Om min Värdegrund

Ja kära läsare, Värdegrundsdebatt tycks alltid vara populärt, och jag tänker därför nu redovisa den speciella värdegrund som jag själv, och i viss mån den moderna Asatron utgår ifrån. Tänk er hela mänskligheten, som vore den en låda med frukt, ungefär som den catering-frukt, de fruktkorgar och annat som numera översvämmar svenska företag och arbetsplatser av alla storlekar, former och branscher.

Så snart ni besöker en kiropraktor i Södertälje, en tvättinrättning i Borås, Älvsjömässan, Arlanda Flygplats eller Bulten Brutals direktionsrum i Hallstahammar, ja nog fan står fruktkorgen där, redan i farstun !

Vi vet alla att dessa fruktkorgar hela tiden är uppbyggda på exakt samma sätt, med mycket likartat innehåll. I huvudsak finns det några olika typer av frukt, dvs vindruvor, bananer, äpplen eller apelsiner. Stundom finns där numera även pittoreska inslag, typ carambola eller rent av kokosnötter, som ingen kan krossa eller ens svälja, men för det mesta förekommer bara exakt de typer av frukt jag räknat upp, men aldrig  aldrig  aldrig någonsin några andra.

Vi vet också allt om våra landsmäns och medmänniskors beteende, oavsett ras, kön, religion, politisk åskådning och andra faktorer. Likt en hord av svultna björnar eller svin kastar de sig över fruktkorgarna, så snart det blir dags för kafferast eller hemgång, och äter vad som finns.

Först sväljer de alla vindruvorna eller russinen i kakan, sedan övergår de till bananer eller möjligen äpplen, och även björnarna på Orsa Djurpark eller minigrisarna på Skansen bär sig i detta avseende åt precis som oss människor, det vet jag av egen erfarenhet, eftersom jag dessvärre fått se och tyvärr bevittna även detta.

Kvar till sist blir apelsinerna, för det är de frukter som smakar syrligast eller surast, och det är något som ingen människa eller inte ens ett svin vill befatta sig med, av någon anledning.

Överallt i Sverige är det ändå precis likadant – apelsinerna ratas, de blir alltid alltid ätna sist, så är det bara. Se efter själva – så får ni se – eller gör ett litet socialt experiment och ställ dit en fruktkorg själva får ni se – men gör mig den tjänsten att ni då inte helt bokstavligt talat förgiftar frukten, eller preparerar den på något sätt, utan som sagt fyller den med i alla fall tämligen välsmakande, goda och läskande frukter.

Oavsett vilken plats i Sverige ni sedan besöker, slår jag fortfarande vad om en sak.

Apelsinerna blir ändå alltid ätna absolut sist, därför att ingen, absolut ingen vill ha dem – utom apelsinätarna, och en verklig apelsinätare är som en Hedning, en Asatroende, en sådan som kan svälja nästan allt, och lida och fördraga det mesta. En verklig plåtmage, med andra ord.

Jag är alltså utrustad med plåtmage, och en oföränderlig tro på att om livet hela tiden ger mig apelsiner, apelsiner och apelsiner i mängder, ja då kan just jag också bereda en enkel och välsmakande apelsinjuice av allt detta mänskliga elände, och använda hela detta berg av mänsklig fallfrukt, ”alternativmänniskor” av alla sorter och mycket bisarra specialbegåvningar på bästa sätt, och skapa mig en oövervinnerlig armé av det berget, till och med.

Göra folk av dem, alla dessa folkhemmets ratade barn. Alla de, som av någon konstig och underlig anledning alltid valt absolut sist i brännbollslaget, alla de som ohjälpligt ratats på äktenskapsmarknaden, eftersom de antingen är fula som stryk, skadade på något sätt eller helt enkelt dumma i huvudet. Inga större sociala begåvningar på något sätt, inga försäljartyper precis, ingen villa, Volvo och vovve för dem inte.

Mitt förtroende är mycket lätt att vinna, ja extremt lätt, eftersom jag alltid inledningsvis försöker tänka och känna det bästa om alla människor jag möter. Men mitt förtroende är ännu lättare att förstöra, rasera och obönhörligen få kasserat, för jag har varit med om många, många besvikelser, förödmjukelser och fördömmanden här i livet, eftersom jag är Asatrogen hedning – och som varande sådan möts man alltid av fördomar och diskriminering, av en typ som de käcka äpplena, vindruvorna och bananerna i livets fruktkorg aldrig aldrig någonsin kommer att förstå.

Att gulla, dalta och jamsa med vissa minoritetsgrupper är förstås mycket inne i dagens Sverige, men det skall vara rätt sorts minoritetsgrupp, och kanske är det där carambolan eller kokosnötterna kommer in i bilden – eller ska vi säga fruktkorgen.  Det skall vara ADHD HBTQB, muslimer och vad som passar i åsiktskorridorerna, men aldrig någonsin svenskarna, de intellektuella, aldrig någonsin de udda tänkarna, frifräsarna, ensamvargarna eller skaparna.

De med tävlingsinstinkt eller vilja till förändring eller de som faktiskt kan göra Världen bättre räknas inte för den gamla Socialdemokratiska Nomenklaturan, eller den Gröna Vänstern, lika lite som ”Svenska” Kyrkan eller några Mainstream-religioner.

De vill ha viljelösa kräk, nedslagna offer att ta hand om, sådana som ändå ligger ned och aldrig kan resa sig igen, helst gamla tjackpundare, rumänska gatukorsningar, hustrumisshandlare och de med annan beroendeproblematik kanhända, eller fd kriminella, sådana som kan sjunga med i just deras lilla frälsningskör och visas upp som ett exempel på stor och uppenbar vidsynthet vid rätt tillfälle inför Tv-kamerorna, och därmed sannolikt hjälteförklaras, men definitivt inte de människor som försöker tänka och skapa samt göra något  själva, utan att anamma någon viss sekteristisk ideologi.

Min värdegrund är helt annorlunda. Den är så att säga som den hos en gamla tidens Fanjunkare hos Dalregementet ungefär. Så är jag, liksom; och jag blir heller aldrig någonsin mera än just så och bara så inför Världens ögon.

Fanjunkarn står där på sin kaserngård, och så säger han lugnt och tryggt:

Jaha pojkar (eller flickor). Glöm inte bort att komma ihåg följande:  Det ska ni veta om livet, att skjutvapen är förfärligt farliga – i synnerhet när de är laddade…

Därmed inleder han sitt utbildningspass, utrustar var och en med ett gammalt Mausergevär och fem patroner, och ifall allt går bra – vilket det nästan alltid gör och alltid gjort i alla år ; återvänder truppen redan kl 1830 till kasernen, där det vankas fruktkorg istället för kvällsmål efteråt.

Fanjunkarn talar aldrig om några flaxande ”hens” – det ordet finns inte alls i hans vokabulär, för han har bara läst folkskolans biologibok och tror att det finns ungefär två kön, och därmed jämnt – längre än så sträcker sig hans vyer inte. Han talar inte om så mycket annat heller, utan håller sig för det mesta till de ämnen han verkligen behärskar, även om han unnar sig ganska udda intellektuella utflykter i det blå emellanåt.

Han är absolut inte kompromissvillig ifråga om vissa ting, ty hans uppfattning är klar, och av rent säkerhetsmässiga skäl tillåter han sig inga alltför stora deviationer ifråga om utbildningsmålen eller annat, han har så att säga etablerat en viss rutin, men kan mycket snabbt röra sig utanför sin komfortzon om det blir nödvändigt, och Gudarna nåde den stackars elev som vänder bösspipan åt fel håll, eller annars hittar på rena tokigheter !

Fritt ska man tänka, men det ska också vara rätt; och kom ihåg att försöka träffa mitt i målet eller åtminstone få tavelträff, och helst också att sikta !

Ni ska nu inte göra er alltför långtgående idéassociationer om dessa tankars ursprung, dess egentliga grund eller något annat, för nu använder jag dem på mitt eget sätt – jag har ju sagt att jag är som en gammal fanjunkare ungefär, och då passar också dessa tankar ovanligt bra.

Er hudfärg, civilstatus, religiösa åskådning, politiska uppfattning, nationalitet eller yrke skiter jag för ögonblicket fullständigt i, för det angår mig inte ett dyft i det aktuella sammanhanget.

Detta var allt jag ville ha sagt er, när jag inledde min betraktelse med en text om livets fruktkorgar.

Jag är en folkets man – och något annat kan ni inte vänta er, från just mig.

Plats alltså för sång och korum, men gör nu inte detta till en enda Satans ladugård för den sakens skull, och dra inte in ämnen eller lösa idéassociationer som inte hör hit…

”Du grosse Adler, Hräsvelgr im Norden
Gleich der Sonne decke du
den verlassenen und heimatlosen
mit deiner riesigen Flügel zu ”

 

 

3 thoughts on “Om min Värdegrund

  1. Snart följt din blogg mer än 4 år som passiv läsare, tänkte att det är dags att få tala ut!
    Jag tackar och uppskattar högt din ärliga synpunkt på vårt samhälle: Ärlighet är sååå kriminellt underskattad här i nutida Sverige.

    Mitt i all ovissheten och maktlösheten kan jag likaväl fråga gudarna: Vad i helvetet kan en vilsen designstudent som jag göra åt för Sverige!?

    …Angående om det franska president kampanjen och Europeiska unionen.
    (Särskilt vad det påverkar för Sverige.)
    Funderar hela tiden på EUs framtid; är det verkligen värt att bevara? Eller är det dags att omfamna nationalism? Som Millenie observant. Jag vet inte.

    Jag uppskattar om du tar upp det här.

    Goda hälsningar!

    Gilla

    • Tack för en faktiskt ganska viktig kommentar, Zakarias. EU i stort och just Presidentvalet i Frankrike har jag knappast nämnt, eftrsom jag anser mig veta för lite om det, och därför att mängden ämnen att skriva om alltid känns mycket stor för min del. Dessutom ser jag och vet jag att jag har återkommande besökare under EU-flagg här också, vilket betyder att de kommer från Bryssel och någon specialmyndighet av något slag. Själv tror jag inte på någon utökad federativ stat i Europa, och för övrigt finns det väldigt många vägar som EU:s framtid kan ta. Man kan mycket väl tänka sig frihandel eller en handelsunion, som det var tänkt från början, men ingen gemensam utrikespolitik, inflytande på olika länders lagstiftning eller migration, för som vi sett så fungerar det systemet inte så bra just nu. Att erkänna detta faktum, behöver inte alls betyda någon ”nationalism” i sig, lika lite som federalism.

      En mycket viktigare fråga är vad individen ska göra åt saken. Vi lever i ett samhälle där man ständigt försöker trycka på oss uppfattningen, att vad individer som du och jag kan göra, alltid är obetydligt. Vi kan aldrig påverka samhället själva, heter det. Vår åsikt och vår eventuella värdegrund betyder ingenting. Vi är maktlösa att förändra saker, vi kan inget göra, Herren Gud och den kristna överheten – ibland Påvar och prelater, ibland mäktiga politiker – ska styra över oss…

      Själv tror jag förstås, hedning som jag är, att det är precis TVÄRTOM. Människor KAN verkligen förändra någonting, och redan genom att vara ärliga och manifestera en åsikt, förändra både SINA och andras liv – till det BÄTTRE och inte sämre, och just där, just i det konstaterandet, möter oss Hedendomens och i viss mån Asatrons kärna och konsekvens: Gräv där du står, FORTSÄTT att kämpa – vad än du kämpar för – det är aldrig försent – också en gammal Fanjunkare kan inse det..

      Gilla

  2. Begreppet värdegrund tillkom för att hindra folk från att ha fel politiska åsikter utan att man måste behöva ändra och skapa nya lagar. Värdegrund handlar mest om att förhindra fel åsikter i det offentliga rummet. Man kan också slippa ta debatt med oönskade personer med oönskade åsikter.

    Själv har jag kommit på att jag kan göra som Mona Sahlin. Jag diskuterar bara med folk som har min värdegrund!

    Vill jag vara lite näbbig så säger jag bara att jag pratar med folk som har min värdegrund. Frågar folk vad jag har för värdegrund så svarar jag inte. Risken finns ju att jag talar med någon som inte har min värdegrund!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s