Gunnar Ekelöf slår till…FAGERÖLUNKEN trådes…

Gunnar Ekelöf, den gamle svenske poeten, han som på sin tid skrev ”krossa bokstävlarna med munnen och fick ihop en ny vändning på orden djävlar och bokstäver, var en ovanligt rolig poet, och jag vet inte varför, men jag tycker ändå att han är mycket aktuell såhär i Midsommartider, inte minst för sin dikt ”Fagerölunken” från 1959. Smaka på det här nu bara – vilar det inte en stämning av Sill och Nubbe, Midsommar och skrägårdsidyll, anno 2017 över alltihop ?

Fagerölunken

En merdon Mödsimmarnottsdram      Text: Göran Fulneke. Musik: Egen klöfruna

Personer:

Fröken Gunnela Gherbert

Gref Karl Tunne-Böghener

  1. Löngren-Gherbert, en kuf
  2. N. Gherbert, ung röflekare
  3. Rune Getfalk, en bög

Unge Kanelröf

Kenneth Farrel, negurbög

Grethel R. , en naken bögfru

En elegant bögfru (NK)

En ung fakelör (fa quelle heure?)

I teatern på scenen   (spedeskålet inom spedeskålet som i Shaskepeers mödsimmarnottsdram)

Kuf, en lögnare

Benge Runfalk, en göt

Lena, en gökfru

Galne Tegnér ( Buh, fröken! )

Enkan Uglefrö

Féen Röklunga

Getabögen, FN-lurken

Ök, Ben, Gnet, Gnu, alfer

Handling: Ren ökenfluga. Tid: Nu ( NB efter galen gök ).

Det ”roliga” med den här dikten inser man förstås efter ett tag – alla de agerande är anagram på Ekelöfs eget namn, alltså omkastade bokstäver i namnen Karl Gunnar Ekelöf, ibland också Bengt Karl Gunnar… Redan på 1950-talet fanns en bok av en viss ” K O´Farrel” – en språkprofessor i USA, som skrev om black homosexual slang, upplyser mig en av mina amerikanska ordböcker – så visste Ekelöf mer än vi trodde, när han nämnde en ”negurbög” även om det såklart var grovt nedsättande.

Tidningsomslag från tiden när det begav sig

För övrigt minns jag också en scen ur Hasse & Tage (Svenska Ords) film ”Äppelkriget” där Birgitta Andersson just spelar Féen Röklunga – och jag tror knappast jag drömt den. Hon sysslar med sk ”Rökläggning” på ett svenskt Ministerium, där en massa herrar sitter och sjunger gamla folkvisor – Svenskt Visarkiv hade fått stora stadsbidrag, och det var förstås det Hasse & tage skämtade med, även om ingen förstår det skämtet numera.

Är DETTA månne självaste ”FN-lurken” ?

Hur skulle förresten den fruktade FN-lurken, Galne Tégner och inte minst Benge Runfalk, (som är en göt) se ut, om de framträdde på en teaterscen, kanske i en gammaldags Folkets Park eller så  ? Själv får jag många tokroliga bilder i huvudet av Ekelöfs poesi i alla fall, och tycker mig nästan känna igen den Unge Fakelören, för att inte tala om Röflekaren och alltihop…

”Benge Runfalk” – ser han ut såhär ?

”En naken….” (ja vad sa vi att hon hette nu igen – Fröken Gunnela Gherbert ?)

Glöm nu inte bort själva Spedeskålet INOM Spedeskålet som i Sjaske-Pärs Mödsimmar-Natts-Dram !

Gör DIN insats för Älvadrottningen, även om DU blivit förvandlad till en ÅSNA !!

Om den Nordiska tilliten

Yle Nyheter i Finland publcierade en intressant nyhet för tre dagar sedan, som inte fått komma fram i svenska media, men nu är det Svenska Finland på många sätt ett mycket sundare land än Sverige, i alla fall med tanke på vad slags land Sverige har blivit. Nordiska Ministerrådet – ingen ringare institution – har publicerat en liten rapport om Tilliten i Det nordiska samhället, en värdefull resurs som vi nordbor alla gemensamt haft tillgång till, men som nu snart gått helt förlorad i den nya tidens förment ”Multikulturella” samhälle.

En gång var vårt rike som störst…

Norden var en gång etniskt och socialt homogent. Sverige, Norge, Danmark och Island – samt Finland som en del av det svenska väldet – var en gång bondeländer, med en socialt och befolkningsmässigt ensartad befolkning. Man kunde lita på varandra. Än idag utgör saker som samhällsansvar, gott medborgarsinne, förmåga att göra rätt för sig och betala sin skatt en sorts Nordiskt ideal, konstaterar Ministerrådet i sin rapport, och det är inte bara med Gustav Wasa och den svenska nationalstatens födelse som dessa ”dygder” etablerats. De fanns hos oss långt tidigare än så.

Nordisk tillit – hur länge till?

Tillit är en del av det sociala kapitalet. Ett samhälle med hög social tillit präglas i mindre grad av formaliteter, konflikter, rättsprocesser och korruption.

Samhället upplevs i stället som rättvist och berättigat och skatterna anses gå till goda ändamål. Föreningslivet och samarbetet blomstrar.

Kort sagt: Tillit är det kitt som får samhället att hålla samman.

— —

Redan de gamla vikingarna…

Som region är Norden världsmästare vad gäller social tillit inom befolkningen, skriver NMR:s generalsekreterare Dagfinn Höybråten. De höga tillitsnivåerna är resultatet av flera samhälleliga processer, en del från långt tillbaka i historien.

Här hänvisas rentav till vikingatiden och införandet av protestantismen i Norden.

De skandinaviska utvandrarna förde med sig en form av tillit till USA som man fortfarande ser rester av, flera generationer senare, enligt rapporten. — —

Det ligger pengar i tillit. Både för samhället och den enskilda människan.

Rapporten talar om att transaktionskostnaderna för efterlevande av avtal är små eftersom man i Norden kan slippa konflikter och rättsprocesser.

Det finns mer tid för produktivt arbete än för kontroll och formaliteter. Också handeln gynnas av den höga tilliten, och den bidrar till fördelaktiga förutsättningar för investeringar.

Tillit är viktig också för hälsa och lycka. Känslan av delaktighet har till och med en gynnsam negativ effekt på kriminalitet, enligt rapporten.

— —

Ett enat land, med samma värderingar och samma etniska bakgrund – där alla kunde känna sig säkra…

Förenings-Norden enar

De stora folkrörelsernas tillkomst i slutet av 1800-talet har ett samband med den nordiska tilliten.

Det frivilliga organisationslivet har gett ett sammanhållande kitt i samhället.

Det syns i starka sociala normer om tillit och respekt som stöttar och underlättar samarbete, förhandlingsvilja och konsensus.

Staten är vår vän, likhet ger tillit

Staten och lagstiftningen ses av nordborna inte som en fiende utan som en vän, påpekas det i rapporten. Men på senare år har folkrörelserna minskat i betydelsen. Organisationslivet torkar in eller förändras.

  • YLE 2017-07-16

Så långt Nordiska Ministerrådet, eller Nordiska Rådet som det vanligen kallas, enligt sin senaste rapport. Men vad händer då när likheten bryts upp, och de sociala sambanden slits sönder ? Långt fram på 1900-talet har det varit vanligt i alla små brukssamhällen runt om i Sverige att man lämnade sina ytterdörrar olåsta, så att grannar eller kanske grannens barn kunde gå in. Så var det också i min barndom, till och med i huvudstadens södra ytterförorter. Alla kunde lita på varandra, och alla visste; att ingen skulle stjäla eller baktala den andre. Men – hur har det blivit idag ? Hur skall vi ta hand om allt avfall i vårt samhälle ? frågar sig YLE och Nordiska Rådet helt retoriskt.

Vi har fått in befolkningsgrupper och religioner som inte hör hemma här, och massor av personer som bara utnytttjar vår välvilja och vår tillit, ja de missbrukar själva tilliten med att sätta sig rakt ner och tigga, samt pressar pengar av oss – vilket inte kan vara någon stadigvarande lösning – för med allt fler och fler bedrägerier – blir tilliten rubbad…

Är det såhär vi vill att framtidens samhälle ska se ut ?

Hur länge går vi med på att sortera avfallet?

Trots tillit i hundratals år kan den inte tas för given.
Rapporten pekar på att likheten försvinner om det finns ”fripassagerare”. Då blir individerna mindre benägna att bidra till det gemensamma eller upprätthålla normerna.

Rapporten citerar professor Bo Rothstein. Han har pekat på att om den sociala tilliten minskar så minskar meningsfullheten i att betala skatt, sortera avfall, följa lagstiftning, inte missbruka försäkringssystemen och avstå från korruption.

Trots flera tuffa utmaningar är den sociala tillitens framtid inte ödesbestämd enligt den nordiska generalsekreteraren Höybråten. Men det ligger på många sätt i händerna på politiker och andra beslutsfattare.

Risk för att Norden blir mer heterogent

Rapporten nämner också farorna med ökad heterogenitet i Norden genom ekonomisk olikhet, arbetslöshet, invandring och politisk polarisering.

Självklart finns det flera vägar framåt för att lösa dessa problem, menar Nordiska Rådet, och någon klar politisk lösning eller någon särskild politisk ideologi som kan lösa alla dessa problem finns såklart inte – inte ännu i alla fall. Men genom att öka klassklyftor och spänningar i samhället via Regeringen Löfvéns hävdvunna ”söndra och härska” ideologi, och ständigt skapa en konstlad underklass av importerade människomassor, håller den etniska majoriteten på att förvandlas till en minoritet. Tilliten har försvunnit, islam, kristendom, terror och ökad kriminalitet har kommit i dess ställe – och det är också precis vad vår nuvarande regering vill, för endast så kan den vinna i nästa val, genom att hålla oss nere i okunnighet och rädsla. Blir vi återigen medvetna om vad vi hade och vilka vi är, så blir vi starkare inför framtidens utmaningar, vad vi ån må anse om den politik, som tyvärr förs i vårt land just nu.

I fäders spår för framtids segrar ?

Tillit mellan människor handlar om mer än politik. Den är också en andlig egenskap, eller något som hör till var och ens personlighet.  Min tillit och mitt förtroende är mycket lätt att vinna – i princip brukar jag lita på alla goda medborgare jag möter, men den är också mycket lätt att rasera, och det finns fall när min tillit raserats så till de grader, att jag inte alls litar på vissa personer, gäng, organisationer eller samfund mer – och den kristne guden, dessa öknarnas Jehova är jag också hjärtligt trött på vid det här laget.

Man brukar säga, att tillit tar år att bygga upp, men att den tar en enda sekund eller ett enda ögonblick för att rasera. Så kan det vara för individen, och så var det också i det nu famösa lastbilsattentatet på Drottninggatan, som vi alla fick se prov på i våras.

 

I princip har jag lättare att vinna tillit till kvinnor istället för hos män, eftersom jag av födsel och ohejdad vana faktiskt föredrar kvinnligt sällskap framför manligt, framförallt då jag inte arbetar och på min fritid. Ja, jag vet, kära läsare. Det faktum att jag är helt och hållet heterosexuell kommer förmodligen som en mycket svår chock för många av er, eftersom det inte alls är modernt i vårt samhälle med heterosexualitet numera, men nu är det en gång så att jag dyrkar Freja, och Freja finns som bekant i många former, liksom Gerd eller Moder Jord. Även här är min tillit och mitt förtroende lätt att rasera, även om jag inte fäster mig vid småsaker som otrohet, och att det så att säga också finns kvinnor, som så att säga ständigt måste gå Frejas ärenden här i Midgårds gröna dalar, särskilt nu om sommaren.

Det moderna samhälle, som vi alla har runt omkring oss gynnar inte precis framväxten av tillit eller respekt, eller ens någon kommunikation, även om vi har tusentals möjliga eller rättare sagt helt omöjliga kommunikationsmedel runtomkring oss numera. Det är twitter, tjatter och knatter, sociala media och tidningsartiklar för utan all ände.

Saker som försämrar tillit och kommunikation, och förmodligen inte stärker den.

En vis man stänger förmodligen sin dörr för det fördömda skrålet, och flyr från Storstaden till sina riktiga vänner, som jag konstaterade i gårdagens inlägg..

 

 

Från den låtsasliberala lögnfabriken

Dagens Nyheter är en märklig tidning. Den kallar sig för ”Oberoende Liberal” utan att vara liberal alls, ”undergivet kristen”, eller ”servilt PK” vore kanske bättre och betydligt sannare beteckningar för att beteckna dess ideologiska hemvist.

Detta fick alla vi läsare och Hedningar bevisat för oss Fredagen 16 Juni, då en djupt fördomsfull och partisk person vid namn Sofia Edgren, annars frilans och Friggskelov inte anställd ibland DN.s fasta reportrar, utan bara extraknäck i PRAO-klassen vid tidningens Stockholmsredaktion; gav sig ut till Adelsö och Birka för att skriva vad som kunde vara – eller borde ha varit ett trevligt sommar-reportage.

Bakgrunden till alltsammans är att Sofia Edgren skulle intervjua Martin ”E-type” Eriksson, musiker, rockstjärna och tillika krögare, samt Veronica Björkman, destinationschef och ansvarig för Restaurang Särimner ute vid Birka. Båda dessa personer är människor jag ser som goda vänner, och som jag tycker mig känna väl efter flera år, men ändå förolämpar tidningen dem hela tiden å det grövsta.

Martin Eriksson är en ”nörd” börjar Sofia Edgren med att förklara.

Nejdå, detta är visst ingen ”nörd” utan en trevlig krögare och en hederlig samt mycket ärlig och ödmjuk människa

 

”Vikingar” är bara en fånig ”trend”som bara kommer från amerikanska TV-serier säger hon redan från början, och missförstår och vantolkar därmed en hel folkrörelse, som också har sina andliga och flera kulturella dimensioner. Som journalist är hon djupt ohederlig, för hon börjar med att spotta sina intervjuobjekt i ansiktet, och slänga invektiv över dem, vilket ingen av oss förtjänar.

Inget nämns om Asatron -för det är ett ord DN inte vågar uttala – och att fler och fler människor i vårt land har börjat söka sina rötter, sin egen politiska och mentala frihet.

Restaurang Särimner på Birka har nu fått en ny inredning, och invigdes på nytt i helgen, men trots Veronica Björkmans och ”E-types” insatser, vilja att erbjuda besökare från alla världens hörn något genuint och upplevelsemässigt i matväg (liksom på krogen Aifur i Gamla Stan, vilken jag själv också kan rekommendera efter många besök) skriver man förstås inte ett ord om det. Man nämner visserligen det nya muséet ”Vikingaliv” på Djurgården, men också det görs emot en bakgrund av idel understucken fientlighet. Det faktum att man lyckats återskapa utseendet på en Viking från Sigtuna via DNA-analys och forensiska metoder framhålls som något dåligt, liksom det faktum att Martin Eriksson numera är den stolte ägaren till tre skeppsrekonstruktioner – nota bene historiska rekonstruktioner, ibland i friare stil, men inte alls några jippo-aktiga ”Vikingaskepp” och förnumstigt frastuggande påpekar man att ”de inte hade horn på hjälmarna eller nitar på kläderna”.

Detta samtidigt som man fortsätter skriva strunt och latrinparoller som

många svenskar har haft skämskudden på när det gäller vikingakopplingen. Kanske för att de ofta förknippats med högerextrema personer med torshammare runt halsen alternativt bröliga huliganer med horn­bevingade huvudbonader.

För det första – vad är ”skärmskudd” ? Finns det ordet ens i svenska språket ?? ”Ideologiska skygglappar” borde vara ett betydligt bättre uttryck, och Sofia Edgren har dem nog själv i betänkligt hög grad, efter vad hennes reportage andas – och detta mot sina egna landsmän…

Vd är det som är så ”farligt” eller extremt med den här privata tillställningen ? Såhär gick det till, kära DN – och vad ni insinuerar är felaktigt – för där syns nog inga ”huliganer”…

Var är dessa påstått ”högerextrema” ? Har det någonsin varit ”huliganbesök” på Birka ? Själv tror jag det inte, och jag vet att vad DN skriver helt enkelt inte är sant, utan lögn. Några sådana personer har jag aldrig någonsin lyckats upptäcka i just den här miljön, och jag har Oden bevars inte sett till dem på Aifur heller, vad det nu kan bero på. Förmodligen på det synnerligen enkla konstaterandet, att ingen skulle vilja ha dem där, i turistkvarteren och i Västerlånggatans uppenbara närhet, eftersom det på Aifur finns vänlig och ansvarsfull personal – och dit går bara hederligt folk, så vitt jag nu vet. Den har redan funnits i fem år och mer, och där har aldrig förmärkts några ”ölkällarkupper”.

Några polisingripanden eller skjutningar, har man nog inte sett till på Björkö eller Gunnes Gård vid Upplands Väsby heller, men annars kan vi läsa om dem så gott som varje vecka. Det nya, ”spännande” och ”mångkulturella” Sverige, som DN hela tiden vurmar så varmt för, och till och med uppmuntrar, innehåller bränder, glaskrossning och oroligheter i snart sagt alla invandrartäta områden. Ibland rena attentat, som branden vid Storholmens Vikingaby utanför Norrtälje. Vem är det då som är ”Huligan”, kära DN ?

Vad har väl denna rara kvinna gjort för ont ? Är hon också ”Huligan” enligt Dagens Nyheter ??

DN ser i sin rapportering inte till de enskilda människorna, deras känslor, deras kunnande och arbete. Det är just det jag själv tycker är så trevligt med Martin ”E-type” Eriksson, för om någon svensk, någonstans alls brytt sig om enskilda människor och visat stor respekt för andra människors kunnande, så är det just han. Någon ödmjukare man, och någon som är i mindre besittning av alla ”rockstjärne-later”, verkliga eller inbillade, får man allt leta efter, ty han har ej sin like uti Svea Rike. Aldrig såg jag en man så vänsäll, så gästfri som värd, och så vetgirig, när det gällde kunskap – och låt dessa ord nu bli hans eftermäle, för sanningen finner vi inte i dagspressen, utan i människornas tankar och sinnen. ”ordstirr” ska man aldrig fästa sig vid, enligt Havamals ord – och vad är dagstidningsprosa, annat än just det ?

KOM IHÅG: SÄRIMNER ser DIG ! – OCKSÅ när du SOVER !!

Nu ännu ett litet inlägg i form av ett ”stulet” videoklipp från Kalle Dahlberg, runstensristare på Adelsö. Varför kan DN inte förstå, att det är geniun kultur och svenskt hantverk det handlar om, och respektera människorna i den hedniska rörelsen: