I Norge bygger man upp sin lokala identitet, i Sverige river vi bara ned..

Jag har skrivit det förut, och jag skriver det igen. Det finns de som bygger upp här i Världen, i motsats till alla dem, som bara river ned och förstör. I veckan har Biologiska Muséet slagit igen sina portar och stängt för alltid. Varken demonstrationer eller brev till Kulturministern har hjälpt. Ända sedan 1893 har denna byggnad, inspirerad av Norska Stavkyrkor och de gudahov som föregick dem, hjälpt till att sprida information om de nordiska djuren och vår nordiska natur till alla Stockholmare, men eftersom det fattades dryga 2 miljoner till trätjära och ett läckande tak, så slog man igen alltsammans.

Inuti muséet finns unika målningar av Bruno Liljefors, och dioramor av Gustav Kolthoff, en av nordens största konservatorer. Och alla vet att det är det vida spridda hatet emot allt Nordiskt som fått den nuvarande Kulturministern att handla som hon gör, och det här är inte det enda fallet. Vi har de många händelserna med nedsmälta fornfynd från Vikingatid, och hur man via RAÄ och Länsstyrelsen i Stockholm uppsåtligen förstört och låtit smälta ned tjogtals med edsringar och andra föremål, händelser som jag också skrivit om tidigare i denna blogg (se Augusti månads inlägg).

Bild på edsringar i silver från 800-talets Uppland, som nu förstörts och aldrig kommer tillbaka…

Ständigt är det hatet emot etniska svenskar och vårt nordiska arv som ligger bakom allt detta. En sjuk kulturpolitik har sett dagens ljus under de tre sista åren av Miljöpartistiskt vansinne, och därför har det gått som det gått. Hela tiden får vi svenskar oss itutat att vår egen nationella kultur är värdelös och ointressant, medan sharia, och extrema minoritetsgrupper som extrem islam istället får allt större bidrag. Förra året gav den ytterst märkligt styrda myndigheten SST, ”Nämnden för Stöd till Trossamfund” mer än 14 miljoner kronor till olika former av extrem islam, och bidrog på så sätt till den fortgående islamiseringen av Sverige, något som numera även den förment Lutherska ”Svenska” Kyrkan ställer sig bakom. Och skall olika former av Monoteistisk, garanterat odemokratisk tro alls ha statsbidrag, och finansieras med skattepengar ? Varför gör man så, när det inhemska kulturarvet förfaller, och släpas i smutsen ? I veckan avslöjades det också, hur IS-terrorister, som i flera år fått bidrag från Regeringen Löfvén för att bedriva sin terror utomlands, även efter döden får bidrag från svenska staten. Skattepengarna utnyttjas nu av kriminella, och hur många miljoner som går förlorade på detta sätt, vet ingen, även om SVT, vår kära Statstelevision, har antytt att det rör sig om högst betydande summor, minst tiotals miljoner kronor åt 48 individer. 

Helt uppenbart är, att det finns de inom vår nuvarande regering som antingen är fullkomligt aningslösa, eller som aktivt står på islamisternas sida, och hjälper dem med bistånd och pengar, samtidigt som vi får ta emot och hysa allt fler och fler av dem inne i vårt eget land. Och med den egna nationella kulturen och identiteten går det raskt utför. I veckan placerade man också detta sk ”konstverk” utanför kulturhuset i Stockholm, trots att det innebär ett officiellt smädande och skändande av vår nationalsymbol, vilket är förbjudet i lagboken; eftersom sådant kriminellt beteende faller under 16 §, 6 Kap brottsbalken. Det finns redan ett flertal rättsfall som behandlar liknande saker, och varför den sk ”konstnär” som med allmänna medel och på allmän plats fått ägna sig åt detta med Kulturhusets goda minne, är en fullständig gåta.  Lars Wilks, den svenske karikatyrtecknaren, säger förresten att verket ”tydligt visar, vad för slags värdegrund Kulturhuset och politiker i Stockholm faktiskt har” och det måste man onekligen hålla med honom om.

Hur skulle det gå, om någon behandlade exempelvis Saudi-Arabiens eller kanske IS flagga på samma sätt ? Eller den Amerikanska flaggan ? Hur skulle då vår omvärld reagera ?? Vad som nu skett på Sergels Torg är ett angrepp på Sverige, ett angrepp på vår nation och ett angrepp på demokratin överhuvudtaget, och det är kanske inte en isolerad händelse. Nu har det också kommit fram, att den person som försökt mörda en svensk polis vid Medborgarplatsen i Stockholm, rekryterats ur de redan utvisade sk ”ensamkommande” kriminella som redan demonstrerar där via ett slags sittstrejk, men trots detta får vårt lands polis inte fullmakt för Regeringen att utvisa dem. Man kan ju bara fråga hur många poliser eller svenskar som måste dö, innan Regeringen Löfvén tar sitt förnuft till fånga, och agerar…

Det är viktigt att förstå, att detta med kulturpolitik inte kan ses i ett isolerat sammanhang. Händelser som dessa har ett gemensamt ursprung, och manifesterar en gemensam tendens, nämligen hatet emot den Nordiska kulturen, hatet emot allt som uppfattas som ”svenskt” och det är en fullt medveten strategi, som vissa politiker hela tiden agerar efter och försöker underblåsa, för att skaffa sig allt fler och fler röster ur vissa befolkningsskikt. När det som ännu rubricerar sig som ett ”arbetarparti” inte längre får några röster ur de verkliga arbetarnas led, importerar man ett slags ”ersatz-befolkning” och satsar på att vinna deras röster istället, eftersom de kan göras så mycket talrikare.

I andra Nordiska länder går utvecklingen en totalt motsatt väg. Där värnar man om den lokala identiteten och kulturen istället, eftersom man vet, att en gemensam nationell identitet, stärker och skyddar det egna landet, och får befolkningen där att må bättre och känna sig tryggare. Den förhärskande Socialdemokratiska ideologin i Sverige däremot, går ut på att skapa otrygghet och bryta ned den nationella identiteten, eftersom man vet, att rädda och otrygga människor är mycket lätta att manipulera, och styra och ställa med nästan hursomhelst.

Och i den kulturskymning, som så smått börjat råda i vårt land, ser vi det alltmer tydligt. Man har som mål att islamisera, kristifiera; och skapa splittring i landet genom att skilja svenskarna från deras rötter.

Veckans enda goda nyheter, kom från Norge, vårt näst Finland närmaste grannland.

Thor News har redovisat hur man nu bygger en kopia av Myklebust-Skeppet, Norges hittills största autentiska Vikingatida skeppsfynd.

Myklebust-skeppet hittades innan sina mer berömda släktingar Gokstad och Oseberg, men är mer än 30 meter långt. Ändå är det långtifrån det största Vikingaskepp som byggts under de senaste fem åren i Norge, eftersom ”Harald Hårfager”, en fri rekonstruktion med mer än 35 meters längd som också seglat till USA under en svensk skeppare, är större ändå.  Hårfager har ett ohistoriskt antal årpar, 25 stycken emot de normala 24 (alla skepp byggdes i stort sett med olika antal ”åttor” vilket också står skildrat i Olav Tryggvasons saga angående ”Ormen Långe” – enbarrt på Kungens inrådan fick det två extra roddarbänkar, 34 stycken istället för de 32, som var fullt normalt för ett kungsskepp) Samtidigt får vi inte glömma, att det i sagorna står omtalat fullständigt gigantiska 124-sessor, som Håkon jarls ”Visunden”, och att man hittat mer än 50 meter långa ”Naustar” eller båthus i Kaupaang, Norge, med väl dokumenterade stapelbäddar och allt. Redan Harald Hårfager kan ta upp emot 80 fullt stridsutrustade krigare, och skeppet från Myklebust bör åtminstone ha rymt ett 60-tal man, eller närmare 64 stycken, med tanke på sina dimensioner, vilket det av mig och andra redan seglade Havhingsten av Glendalough – med hemmahamn i Roskilde – också kan ta ombord.

Ju större skepp man bygger, ju bättre seglar de. Redan en 24-sessa kan gå rakt över Nordsjön med hastigheter upp emot 20 knop, eller strax över…Det vet man, från praktiska försök.

Det vikingatida skeppet, sin tids högteknologi och ett aldrig överträffat bruksredskap, har kommit stå som en symbol för hela Norden, och i Danmark och Norge vårdar man därför sina nationella klenoder ömt, och slår vakt om sitt arv. Här i Sverige däremot, hatas och förföljs de som med eget arbete och på frivillig grund ägnar sig åt att förvalta det nationella arvet, och utöva; vad redan våra förfäder kunde. Inga som helst bidrag ges från någon kommun, regering eller något kulturdepartement, men ändå fortsätter även svenskarna att segla, och leva som de alltid gjort.

I Sagastad i Fjordland på den norska västkusten bygger man nu upp en alldeles ny museianläggning, och återskapar ägodelarna från den norske fylkeskonungen Augbjörn, som var en av de män, som trodde på friheten, levde och dog som Asatroende Hedning, och som förlorade slaget vid Solskjel, 876. Hans grav – från exakt samma tidsperiod – bevarar inte så mycket trä, men järnnitarna efter hans skepp, och från Havamal vet vi, att den man som stått upp för friheten och kämpat väl, aldrig någonsin blir bortglömd.

Centralmakten och en kristen förrädare vann den gången över det fria Norge, men det ska inte hända igen. Fylkeskonungarna lever ännu, och deras verk är inte bortglömda. Det nya norska museicentret skall vara klart 2019, men redan under tiden kan man se hur lokala skeppsbyggare bygger skeppet för hand, och med mest möjliga autentiska teknik – och de har all anledning att vara stolta över sina händers verk, samma verk som vi nu här i Sverige vandaliserat, och börjat montera ned…

En dag tar vi åter den kultur, det land och det arv som blev vårt. Leve det fria Norden !

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s