra bröd samt söta kakor (Panforte)
  • 25 libbra Cinta Senese – det berömda fläsket från staden Sienas svart-vita svin

Allt detta skulle genast levereras till kyrkporten, och dörrarna mellan klostret och kyrkan med kapellet skulle stängas under en tidrymd av 14 dagar. Ingen utomstående fick komma in, medan Filippino arbetade därinne, helt ensam med sina vackra och söta modelltjejer, vinet och allt det där andra..

Flickskratt, ljudet av vinglas som slogs sönder, spyende unga kvinnor och så vidare fortsatte att strömma in över klosterväggarna, medan festen bara fortsatte, dagarna i ända. Till slut fick klostrets prior ändå nog, och beväpnade de tolv kraftigaste munkar han kunde hitta med käppar och påkar, och gick in för att spöa upp Lippis berömde son.

Vet hut, vet sjufalt hut din hemske Hedning, och ta alla dina Satans Skökor och äckliga småfnask till gatuhoror med dig härifrån, alltmedan du drager till de fjärran nejder, där Piper Nigrum, eller den såkallade pepparn plägar växa, hotade alla munkarna på en gång.

Hur vågar ni! skrek Filippino, alldeles röd i ansiktet. Inga av dessa hederliga unga damer förtjänar att benämnas med vårt språks allra lägsta skymford, och jag kan då inte annat finna, än att de alla uppfört sig ytterst dygdigt och anständigt…

Försök inte ! ropade Priorn. Inte kan du neka till, att du lägrat och knullat de flesta av dem redan, din suput !

 

Jag har så tusan heller ! skrek Filippino Lippi argt. Damerna ifråga kan säkert intyga, att inte så mycket som ett hår krökts på deras huvuden– inte sant flickor ?

Oooh jaa ! ropade alla konstnärsmodellerna på en gång. Mycket högt, dessutom.

Desslikes kan man förmärka, att då dessa damer är utfattiga allesammans, och därest den heliga kyrkan anses vara nåderik och välgörande, vad vore då naturligare för mig än att bjuda dem på fest allihop, på det att de må ha någon glädje i sina annars så torftiga och glädjelösa unga liv, av ren barmhärtighet och inget annat ! fortsatte Lippi i något mer sansad, men medeltida ton.

danza5

Sacramento Idioto ! vrålade munkarna. Sluta diskutera teologi med oss, din djävla tölp  ! Vi skolom gifva digh på moppo, ifall du inte börjar måla nu på minuten…

Så var det också. Filippino Lippi hade nämligen inte rört den ofullbordade fresken än, inte på någon av de sju dagarna av de 14 han ville ha på sig, och freskomålning eller pittura al fresco som det egentligen heter, är något av det svåraste hantverk man alls kan försöka sig på. Målar man på våt puts med kol och andra pulverpigment, snarare än riktig färg, sugs nämligen färgen upp ögonblickligen, och man kan inte på något sätt sudda, radera eller göra om, med mindre än att man knackar ned hela putsväggen igen, men i det här fallet kunde man ju inte göra det, eftersom Masolino och Masaccio – båda odödliga mästare – redan gjort ifrån sig rätt bra på väggarna.

Filippio, full av vin och kvinnors gunst, vacklade mot väggen, tog sin pensel och började måla med en trött gest. Och han målade så fint och så bra, att inte ens de bästa konsthistoriker än idag kan säga var hans egna linjer börjar, eller Masaccios eller Masolinos slutar.

Men vi förstår ingenting, ja ingenting alls” sa alla munkarna. Om du kunnat måla sådär bra hela tiden, vad skulle du då med alla modellerna, vinet, köttet, frukten och allt det där andra till ?

Det har jag redan förklarat för er sa Filippino Lippi. Själv är jag inte som ni munkar. Jag gillar kvinnor, fruntimmer, kjoltyg – och tycker om att umgås med dem, inte tusan umgås jag med män. Flickorna är bara här för att hålla mig lite trevligt sällskap, och se till att jag kommer i stämning, sedan kan jag måla hur mycket fresker jag vill…

Det finns många härliga, hedniska och kloka kvinnor än idag…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s