”Brute Norse” om kulturförstöringen…

Långt bort i den vackra staden Bergen, vars Universitetsmuseum nyligen drabbades av ett skändligt inbrott, finns en museiman jag inte känner. Han skriver bloggen ”Brute Norse”, och Brute Norse eller Brute Force är nog tyvärr vad som krävs ibland här i tillvaron, då vi möter terrorister i Barcelona eller andra Monoteister, exempelvis. Men, låt oss nu inte fördjupa oss i just det. Hur Sveriges Ärkebiskop tagit en direkt översättning av ”Allahu Akbar” – exakt samma fras som användes då knivmannen i Åbo gick till anfall – till sitt valspråk är nog ändå ganska välkänt, liksom det faktum att all Monoteism i slutändan tenderar att bli både vetenskapens och förnuftets fiende…. Det förhåller sig lite annorlunda med Hedendomen, som för det mesta är vetenskapens vän. De flesta vetenskapsmän är ju faktiskt hedningar, på det ena eller andra sättet.

Den gode museimannen är en välutbildad arkeolog, och han vet att berätta att antalet Vikingatida föremål som stals av vad som antagligen var flera tjuvar, var fler än 700, inte ca 245 stycken, som först antagits. Flera helt obesvarade frågor finns att lösa. Hur kommer det sig, att tjuvarna inte fastnade på någon bevakningskamera vid det aktuella tillfället ?  – Ja, alla muséer kan självfallet ha otur, men vad berodde denna stöld på – och hur kan man förebygga, att något liknande händer igen ?

Edsringar, halsringar, närmare tusen oersättliga föremål, som bara försvinner från ett av Norges största muséer – hur är det ens möjligt ?

Nästan alla muséer nuförtiden har databaser på internet, där föremålskataloger och fynd visas tydligt. Historiska muséet i Stockholm är inget undantag, och även om inte hela fyndbeståndet visas på bild, finns det mängder av foton på de verkliga praktföremålen.  Marknaden för stöldgods, som rakt av stulits från muséer, är därför ganska liten, och den krymper hela tiden. Ingen privatsamlare utomlands skulle nog heller befatta sig med stöldgodset, för han kan inte sälja det, inte förvara det i bankfack eller ens dölja det i sin bostad, för risken är förstås, att någon genast känner igen de stulna föremålen i alla fall, och genast lägger ihop två med två. Så hände det när en tjuv från det katolska Spanien stal medeltida kyrkokonst i Sverige för ett antal år sedan.

Så vad var det för syfte bakom stölderna i Bergen ?

Om målet var, att förstöra de stulna föremålen och smälta ned dem till ädelmetall, exempelvis – som det gjordes med Gallehushornen på 1800-talet, så är människor i Norge och hela Norden nu illa ute. Vi får vår egen historia och vårt kulturarv förstört, av människor som hatar det. ”Brute Norse” är fullt medveten om den möjligheten, och han vill liksom jag förhindra det här. Han skriver på engelska, jag på mitt modersmål svenska, men låt nu inte det hindra er. Norsk polis har tidigare i pressen förnekat, att det här skulle röra sig om ett ”beställningsjobb”. Ändå ser det ut som just exakt det, och ingen kan förklara, varför ett larm som påståtts ha gått två gånger, tillfälligt ignorerades, eller hur tjuvarna tillfälligtvis kunde utnyttja en tillfällig byggnadsställning – för även om det också är så, att ”tillfälle gör tjuven” så är detta lite för många tillfälligheter på en gång…

Kulturhistoriska muséet i Lund drabbades också av ett ”beställningsjobb” när fynd från den nyligen omskrivna Uppåkra-boplatsen (där det stod ett Gudahov) plötsligt stals, efter vad ”Brute Norse” själv tror. Och han fortsätter:

At first it was claimed that the burglars had executed the break-in without setting off alarms, but it was later admitted that the alarm went off twice. Are the Bergen Museum’s security systems so dated that they do not point to a specific floor? How did the security guard fail to notice the broken window? If the burglar consciously set the alarm off twice to simulate false alarm, hiding in the meantime, then security must have fallen victim to the oldest trick in the book. One they should have anticipated. It would be an absolute humiliation to the integrity of the company, for such false positives should have no consequence to security routines – especially at an object of that importance. If this is the case, the guard is obviously not fit for such duties.

How could the construction company be so daft as to not secure the site better? I would presume that security concerns would be part of the work routine, but really, the accountability lies with the museum trusted to keep these artifacts safe. Here’s the museological bottom line: The security company screwed up, the construction company screwed up, and they should answer for it, but these were red flags that should have been recognized by the museum itself.
Visst, Museidirektionen handlade rätt, och publicerade omedelbart vad som hänt. De handlade i god tro, och man kan inte lasta dem för att de kanske inte fått medel till nyare säkerhetssystem, vakter eller larm. De är minst lika chockade som alla andra Bergen-bor över vad som hänt, och de vill också förebygga liknande förstörelse i framtiden – men ändå – vad är det för krafter som ligger bakom det enorma hatet emot den nordiska kulturen, eller all ”hedendom” ?
Har vi ”kultur-talibaner” också i Norge, och vårt eget land ? Vem släppte in dem här ??

This is what’s at stake. Museums are sacred institutions, and I mean this quite literally, not as a trite, literary embellishment. The very term comes from the Greek mouseion (Μουσεῖον), which originally denoted a shrine or temple dedicated to the muses, minor deities of art and inspiration. Museums are temples to the memory of mankind. They are shrines in which we may converse with the past, which grounds us and gives our time and lives context. Offering new and old perspectives alike. Where culture is produced, examined, interpreted, and enjoyed. I’d even wager that beyond visiting the graves of loved ones, and family rites of remembrance, it is the closest thing the Western world has to ancestor worship. While all artifacts have indiscriminate value to the museum, the fact that these items were from Iron Age and Viking Era makes it all the more painful, as these periods have a firm grip on the Norwegian consciousness. — —-

This is not lost on thieves. For artifacts to be recognized in terms of market value, all of the above must be taken into account. But this is nothing compared to the cultural worth of these artifacts. Like a temple, artifacts are deposited and sacrificed. Though they may move from museum to museum, from temple to temple, they must never be fully removed. Art theft is sacrilege. The burglar rapes the muses.

How can you help? By raising awareness, joining the Facebook group, sharing this article, and by keeping an eye open for any suspicious artifacts on the online market.

Let’s add some much needed nuance: To my understanding, the destruction is for the most part carried out by private companies sourced to conduct routine and emergency digs on behalf of state archaeologists. These are digs that are often done in association with construction work, which none the less make up the bulk of Scandinavian digs, to the point where contemporary Nordic archaeology is more or less synonymous with highway projects and the like. Sweden, however, is unique in its employment of private archaeological companies for such tasks.
Just det. Privatiseringen var en medveten politisk åtgärd, inledd av vissa Riksdagspartier. Och var man medveten om konsekvenserna ? Jo, det borde man ha varit, ty exakt samma saker händer i Norge:
In my hometown, there is the particularly grim example of the destruction of the Bronze Age burial mound at Tjernagel. A site unique not only for its impressive size, but for the fact that it’s referenced in a skaldic poem from the beginning of the 11th century. The 3000 year old mound was destroyed in 1983 to make room for a since decommissioned radio transmitter. As baffling as this might seem, such practices have generally been accepted sacrifices on the altar of societal infrastructure.
Men det kan inte hjälpas. Exempel som Tjernagel må vara sällsynta, men i alla fall – varför vägrar RAÄ att låta muséer utomlands ta hand om fynden ? Varför vägrar man att låta andra instanser, typ Svenska Fornminnesföreningen, Vitterhetsakademin eller andra lokala muséer att träda in ? Varför förstördes fynden från Molnby, till exempel – och kan det verkligen vara oaktsamhet, felprioriteting eller bara ”byråkrati” som ligger bakom allt detta ?
If given the choice between seeing such items destroyed by the excavation teams, or sold privately, I would see them used as paperweights or mantle pieces in a private home any day. If museums can’t even find a shoe box to keep them in, they might as well hand out licenses and auction them off legally. Any fate is preferable to legislated vandalism. If this is how the laws simply are, then one could argue that the laws regulating Swedish conservationism are long overdue for reconsideration. If the core of the matter lies with the fact that Swedish museums are criminally underfunded, then all the more reason to raise concerns.
För egen del anser jag, att det inte är pengarna som är problemet. Det är politiken – och som vi vet – ansvariga eller rättare sagt oansvariga politiker…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s