Nej, ”spå i Runor” är inte alls forntida – men en 1900-talsuppfinning…

Kommer ni ihåg mannen på bilden nedan ? Jag skrev om honom i ett tidigare inlägg. Han är Ralph Blum, den amerikanske bokförläggaren och New Age profeten som vid 1980-talets början misslyckades att sälja små ”spådoms-set” av plast med ”authentic hopi indian stones” och som sedan började sälja lika autentiska ”runstenar” i plast fast han inte alls visste hur en runsten såg ut,  och inte kunde någonting om runor överhuvudtaget ?

Blums falsarier lever vidare, mest inom ”New Age” och ”fornsed”.  På ett otal hemsidor matas vi med information om att vi ska ”spå i runor som man gjorde förr i Världen”, böcker om runor skrivna av påstådda Yoga-mästare som säger sig besitta ”uråldrig kunskap” och de mest absurda påståenden från självutnämnda ”Rådsgydjor” eller smällfeta Run-profetissor i USA, som hävdar att detta skulle vara ”urgermanskt” och att man spådde med runor redan på bronsåldern, vilket man med säkerhet inte gjorde. Till och med seriösa nätbokhandlar som Adlibris säljer numera sådant skräp.

Fula brickor i en plast-ask, med plats för en 25:e. egenpåhittad runa… Och en metod, som aldrig bevisats vara ”forntida” alls…

Visst, tror man bara på NEW AGE så… man kan också SPÅ I KAFFESUMP för den delen…

NÄ DU ”Cassandra” ! Du är VÄLDIGT KASS… för man gjorde inte alls såhär ”förr i tiden”....

Ralph Blum och de andra New Age profeterna har låtit sig inspireras av I ching, tarot-kort och allehanda nyare spådomsmetoder, som inte alls har med Nordisk kultur och Asatro att göra, och sedan blandat ihop detta med verklig runologi. Det finns inte ett enda vederhäftigt eller vetenskapligt bevis för att någon skulle ha dragit små runbrickor med runor en och en på, eller några som helst bevis för att runor ens används på det sättet, eftersom runorna är skrivtecken, delar av ett alfabete och inget annat, och heller aldrig används på det sättet. Den enda källa man någonsin hittat, är Cornelius Tacitus andrahandsrapport om att Germanerna (på romersk järnålder och inte alls bronsålder) skulle ha tagit ”kvistar från något fruktbärande träd” och ”målat” (pingatur på latin, alltså inte ristat) någotlags tecken på dem (Tacitus nämner inte alls ordet runor) medan de samtidigt, flera stycken i taget skulle ha fallit ut på en vit duk. Det är alltsammans, och det rörde sig uttryckligen om kvistar, inte om runbrickor, och man läste dem inte en och en, utan flera åt gången.

Detta är inte mycket att falla tillbaka på, och vad vi därutöver har, är runverser om varje runas betydelse. Men dessa var ett slags abc-böcker, för att lära sig och komma ihåg runor överhuvudtaget, liknande ”Runatal Hávamáls” där Oden själv räknar upp 18 runor eller trollformler han kan, och det finns fortfarande inga bevis för att man använde runorna en och en, även om tyska mystiker i början av 1900-talet, baserade ett fiktivt och helt nyuppfunnet run-alfabete med just 18 runor på dessa 18 strofer i Havamal, fastän seriösa Edda-forskare antagit, att det ursprungligen var 24 strofer istället, en för varje runa i Utharken, eller den ursprungliga, för magiskt bruk anpassade äldre runraden. Vi har en uppsättning angelsaxiska och två uppsättningar nörröna run-strofer bevarade, men det lustiga är just att ingen av dem använder den 24-typiga runraden, som New Age-bokhandlarna idag säljer, och det fina med runorna är också att de är pictogram, betydelsebärande symboler eller ett slags hieroglyfer om man så, vill, men det bevisar inte, att man skulle ”spått” med dem alls..

För att ta TYR-runan, denna symbol som vår Justitieminister ”Mollgan” Johansson intensivt hatar, bara för att den någon gång kan ha ”suttit på fel uniformer, som han säger; och som han i sitt intensiva Sverigehat vill totalförbjuda, tillsammans med alla andra runor och symboler av Nordiskt ursprung, ja den ser förstås ut såhär:

Varför symboliserar denna runa T som i TYR, eller andra gudar av manligt kön ? Tänk efter en smula… Vi har en lång sak som hänger ned, och två mindre på sidorna. På island, i en del sammanhang, hänger Tyr-runan ännu på dörren till Herrtoaletten, vilket är ett enkelt pictogram, vars innebörd alla kan förstå. Runtecknet för kvinna, Bjarka-runan, som också betyder Björk, ser då ut såhär:

Två spetsiga saker som står ut, som ni kan se, likt kvinnans bröst, eller mage och bröst, om vi tänker oss att tecknet kan stå för en havande kvinna som står upp, sedd i profil. Och jojo men – på Island har jag sett detta tecken på damernas toalett-dörr, om nu någon vill veta… I det gamla Egypten, förresten – en helt annan kultur vid en helt annan tidsepok, fanns ett pictogram eller ett tecken som såg ut såhär, och som symboliserade Jordguden Geb (som låg underst) tillsammans med Himmelsgudinnan Nut (Egyptens svar på Frigga) som satt ovanpå, och red honom… och då symboliserade man detta kosmiska samlag med följande bild..

En rak stapel för den manliga principen, som tränger in i den kvinnliga ovalen, som vi ser upptill, med andra ord. ”Kuken i fittan” om vi talar barnspråk, eller en symbol för livet själv, och förmågan att alstra liv, om vi tänker som Hedningar gör..

För de av er som nu är intresserade av ämnet, kan jag visa denna bild ur en av mina väldigt esoteriska runböcker, för även om det vi kallar Stadhagalder, och som de tyska mystikerna på 1910-talet kallade Run-yoga, så kommer här en tolkning av en liggande Fä eller F-runa, om ni vill veta, gestaltad av två kvinnliga och en manlig runmagiker i förening.

Det är en herre som kallar sig Edred Thorsson, men som heter Stephen Flowers, som i sina verk har med detta. Själv har jag aldrig träffat på någon i Sverige eller Norden som använder Stadhagalder också för sexuell magi, utom jag själv och mina små söta ”suggor” i Särimner, förstås; men så är vi också lärdare och kunnigare än de flesta. ”Ja som ett svin från himmelen, kommer jag igen och igen… Och sjunger gör jag inte för att dölja någon sorg, men för att stärka er tro. Nej, sjunger gör jag inte för att dölja någon sorg, men för att stärka er tro…

Men bara för att olika folk och kulturer haft olika symboler, betyder detta fortfarande inte alls, att man ”spådde” i runor eller tecken. Allt sådant är sannolikt ett sentida påfund, för med skrivtecken skrev man som bekant, man spådde inte – och det gäller både Egyptens hieroglyfer eller Nordbornas Runor, som vi vet. Nu är det också i och för sig sant att alla forntida kulturer, liksom också nästan alla nutida kulturer haft någon form av ”spådomskonst” eller ”manti”.

Det finns ju till exempel:

  • Abacomanti – konsten att förutsäga framtiden genom damm, sand eller virvlar
  • Aeromanti – eller meterologiska väderförutsägelser
  • Botanomanti – eller konsten att förutsäga framtiden genom att elda upp torrt ris och grenar
  • Cartomanti – eller konsten att spå i kort, vilket den påstått ”forntida” men helt moderna run-spådomen är utvecklad ur.
  • Crystallomanti  – eller de sig som tror sig förutsäga framtiden med att spå i kristallkulor
  • Hepatomanti – eller konsten att spå i inälvor och levrar
  • Gyromantri – eller konsten att bli yr i skallen, vackla runt i en ring och ta tydor av detta…

De moderna new age-teoretikernas Run-spådomar är varken sämre eller bättre än detta. Varje spådom bygger nämligen på principen att om man tror på den – tillräckligt mycket – så blir den också sann – för ”har man tron, blir man frälst utav alla blad” som karl-Gerhard en gång sjöng apropos den svenska kvällspressen… Det är just därför man måste ta sig i akt, och inte slå sig i slang med ”fornsedare”, ”New Age” folk och liknande, för då vet man aldrig riktigt var man hamnar…

Kommer ni ihåg Peter Siepen på Z-Tv ? Han som i programmet Estrad brukade illustrera den inka-mayanske spåmannen ”Juan med Träbenet” som spådde folk med hjälp av en Porr-kortlek, under reklamfrasen ”Ja, han har hjälpt många” ?

Varför spådomar och liknande tycks ”fungera” för en del människor har jag ett intressant exempel på, och det beror i mycket också på en metod som heter ”Cold Reading” och som ligger bakom mycket av New Age och hela spådoms-industrin – för det är just en industri detta handlar om. Det finns veckotidnings-horoskop – som numera kan skapas av AI:s eller språkrobotar – blanda bara ihop meningar som ”du kommer snart möta en intressant person, som berömmer dig för din kreativitet” (ja, vem är inte villig att tro på det – det låter ju bra eller hur ?) och så finns det tarot-linjer per telefon, samt allehanda andra outlets för sånt här..

Visst – de flesta av spåmännen och spågummorna är väl relativt oskyldiga, och man kan ju se allt detta som ett sällskaps-spel, eller dito nöje. Ockulta Bokhandlare och författare av alla de slag måste väl också leva, och få mat och leverpastej på bordet, antar jag – liksom deras familjer. Sedan är det också klart att det finns en hel del människor, som verkligen vill hjälpa sina medmänniskor genom att ge goda råd, och använda sina ”sociala talanger” under spå-gubbens eller spå-madamens täckmantel, så att säga, och som lever ganska bra på detta. Det är ju med spådomar som med väderleksrapporten – man kan strunta i dem helt, ta hänsyn till dem eller tro på dem så mycket, att man aldrig lämnar hemmet för det osäkra vädrets skull, men tyvärr kan spådomarna påverka folk väldigt negativt ändå – varför ska jag komma till..

Peter Siepen fick väldigt ”bra” resultat med sin porr-kortlek på Z-TV, en gång under det tidiga 1990-talet. Ifall någon advokat eller så ringde, brukade han med förställd och fönumstig röst säga att: ”Ja, jag ser här i korten att du får resning efter rättegång – din rättssak blir både styv och lång” eller något ditåt.  Efter ett tag började många människor – främst unga kvinnor – ringa in till hans program och hävda att de verkligen blivit hjälpta av spådomarna i den magiska porr-kortleken.

Förhållanden hade lappats ihop, äktenskap hade räddats, nya arbeten och bättre bostäder hade erhållits, ja det var kort sagt ingen hejd på ”Juan med Träbenet” ni vet, och dennes klärvoajanta eller rättare sagt klärobskyra förmågor...

Beg Bilhandlare och spåmän – har de inte ganska många likheter ?

Det mest rörande, vill jag minnas, var när en herre i 75-års åldern ringde in och frågade efter sin stora Ungdomskärlek Bettan, som tyvärr gift sig med en annan, och försvunnit i många år. Men – Bettan hade på sin tid gjort reklam för Franska Kort – och dessutom var det hon som var ”Hjärter dam”  i Siepens porr-kortlek, och därigenom kunde hon snart återfinnas, framför en sybehörsaffär i Trosa. Den gamle Herrn och hon gifte sig genast med varandra, och allt blev Freja, Frid och Fröjd samt Tomtebolycka, och därpå firades ett hejdundrande sängelag, vilket ju inte är så dåligt det heller.

Vilka mekanismer var då i rörelse ? Fanns det verkligen någon ”magi” bakom det här ? Och hur funkar ”Cold Reading” egentligen ??

Vi känner alla till att det finns litterära gestalter som Sherlock Holmes till exempel (Sir Conan Doyle var faktiskt spiritist, och skapade honom utifrån hur medier och charlataner arbetade under den viktorianska eran) eller personer som har en smula lättare att dra slutsatser om sina medmänniskor utifrån enkla observationer, som vem som helst i och för sig kunde göra.  En person med god iakttagelseförmåga, kan mycket väl tänkas dra slutsatsen att en kvinna med en vigselring på fingret är gift, eller att en man i kostym och slips ”sysslar mycket med affärer” därför att han råkar vara klädd så till vardags.

Givetvis går det lättare att dra sådana här slutsatser i verkliga livet, eller då man ser personen, under en intervjusituation, eller då man skapar en konstlad miljö, som till exempel när någon ska bli ”spådd” om framtiden, oavsett metoden som används, om det nu är runor, kort, porr-kortlekar, kristallkulor eller vad som helst..

Peter Siepen – som har erkänd social förmåga – han är numera föreläsare och management konsult – var såpass bra att han kunde göra det här på telefon, utan att se sina intervjuoffer i ansiktet, eller dra slutsatser av det, och det finns också spåmän som arbetar helt i skrift (grafologer, till exempel) och som också använder ”cold reading” eller slutledningskonst i rikt mått, liksom ”pick up artists” eller de som specialiserat sig på att ragga brudar (eller män!) till exempel..

Samma enkla teknik som används vid allehanda ”runspådom” kan också användas för att ta makten över människor… En farlig förmåga…om den missbrukas…

Oftast börjar ”spåmannen” eller ”försäljar-typen” med ett sk P T Barnum påstående, alltså en lagom provokativ (men helt obevisad) utsaga, bara för att verka intressant.

Exempel på sådana utsagor är till exempel:

”Som liten var du med om en otäck händelse som hade med vatten att göra.”  (Visst, varje unge har säkert drattat i sjön, någon gång – så den gissningen är lätt att göra. Vi föds alla omgivna av en vattenhinna)

eller

(till en överviktig person): ”Du har lite problem med knäna, och din hälsa i övrigt” (lätt att förutsäga: a-l-l-a tillräckligt överviktiga har ofta hälso- och knäproblem)

eller (till en person som just förlorat sin far): ”Nämen oooh – ooh (spåkvinnan himlar med ögonen, tittar i taket och gör sig till) Din pappa säger att han hade ont i bröstet när han dog, det hör jag av den magiska ängeln som viskar i mitt öra, så det så…bla..bla..blaaa” (inte alls svårt att förutse det heller, hjärtattacker – som är en vanlig dödsorsak i Sverige -är vanligen smärtsamma – allt man behöver göra, är bara att spela på intervjupersonens känslor, liksom andra spelar på ett piano..)

Också kända spåkvinnor och sk ”medier” gör ofta såhär, medvetet eller omedvetet. Sierskan ”Saida” uppträdde en gång i TV, där en person ringde in och bad henne ge råd beträffande en borttappad nyckelknippa. Hon började humma och sväva ut, för att slutligen säga: ”Ja – jag känner det – du har alltså tappat dina nycklar på en gata i en stad…” (en vild gissning, inget annat – men tappar man sina nycklar, är det ju svårare att hitta dem utomhus. 95 % av alla svenskar bor i städer eller större samhällen numera, och i städer finns som bekant gator, som man ofta rör sig på)  ”och nu ser…jag något – ja herre Guud alltså – nu seer jag det – du tappade dem vid… eeehh – en bankomat, vid ett systembolag!

Visst – det var den 25:e och en löningshelg. Grovarbetare Nilsson, som ringde in om den borttappade nyckelknippan, var i 30-års åldern och med kännedom om hur han lät på rösten, eller hans förmodade karaktär – skulle vi alla kunna göra den förmodade gissningen, att han passerat bankomaten och Systembolaget på vägen hem, och då hade han mycket väl kunnat tänkas tappa sin nyckelknippa. Mycket enkla förutsägelser, alltsammans… Man behöver inga ”runor” eller ens en kristallkula för att tänka så… Runorna eller Kristallkulan eller ”spåkvinnans” traditionella utklädsel, är bara ett trick för att avleda intervju-personens uppmärksamhet…

Visste ni att Torbjörg Lillvölva i Erik Rödes Saga enligt samtiden var bra på att göra svävande och generella förutsägelser, men när man bad om en exakt förutsägelse, då kunde hon inte göra något.. Jodå – det står faktiskt så i sagan, titta efter får ni se… Och ändå är detta en av de allra mest exakta beskrivningar på hur en forntida spåkvinna eller ”Völva” faktiskt arbetade vi har kvar överhuvudtaget… också i forntiden användes tekniker och trick, som ”Cold Reading” antagligen ganska flitigt..

Nu får förstås ”spåmmanen” eller ”schamanen” eller ”häxan” eller vad ni vill akta sig för att vara alltför provokativ i de inledande ”PT Barnum” replikerna, alltså de på måfå utslungade, lösa påståenden och lagom provokativa profetior som är till för, att omvärlden ska börja tro på henne, och hon ska kunna följa upp med finurliga följdfrågor..

Om intervjupersonen eller den som ska bli ”spådd” rent ut sagt verkar klentrogen, öppet kritisk eller helt enkelt blir förbannad och går sin egen väg (det kan ju hända !) så har ju spåkvinnan misslyckats, och får börja om med en ny ”patient” eller ett nytt, villigt och omisstänksamt offer... Man ska därför inte ta i så man spricker… En bra regel inom Tarot – eller konsten att spå i kort (som New Age-profeterna direkt överfört på runorna, helt utan historiskt kunnande eller samband) är att man aldrig direkt får förutspå någons död, sjukdomar, naturkatastrofer eller liknande, trots att tarot-korten, i sin ursprungliga eller klassiska utformning, ofta ser ganska drastiska ut – betrakta detta exempel ur den klassiska Rider -Waite leken från tidigt 1900-tal, till exempel:

Personer som kan det här med tarot brukar förstås förutsäga, att trumfkort nr 13 – Döden  – bara innebär en ”hastig eller snabb förändring” eller något liknande, ”en övergång till ett annat tillstånd” precis som Run-spåmän och dito kvinnor brukar anstränga sig väldigt mycket för att sätta en ”positiv spinn” på exempelvis Is-runan eller Naud-runan till exempel, och inte lånar kortspels-draget att ”tyda runorna upp och ned” som man gör i Tarot. (Ja, Blum och många andra har bara ”plankat” det där, rakt av – från ett okult system till ett annat, helt utan sammanhang – det finns inga ”upp och nedvända runor”)

Anledningen till detta är förstås enkel, och det är att våra förfäder insåg, att det här med suggestion och inbillning är mäktiga krafter, som så att säga har en ”placebo-effekt” – också i negativa sammanhang eller tolkningar. Förutsägelser om död, sjukdomar, fördärv och liknande har en fruktansvärd tendens till att bli självuppfyllande, och ”fornsedare” och andra okunniga kan orsaka mycket stor skada på sjuka människor, eller de som verkligen behöver hjälp – personer i ett utsatt läge har en förmåga att tro på spåmän, eller vem som helst som erbjuder tillfällig lindring, och är det då någon oskicklig, så kan olyckan snabbt vara framme..

När jag själv – i åldern några och tjugo – ägnade mig åt Tarot och ockultism fann jag snabbt, att också då jag uppmanade folk som ville bli ”spådda” av mig att fråga om något lagom ”oskyldigt”, något mindre betydelsefullt eller ”inte sådär livsavgörande” som hurdant väder det skulle bli i morgon, till exempel, så frågade de – medvetet eller omedvetet – om allt större och betydelsefullare saker, eller sådant som hade verklig innebörd för dem. 

En god människokännare eller människovän har förmodligen också lite av det där som kallas Yrkesetik eller Hippokrates Ed (en Hednisk Uppfinning) även som Hedning eller Spåman, men jag har också sett många, många tragiska och fruktansvärda exempel på motsatsen – framförallt i de ”fornsediska” kretsar jag numera undviker, och skyr som pesten. Jag råder er alla att göra likadant.

Den moderna konsten att dra runor ur skinnpåsar, och tyda dem en och en är inget annat än ett bländverk, ett oskyldigt sällskapsspel – som sagt.

Men – det kan också dölja mörkare krafter och ge oavsiktligt skadliga effekter – om denna ”lek” används fel..

Ansvarsfulla och kloka personer som skrivit ”Runböcker” – sådana finns också – som Freyja Ashwynns ”Leaves of Yggdrasil” till exempel – också en mycket temperamentsfull gydjas verk (Jag har träffat henne i verkligheten, 3-4 gånger) aktar sig mycket noga för att hamna i ”fornsederi” och påstår inte alls, att deras nya runspådomar skulle vara ”forntida” eller ”från bronsåldern” som lögnarna ofta gör.

De tar inte överdrivet stora summor i betalning (ett annat varningstecken !) eller ändrar sina spådomar efter behag, försöker ”blanda bort korten” eller ställer ovanligt många närgångna frågor, som man gör bäst i att inte besvara.

Visst sörru ! Ja e den berömde run-schamanen Skabbe Räv från Åmål !

Asså jag ser … en hund.. nä en släkting eller en vän asså – jag e din vän— så e det..

Men du och jag har inte träffats förut…

Nämen… asså jag menar inte en hund, jag menar…

Jag känner allt en riktig apa !

Du menar min fru, nej jag menar… Asså vi e fullt eniga om att va oeniga.

joho du… du läser ju mig som en öppen bok…

 

När ”Skabbe Räv från Åmål” eller hans många gelikar i verkligheten börjar bära sig åt såhär, gör du bäst att gå därifrån, och undandra dig sällskapet. Det här är ett av flera tecken på att ”Cold Reading”, maktspråk eller härskartekniker försiggår, inom en eller flera destruktiva sekter, och dem ska du akta dig för.

Kortspel i all ära. Man kan lägga patiens med runor också. Men förutsäger detta framtiden ? Nej, knappast – möjligen får man aningen självinsikt ur det..

Seriösa runologer, eller verkligt användbara skribenter inom Asatro och fornnordisk mytologi, däremot, förnekar ”kortspelstricken” och det andra ständiga trixandet med människor, ”Cold reading” och maktspråk, samt felslagen gruppdynamik, som ”fornsederiets” vänner allesammans uppvisar.

Stephan Grundy från USA – en annan seriös författare inom ämnet jag träffat och umgåtts med – menar att den helt moderna uppfinningen att spå i runor i bästa fall kan vara ett sätt att frigöra runornas kraft som symbolspråk eller skriftspråk, och lära sig vad de innebär och betyder. Man kan förvisso meditera över runors innebörd och betydelser också, och får ut mycket av det . Men bara för den sakens skull hävdar han och andra kloka män och kvinnor inte alls att detta skulle vara ett ”autentiskt” forntida system, att det är överlägset allt annat, att man ska blanda ihop runor med andra okulta traditioner eller symbolspråk som inte alls hör till ämnet, eller annars sväva ut i det blå, som ”Cold Reading” proselyterna.

Sunt förnuft är ändå bäst, och vill någon alls ”förutsäga framtiden” så är sunda förnuftet det bästa botemedlet emot alltför vidlyftiga profetior.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s