Urnes – Stavkyrkan som INTE var någon ”Kyrka” utan ett Gudahov

Det faktum att Asatro och Nordisk hedendom alltid varit en ”inomhusreligion” minst lika mycket som en ”utomhuskult” torde väl inte ha gått förbi någon läsare av den här bloggen.

Svenska arkeologer har under de två senaste årtiondena gång på gång bevisat, att det fanns ”kulthus” eller ”gudahus” redan på bronsåldern (se under rubriken ”Gudahov” här ovan) och under järnåldern och vidare framåt var Gudahoven förekommande i hela Norden. Bevis har hittats bland annat vid Uppåkra i Skåne, på Gotland, vid Ranheim utanför Trondhiem (där en gång Tröndernas stora Torshov kan ha stått) och på många andra platser, inklusive Kungsgårdar som Lejre i Danmark och Gamla Uppsala i Sverige – redan på 1950-talet hittades ju vad som då tolkades som spår av en kvadratisk byggnad under den senare 1100-tals kyrkans golv – nuförtiden är alla forskare eniga om att det rört sig om ännu en 40-50 meter lång och över 25 meter bred byggnad, som klart hör ihop med de andra långhus, som hittats på de sk ”Kungsgårdsterrasserna

De runda ringarna föreställer faktiska stolphål från 800-talet. Den streckade linjen visar hur man på 1950-talet tänkte sig ett kvadratiskt ”Gudahov” med ca 30 x 30 m golvyta. Idag tror de flesta forskare, att detta bara var kortsidan av en stor hall, som fortsatte i riktning norrut. ”Svenska” Kyrkan har sedan 60-talet systematiskt förhindrat allt grävande på platsen.

 

Men det här är inte de enda bevarade resterna av ett riktigt, Asatroget Gudahov från gammal tid. Också vid Urnes Stavkyrka har arkeologerna gjort spännande upptäckter, som Thor News i Norge vet att berätta. Nya dendrokronologiska årsringsdateringar och kol-14 prov som tagits på senare år visar, att de grundläggande, upprättstående bjälkarna i den sk ”Kyrkan” inte alls är från 1100-talet, som tidigare kristna och katolska forskare påstått, utan vida äldre. Kol-14 proven kommer bevisligen från ”year 995 plus minus 75 years, year 850 plus minus 150 years and year 965 plus minus 75 years.” och dendrokronologiska prov visar på år 765 för kyrkans äldsta delar. Vid den tiden fanns inga kristna alls i Norge.

Vad som bevisligen har hänt, är att stora delar av ett äldre gudahov ”återanvänts” och fått tjäna som nytt virke i ”kyrkan” som inte är någon kyrka alls, utan rest med stavar och allt som ett Gudahov och bara ett Gudahov, ingen ”Kyrka” förrän de kristna med våld tog över den – våldskristnandet av Norge är känt både från Saga Olav Tryggva och Saga Olaf Haraldssons, och väl dokumenterat – i det svenska fallet finns betydligt mindre dokumentation om vad som säkerligen hände även här.

Denna magnifika portal, som ursprungligen var Gudahovets ingång, är idag en sektion av kyrkans vägg…

Stilhistoriker som granskat byggnaden, kunde redan för länge länge sedan vara medvetna om det pinsamt uppenbara, men de kristna har hela tiden förfalskat historien. Det gamla Gudahovets dörr, som innehåller en skildring av hjorten Eiktyrnir, som betar på Valhalls tak och som förhoppningsvis är känd för varje läsare av Eddan, eller kanske Nidhögg, draken som gnager sönder Världsträdet Yggdrasils rötter.

Hela tiden har 1800-talets och det tidiga 1900-talets Europeiska och katolska källor om Urnes stavkyrka systematiskt ljugit, och man har svamlat om att ”solhjorten måste vara en kristuss-symbol” och liknande helt osakliga, fördomsfulla yttranden, som nu visat sig vara gripna ur tomma luften. Sanningen börjar komma fram, och Urnes är inte den enda ort i Norge som är platsen för ett Gudahov, och där kristna kyrkor i all hast och med tvång rests med gamla bjälkar, runstenar som fundament och med våldtagna och skändade kultplatser som enda resultat.

Thor News konstaterar:

It is tempting to believe that researchers have chosen not to search for traces of Old Norse religion for the same reasons why the worship of Odin and Thor, with a few exceptions, are omitted from the Viking sagas: The sagas were written down after the introduction of Christianity and authors who wanted to print their texts glorified Christianity. They seemed to forget the fact that most Vikings were heathens.

It is obvious that many of the Norwegian stave churches originally were Old Norse places of worship even though many want to believe otherwise.

Re-use was both a quick and practical solution for Olav Haraldsson and the Viking kings who had started the Christianisation process before him: The Old Norse hofs were beautiful buildings that easily could be converted into churches. They were placed on strategic and visible points in the terrain, preferably alongside fjords and rivers where the people traveled.

Moreover, obtaining all the needed materials for new church buildings would be expensive and time consuming.

To remove Old Norse symbolism cut out of wood and stone, kill or force the priests (hofgoði) and priestesses (hofgyðja) to convert, and then make the old hofs into church buildings, could be carried out in just a few days.

Furthermore, to burn down the old places of worship would be tactically unwise because the heathens then would have a holy place to return to.

Nu töms kyrkorna i hela Norden – enligt vad kristna media själva erkänner (bara 47 % av norrmännen vill idag alls beskriva sig som ”kristna” och mycket få av dem går i kyrkan ens en enstaka helg om året) och en gång ska vi ta tillbaka vad som är vårt arv…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s