25-årig kvinna döpte sin son till Loke – barnet fick missbildningar och blev svårt sjukt…

Ibland får vi läsa tragiska historier i rikets tidningar, som får oss att tänka efter. Denna gång skriver kvällstidningen Excessen – en av de mindre seriösa publikationerna i hela landet – om Michelle Jansson (25) och sonen Loke (4) som lider av ständiga krampanfall till följd av en allvarlig medfödd genetisk defekt, men som nekas assistans av Försäkringskassan. I vanlig, känd Excessen-stil skriver tidningen nämligen ut de agerandes ålder, ungefär som om det vore det allra viktigaste i sammanhanget, och som om just åldern vore den mest centrala av alla egenskaper, som de här personerna kunde ha, eller de facto har.

Man skall självklart vara försiktig när det gäller det här med folks personliga egenskaper, förresten. Tidningen ger inte någon förklaring till varför den här kvinnans barn fick en sällsynt genetisk sjukdom, eller vad hon möjligen kunde ha gjort för att undvika den. Skulle hon alls skaffa barn, ifall hon varit medveten om riskerna ? Gjorde hon det i alla fall, trots att hon kanske var medveten om risken; och var barnet alls planerat ?? – Ja, det finns mycket i ett föräldraskap som kan gå ordentligt snett ibland, och även om det nödvändigtvis inte behöver finnas något orsak-verkan förhållande i denna på alla sätt beklagansvärda och ledsamma historia.

Hon döpte sin son till Loke – barnet blev svårt handikappat, lider av ständiga epilepsikramper och måste sitta i rullstol…

Ofta har jag själv genom mer än 30 års tillvaro som hedning sett, att personer som av ointelligenta eller ouppmärksamma föräldrar döps till ”Loke”, ”Hel” eller något annat demoniskt, sjukdomsframkallande väsen själva blir svårt sjuka, eller drabbas av förfärlig otur på olika sätt, kanske inte just genom medfödda sjukdomar, men genom plötsliga, oförklarliga olycksfall, alkoholism, narkomani, trafikolyckor, kriminalitet, och annat i den stilen. Det här har såklart inga ”övernaturliga” orsaker alls, men man får vara försiktig med vilka krafter man anropar, så att säga. Hur de här mekanismerna fungerar – låt vara att det för det mesta är undermedvetet – ska jag förklara här nedan.  ”Vissa människor straffar Gudarna med detsamma, men för de verkligt stora skurkarna tar det i allmänhet längre tid” lyder ett hederligt gammalt svenskt ordspråk.

Man bör inte döpa ett stackars oskyldigt barn till saker som ”Fenris”, ”Loke”, ”Pitten Thurs Pettersson”, ”Ernest Oden Carlsson” eller något annat sådant.

För det första har det i äldre tid aldrig någonsin varit skick och fason att göra så. Det bruket ingår inte i Nordiskt Namnskick, helt enkelt. Man uppkallar inte sitt eget barn direkt efter en gud eller någon annan andemakt, för i gamla tider ansåg man att sådant kunde straffa sig rejält, och det tycks det också ha gjort i det här mycket tragiska och upprörande fallet. Istället namngav – inte d-ö-p-t-e – man verkligt Hedniska barn till saker som Torbjörn,Torborg, Torsten, Torkel, Tora, Odendisa, Odinkarl, Frejdis, Fröjdis, Friggethora eller liknande sammansatta namn, om man ens tyckte att man måste uppkalla barnet efter en gudom (det är verkligen mindre lämpligt, och det av flera skäl)

Tänk dig om du skulle kalla din dotter för ”Allah Stina” till exempel, ”Snurre El Humid Satansson” (jo, det finns här i landet en person som heter just så – ”El Humid” betyder ”den fuktige”) eller kanske ”Jesus Hitler Kristus Svensson” – sådant vittnar inte om respekt för barnet, inte om respekt för andra kulturer och traditioner (Vad tror du att dina muslimska grannar direkt från Syrien skulle säga, om de konfronterades med ”Allah Stina” ? ) och heller inte om tillräckligt med respekt för Asatron, eller vår egen Nordiska Kultur och tradition, om man gör på det här befängda viset.

En sak är vad vi skriver eller debatterar om på bloggar som den här. Du som läser denna text befinner dig här frivilligt, det utgår jag åtminstone ifrån. Du har själv valt att läsa just den här texten, och förmodligen har du kanske också letat upp just denna bloggsida med Google eller någon form av sökmaskin, kanske hört talas om bloggen på sociala media, eller annars sökt upp den frivilligt.

Det är ingen som tvingar dig att vara här. Du måste inte läsa den här texten, särskilt inte om du skulle bli upprörd av den eller så, förmodligen är det inte heller bra för dig att göra saker som så lätt får dig upprörd, ifall du är lagd åt det hållet, och kanske borde du göra något vettigare än att läsa denna text – ta hand om din avkomma, till exempel men namn – nej det är en helt annan sak, för med dem förhåller det sig fullständigt annorlunda.

Ett egen-namn, alltså ett namn på en person, kan man aldrig någonsin komma ifrån, för man blir ju tvungen att hela tiden säga det högt, i alla möjliga sammanhang, ute i den existerande, objektiva verkligheten, eller hur ? Namnet ingår i presentationer och liknande, inte minst i yrkeslivet, och det sociala samspelet människor emellan (oavsett ålder) och då är det definitivt olämpligt att gå omkring och heta saker som väcker anstöt, exempelvis Dracula, Loke, Hel – förruttnelsens och dödens gudinna – eller något liknande.

Ingen vettig förälder och ingen förnuftig människa borde döpa något barn till något sådant, det är i alla fall min personliga åsikt om saken.

Hybris – den form av grotesk självöverskattning som uppkommer, när människor försöker stjäla Gudarnas namn, eller själva bli till Gudar, var något som man i alla hedniska kulturer varit oerhört RÄDD för, och till varje pris försökte undvika. Så är det också i kristendomen ”Du skall icke missbruka gudens namn…

Så var det förr också.

Aldrig, Aldrig någonsin döpte man någon till bara ”Tor”, ”Oden” eller ”Freja” eller något sådant. För det första hade det naturliga orsaker, och helt praktiska skäl. Man kan inte heller döpa en person till saker som ”Bordet Andersson”,Bokhyllan Uffe” (som på IKEA) eller ”Räv”, ”Potta” eller något sådant, för om Gudarnas namn är centrala i den Nordiska kulturen, precis som i alla andra kulturer på vår Jord, ja då skall vi inte missbruka dem, lika lite som vi ska missbruka några runtecken, förresten.  Det går inte att döpa ett barn till bord, stol, räv, sked eller något ditåt, för i dagligt tal får man då givetvis problem; är det barnet eller möbeln man menar identitetskris och förvirring följer, inte minst för barnet självt, som får lida för sitt namn i skolan eller ihop med andra barn, och slutligen kan barnet få psykiska skador av det hela, eller rent av insjukna i någon somatisk sjukdom, om det går tillräckligt långt… kropp och ”själ” hänger nära samman, det anser numera de flesta läkare. Var det något sådant, som hände Michelles son, och har det förgrovat eller förvärrat symptombilden, även om det gäller en medfödd sjukdom, och en genetiskt defekt individ, som förmodligen aldrig bort födas… och inte heller kan överleva, utan mycket långtgående insatser från samhällets sida. Nu lever vi i en välfärdsstat, javisst; och har kanske råd att betala för ögonblicket, men kom då ihåg, att det finns länder och tider, då människor inte alls varit lika lyckligt lottade…

Dying Niobid, from the Baths of Sallust (marble)

I antikens värld – liksom i den gamla Norden – talade man om Hybris, alltså självöverskattning  när vissa föräldrar försökte jämföra sig med gudarna, eller uppkalla sina barn direkt efter dem.  Gjorde man så, riskerade man att utsättas för makternas hämnd, tänkte man sig – och det här var dåtidens sätt att förklara, varför ”förskräcklig otur” som i det här Loke-fallet kan uppkomma. Historien om Niobe, till exempel – hon som skröt över sina nio döttrar, och genast ådrog sig gudinnan Letos vrede. Leto sände Artemis och Apollon för att ögonblickligen skjuta ned Niobes alla barn med giftpilar, och så dog de i krampanfall och hemska kval, inte olika de som verklig epilepsi kan ge, och på ett sätt har alla dessa myter en naturlig förklaring, när de med sagans språk antyder, vad som kan hända människorna om de är ouppmärksamma vad gäller barn, genetik eller arvsmassa. Och där stod så Niobe, utan några döttrar eller avkomma alls.

”Om du är kvinna och väntar barn – Utmana då inte ödet eller Gudarna ! – SKÖT DIG !! ”

Excessen berättar också om ett annat fall, där ett litet barn som heter Saga (från Sökkvabäck, liksom gudinnan ?) blivit svårt sjukt, och nekats försäkringsbidrag. Bara ett sammanträffande, eller ?

Någon utmanade ödet. Och ödet svarade, hårt och brutalt… Kanske bäst att sluta utmana ödet då, och göra som folk gjort i alla tider, och ge barnen sunda, vettiga och användbara namn. ”Man ska inte ge Hundnamn eller vedernamn åt folk”. Det sa alltid min gamla farmor, som blev 92 år gammal och var mäkta vis, ty hon var också en hednisk människa.

Det är heller inte lämpligt, friskt eller sunt att döpa någon till ”Kurt Berit”, ”Eva Pelle” eller liknande saker, som river sönder och förstör den personliga identiteten, och dessutom är det numera förbjudet i svensk lag. Att tvinga små barn att bli lydiga ”hens” eller små halvkönisar, är inte så nyttigt för barnen, det heller. Namnet ger en viktig indikator åt den framtida personligheten, och utan sunda namn, finns så småningom heller inga sunda människor. Var blir det av alla små ”Blancefloor”,  eller ”Bo Kaspers”, förresten ? Vem vill ha en pajas-figur till son, eller ett mähä till dotter, en Twilight Pärsson, eller Sundbyberg Hilton kanhända ( Lilla Sundbyberg ser ut som Paris Hilton ungefär, fast djävligt mycket billigare !)  Namnlagen gäller inte längre, utan har sedan just i år ersatts med en helt ny lag, vilket kanske ni som ansvarsfulla medborgare och vuxna faktiskt uppmärksammat.

Numera säger lagen såhär, och om vi vill vara goda medborgare, så är detta något att ta fasta på:

§ Som förnamn får endast förvärvas ett namn som inte
1. kan väcka anstöt,
2. kan antas leda till obehag för den som ska bära namnet, eller
3. av någon annan anledning är olämpligt som förnamn.

 

Paragraf 28, Lag 2016:1013

Jag skulle vilja påstå, att namn som ”Loke” faktiskt väcker anstöt, och är lika olämpliga som att döpa någon till Allah, Jesus eller kanske Hitler; även om det kanske görs i vissa sk ”kulturer”. Dessutom är det faktiskt så, att namnet av andra skäl är olämpligt som förnamn (att jämföra sig med en ond trickster och ett monster i människohamn är kanske inte så bra) och att det på goda grunder kan väntas, att obehag kan uppstå för den som ska bära namnet. I alla fall har det redan inträffat i det här tragiska fallet med stackars Michelle (25) och hennes barn, som vi alla tydligt och klart kan se. Alla tre rekvisiten är uppfyllda här, och alltså bör man inte göra på det här viset.

Jag kan också ta upp andra fall, jag själv sett på nära håll och upplevt. En kvinna som blandade ihop kristendom med Asatro och inte kunde hålla isär begreppen (ja, hon kallade sig ”Rådsgydja” eller något sådanthon kunde inte ens stava till det ordet – ibland var hon råd– ibland råds, iland ”översteprästinna” eller något annat) fick ett barn, som visade sig vara vanskapt, och lida av hjärtfel. Modern saknade helt hjärta i kroppen, och visade sig vara en hänsynslös egoist. I vårt samhälle har det barnet visserligen överlevt, men får sannolikt ha vissa besvär för resten av livet. ”Somliga straffar gudarna med detsamma” som sagt. Hybis där också – liksom denna hybris ofrånkomliga och mycket obehagliga konsekvens. Man bör hålla sig ifrån sådana sammanhang, och sådana människor – det är allt jag säger. Skapa själv ditt öde, och du ska se att lyckan ler emot dig, så länge du är rättvis..

Jag kan ta ett annat exempel – denna gång från min egen släkt. En god och stark kvinna jag känner, som i allt gör skäl för epitet som ”Valkyria” eller åtminstone ”Sköldmö” (ty hon har skaffat sig namnet inte av födsel, men av livslångt lidande, träget hårt arbete, daglig träning, viljestyrka och överlevnad – ingen person jag känner är mer livsduglig än just hon) namngav sin andra dotter till Ragna, efter Ragnarök och den första till Tove, som i Tova eller hårtofs. Och vad hände ? – Jo, båda döttrarna blev starka, förunderligt vackra och livsdugliga kvinnor de med, en verklig heder för sitt samhälle och sitt land, precis som vi alla bör sträva efter att vara. Men – så snart de nådde upp i vuxen ålder, så bytte de genast bort de där namnen, och både ”Tove” och ”Ragna” heter numera något annat – men i mitt hjärta – och kanhända deras mor och fars – lär de kanske ännu bära dessa namn…

Starka, friska barn är familjens, samhällets och släktets ära.. Det gäller att föda fler av dem, och inte barn som utvecklas till rena motsatsen… Då behövs också rätt anlag, rätt arv, rätt kultur, rätt namn, rätt inställning…

Ta till sist ett annat, tänkt exempel…

Tänk dig en familj, som i oförstånd och av ren dumhet döper deras första dotter till Freja. Kanhända tycker du att det låter sött och gulligt, men det tycker inte jag. Har lilla Freja ens fått välja det namnet själv, eller vad säger hon om saken när hon blir äldre ?? Vad för slags kvinna ska hon alls bli ?? Att ge ett barn en kvarnsten om halsen i form av ett dåligt valt namn, som man inte ens tänkt igenom, är det värsta en förälder alls kan göra, och den största otjänst – för tänk efter före !

Visst, alla kvinnor kan ibland axla Frejas roll, så att säga; eller ta upp Frejas fallna mantel och pröva hennes lårhöga, högklackade stövlar ( i rött lack – Freja gillar sånt !) ifall ni förstår hur jag menar. och varje vuxen kvinna kan åtminstone en gång i livet b-l-i Freja eller vara någons Husfreja, till exempel, liksom varje man för en dag kan bli till Frej – men att tvinga någon att bära detta ok, varje dag och hela tiden, vilket man faktiskt gör, om man utsätter ett flickebarn för det namnet. Det är fel. Moraliskt fel, fel tänkt, fel levt, fel rakt igenom.

Frejas döttrar har jag mött själv, eller de som kreerar Frejas roll – den eviga sexualiteten, rakt fram och rakt igenom, genomfört och med Brisingamen och alltihop, rakt av, utan kompromisser. Sådant skrämmer inte mig, men utlevelse i all ära – ÄR detta något öde att önska över någon annan, och speciellt en ny dotter, eller tillökning i familjen. Återigen nej och åter nej.

En Gode eller präst – oavsett religion – bör till sist ha lov att vägra ge vissa namn åt vissa individer, eftersom Goden eller Prästen måste ha rätt, att få följa sitt eget förnufts och samvetes roll, oavsett vilket samfund han nu företräder. Och man bör ALDRIG ge Gudars namn åt människor. Sånt kan straffa sig, som sagt. Detta är ofta sett, och ofta omvittnat, av skäl jag redan berört.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s