Alla Mödrars Dag – och Friggs kärlek

Jag vet det. Jag säger det.
Men därför att jag vet det och vågar att säga det
skall jag vinna en styrka att skydda de värnlösa
som inga förmätna våldsverkare skall ha makt att beröva mig…

Erik Blomberg ur dikten ”Rådjur i en park” 1944

Du envålds makt – en vink det kostar dig
Hur ovärdig är din lag, din ära
Du låter flammor dem förtära
Och fodrar sedan kärlek utav mig..
— —
Hvad bröt ett menlöst barn? Hvad gjorde dig Spastara?
De krossas – – – Abraham! och detta är din Gud?

Bengt Lidner, ur ”Spastaras Död” 1783

 

Idag är Alla Mödrars Dag, eller som den också kallas, Mors Dag. Naturligtvis har dagen blivit ett internationellt fenomen numera och den lär komma ifrån USA, där den uppges ha firats för första gången den 10 Maj 1908. Vi svenskar har däremot alltid firat den sista söndagen i Maj månad istället, åtminstone från 1911 och framåt, och det passar också ovanligt väl in i vår hedniska kalender, eftersom Friggs månad nu följer på Frejas, eller Sommarmånad på Blomstermånad. Om Freja är kärleken, så följer sedan moderskapet – och det är ju strängt taget ganska logiskt, eller hur ?

Men, alla tänker förstås inte likadant som vi nordbor och svenskar. DN rapporterade igår om terroristen och IS-sympatisören Moyed al-Zoebi som i en internet-konversation med sin egen mor (ja, även terrorister har ju faktiskt mödrar, antar jag – deras åsikter är visserligen stöpta i samma form, men för den skull är terroristerna inte gjorda på en bombfabrik) sagt följande:

”Vi ska döda hela världen tills Gud blir dyrkad till 100 %”, skriver Moyed al-Zoebi. ”Om 99 % dyrkade Gud så ska vi fortsätta döda tills 100% dyrkar honom”.

Tydligare än så kan det inte sägas. Sådan är Monoteismen ! Detta är vad de Abrahamitiska Ökenreligionerna går ut på – ett blodigt, vidrigt utrotningskrig emot alla andra civilisationer, länder och kulturer överhuvudtaget. Och ändå låter Regeringen Löfvén nu denne zombie eller al-Zoebi stanna kvar i landet, utropar DN.s reporter Niklas Orrelius, som tydligen gläder sig mycket åt detta.

Ännu en presumptiv terrorist och IS-krigare som släppts in i vårt land, och får stanna på svensk mark tills vidare, trots att tidningen vet att berätta att SÄPO velat utvisa honom. Men – säger herr Orrelius i sin närmast barnsliga naivitet och oskuld – han måste få stanna här, ty blir han utvisad, åker han ju till Syrien, och fortsätter begå våldsdåd där. Nu skall vi därför hysa honom här istället, så att han och hans ”ensamkommande” gelikar kan begå våld emot oss – och så blir det ju mycket bättre som alla förstår, och Moder Svea samt regeringen Löfvén visar härigenom sitt oerhörda politiska förnuft, för att inte säga sin omtanke om Syrierna.

Att alla dessa Al-Zoebis eller Abrahamitiska Zombies nog själva tar sig till Syrien – förr eller senare nu när (mp) vill ha obligatorisk ”flykting” amnesti, och vi ändå har en ”de öppna gränsernas politik” (vad det nu ska vara bra för) har naturligtvis inte föresvävat vår Regering eller herr Orrelius heller – för han tycks vara närmast den typen av svensk som endast en mor kan älska, ifall jag nu får ”mödra mig” eller ”uttrycka mig på moderspråket en smula, som de säger borta i Putins Ryssland.

Där finns det ett uttryck, som heter ”maternitsya” vilket betyder svära, häda och utslunga de vildaste förbannelser – vilket man nog inte ska göra på en dag som den här, ty alla är vi väl födda av mödrar i alla fall, kära läsare – varesig vi nu är män, kvinnnor eller vad vi nu är eller har blivit, och det spelar heller ingen roll ifall vi likt Macbeth blev utskurna ur moderlivet genom kejsarsnitt och därmed inte är födda, rent tekniskt sett – mödrar har vi allihop ändå, och förmodligen gör vi bäst i att ära och älska dem – innan nästa bomb smäller i ett obevakat sommar-Stockholm.

Det svåraste som finns att uthärda för ett modershjärta, är att mista ett av sina egna barn. Frigg själv såg Balder, hennes ene son, dödas av Höder, den andre sonen – och hon visste att Höder måste dö, ty så var lagarnas bud. Nu finns det dem, som säger att denna hedniska myt ur Asatrons värld skulle vara kalkerad på kristendomens historia om Kain och Abel, men de missar helt misteltenen och vad den står för, liksom Friggs oerhörda sorg, hennes tårar, hennes plåga, hennes lidande. I den kristna myten finns inget sådant, Evas roll eller den sörjande modern, som får se sina egna söner döda och förinta varandra, är helt bortensad. I Fensalar, vars själva namn betyder träsk och sumpmark, gråter hon så, att allt bokstavligt vattenfylls, för Frigg är ju den som spinner molnen på himlen, och hennes tårar är det milda regnet vid Midsommar, då Balder faller.

Redan 15 Mars firade antikens greker – som var hedningar allihop, och inte ett dugg kristna – gudinnor som Rhea och Kybele – ett slags Friggs motsvarigheter, som också visste allt om hur det är att lida, blod, födelse och död – vilket varit kvinnors lott genom årtusenden.

Att moderskapet och relationen mellan mor och barn har en helig kraft, visste man långt långt långt före alla Marior och kristendomen

Jag vet att exempelvis Fadime Sahindal och Pela Atroshi hade mödrar, som sörjde dem. För mig som Asatroende Hedning är den svenska Mors Dag inte begränsad till någon särskild etnicitet eller nationalitet, eller ens det språk jag skriver på – för mig är moderskapet något heligt, universellt, därför att det finns hos alla folk och i alla tider. Deras döttrar var unga kvinnor, som aldrig behövt dö.  Döttrarna ville på alla sätt tillhöra det svenska samhället, och bli svenskor. Kanske drömde de redan om egna barn, egna familjer, ett eget jobb och ett yrke – saker som många av oss ser som något självklart. Men deras fäder och bröder mördade dem. De dödades, bara för att de var just unga kvinnor som ville tillhöra ett sekulärt, svenskt och i grunden hedniskt samhälle – och detta kallas ”Hedersmord” har man sagt. Borde vi inte kalla detta för skam-mord, eller ”Släktskam” istället – och något ännu skamligare är ansvarslösheten hos de svenska politiker och den Regering, som inte ser till att den sortens män åker ut härifrån, med huvudet före, så länge de fortsätter att behandla sina kvinnliga släktingar eller sina egna döttrar och hustrur på det viset ?

Många unga tjejer med muslimsk bakgrund går numera runt i Stockholms förorter med Torshammaren om halsen, har jag råkat observera. För dem är det kanske mest ett allmänt uttryck för ”svenskhet” eller att vilja tillhöra det svenska – och att välja Hedendom och inte Ökenreligion som livsstil, livsval och att få finna sitt hjärtas kärlek. Det är också ett symboliskt val, eftersom Tor är kvinnornas och barnens beskyddare, han som dräper de orättfärdiga. Vid hedniska bröllop läggs som alla vet Vighammaren i brudens knä, med skaftet pekande uppåt, så att hon kan greppa om det. Det befrämjar fruktsamheten, visst nog, men ger henne också beskydd, ifall hon förstår att nyttja hammarens krafter på rätt sätt.

Någonstans lever en kvinna som står nära mitt hjärta.

Hon berättade plötsligt för mig om hur man försökte att ta hennes eget barn ifrån henne. Jag ska inte skriva var eller när detta hände, eller i vilket sammanhang; men kvinnan var svenska, inte av utländsk härkomst. Hon var och är 32 år gammal, och såg nästan hela sitt liv bli krossat och förstört.

Och orsaken ? Förtal, skvaller – från hennes före detta – inget mer. I Landet Löfvén räcker det med några länkar på Facebook, några brev och samtal till de sociala myndigheterna – samt att en ensamstående och yrkesarbetande mor bevisligen lämnat sin egen snart tioåriga dotter hemma någon eftermiddag för mycket. Flera månader av oro. Lidande, sömnsvårigheter, förödmjukande besök från myndigheterna. Friggskelov är det över nu, men det smärtade mig ändå att höra det – för jag känner våra kristna i det här landet, och jag vet hurdana de är, allesammans.

Visst, jag har också förtalats och anklagats, för den här bloggen, inte minst – men att slåss emot kvinnor och barn – så gör man väl ändå inte ?

Inte ens herr Orrelius eller DN skulle väl kunna göra något sådant, eller ?

Jag har fått höra andra berättelser från kvinnor också, genom åren. Svenska kvinnor, och kvinnor av mitt eget folk då mest – det måste jag faktiskt få lov att konstatera. Alla de som tigit och lidit, som till och med legat väldigt, väldigt stilla, i den förhoppningen om att det bara ska röra sig om en vanlig våldtäkt, och att de skall få leva åtminstone till morgonen. Alla de som fogat sig, också i längre förhållanden av en sort de inte borde ha (tänk på Sigyns förhållande med Loke, och vilket slut Sigyn får) och så naturligtvis den eviga härvan av vårdnadstvister, skilsmässor, boskillnader, bråk, skrik, sömnlöshet, ångest och gråt. Kvinnans hårda lott, och även mannens, för om det är lätt att bli far, men svårt att vara det, är det minst lika lätt att bli mor – oplanerat – men svårare att sedan vara det. ”Teach your children well” – det är allt jag säger, och det kunde vara Friggs eget budskap.

Situationen är fortfarande densamma i hela Västvärlden, så det här är inget specifikt problem för just Sverige, och oavsett vad det beror på, så är det faktiskt så att saker som etnicitet, kulturell tillhörighet och religion har mycket stor betydelse vid vissa typer av brott, även om BRÅ inte längre öppet vill redovisa statistik om just detta ämne.

Det faktum, att en svensk kvinna som lever i ett förhållande med en utlänning löper mycket högre risk för att utsättas för en viss typ av brott, får man förstås inte nämna. Sådant talar man ju inte om – ochsk ”dåliga mödrar” talar man ju heller inte om, för detta är nästan det värsta kvinnor kan beskyllas för idag – med kristendomens uttåg hör väl allmänt rykte inte längre dit. Och beskyllningarna haglar. Vänta bara.

Min väninna – för vi är bara vänner och inget mer – är nu Friggskelov bortom all fara och risk, men hon har – i förtroende – berättat att hon röstat på fel parti i det senaste valet, och förresten också varit politiskt aktiv själv. Det är förstås närmast dårhusmässigt, och jag har allvarligt varnat henne för att ens försöka, för i landet Löfvén vet vi redan, vart sådant leder  – eller vart det kan leda. Jag har redan berättat det för er, och att detta har varit en starkt bidragande faktor, i just detta fall, är ett som är säkert.

Hon sjunger fortfarande den tredje strofen i vår nationalsång, och har lärt den utantill, vilket är mer än vad jag någonsin gjort.

Den tredje strofen spelas väldigt sällan nuförtiden, och de tar ofta bort den ur alla offentliga recitationer eller framföranden – men jag har hört henne sjunga den, i Vasaparken – så sent som i går kvälll – med hög röst, så att alla hör.

I ditt sällskap,” säger hon aningen konspiratoriskt, ”kan jag åtminstone få vara mig själv – i alla fall för en stund” och hon kan glömma vad som varit, vad som fortfarande är, och vad som kanske kommer att hända, på grund av den regering vi svenskar nu har.

Den 6 Juni firar vi vår nationaldag.

Vi tänker förstås fira den tillsammans, eller kanske var och en på sitt håll, men fira den kommer vi – trots det vanliga talet om förbud, trots uppmaningarna om att inte få visa några svenska flaggor, trots uppmaningen om att inte sjunga den tredje strofen, med dess ord om trohet in i döden, treue bis zu den Tod. Visst, somliga retar sig säkert på det där, mest därför att de inte inser vad det betyder, lika lite som Bengt Lidners gamla dikter eller något – men inser man den rätta innebörden, långt bortom Monoteismens pjoller, så skall ens hjärta i alla fall få frid.

För handen på hjärtat – goda medborgare – borde inte alla kvinnor i det här landet få vara som de själva ville, i alla fall för en stund ?

Och borde vi inte försöka ta efter Frigg, allmodern, i sin himmel ?

En moders kärlek till sina egna barn, tar aldrig slut. Många älskar mer än så – för deras kärlek går utöver naturen, utöver ett helt samhälle, utbreder sig över det egna landet, arbetslaget, familjen och hemmet – alla de verkligheter svenska kvinnor och män delar.

Låt oss därför leva i Friggs kärlek, långt bortom ökenreligionerna. Långt bortom den allsmäktige guden, men i Polyteism, Pluralism och Frihet, men med tron på att det finns något som vi alla delar, och ingår i för att bygga upp. Slutar, med en liten sextiotalsmässig sång – och det var allt för Alla Mödrars Dag – den här gången…

4 thoughts on “Alla Mödrars Dag – och Friggs kärlek

  1. Underbar läsning, denna ljuva sommarkväll…trots allt det sorgliga våra mödrar behöver utstå. Min ena dotter, ligger i en vårdnadstvist. Den lilla är tvingad att resa till Gällivare-Uppsala och vice versa först varannan vecka vid knappa två års ålder, för att sedan ‘slippa’ efter en vunnen strid om boenderätten, var tredje vecka…i morgon bitti kl 5.30, hämtar jag upp dem son vanligt vid stationen. ALLT detta för att pappan vid 30 års ålder fortfarande fasar för att flytta hemifrån och har brutit vartenda löfte och mer därtill – allt för att han skall må bra…Men tack och lov så har socialen hela tiden arbetat för att barnet skall slippa detta pendlande och snart är det över…pappan försöker visserligen med både lögner och förtal, men soc står på sig…♥ …’han är vuxen och hade ett val’ säger det…så nu har hans pappa köpt honom en lägenhet (han själv har inga pengar eller jobb…) och är nu tvingad att infria sitt löfte och bo nära barnet,,,,mer än 100 mil från sina kära förlädrar…nämnas kan, att hans egen mor skrek hysteriskt i mer än tre timmar då han valde att bo kvar då i UK, och hamnade på psyket…vilka signaler ger det pappan? Övriga syskon flyr hemmet som vid en våldsam brand…så snart, kan de kanske börja fungera som en liten vanlig familj igen. Hon har fixat förstahandskontrakt, har jobb, dagis – ja allt det som pappan inte ens vill befatta sig med. En riktig ynkrygg, tyvärr…jahuga, han är så handfallen att han vid ett tillfälle frågade mig ‘ om han måste laga mat till lillan när han sen skall ha henne i egen lägenhet’…sicken svag stackare…♥ så all heder till de mödrar som kämpar sig fria från ynkryggar och falskspelare, galenpannor och andra löst svaga…♥

    Gilla

  2. PS. bara för det ringde vår dotter nu…de har suttit fast på tågstationen i Gällivare sedan kl 15 i eftermiddag……inget tåg kom…den lilla har rest mer än jag har gjort i mitt mer än 50-åriga liv…♥…stackars lillan….så mycket tid hon har spenderat på tåg…de började åka redan i lördags vid midnatt….snart är det över…♥…å pappan, bryr sig icke om hennes resor, som ett postpaket fram och tillbaka, fram och tillbaka…♥

    Gilla

    • Som mycket ung blev jag avskräckt från äktenskap, och den enda gång jag varit gift, vr i Norge vid 23 års ålder. Och ibland blir man verkligen besviken på människorna

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s