Enköpings Museum STÄLLER IN Utställning på OBESTÄMD tid – Annika Larssons falsarier stoppas !

UNT, Upsala Nya Tidning, meddelar idag att den högst kontroversiella utställning man försökt anordna i kälkborgerliga lilla Enköping av alla platser, nu är stoppad – av muséets egen personal. Det blir inga guidade special-visningar om ”Vikingar och Islam”. Det är den numera ökända texilkonservatorn Annika Larsson vid Uppsala Universitet som fått Muséet att dra öronen åt sig, och stoppa delar av utställningen på obestämd tid.

Annika Larssons ständiga falsarier är alltså inte välkomna ens i Enköping längre. Nu har hon gått över den vetenskapliga anständighetens gräns, och man kan inte godkänna hennes medverkan. Muséet uppges skriva i ett pressmeddelande att Kritiken riktas mot en del av utställningen, men inte mot helheten. I väntan på förtydliganden från forskaren vid Uppsala universitet så väljer museet nu att pausa denna del av utställningen tills vidare”.

Annika Larssons uttalanden om att ”Vikingatidens kvinnodräkt skulle vara direkt inspirerad av islam”, hennes lögner om att Vikingarna ”egentligen” skulle vara islamister, förvirrade påståenden om att islamsk invandring förekom till Sverige redan på 800-talet och liknande, och politiserade utsagor om att detta på något sätt skulle ”legitimera” dagens invandrarpolitik, 1000 år senare, har inte fallit i god jord.

Till och med DN:s ledande vetenskapsjournalist Karin Bojs har dömt ut allt detta som föga trovärdigt, och förödande för hela Uppsala Universitet på sikt.

Det är förstås den politiska helheten och motiven bakom Annika Larssons ”forskning” många vänder sig emot, men själv säger hon till tidningen att kritiken är ”tråkig” och att den skett ”bakom hennes rygg” – ett märkligt uttalande som ger vid handen att hon inte riktigt förstår hur vetenskapen och den akademiska Världen fungerar.

Inte bara inom textilarkeologi, arkeologi i övrigt utan inom all naturvetenskap och i stort sett a-l-l-a Akademiska discipliner är det sedan länge välkänt, att man är fri att publicera kritik, var som helst i världen, oavsett om det nu framförs i form av ”scientific papers”, eller akademiska uppsatser, men också i vetenskapliga eller populärvetenskapliga tidskrifter och magasin av olika slag, ja i undantagsfall även dagspressen. Ofta händer det till exempel, att en helt annan forskargrupp någonstans i Världen avslöjar vad en annan, ursprunglig grupp forskare i ett annat land sagt, och korrigerar deras resultat.

Detta är inget konstigt, och det har hänt också vad gäller nobelpristagare i fysik, medicin och kemi, tycker jag mig minnas.

Ändå visar Annika Larssons minst sagt ”kufiska ”uttalanden om att ”debatten förs bakom min rygg” att hon inte förstått någonting alls av detta. Och akademiska debatter är kanske ”tråkiga”, men de förs inte för nöjes eller underhållnings skull, utan för att klarlägga, vem som egentligen har rätt.

Det har tidigare – bland annat av forskare i USA – bevisats att:

  • Annika Larsson tog ett brickband eller en textilbård från ett helt annat fynd, som inte var hennes eget och omtolkade det
  • Hon förtjockade och förgrovade bandets bredd till det dubbla, och lade till mönster som inte alls fanns där
  • Mönstret fanns redan i en Norsk grav från 500-talet, och då fanns inte Islam. Ändå påstår Larsson rent ut, att det skulle stå ”Ali” eller ”Allah” på bandet
  • Typografin man i så fall använt, användes först på 1500-talet.
  • Dessutom är bandet anbringat upp och ned och bakfram på det tygstycke, som hittats i Birka

Visst, enstaka ”slarvfel” i akademiska uppsatser kan ju förekomma – Annika Larssons arbete har aldrig någonsin granskats av en vederhäftig opponent, men Uppsala Universitet publicerade resultaten ändå, under föregivande att de var ”äkta” – tvärtemot alla vedertagna bruk inom forskarvärlden.

Men nu frågar jag er, kära läsare – Kan alla dessa ”mystiska sammanträffanden” verkligen bero på slump ? Är det inte snarare klart indikerat, att Larsson hela tiden hade uppsåt att förfalska sina egna data ? Och i fall detta blir bevisat – Hur ska Uppsala Universitet i så fall reagera eller agera ? Ska Larsson inte bli föremål för några åtgärder alls ?

UNT talar också om ett DNA prov, som ska tas från ”en monter” i utställningen – men helt utan att förklara vad det ska betyda.

Återigen flera ”Kufiska” uttalanden från Larsson, som inte verkar kunna förklara vad hon menar.

Kan det vara så att en kammargrav från Birka rymmer liket av en eller annan Arabisk köpman ? Vem var det i så fall som omvände vem, ifall det finns gravgods i graven ? Sådant är FÖRBJUDET enligt Koranen, men däremot en Hednisk sed… Och för övrigt – vad betyder i så fall ett enda fynd, även om det skulle vara ”unikt” ??

Ingen betvivlar att Vikingarna hade handelskontakter med islamska länder, men det är inte det debatten gäller. Larssons ”flum” om att ”Valkyriestatyetter är direkt inspirerade av islam” och andra dumheter är och förblir rena spekulationer utan förankring i verkligheten, ett slags ”PK-lögner” rakt ut i tomma luften. Och vilken grav och vilka föremål ska nu testas för DNA (ett prov som måste ske med största noggrannhet, och är ytterst lätt att kontaminera) och framförallt – VARFÖR ??

Tidigare har man inte kostat på särskilt många gravar från Birka denna dyra test. Är det Larsson själv, som vid ett eller annat tillfälle yttrat, att här ligger det en arab begraven – och försöker man nu – i ett sista, fullkomlig desperat och krampaktigt försök att ta tillbaka trovärdigheten – försöka skaffa fram ”DNA-bevis” för detta ?

Vi får väl se vad man kommer fram till så småningom, govänner !

Mycket PK-TUGG blir det…

 

Själv torde jag – som DN, Världspressen, Karin Bojs och många många fler – vara väldigt, väldigt skeptisk när det kommer till fler uttalanden från Uppsala eller Enköping…

 

Meanwhile in Norway.. Över HELA VÄRLDEN skrattar man nu åt Annika Larssons påståenden…

Forntida bryggeri hittat också ovan Sigtuna ?

UNT, Upsala Nya Tidning, hade 28 Oktober en artikel om ytterligare en hövdingagård från Järnåldern, och ytterligare ett forntida gårdsbryggeri, nu när jag igår nämnde Lade-jarlarnas gård i Norge, som fortfarande är gårdsbryggeri i våra dagar. Sådant må man kalla synkronicitet, eller med andra ord en meningsfull tillfällighet, men det överraskar inte mig som hedning – sådant händer mig både dagligen och stundligen..

Vid Mjärden, strax nära Norrtil mitt emot Sigtuna, undersöker man nu ett 4000 kvadratmeter stort område som ska bli bostäder, och den sedvanliga skyddsgrävningen är i full gång. Platsen ligger nära Sjudaregården – ett ortnamn av för mig okänd ålder – finns där månne ett samband – öl måste ju kokas och sjuda ? – på en höjd intill Mälaren, som ända sedan järnåldern varit stormannagård, uppger tidningen. Och bevisligen fanns här ett gårdsbryggeri. Stenägg har också hittats på platsen – ett offer till Vanerna eller fruktbarhetens makter, säger arkeologerna, men skedde det offret på våren eller på hösten, vid Alvablotet ?

Ett minst 30 meter långt långhus har hittats här, och under 1200-talet beboddes platsen av Torgils Knutsson, Rikets Marsk eller Överbefälhavare, Torgils, han som erövrade Viborg åt oss – och därmed grundlade vad som kom att bli Finlands tredje största stad, gav oss också Upplandslagen, och här drack han alltså Jul enligt gammal sed. Men, så var han också uppkallad direkt efter Tor, fast han var kristen åtminstone till namnet. Titeln han bar skulle småningom förändras till Fältmarskalk, och Marskalkar av Finland – som snart har jubileum – har funnits ända in på 1900-talet. Egentligen var det de germanska frankerna, som före intåget i Champagne hade ”Märra-skalkar” eller Marh-scalca och sedermera – vid Karl den Stores hov på 800-talet – blev detta kavalleribefälhavarens titel. Helt säkert var denna stormannagård – med utsikt över Mälaren – ett slags motsvarighet till den tidigare på Adelsö mitt emot Birka, där ju ”Konungs Bryte i Roden” bodde enligt en berömd runinskrift. På samma sätt ligger gården vid Norrtil mitt emot en handelsstad, och det är inte omöjligt att tänka sig, att också Olof Skötkonungs främsta män bodde precis just här, och att man planerat det hela så när Sigtuna grundades.

Vid Hovgården på Adelsö står ännu runstenen över den Tolir, som var ”Konungs Bryte över hela Roden” eller befälhavare över hela Ledungsflottan under den siste Hedniske Kungen, Håkan Rödes tid på 1080-talet. Hans sten är som synes inte kristnad med kors, utan hednisk. Senare skulle Ledungsflottans befäl bytas ut emot Marsken, den högste befälhavaren till lands..

Det får mig att tänka på en av Eddans mest kända strofer, den nittonde strofen i Hávamál:

Haldi-t maðr á keri, /drekki þó at hófi mjöð /,mæli þarft eða þegi/ókynnis þess /vár þik engi maðr,/at þú gangir snemma at sofa.

Även om man på 1200-talet skrev ”mann” och inte madr, som under folkvandringstid, kände man till Man-runan eller Madr, och en del Eddaforskare har antagit, att just den här strofen bevisar, att Hávamál går tillbaka på ett vida äldre kväde som kan vara från 900-talet, eller ännu längre tillbaka i tiden. I det ursprungliga manuskriptet skrev man förstås inte m-a-d-r på pergament för utrymmets skull, utan ritade bara en Madr-runa, och det antyder strofens höga ålder:

 

Den brukar översättas ungefär som följer, och lyder i min egen, och högst personliga översättning:

Håll dina män vid mjödkaret ! / Drick du vid Hovet mjöd !/ Tala vad tarvas, eller tig ! / För det okynnet ska dig ingen klandra / att du tidigt går att sova…

Detta är handfasta råd, som också Tolir eller Torgils Knutsson en gång kan ha fått lyssna till. Den gode Sveajarlen håller sina män vid mjödkaret, och ser till att alla får lika mycket att dricka, men själv sitter han inte och dricker med menigheten. Nej, han dricker ensam vid Gudahovet, och i Gudarnas uppenbara närvaro. Han må säga vad som krävs, och vad man behöver säga, men lägger sig inte i samtalet i hallen i övrigt. Om han då lämnar sitt Högsäte tidigt, och för att han har många uppgifter att ta hand om, även nästa dag, så kan ingen klandra honom för detta – men vanligt folk kan ju få festa och dricka för sig.

Hávamál lär ut Ledarskap, men det är det ingen som har begripit i vår egen tid. Vårt land har många ”Chefer” men FÅ LEDARE…

Så gör en ädel man ! Han själv ställer sig i främsta ledet nästa dag, och då det verkligen gäller att arbeta, men ger sina egna män det mesta ölet och den största lönen. Blott lite sparar han åt sig själv, och det lilla han har delar han till och med med sina gudar.

En sådan Marsk och en sådan man vill vi alla troget tjäna !

Man ska också lägga märke till en liten språklig vits, som inte kommer fram i moderna översättningar på svenska. drekki þó at hófi är fullt begripligt, även på modern Isländska, och på burkar med Orkudrykkur – alltså ”Energi-dryck” (vilket mjöd förvisso också är) står det mycket riktigt ”drekkist i hofi” också nuförtiden. Det betyder såklart inte, att man ska ”dricka det vid Hovet” eller ”I ett Gudahov”, utan att man ska dricka Hovsamt, alltså med måtta, vad det finns hov och fog för, eller till behov, på modern svenska. Flera översättare har helt slarvat bort den här poängen, men minns nu att Kung Fjölner drunknade i ett mjödkar, till följd av ett övermått i öl.

Låt detta nu bli en nyttig läxa för er till Alvablotet, ack ni Hedna och ni Ludna ! Men Marskar och Jarlar har vi än, och dem skall vi fira !

Norska Arkeologer tror att Skärvstenshögar var spår efter Forntida Bryggerier…

”ABC Nyheter” i Norge – en nyhetssajt jag inte känner till, men som inte verkar vara av så hög kvalitet, då den också ”gått på” Annika Larssons fejk-nyheter om Vikingatida brickbandsmönster, skrev för en vecka sedan ett ganska intressant inlägg om fynd av skärvstenshögar från järnålderns Norge…

Norsk Arkeolog på spaning efter den öl som flytt, enligt vad ABC nyheter hävdar…

I Sverige har man tidigare ansett, att skärvstenshögar, alltså ansamlingar av stenfragment, som kommer från stenar som under lång tid utsatts för hetta från öppen eld och därför spruckit, är ett av de äldsta tecken vi har på mänskliga bosättningar överhuvudtaget. Man har hittat sådana lämningar från äldsta stenålder, eller så länge som människor känt till elden, och fram genom stenåldern och bronsåldern nästan upp till våra dagar, och stora ansamlingar av skärvsten eller skörbränd sten som det också kallas, har uppfattats som en viktig indikator på att det legat en forntida boplats i närheten.

Men i Norge går man nu ett steg länge. Den norske arkeologen Geir Grønnesby har undersökt inte mindre än 24 gårdar, som alla visat sig vara från vikingatid, eller ännu längre tillbaka i tiden, och alla har samlingar av skärvsten nära gårdstunet. Han antar, att detta är bevis på forntida bryggeriverksamhet, och att Vikingarna bryggde vad som idag kallas ”Stein-Bier” med hjälp av heta stenar i stora bryggkärl av trä. Bryggande med heta stenar är idag en teknik, som konkurrerats ut från alla moderna bryggerier, och som bara finns i några få ”reliktområden” nere i Europa. I Kärnten i Österrike, Oberfranken i Tyskland (där många hantverksmässga tekniker från järnålderns bryggeri finns kvar) och i Baden-Würtenberg och på några andra ställen använder man ännu de gamla teknikerna. 

Steinbier från Leikeim-bryggeriet i Tyskland kan ge oss en god uppfattning om hur Vikingatidens julöl faktiskt smakade…

Steinbier serveras nuförtiden ofta i glaskrukor, istället för de kåsor och ölgäss som är kända från Norden och även Norge. Ölet får en helt egen karaktär och smak, för om man dumpar heta stenar i vörtpannan, avsätts ögonblickligen socker på dem, och karamelliserar på den heta stenen. Det räcker inte med att slänga i stenarna en gång, utan man måste ta upp dem igen och värma på dem minst två-tre gånger över öppen eld, eftersom man oftast tillverkar stora volymer öl på en gång, och eftersom det inte går med vanlig granit (som är sämre på att hålla värme) använder man ofta täljsten och liknande mjukare stenarter, som också finns i Norge. Ölet blir nästan svart och mycket starkt, samt får en tydlig smak av bränt socker.

Nuförtiden hettar man upp stenarna i korgar av järn. Det gjorde man inte förr, utan lyfte upp dem några i sänder ur elden.

Ölgäss och kåsor tillhör den nordiska dryckestraditionen, särskilt till Jul och höstens fester.

De norska arkeologerna baserar sitt arbete på gårdar som ligger förhållandevis isolerat, och som varit namngivna bosättningar med egna namn ända sedan Vikingatiden. Tidiga etnografer, som Norrmannen Eilert Sundt, som verkade i Hedmark år 1851, mötte bönder som kunde berätta att skärvstenshögarna på deras gårdar var från en tid när man inte hade bryggpannor av metall, utan använde stora kar av trä som man la heta stenar i. Här i Sverige avfärdade populärvetenskapliga författare som Dr Johan Pontén redan år 1967 talet om skärvstenshögarna som bryggeri-lämningar, men i Norge tror man uppenbarligen fortfarande, att det just var ölbrygd det var fråga om, och inte sten från kokeldar, brödugnar, metallbearbetning, ässjor eller annat sådant.

Metertjocka lager av skärvsten har hittats vid Norska tingsplatser

I den Norska Gulatingslagen står det beskrivet, att minst tre bönder måste samlas varje år och brygga öl av allt sitt korn, så att Domarna och Tingsmenigheten skall ha något att dricka. Gulatinget samlades på en och samma plats från 900-talet fram till reformationen, och mycket riktigt har man hittat väldiga massor sten, som bevisar spår efter ölbrygd. Rökt malt är en annan tysk specialitet idag, men att röka malt var också ett bra sätt att konservera och behålla kornmalten, om man inte ville göra öl av allt på en gång.

Också Gotlandsdricka görs som bekant på rökt malt, och en del forskare anser att seden att röka malt med Vikingarna kom till Skottland och Hebriderna, där den så småningom kom att användas för Whiskey-tillverkning – så är ju fallet än idag. Tanken att man redan på Vikingatiden hade så stor bryggeri-produktion att man kunde sälja öl, och till och med tappa ölet på tunnor för export, är inte så orimlig som det låter. Dock hade man ett stort behov att spara på kornmalten, och den mesta öl som fanns på medeltiden var indelad i flera sorter, som ”Herreöl” och ”Svenneöl” hos Gustav Vasa, och till och med de kristna skilde på riktigt Klosteröl eller Abbotsöl för biskopar och andra, och mycket sämre och vattnigare ”Kavent” eller ”Konventsöl” för de stackars uthungrade och utplundrade bönderna.

Mycket öl ökade kalori-intaget – ”bier ist fliessende brot” (öl är flytande bröd) säger man ännu i Tyskland, och även om man hade tillgång till rena källor med klart vatten, var det inte allt vatten som var drickbart i de senare, medeltida städerna.

 

 

Norskt Jul-öl från Lade Gård, där  Lade-Jarlen själv satt i högsätet på sin tid. Det erinrar mycket om hur Vikingarnas öl såg ut till färgen, men är antagligen mycket mindre smakrikt än förr.

Man vet att träldom infördes i Norden på bred front när de kristna kom, och kalori-intaget sjönk, främst i Norge. Från en rik kost, som tillåtit Norrmän och Nordmän att få en medellängd över 185 cm, krympte de kristna medeltidsmänniskorna ihop under svält, armod och umbäranden, så att de på 1350-talet inte var mer än 150 cm långa.  Dålig tillgång på öl, kan ha varit en starkt bidragande orsak, men än dricker vi svenskar och nordbor väldigt gärna just mörkt öl till Julen, och även om Svagdrickan nu närmast är utdöd, har vi ersatt den med julmust.

Merparten av Järnålderns öl var ändå svagdricka – och inget annat ! – till vardags…

Överhuvudtaget fanns det inget annat än Mörka öl i Norden förrän långt in på 1800-talet. Den ljusa lagern är en 1800-talsuppfinning från Pilsen, som hör industrialismen till, och innan man fick modern kylteknik, fanns knappt några ljusa öl alls, utom Vete-öl, som man gärna drack under sommaren. I Finland finns ännu öl, mältat på Råg istället för korn, sk ”Rågöl” eller Sahti på finska, men det räknades redan på Vikingatiden som fattigmans-dricka, som bara användes i de trakter, som var så kalla och karga att kornet inte ville växa där.

I Eddan finns verkliga öl-recept eller berättelser om Ölets Gudomliga ursprung, och när finnarna i Kalevala vill berätta om sitt öl, använder de fler strofer för ölets skapelse än för att berätta hur hela Världen skapades. Redan i Havámál berättar Oden själv om hur han förde ölet till Asgård, från Gunnlöd i den besuttne jätten Suttungs salar, och hela denna berättelse om mjöd eller öl, är helt fri från varje form av kristen påverkan, och lär i sin äldsta form finnas i Rigveda, 3000 år före kristus, men gemensam för alla Indoeuropeiska folk.

Oden i örnhamn förföljs av Suttung. Till höger syns de tre ölkärlen Bodn, Sodn och Odrörer, som han drack ur…. (Bild ur Brynjulfssons Edda från det isländska 1600-talet)

Oden drack ur de tre väldiga bryggkärlen Bodn, som är själva mäskbotten, där malten blandas med vatten, Sodn eller sjudpannan (den heter fortfarande sodpanne eller sodpfanne på norska respektive tyska) där malten kokar till vört, och socker frigörs i vattenlöst form – ofta med hjälp av heta stenar, som sagt. Odrörer är jäskärlet, som jäser över – de flesta öl var överjästa tills på 1800-talet, när den underjästa lagern kom – och i England (ett annat land med Vikingainflytande) dricker man ännu helst överjäst öl. Många tror felaktigt att ”överjäst” skulle betyda ett öl som fått jäsa alltför länge, men det betyder bara, att jästen samlas ovanpå ölet, och jäser vi något högre temperatur än annars. Man märkte redan tidigt, att underjäst öl (där jästen sjunker till botten av karet) bara kunde bryggas vintertid, i November eller December – som mörkt Julöl, eller när temperaturen var nere kring 5-6 grader som mest.

Asarna tände en eld, som Oden flög rakt igenom, men Suttung försökte landa på Valhalls gårdstun, och brann då upp i elden. Lite av vad Oden drack, gick ur honom baktill under den vilda flykten, och det skaldemjödet blev Skithuspoeternas och ”Fornsedarnas” lott – sanna mina ord !

Få vinner den sanna kunskapen, som icke har skådat Särimner !

”Ölet är bäst efteråt, när omdömet återvänder” säger Hávamál, men nu närmar sig snart den rätta tiden för att brygga öl inför Jul – för efter Alvablotet är det dags – inte FÖRE !

Minns nu detta, ack ni Hedna och Ludna…

”Allt är ICKE ÖL som GLIMMAR – det finns faktiskt FRUNTIMMER också…”

Det stora Mistel-Mysteriet

Alla någotsånär bildade svenskar känner nog till myten om Loke, Höder och Misteltenen, som avsköts emot Balder med dödande verkan. I Eddan står det tydligt utsagt att Frigg tog löfte av alla farliga eller giftiga djur och växter att inte skada Balder, men att den sluge Loke lyckades hitta misteln, formade den till en pil och lät den blinde Höder, mörkrets gud, skjuta ned den ljuse Balder, vilket möjligen kan vara aktuellt såhär års, då den mörka årstiden nu börjat.

Engelsk sago-illustration från början av 1900-talet – Frigg kräver en ed av Djuren

Men misteln är som vi vet en oansenlig och svag planta, som inte alls duger att göra pilar av, och än mindre kan den genomborra en människa i verkligheten. Detta har fått flera forskare att lansera flera, andra, och helt olika växter som kandidater till titeln ”Balders Dråpare”, och läser vi i Edda-dikten Baldrs Draumar, som handlar om hur Oden själv besöker Hel och väcker upp en död Völva för att höra om Balders öde, så ser vi mycket riktigt att det står Höðr berr hávan hróðrbaðm þinig, i den nionde strofen, alltså att”Höder bär det höga, frodiga trädet dit”  och misteln beteknas alltså som ”havan” eller hög, vilket ingen mistel varit i verkligheten. En del menar till och med, att myten om den ljuse Balder och hans hustru Nanna (som är månskäran) och den mörke Höder skulle ha med månen och dess faser att göra – Höder är Tunglet, eller månen i sin mörka fas, Balder Fullmånen och hans hustru, som dör av sorg, den bortskymmande månen i nedan, medan Hämnaren Våle (som i ”Rind föder Våle i Västersalar”) som dräper Höder, bara en dag gammal, förstås är nymånen.

Det må vara hur som helst med den saken, men på sociala media har jag träffat människor, som envetet hävdar att busken Benved skulle vara det ”höga och frodiga träd” som nämns i Eddan. Det är sant att Benved, också kallad Spelbom eller Korsbär kan bli någon meter hög, men det är fortfarande inget ”frodigt träd” och oavsett att Benved är ett giftigt trädslag som har viss betydelse som medicinalväxt (man har använt den som skydd emot loppor, löss och som medel emot skabb ) så är själva veden eller träet inte alls så giftigt, att det förmår skada en människa. Dessutom är det inte känt i någon Europeisk kultur att någon verkligen skulle ha ställt sig och försöka tillverka pilar av Benvedens stänglar, lika lite som stänglar från en mistel. Ingendera växten stämmer med Eddans beskrivning, men vad är det då för slags växt som menas ?

Själv skriver jag sällan om giftiga växter eller läkeväxter nuförtiden, eftersom jag vet att sådan kunskap är farlig, och kan användas av sk ”fornsedare” och andra, mindre nogräknade individer som kan vara inne och läsa på denna sida. Det finns mycket patrask och många egendomliga människor därute, som skulle vilja använda växterna i vår nordiska fauna till berusningsmedel, om de bara kunde använda dem på det sättet, och trots att det går att hitta information om det mesta på Internet nuförtiden försöker jag i alla fall för min del ta mitt ansvar, och inte direkt lära ut vad som kan vara dödligt, eller användas för att framkalla skada. Som vi sett, så var Loke en gång mindre nogräknad vad gäller den blinde Höder, men sådan är hans och Lokeanernas väg – den far neråt och norrut emot Hel, och den vägen bör ingen av oss vandra.

En annan kandidat, som nämnts i sammanhanget har varit Idegranen, ett träslag som artar sig förträffligt till att göra pilbågar och pilar av, och som bevisligen användes för sådana vapen under järnåldern. Idegran eller Taxus  baccata har i och för sig giftiga bär, barr och frön, men själva trädet och veden är helt ofarlig, vilket ju är tur för bågskyttarna. Den är verkligen högvuxen, och kan bli upp emot 15 meter hög, alldeles som det står i Eddan, och en del har också menat att ”Askr Yggdrasils” eller Världsträdet – ordet ”askr” för träd kan betyda vilket trädslag som helst på norröna, och är helt enkelt ett generiskt ord för träd, om ni nu inte visste det – skulle vara en Idegran, men idegran växer mycket långsamt, och kan inte antas vara ”frodigt växande” eller snabbvuxet som i Baldrs Draumar.

Var detta träd Baldrs bane ? Föga sannolikt, det också…

Endast en kandidat återstår, och det är ett träd som verkligen gör skäl för namnet ”Mistel” eller som med andra ord växer som en parasit på andra träd, även om det såklart inte rör sig om den växt, vi vanligen kallar Mistel nuförtiden. Det är flogrönnen eller flygrönnen, alltså en rönn som spritts via fåglar, och som råkat gro i en grenklyka eller uppe i stammen på ett annat träd. Man vet, att Flogrönn varit berömt som ett osvikligt, magiskt medel emot häxor över hela Västeuropa – så är fallet i England, på Irland och i alla andra länder dit Vikingarna kom, och Rönnen kan också kallas ”frodvuxen” eller snabbväxande, och kan mycket riktigt bli ett högt träd, varför den stämmer utmärkt väl med den beskrivning vi hittar i Baldrs Draumar.

Flogrönn kan växa på tall, ek eller i stort sett vilket trädslag som helst, och är i början av sitt liv verkligen en oansenlig planta, som skapar en ”mista” eller en ”mistill” alltså en åverkan på värdväxten. Att rönnträdet spelar en viss roll i Nordisk mytologi och folktro vet vi även från det faktum att ”Rönn är Tors Bärgning” som det heter (se i berättelsen om hur han övergick Vimurs älv) och att det än idag betyder stor otur att ta in rönnträ i en båt, vilket är dubbelt klokt, eftersom det också brister ganska lätt, och det är ju en egenskap man önskar åt pilskaft, för det är bra om dessa går av i såret, och inte så lätt kan dras ut igen.  Också i keltisk kultur anses Flogrönnen ha dolda krafter och träslaget är tillräckligt hårt eller stadigt för att göra skaft eller spjut av, vilket också tyskarna noterat. I Tyskland kallas det också fågelbär, och anses ha använts i magin för orakel eller spådomssyften, fast man inte har förklarat hur detta skulle gått till i någon källa jag läst – och rönnens röda färg och bär kan väl med viss rätt ha ett svagt samband med den eldfängde Loke…

Var då Balders Mistel i själva verket en pil av Rönnträ ? – Ja, mycket talar för det, och ”mistelteoretikernas” sena anspråk om att Mistel – i långvarigt bruk eller jättestora doser – skulle kunna ha anti-koalgulerande egenskaper (vilket dock inte lär ha bevisats i kliniska test) låter i mycket som en efterhandsrekonstruktion, men inte ett helt övertygande bevis. Pilar av rönnträ, däremot, kan träffa sitt mål, och rönn kan användas som färgväxt för att ge blodröd färg, så indicierna för att Misteln är en Flogrönn är faktiskt ganska starka..

Balders död enligt Brynjolfssons Edda från 1600-talet. En mistel kan inte åstadkomma något sådant, men det kunde ett spjut av rönnträ…

Hur ”Svenska” Kyrkan lurar de som ska gå ur…

I dagens DN anmäler man i en notis hur ”Digitaliseringsinitiativet” med flera privata företag tar ut pengar och avgifter – på cirka 120 kronor – för att gå ur ”Svenska” Kyrkan, eller den Evangelisk-Lutheranska Kyrkan i Sverige, som den väl rätteligen bör kallas, då vi ända sedan år 2000 – 17 år tillbaka inte har någon Statskyrka eller påbjuden religion i det här landet.  Men – det måste man fastslå – liksom Dagens Nyheter – att bli Hedning kostar inga pengar.

Blanketter för detta ändamål finns helt gratis på nätet, och det lönar sig självfallet att klicka på fler länkar än en, och noga undersöka saken, om man nu står i begrepp att gå ur. Möjligen kan jag också någon gång ha länkat till digitaliseringsinitiativet eller liknande i min iver att ge svenska folket ett alternativ, men så räknar jag också med, att mina läsare är tillräckligt intelligenta för att komma fram till sanningen eller dra slutsatser alldeles själva.

Det är en artikel i Hallandsposten, samt det faktum att en viss kyrkoherde Anders Knutsson i Laholm – där tre av fyra av de som gick ur, uppges ha använt sig av de totalt onödiga betaltjänsterna – tycker att folk har blivit lurade, som föranleder Dagens Nyheters indignation.

”Det heter FRAMÅT – det heter inte TAMFÅR”

Visst – som Hedning och Liberal kan jag hålla med herr Kyrkoherden i Laholm, av alla platser. Att gå ur svenska kyrkan ska inte kosta pengar, och överhuvudtaget skall religion eller sådana livsval vara gratis – det är inget man ska betala dyra pengar eller stora summor för, eftersom det inte bör kosta pengar att ha en uppfattning om någonting här i Världen. Men vem är det egentligen som ”lurar” vem – särskilt såhär års ?

”Svenska” Kyrkan tillämpar ända sedan 1950-talet en mycket egendomlig och suspekt regel om ett ”stoppdatum” för utträde, som är helt godtyckligt satt till 1 November.

Det vet inte de flesta svenskar om, och inte de som står i begrepp att gå ut ur Kyrkan heller. Stoppdatumet fungerar så, att man lurar de svenskar som försöker gå ut under årets sista månader att betala ”Kyrkoavgift” i ett helt år extra, och snor dem på mer än 1 % av vad de tjänar.

På så sätt har man skott sig, berikat sig och besnattat svenska medborgare i flera årtionden.

Man accepterar inte åsikten hos de som ska gå ur, men tar helt godtyckligt deras pengar i ett helt år till. Tänk om alla ”avgifter” eller skatter fungerade så ? Tänk om du hade betalat båtskatt, men sålt din båt eller sänkt den ? Vad skulle du då tänka, om man krävde dig på båtskatt i ett helt år till ?? Eller om du hade en hund, men hunden dog – Skulle du då vilja betala extra hundskatt i ett helt år ? Vore det hederligt att hävda en sådan princip ? Eller extra TV-avgift, i ett helt år, även om du inte ens hade någon TV ??

Trossamfund och liknande faller inte inom konsumentlagarna, riktigt nog; men det borde väl ändå finnas någotslags ”konsumentskydd” här med ??

På 1950-talet skyllde man på, att Kyrkan hade ansvaret för skattebokföringen och kyrkböckerna, som fördes för hand, och att det omöjligen skulle kunna gå att bli färdig med alla utträden i tid, rent administrativt, men så är det inte längre. Ända sedan 1970-talet, när sk ”ADB” eller Administrativ Databehandling infördes, också inom Svenska kyrkan, har man klarat av det här per dator, och samma ”Svenska” Kyrka har i minst trettio år publicerat månatlig statistik över sitt medlemstal, och antalet utträden, vilket bevisar, att man faktiskt LJUGER och FORTSÄTTER LJUGA om det mystiska, närmast ”religiöst” färgade stoppdatumet, som säger att man måste betala i ett helt år eller mera, för en tro man inte har…

Kan det verkligen sägas vara rättvist att behandla ett helt folk så ?

Vem är det då som ”luras” ??

Under ett HELT LIV snor man varje svensk och svenska på mer än 1,2 % av allt de tjänar… Det blir mer än en miljon kronor till den här förvirrade gamla damen i lustig hatt från var och en av oss…

Att stjäla miljonbelopp från varje vuxen medborgare motsvarar inte de kostnader, som man rimligen kan kräva för någon enstaka vigsel och ett bröllop, begravning, dop eller någon gudstjänst några gånger om året – ens för de som nu är kristna, och vill delta i sådant. Jag för min del vill det inte alls, eftersom jag tillåter mig att själv besluta över mitt liv; och vad jag ska tycka eller tänka.

Men – tänk efter, kära medborgare, kära medborgarinna… Det finns kostnadsfria appar på nätet, där du kan räkna ut hur mycket pengar prästerna lurar av dig:

  • Låt oss säga, att du är 20 år gammal, och nyss fått ditt första jobb. Med en måandsinkomst på 18 000, stjäl de 85613 kr från dig, med ränta på ränta…
  • Är du 30 år gammal, och har en månadsinkomst på kanske 24 000, vilket inte är ovanligt ? – Nu stjäl de dig på över 97 000 spänn

Har du cirka 30 000 i månaden ? – ja, i så fall stjäl man 120575 kr från dig, med ränta på ränta, och mer än 3400 kronor, varje år.

Tänk dig nu för !

Är det verkigen lönt att betala allt det här för en tro du inte har, en gud du inte alls tror på (mindre än 10 % av svenska folket tror på ”gud” har det visat sig i attitydundersökningar och oavsett att ”nämen kyrkan ger så mycket till välgörenhet” (det gör man inte alls, man ger mindre än 8 % av sin budget i bistånd) så är det väl DU som bestämmer vem du ska ge till, när du vill ge och hur mycket – det kan man inte bara bestämma ovanför ditt huvud. Jag som hedning ger också pengar till Världsnaturfonden, Röda Korset, Rädda Barnen med flera välgörenhetsorganisationer, och det finns säkert mycket du kan göra med DINA pengar, som DU och DIN familj också har rätt att bestämma över.

Kanske vill du satsa på dina barns framtida utbildning eller bostad istället, eller ett bättre liv som pensionär ? – Ja, i så fall handlar du mycket bättre och sundare om du GÅR UR ”Svenska” Kyrkan med detsamma, och visar dig mogen nog att fatta beslut över din ekonomi själv – det ska ingen annan, och framförallt inte ”Gud” göra..

Att BLI HEDNING kostar inget. Du kan tvärtom spara mycket pengar, och ta god hand om dig själv och dina närmaste i det här livet, och det tror jag för min del betyder ganska mycket…

Om du vill, kan du sedan gå med i Nordiska Asa Samfundet, och bli Asatroende och Hedning på allvar. Livstids medlemskap där kostar bara 2000 kronor, eller 239 kronor per år, men det är bara en bråkdel av vad ett medlemskap i svenska kyrkan och diverse obehagliga kristna kulter kan kosta dig.

Vet du vad, okände läsare ?

Jag tycker, att du ska sörja för din framtid, och din politiska, religiösa och andliga frihet redan NU. Mystiska ”stoppdatum”, svepskäl, tvångsbeskattningar och annat otyg dominerar snart hela vårt samhälle, tillsammans med annat fusk – och därför bör du SLÅ DIG FRI !!

 

Även DN och Karin Bojs reagerar nu emot Annika Larssons fejk-nyheter

Idag har – sent omsider – Dagens Nyheters vetenskapsredaktion via Karin Bojs, en inflytelserik åsiktskälla, inte minst vad gäller ”PK-forskning” och politisk korrekthet, reagerat emot Annika Larsson, den förvirrade textilarkeologen från Uppsala Universitet, och de fejk-nyheter om Vikingar och Islam hon spritt över Världen. Debatten fortsätter om hur det anrika Universitetet i Uppsala kunde låta sig luras, och hur man kunde släppa ut helt ogranskade påståenden som om de vore ”färdiga” forskningsresultat, vilket är emot nästan alla akademiska regler och kotym.

Karin Bojs frågar sig liksom jag vad det var som ”gick snett” i den partiska och missvisande utställning man nu kommit att göra på Enköpings Bibliotek av alla platser, i en svensk småstad som nästan helt saknar betydelse. Hon säger – aningen partiskt och som för att röja sina sympatier – att det först ”gick bra” att sprida fejk-nyheten i mainstream media, och redogör för hur bland annat New York Times och The Guardian och SVT i Sverige lät sig luras av dessa falsarier.

Hon säger ingenting om projektets finansiering, och hur man kan leka ”follow the money” i detta – och vilka politiska krafter det troligen är, som ligger bakom. Istället påstår hon att ”en del av kritiken (emot Larsson) kan avfärdas som driven av anti-muslimsk och nationalistisk ideologi”. Men bevisen hopar sig, och lögnerna är redan avslöjade.

Tunga forskare påpekar att textilarkeologen i Uppsala själv har lagt till stora delar av det mönster som hon säger sig tolka. Det mönster som faktiskt finns på bandet förekommer på föremål från en norsk grav från 500-talet, en tid när islam ännu inte fanns.

  • Dagens Nyheter 2017-10-29

Ingen kan heller förklara varför Annika Larsson själv gjort dessa tillägg, och hur hon mer än fördubblat mönsterbårdens storlek till att visa en sorts typografi, som inte fanns förrän på 1500-talet, och hur hon kan ”undvika” att berätta, att mönstret fanns redan i Norska 500-tals gravar, långt innan Islam ens var påtänkt…

Har hon gjort detta med en tydlig politisk avsikt ? – Det verkar faktiskt så…

Det finns inget vetenskapligt stöd för Annika Larssons påståenden om att det Vikingatida gravskicket skulle ha ”påverkats av islam” som hon skriver, eftersom det i de flesta fall direkt strider emot vad som finns skrivet i Koranen (brandgravar förekommer inte, utan är förbjudna i klartext) och gravgåvor är heller inte känt inom den muslimska världen, så någon påverkan därifrån är helt enkelt utesluten, förutom det faktum att man såklart hade vissa handelskontakter, och att mynt, silke och andra värdeföremål importerades, och hamnade bland gravgodset så småningom – men det är fortfarande så, att man enligt islamsk sed inte alls får eller skall begrava sina döda med gravgods eller dyrbarheter, så man måste fråga varifrån Larssons alla bisarra påståenden kommer ifrån…

Karin Bojs avslutar med att konstatera hur diskutabelt, ja problematiskt Larssons allmänna agerande i vetenskapliga sammanhang är: Till exempel skicka ut pressmeddelanden om forskningsrön som inga proffs har granskat. Dra långtgående slutsatser utifrån magert och spekulativt underlag. Göra politiska anspelningar utifrån hur vikingar – enligt dem själva – har betett sig.

Frågan är fortfarande: Vilka krafter ligger egentligen bakom allt detta, och varför behåller Uppsala Universitet Annika Larsson som anställd, utan att ens skicka ut en officiell reprimand ?

Hajar du den ”nya” forskningens PK-tugg ? Vem eller vilka är det som vill producera ”fejk-nyheter” och tror man verkligen, att ”ändamålet skulle helga medlen” ??

Nej, ”spå i Runor” är inte alls forntida – men en 1900-talsuppfinning…

Kommer ni ihåg mannen på bilden nedan ? Jag skrev om honom i ett tidigare inlägg. Han är Ralph Blum, den amerikanske bokförläggaren och New Age profeten som vid 1980-talets början misslyckades att sälja små ”spådoms-set” av plast med ”authentic hopi indian stones” och som sedan började sälja lika autentiska ”runstenar” i plast fast han inte alls visste hur en runsten såg ut,  och inte kunde någonting om runor överhuvudtaget ?

Blums falsarier lever vidare, mest inom ”New Age” och ”fornsed”.  På ett otal hemsidor matas vi med information om att vi ska ”spå i runor som man gjorde förr i Världen”, böcker om runor skrivna av påstådda Yoga-mästare som säger sig besitta ”uråldrig kunskap” och de mest absurda påståenden från självutnämnda ”Rådsgydjor” eller smällfeta Run-profetissor i USA, som hävdar att detta skulle vara ”urgermanskt” och att man spådde med runor redan på bronsåldern, vilket man med säkerhet inte gjorde. Till och med seriösa nätbokhandlar som Adlibris säljer numera sådant skräp.

Fula brickor i en plast-ask, med plats för en 25:e. egenpåhittad runa… Och en metod, som aldrig bevisats vara ”forntida” alls…

Visst, tror man bara på NEW AGE så… man kan också SPÅ I KAFFESUMP för den delen…

NÄ DU ”Cassandra” ! Du är VÄLDIGT KASS… för man gjorde inte alls såhär ”förr i tiden”....

Ralph Blum och de andra New Age profeterna har låtit sig inspireras av I ching, tarot-kort och allehanda nyare spådomsmetoder, som inte alls har med Nordisk kultur och Asatro att göra, och sedan blandat ihop detta med verklig runologi. Det finns inte ett enda vederhäftigt eller vetenskapligt bevis för att någon skulle ha dragit små runbrickor med runor en och en på, eller några som helst bevis för att runor ens används på det sättet, eftersom runorna är skrivtecken, delar av ett alfabete och inget annat, och heller aldrig används på det sättet. Den enda källa man någonsin hittat, är Cornelius Tacitus andrahandsrapport om att Germanerna (på romersk järnålder och inte alls bronsålder) skulle ha tagit ”kvistar från något fruktbärande träd” och ”målat” (pingatur på latin, alltså inte ristat) någotlags tecken på dem (Tacitus nämner inte alls ordet runor) medan de samtidigt, flera stycken i taget skulle ha fallit ut på en vit duk. Det är alltsammans, och det rörde sig uttryckligen om kvistar, inte om runbrickor, och man läste dem inte en och en, utan flera åt gången.

Detta är inte mycket att falla tillbaka på, och vad vi därutöver har, är runverser om varje runas betydelse. Men dessa var ett slags abc-böcker, för att lära sig och komma ihåg runor överhuvudtaget, liknande ”Runatal Hávamáls” där Oden själv räknar upp 18 runor eller trollformler han kan, och det finns fortfarande inga bevis för att man använde runorna en och en, även om tyska mystiker i början av 1900-talet, baserade ett fiktivt och helt nyuppfunnet run-alfabete med just 18 runor på dessa 18 strofer i Havamal, fastän seriösa Edda-forskare antagit, att det ursprungligen var 24 strofer istället, en för varje runa i Utharken, eller den ursprungliga, för magiskt bruk anpassade äldre runraden. Vi har en uppsättning angelsaxiska och två uppsättningar nörröna run-strofer bevarade, men det lustiga är just att ingen av dem använder den 24-typiga runraden, som New Age-bokhandlarna idag säljer, och det fina med runorna är också att de är pictogram, betydelsebärande symboler eller ett slags hieroglyfer om man så, vill, men det bevisar inte, att man skulle ”spått” med dem alls..

För att ta TYR-runan, denna symbol som vår Justitieminister ”Mollgan” Johansson intensivt hatar, bara för att den någon gång kan ha ”suttit på fel uniformer, som han säger; och som han i sitt intensiva Sverigehat vill totalförbjuda, tillsammans med alla andra runor och symboler av Nordiskt ursprung, ja den ser förstås ut såhär:

Varför symboliserar denna runa T som i TYR, eller andra gudar av manligt kön ? Tänk efter en smula… Vi har en lång sak som hänger ned, och två mindre på sidorna. På island, i en del sammanhang, hänger Tyr-runan ännu på dörren till Herrtoaletten, vilket är ett enkelt pictogram, vars innebörd alla kan förstå. Runtecknet för kvinna, Bjarka-runan, som också betyder Björk, ser då ut såhär:

Två spetsiga saker som står ut, som ni kan se, likt kvinnans bröst, eller mage och bröst, om vi tänker oss att tecknet kan stå för en havande kvinna som står upp, sedd i profil. Och jojo men – på Island har jag sett detta tecken på damernas toalett-dörr, om nu någon vill veta… I det gamla Egypten, förresten – en helt annan kultur vid en helt annan tidsepok, fanns ett pictogram eller ett tecken som såg ut såhär, och som symboliserade Jordguden Geb (som låg underst) tillsammans med Himmelsgudinnan Nut (Egyptens svar på Frigga) som satt ovanpå, och red honom… och då symboliserade man detta kosmiska samlag med följande bild..

En rak stapel för den manliga principen, som tränger in i den kvinnliga ovalen, som vi ser upptill, med andra ord. ”Kuken i fittan” om vi talar barnspråk, eller en symbol för livet själv, och förmågan att alstra liv, om vi tänker som Hedningar gör..

För de av er som nu är intresserade av ämnet, kan jag visa denna bild ur en av mina väldigt esoteriska runböcker, för även om det vi kallar Stadhagalder, och som de tyska mystikerna på 1910-talet kallade Run-yoga, så kommer här en tolkning av en liggande Fä eller F-runa, om ni vill veta, gestaltad av två kvinnliga och en manlig runmagiker i förening.

Det är en herre som kallar sig Edred Thorsson, men som heter Stephen Flowers, som i sina verk har med detta. Själv har jag aldrig träffat på någon i Sverige eller Norden som använder Stadhagalder också för sexuell magi, utom jag själv och mina små söta ”suggor” i Särimner, förstås; men så är vi också lärdare och kunnigare än de flesta. ”Ja som ett svin från himmelen, kommer jag igen och igen… Och sjunger gör jag inte för att dölja någon sorg, men för att stärka er tro. Nej, sjunger gör jag inte för att dölja någon sorg, men för att stärka er tro…

Men bara för att olika folk och kulturer haft olika symboler, betyder detta fortfarande inte alls, att man ”spådde” i runor eller tecken. Allt sådant är sannolikt ett sentida påfund, för med skrivtecken skrev man som bekant, man spådde inte – och det gäller både Egyptens hieroglyfer eller Nordbornas Runor, som vi vet. Nu är det också i och för sig sant att alla forntida kulturer, liksom också nästan alla nutida kulturer haft någon form av ”spådomskonst” eller ”manti”.

Det finns ju till exempel:

  • Abacomanti – konsten att förutsäga framtiden genom damm, sand eller virvlar
  • Aeromanti – eller meterologiska väderförutsägelser
  • Botanomanti – eller konsten att förutsäga framtiden genom att elda upp torrt ris och grenar
  • Cartomanti – eller konsten att spå i kort, vilket den påstått ”forntida” men helt moderna run-spådomen är utvecklad ur.
  • Crystallomanti  – eller de sig som tror sig förutsäga framtiden med att spå i kristallkulor
  • Hepatomanti – eller konsten att spå i inälvor och levrar
  • Gyromantri – eller konsten att bli yr i skallen, vackla runt i en ring och ta tydor av detta…

De moderna new age-teoretikernas Run-spådomar är varken sämre eller bättre än detta. Varje spådom bygger nämligen på principen att om man tror på den – tillräckligt mycket – så blir den också sann – för ”har man tron, blir man frälst utav alla blad” som karl-Gerhard en gång sjöng apropos den svenska kvällspressen… Det är just därför man måste ta sig i akt, och inte slå sig i slang med ”fornsedare”, ”New Age” folk och liknande, för då vet man aldrig riktigt var man hamnar…

Kommer ni ihåg Peter Siepen på Z-Tv ? Han som i programmet Estrad brukade illustrera den inka-mayanske spåmannen ”Juan med Träbenet” som spådde folk med hjälp av en Porr-kortlek, under reklamfrasen ”Ja, han har hjälpt många” ?

Varför spådomar och liknande tycks ”fungera” för en del människor har jag ett intressant exempel på, och det beror i mycket också på en metod som heter ”Cold Reading” och som ligger bakom mycket av New Age och hela spådoms-industrin – för det är just en industri detta handlar om. Det finns veckotidnings-horoskop – som numera kan skapas av AI:s eller språkrobotar – blanda bara ihop meningar som ”du kommer snart möta en intressant person, som berömmer dig för din kreativitet” (ja, vem är inte villig att tro på det – det låter ju bra eller hur ?) och så finns det tarot-linjer per telefon, samt allehanda andra outlets för sånt här..

Visst – de flesta av spåmännen och spågummorna är väl relativt oskyldiga, och man kan ju se allt detta som ett sällskaps-spel, eller dito nöje. Ockulta Bokhandlare och författare av alla de slag måste väl också leva, och få mat och leverpastej på bordet, antar jag – liksom deras familjer. Sedan är det också klart att det finns en hel del människor, som verkligen vill hjälpa sina medmänniskor genom att ge goda råd, och använda sina ”sociala talanger” under spå-gubbens eller spå-madamens täckmantel, så att säga, och som lever ganska bra på detta. Det är ju med spådomar som med väderleksrapporten – man kan strunta i dem helt, ta hänsyn till dem eller tro på dem så mycket, att man aldrig lämnar hemmet för det osäkra vädrets skull, men tyvärr kan spådomarna påverka folk väldigt negativt ändå – varför ska jag komma till..

Peter Siepen fick väldigt ”bra” resultat med sin porr-kortlek på Z-TV, en gång under det tidiga 1990-talet. Ifall någon advokat eller så ringde, brukade han med förställd och fönumstig röst säga att: ”Ja, jag ser här i korten att du får resning efter rättegång – din rättssak blir både styv och lång” eller något ditåt.  Efter ett tag började många människor – främst unga kvinnor – ringa in till hans program och hävda att de verkligen blivit hjälpta av spådomarna i den magiska porr-kortleken.

Förhållanden hade lappats ihop, äktenskap hade räddats, nya arbeten och bättre bostäder hade erhållits, ja det var kort sagt ingen hejd på ”Juan med Träbenet” ni vet, och dennes klärvoajanta eller rättare sagt klärobskyra förmågor...

Beg Bilhandlare och spåmän – har de inte ganska många likheter ?

Det mest rörande, vill jag minnas, var när en herre i 75-års åldern ringde in och frågade efter sin stora Ungdomskärlek Bettan, som tyvärr gift sig med en annan, och försvunnit i många år. Men – Bettan hade på sin tid gjort reklam för Franska Kort – och dessutom var det hon som var ”Hjärter dam”  i Siepens porr-kortlek, och därigenom kunde hon snart återfinnas, framför en sybehörsaffär i Trosa. Den gamle Herrn och hon gifte sig genast med varandra, och allt blev Freja, Frid och Fröjd samt Tomtebolycka, och därpå firades ett hejdundrande sängelag, vilket ju inte är så dåligt det heller.

Vilka mekanismer var då i rörelse ? Fanns det verkligen någon ”magi” bakom det här ? Och hur funkar ”Cold Reading” egentligen ??

Vi känner alla till att det finns litterära gestalter som Sherlock Holmes till exempel (Sir Conan Doyle var faktiskt spiritist, och skapade honom utifrån hur medier och charlataner arbetade under den viktorianska eran) eller personer som har en smula lättare att dra slutsatser om sina medmänniskor utifrån enkla observationer, som vem som helst i och för sig kunde göra.  En person med god iakttagelseförmåga, kan mycket väl tänkas dra slutsatsen att en kvinna med en vigselring på fingret är gift, eller att en man i kostym och slips ”sysslar mycket med affärer” därför att han råkar vara klädd så till vardags.

Givetvis går det lättare att dra sådana här slutsatser i verkliga livet, eller då man ser personen, under en intervjusituation, eller då man skapar en konstlad miljö, som till exempel när någon ska bli ”spådd” om framtiden, oavsett metoden som används, om det nu är runor, kort, porr-kortlekar, kristallkulor eller vad som helst..

Peter Siepen – som har erkänd social förmåga – han är numera föreläsare och management konsult – var såpass bra att han kunde göra det här på telefon, utan att se sina intervjuoffer i ansiktet, eller dra slutsatser av det, och det finns också spåmän som arbetar helt i skrift (grafologer, till exempel) och som också använder ”cold reading” eller slutledningskonst i rikt mått, liksom ”pick up artists” eller de som specialiserat sig på att ragga brudar (eller män!) till exempel..

Samma enkla teknik som används vid allehanda ”runspådom” kan också användas för att ta makten över människor… En farlig förmåga…om den missbrukas…

Oftast börjar ”spåmannen” eller ”försäljar-typen” med ett sk P T Barnum påstående, alltså en lagom provokativ (men helt obevisad) utsaga, bara för att verka intressant.

Exempel på sådana utsagor är till exempel:

”Som liten var du med om en otäck händelse som hade med vatten att göra.”  (Visst, varje unge har säkert drattat i sjön, någon gång – så den gissningen är lätt att göra. Vi föds alla omgivna av en vattenhinna)

eller

(till en överviktig person): ”Du har lite problem med knäna, och din hälsa i övrigt” (lätt att förutsäga: a-l-l-a tillräckligt överviktiga har ofta hälso- och knäproblem)

eller (till en person som just förlorat sin far): ”Nämen oooh – ooh (spåkvinnan himlar med ögonen, tittar i taket och gör sig till) Din pappa säger att han hade ont i bröstet när han dog, det hör jag av den magiska ängeln som viskar i mitt öra, så det så…bla..bla..blaaa” (inte alls svårt att förutse det heller, hjärtattacker – som är en vanlig dödsorsak i Sverige -är vanligen smärtsamma – allt man behöver göra, är bara att spela på intervjupersonens känslor, liksom andra spelar på ett piano..)

Också kända spåkvinnor och sk ”medier” gör ofta såhär, medvetet eller omedvetet. Sierskan ”Saida” uppträdde en gång i TV, där en person ringde in och bad henne ge råd beträffande en borttappad nyckelknippa. Hon började humma och sväva ut, för att slutligen säga: ”Ja – jag känner det – du har alltså tappat dina nycklar på en gata i en stad…” (en vild gissning, inget annat – men tappar man sina nycklar, är det ju svårare att hitta dem utomhus. 95 % av alla svenskar bor i städer eller större samhällen numera, och i städer finns som bekant gator, som man ofta rör sig på)  ”och nu ser…jag något – ja herre Guud alltså – nu seer jag det – du tappade dem vid… eeehh – en bankomat, vid ett systembolag!

Visst – det var den 25:e och en löningshelg. Grovarbetare Nilsson, som ringde in om den borttappade nyckelknippan, var i 30-års åldern och med kännedom om hur han lät på rösten, eller hans förmodade karaktär – skulle vi alla kunna göra den förmodade gissningen, att han passerat bankomaten och Systembolaget på vägen hem, och då hade han mycket väl kunnat tänkas tappa sin nyckelknippa. Mycket enkla förutsägelser, alltsammans… Man behöver inga ”runor” eller ens en kristallkula för att tänka så… Runorna eller Kristallkulan eller ”spåkvinnans” traditionella utklädsel, är bara ett trick för att avleda intervju-personens uppmärksamhet…

Visste ni att Torbjörg Lillvölva i Erik Rödes Saga enligt samtiden var bra på att göra svävande och generella förutsägelser, men när man bad om en exakt förutsägelse, då kunde hon inte göra något.. Jodå – det står faktiskt så i sagan, titta efter får ni se… Och ändå är detta en av de allra mest exakta beskrivningar på hur en forntida spåkvinna eller ”Völva” faktiskt arbetade vi har kvar överhuvudtaget… också i forntiden användes tekniker och trick, som ”Cold Reading” antagligen ganska flitigt..

Nu får förstås ”spåmmanen” eller ”schamanen” eller ”häxan” eller vad ni vill akta sig för att vara alltför provokativ i de inledande ”PT Barnum” replikerna, alltså de på måfå utslungade, lösa påståenden och lagom provokativa profetior som är till för, att omvärlden ska börja tro på henne, och hon ska kunna följa upp med finurliga följdfrågor..

Om intervjupersonen eller den som ska bli ”spådd” rent ut sagt verkar klentrogen, öppet kritisk eller helt enkelt blir förbannad och går sin egen väg (det kan ju hända !) så har ju spåkvinnan misslyckats, och får börja om med en ny ”patient” eller ett nytt, villigt och omisstänksamt offer... Man ska därför inte ta i så man spricker… En bra regel inom Tarot – eller konsten att spå i kort (som New Age-profeterna direkt överfört på runorna, helt utan historiskt kunnande eller samband) är att man aldrig direkt får förutspå någons död, sjukdomar, naturkatastrofer eller liknande, trots att tarot-korten, i sin ursprungliga eller klassiska utformning, ofta ser ganska drastiska ut – betrakta detta exempel ur den klassiska Rider -Waite leken från tidigt 1900-tal, till exempel:

Personer som kan det här med tarot brukar förstås förutsäga, att trumfkort nr 13 – Döden  – bara innebär en ”hastig eller snabb förändring” eller något liknande, ”en övergång till ett annat tillstånd” precis som Run-spåmän och dito kvinnor brukar anstränga sig väldigt mycket för att sätta en ”positiv spinn” på exempelvis Is-runan eller Naud-runan till exempel, och inte lånar kortspels-draget att ”tyda runorna upp och ned” som man gör i Tarot. (Ja, Blum och många andra har bara ”plankat” det där, rakt av – från ett okult system till ett annat, helt utan sammanhang – det finns inga ”upp och nedvända runor”)

Anledningen till detta är förstås enkel, och det är att våra förfäder insåg, att det här med suggestion och inbillning är mäktiga krafter, som så att säga har en ”placebo-effekt” – också i negativa sammanhang eller tolkningar. Förutsägelser om död, sjukdomar, fördärv och liknande har en fruktansvärd tendens till att bli självuppfyllande, och ”fornsedare” och andra okunniga kan orsaka mycket stor skada på sjuka människor, eller de som verkligen behöver hjälp – personer i ett utsatt läge har en förmåga att tro på spåmän, eller vem som helst som erbjuder tillfällig lindring, och är det då någon oskicklig, så kan olyckan snabbt vara framme..

När jag själv – i åldern några och tjugo – ägnade mig åt Tarot och ockultism fann jag snabbt, att också då jag uppmanade folk som ville bli ”spådda” av mig att fråga om något lagom ”oskyldigt”, något mindre betydelsefullt eller ”inte sådär livsavgörande” som hurdant väder det skulle bli i morgon, till exempel, så frågade de – medvetet eller omedvetet – om allt större och betydelsefullare saker, eller sådant som hade verklig innebörd för dem. 

En god människokännare eller människovän har förmodligen också lite av det där som kallas Yrkesetik eller Hippokrates Ed (en Hednisk Uppfinning) även som Hedning eller Spåman, men jag har också sett många, många tragiska och fruktansvärda exempel på motsatsen – framförallt i de ”fornsediska” kretsar jag numera undviker, och skyr som pesten. Jag råder er alla att göra likadant.

Den moderna konsten att dra runor ur skinnpåsar, och tyda dem en och en är inget annat än ett bländverk, ett oskyldigt sällskapsspel – som sagt.

Men – det kan också dölja mörkare krafter och ge oavsiktligt skadliga effekter – om denna ”lek” används fel..

Ansvarsfulla och kloka personer som skrivit ”Runböcker” – sådana finns också – som Freyja Ashwynns ”Leaves of Yggdrasil” till exempel – också en mycket temperamentsfull gydjas verk (Jag har träffat henne i verkligheten, 3-4 gånger) aktar sig mycket noga för att hamna i ”fornsederi” och påstår inte alls, att deras nya runspådomar skulle vara ”forntida” eller ”från bronsåldern” som lögnarna ofta gör.

De tar inte överdrivet stora summor i betalning (ett annat varningstecken !) eller ändrar sina spådomar efter behag, försöker ”blanda bort korten” eller ställer ovanligt många närgångna frågor, som man gör bäst i att inte besvara.

Visst sörru ! Ja e den berömde run-schamanen Skabbe Räv från Åmål !

Asså jag ser … en hund.. nä en släkting eller en vän asså – jag e din vän— så e det..

Men du och jag har inte träffats förut…

Nämen… asså jag menar inte en hund, jag menar…

Jag känner allt en riktig apa !

Du menar min fru, nej jag menar… Asså vi e fullt eniga om att va oeniga.

joho du… du läser ju mig som en öppen bok…

 

När ”Skabbe Räv från Åmål” eller hans många gelikar i verkligheten börjar bära sig åt såhär, gör du bäst att gå därifrån, och undandra dig sällskapet. Det här är ett av flera tecken på att ”Cold Reading”, maktspråk eller härskartekniker försiggår, inom en eller flera destruktiva sekter, och dem ska du akta dig för.

Kortspel i all ära. Man kan lägga patiens med runor också. Men förutsäger detta framtiden ? Nej, knappast – möjligen får man aningen självinsikt ur det..

Seriösa runologer, eller verkligt användbara skribenter inom Asatro och fornnordisk mytologi, däremot, förnekar ”kortspelstricken” och det andra ständiga trixandet med människor, ”Cold reading” och maktspråk, samt felslagen gruppdynamik, som ”fornsederiets” vänner allesammans uppvisar.

Stephan Grundy från USA – en annan seriös författare inom ämnet jag träffat och umgåtts med – menar att den helt moderna uppfinningen att spå i runor i bästa fall kan vara ett sätt att frigöra runornas kraft som symbolspråk eller skriftspråk, och lära sig vad de innebär och betyder. Man kan förvisso meditera över runors innebörd och betydelser också, och får ut mycket av det . Men bara för den sakens skull hävdar han och andra kloka män och kvinnor inte alls att detta skulle vara ett ”autentiskt” forntida system, att det är överlägset allt annat, att man ska blanda ihop runor med andra okulta traditioner eller symbolspråk som inte alls hör till ämnet, eller annars sväva ut i det blå, som ”Cold Reading” proselyterna.

Sunt förnuft är ändå bäst, och vill någon alls ”förutsäga framtiden” så är sunda förnuftet det bästa botemedlet emot alltför vidlyftiga profetior.