En bild för det nya året: Thorberg Skråhugg bygger Ormen Långe..

Jag avslutar detta år med en av Anders Kvåle Rues underbara bilder (se gårdagens inlägg) och en nyårshälsning från Nordiska Asa Samfundet, som nu har nära 800 medlemmar, och stadigt fortsätter att växa. Under året har det blivit det näst största samfundet för Asatro i hela Norden, undantaget Asatrufelagid på Island, och under nästa år siktar det på att växa ännu mera – vilket säkerligen också kommer att ske !

Thorberg Skråhugg kallades den hedning, som byggde Olav Tryggvasons berömda skepp, som hade 34 bänkar, eller var en 34-sessa, som de i skeppsbyggnad bevandrade ännu säger. Egentligen skulle det ha byggts med 32 bänkar eller plats för 64 man, eftersom skeppen efter sin storlek alltid indelades i aettir eller åttor, vilket den 24-typiga och 16-typiga runraden som bekant också är uppbyggda av. Kungen befallde nämligen, att man skulle sätta in 2 roddarbänkar extra, och att man skulle timra Lyftingen och stäven högre än på alla andra skepp, men det hade Thorberg andra åsikter om, som vi snart skall se.

Om allt detta står det talat i 88:e kapitlet av Olaf Saga Tryggvasonar, och vid Hlade i Norge – Ladejarlarnas hemvist – har man hittat naustar eller båthus och stapelbäddar som faktiskt stämmer med ”Ormen Långes” dimensioner. Den svenske marinarkeologen Björn Landström beräknade på 1960-talet skeppets längd till hela 54 meter, kanske bara 5-6 meter kortare än kölen på Amiral Nelsons skepp ”Victory” ungefär 800 år senare, men Ormen var ingalunda det största långskepp som fanns, utan det bäst byggda säger sagan. Både Håkon Jarls skepp Visunden, som var en 128-sessa och Vilhelm Erövrarens ”Mora” som enligt en osäker uppgift ska ha haft 48 bänkar, var vida större, och för att ett skepp alls skulle kallas ”drake” skulle det ha minst 24 bänkar.  Havhingsten från Glendalough, som danskarna byggt efter ett av Roskilde-skeppen, hade bevisligen 25 bänkar, och skepp av upp till 30 bänkars storlek har senare hittats i Roskilde eller annorstädes, så vi vet att Sagornas uppgifter är helt sanna och lär nog bli byggda som kopior under de år som kommer.

Norrmännen har redan byggt det mer än 35 meter långa Harald Hårfagre som kan ta över 100 man, och redan Havhingsten – som jag själv seglat på – kan ta ett helt kompani på över 64 man och frakta dem från Norges sydkust till Roskilde på mindre än 30 timmar, vilket jag själv varit med och bevisat. Att segla rätt över Nordsjön, tar under goda förhållanden knappast längre tid det heller.

Men en dag, när Kung Olav skulle övervaka bygget, stod alla hantverkare där utan att göra någonting. Konungen frågade, varför de gjorde så. De sade, att skeppet var fördärvat; någon måtte ha gått från framstäven till lyftingen med en yxa och drivit det ena hugget efter det andra på sned in i kanten. Konungen gick fram och såg, att det var sant, och förklarade genast med en ed, att om han finge veta, vem som av avund hade fördärvat skeppet, så skulle den mannen mista livet. »Men den», sade han, »som kan säga mig det, skall få röna mycket godt av mig». Då sade Thorberg: »Jag kan säga eder, konung, vem som gjort detta». »Jag väntar också av dig mer än av någon annan man», svarade konungen, »att du skulle lyckas få veta det och kunna säga mig det». »Nu skall jag säga dig, vem som har gjort det», sade Thorberg, — »jag själv har gjort det».

Thorberg förklarade nu, att om man trimmade ned Lyftningen och gjorde den mindre hög, skulle skeppet segla bättre i sjön. Man gjorde som han sagt – och se – Ormen blev det bästa och mest segelkraftiga skeppet i hela Norden ! Detta var hedningatag, och ingen falsk ”fornsed”…

Konungen och alla de andra menade då, att skeppet var mycket vackrare på den sidan, som Thorberg hade yxat till, och konungen bad honom att göra så på båda sidorna och tackade honom hjärtligt därför. Huvudena och stjärten voro helt och hållet förgyllda; borden voro så höga som på havsskepp. Detta är det skepp i Norge, som blivit bäst byggt och med den största kostnaden.

Ännu så länge är vi hedningar få till antalet, sett emot Sveriges hela befolkning.

Men vår tid kommer. 41 % av svenskarna är inte längre med i ”svenska” Kyrkan, som inte är svenskare än något annat samfund, allrahelst som det ju kommer ifrån Mellersta Östern, och omfattar en monoteistisk ökenreligion, som allt färre och färre svenskar vill tro på eller ställa upp bakom – och under den sista veckan har det till och med gått så långt, att de kristna i vårt land är helt osäkra på sin såkallade ”frälsares” könsidentitet, och inte ens vet, om han ska vara man eller kvinna

Som Asatroende och Hedning kan jag bara skratta åt det hela. Kyrkan följer ju inte ens sin egen bibel eller lära längre, och nu håller den på att avveckla sig själv. Snart kommer det hedniska skiftet, som jag förutspått i många år. Det är dagen när vi hedningar blir över 50 % av befolkningen, vilket jag tror blir tidpunkten för en mycket viktig och ytterst välbehövlig attitydförändring bland de kristna i vårt land.

Nu måste de lära sig att förstå, att de inte kan styra och ställa med oss eller hota oss till livet längre, och säga att de måste utplåna oss, vilket står skrivet redan i deras ”Bergspredikan” som de ännu följer. De kristna måste sluta att tvångsvärva småbarn genom sk ”dop” till exempel, sluta knacka dörr, sluta missionera och acceptera, att det finns en svensk och Nordisk kultur och religion här i vårt land, och omfatta den på lika villkor.

Till och med Olaf Tryggvason, som var en ytterst våldsam man, insåg detta på sin tid, när han ställdes inför Torberg Skråhugg, som kom med nya idéer..

Framsteg sker, därför att de som är djärva nog, vågar omfatta dem.

Framsteg sker, därför att någon vågar gå före och visa vägen.

Framsteg sker, när ett folk sluter upp bakom sig självt, och inser vad det har förlorat, och vad som ännu går att vinna.

”Vi äro tusenden !”

Vi är de tusenden som bygger landet,
vi bar det fram i nöd och strid,
i trots och längtan,
i svält och armod
nu bygger vi den nya tid.

Malmen ur berget och milornas kol
stöpte vi järn av och smidde till stål.
Fiskarens koja och torparens hem
röjde vi plats för och timrade dem.

Vi är de tusenden som bygger landet,
vi bar det fram i nöd och strid,
i trots och längtan,
i svält och armod
nu bygger vi den nya tid.

Vi är fabrikens och plogarnas män,
vi reste bygden och värnade den.
Vi är de kvinnor som bördorna bar,
skapade lyckan och höll henne kvar.

Vi är de tusenden som bygger landet,
vi bar det fram i nöd och strid,
i trots och längtan,
i svält och armod
nu bygger vi den nya tid.

Hör hur den växer, vårt arbetets sång,
susar från axen av gulnande säd,
stiger i klangen från släggor och städ:

Vi är de tusenden som bygger landet,
vi bar det fram i nöd och strid,
i trots och längtan,
i svält och armod
nu bygger vi den nya tid.

”Järn-Skägge visar Nordtröndernas Gudahov för Olaf Tryggvason”

På en sajt, tillhörande den norska konstfirman Galleri Straume har jag hittat många bilder av Anders Kvåle Rue, en norsk konstnär jag inte känt till sedan tidigare. Bilderna säljs nu som reproduktioner för sådär 1500 NOK eller uppåt, vilket är ganska billigt för handsignerade litografier, enligt vad jag förstår. Sådana säljs vanligen i numrerad men ytterst begränsad upplaga, ungefär som mina egna hedniska kalendrar – men de kostar i alla händelser bara 60 kr plus porto, även om jag för min del aldrig skulle drömma om att kalla mig ”konstnär” (se tidigare inlägg) i alla fall inte vid jämförelse med bättre män, eller de som är mer utbildade konstnärer än jag någonsin varit, eller kommer att vara.

Anders Kvåle Rue (f. 1965), bur i Svartdal, Seljord kommune. Anders er utdanna ved Statens handtverk og kunstindustriskule, Oslo, 1991. Rue har spesialisert seg på historiske motiv generelt og vikingtida spesielt. I tillegg til biletkunst held Rue foredrag og skriv artiklar om den norrøne arven. Anders har motteke fleire utmerkingar, blant anna i bransjeprisen «Årets vakraste bøker».

 

Om någon borde ha Samfundet Särimners Stora Pris inför 2018, är det Anders Kvåle Rue. Såsom enväldig domare delar jag härmed ut det, även om 2018 knappast börjat än, för jag tror ändå, att hans bilder från Flatöboken – denna sena källa från Islands 1390-tal, långt efter det Sagatiden upphört – faktiskt kommer att gillas, av alla och envar. Det är en kunskapsgärning och ett folkbildande han utfört, genom att hålla de gamla sagorna vid liv, helt enkelt.

Jag har för mig att Flatöbokens berättelse om det stora gudahovet vid Möre i Nord-Tröndelag innehåller den detaljen, att där fanns en Torsbild, helt förgylld, som var så skickligt gjord, att bockarna och Tor såg helt levande ut och kunde röra sig framåt utan konstlade hjälpmedel, men konstnären har väl tillåtit sig en viss frihet, när han låter den stå på hjul – Olaf Tryggvasons Saga i Snorre Sturlassons version från 1230-talet, säger också att Torsbilden stod på en upphöjning, och att den var helt klädd i guld och silver, samt mycket kostbar – men nämner inga bockar.  Detta står att läsa det 68:e till 71:a kapitlet av Sagan om hur Norge kristnades med våld och tvång – för Kung Olaf svek stackars Järnskägge å det gruvligaste och värsta, och dräpte honom saklöst, bara därför att han inte var kristen.

Järnskägge och de andra bönderna och de fria männen i Tröndelag trodde den nye kungen om gott, men han bedrog och lurade dem. Kanske skulle de inte ha visat honom Gudahovet alls, för han bara förstörde det, samma dag som han kom till platsen. Som ni kan se fanns där fina bilder av i tur och ordning Freja, Frej med sin galt och Oden med sina Korpar, jämte Frigg och Njord, som var de makter Trönderna mest dyrkade, förutom Tor själv. Men alltsammans brände och förhärjade de kristna, på samma sätt som de bränt, skövlat och förhärjat våra gudahov än idag, vilket jag också berättat för er om.

 

Överallt dit de kristna kommer, är deras kristendom sig ständigt lik. Det här är brända Gudabilder som räddats från en Mordbrand, någonstans i Mälardalen – fotot togs 2015. Hur ska vi någonsin kunna ”samexistera” med all denna kristna fundamentalism ?

Någon har på Wikipedia anmärkt, att Maere lär vara den enda plats i hela Norge, där de kristna varit tillräckligt fräcka att bygga sin nya kyrka direkt på det gamla gudahovet, vilket hindrar oss från att gräva ut det, och få veta mer om hur det verkligen såg ut. Också när de fria männen på platsen är döda och inte längre kan försvara sig, fortsätter de kristna att hoppa och stampa på deras minne, och den fula ovanan att bygga kyrkor direkt ovanpå mark som inte alls är kyrkans, och som inte alls tillhör den, känner vi också från Sverige, även om det här – liksom i Norge – vanligen tillgick så, att man byggde kyrkorna i anslutning till platser, där de gamla gudahoven stått, men aldrig direkt ovanpå dem. En viss respekt för våra fäders tro, fanns faktiskt under den första kristna tiden, och det tycker jag verkligen att de kristna som lever idag gjorde gott i att minnas och lära sig av, om ni frågar mig.

Allt vi har fått se, är deras vanliga hänsynslöshet.

Ta Gamla Uppsala som ett enkelt och talande exempel. Man vet, att det ligger en vikingatida hallbyggnad eller vad som tolkats som en av flera, jättestora, minst 40 meter långa hallar under golvet till Gamla Uppsala Kyrka, till exempel. Detta konstaterades redan vid utgrävningar under kyrkgolvet på 1950-talet, men ut på kyrkogården har man aldrig tillåtits fortsätta gräva, därför att det är en modern kyrkogård och ”Svenska” Kyrkan hela tiden och ideligen fortsätter gräva ned sina egna döda församlingsmedlemmar på den, trots att forskare gång på gång uppmanat dem att sluta med det – det finns andra, likvärdiga och minst lika fina kyrkogårdar på andra platser runt Uppsala, som man lika gärna skulle kunna använda sig av..

Arkeologerna Birger Nerman och Sune Lindquist tolkade på 1950-talet stolphålen under Gamla Uppsala äldsta kyrka som rester efter ett ”tempel” – men idag vet man, att Gudahovet och inte templet var en hallbyggnad…

Visserligen råder det alltid konflikter om markanvändning i Sverige och alla andra moderna stater och samhällen, sant nog. Men vetenskapliga intressen, som är av vital betydelse för en hel nations historia och identitet, måste faktiskt gå före några lokala begravningar. De kristna har helt enkelt ingen rätt till platsen, som är av stor och central betydelse för Asatroende från hela Världen. Att den alls blivit utgrävd under senare år beror på bygget av Upplandsbanan till Gävle – för numera går järnvägen som alla vet i tunnel under Gamla Uppsala, låt vara inte direkt under kyrkogården. När detta kan tillåtas, varför tillåter inte ”Svenska” Kyrkan ens undersökning med markradar, vilket kan göras jämförelsevis mycket billigt, och inte skadar marken, naturen eller kyrkogården det minsta ?

Hela tiden hindrar de kristna den moderna vetenskapen, och sätter sig emot även markradar, med motiveringen att det vore oetiskt, eftersom man på radarbilderna möjligen kunde urskilja kistor eller kistornas innehåll, fast helt utan någon större detaljeringsgrad, eller den minsta möjlighet att identifiera några individer – som ju i de flesta fall multnat bort för längesen – dessutom är de flesta begravningar, i Gamla Uppsala och överallt annars i Sverige och Norden faktiskt kremeringar, vilket är direkt förbjudet i Bibeln, och en hednisk, inte alls en kristen sedvänja.

Vari ligger då det förment ”oetiska” i bilder som de här ? Här nedan finns ett exempel på en markradarbild från en kyrkogård i Landskrona, och där tycker minsann ingen – ens i ”Svenska” Kyrkan – att detta vore ”oetiskt” eller annars ett problem..

Hela tiden fortsätter de kristna att vanhelga, våldta och ockupera våra mest heliga platser. Inte ens i döden får vi hedningar eller Asatroende frid, för ingen gravlund eller begravningsplats får vi ha för oss själva. På Uppsala åsen finns två såkallade ”Meditationsplatser” – men de två platserna har de kristna helt ockuperat och förstört, med stora svarta kors – hela landskapet har blivit våldtaget och ockuperat, och de kristna kan inte ens ta så mycket hänsyn, att de ens förstår att människor, som tillhör andra religioner än kristendomen, också kan ha behov av stilla begrundan eller kontemplation på de platserna.

Hela tiden denna kristna hänsynslöshet. Hela tiden denna förstörelse av hela landskap. Hela tiden dessa kors, detta brännande, detta kristna härjande. Utan hänsyn.

Inte ens i fjällen, inte ens i yttersta Norrland får vi Hedningar vara ifred – förutom vad man gjort emot Samefolkets heliga platser... och de vill att vi ska ”samexistera” med sådant här. Hur kan det ens ske, frågar jag er ? Hur kan man ens tillåta det ??

Bild från Svenska Turistföreningen. Inte ens samefolkets heliga platser och Seitar får vara ifred för den kristna vandaliseringen…

Vi måste ta dessa platser tillbaka – och hedna dem. Skogskyrkogården, med sitt fula betongkors från Nazismens glansdagar – som kristendomen evigt är förknippad med. Görvälns Griftegård i Järfälla. Hassela-korset, som aldrig skulle ha fått bygglov. Överallt kristna våldtäkter av plats efter plats, trakt efter trakt, gudahov efter gudahov – och inget släpper de ifrån sig, trots att deras religion inte alls omfattas av minst 41 % av de här landets människor, som faktiskt gått ur ”Svenska” kyrkan, som inte alls är svenskare än något annat samfund. Inte ens muslimerna gör såhär – för de har – i de flesta fall – fattat att böneutrop och minareter inte hör hemma i Sverige.

Varför kan de kristna inte ACCEPTERA att det finns och skall finnas multi-religösa begravningsplatser i det här landet – där man SLIPPER kristna kors… ??

Svenska” Kyrkan har till och med fräckheten att ljuga rakt ut och påstå, att de skulle ha ”befriat” de två meditationsplatserna nära Gamla Uppsala genom att resa kristna kors och andra styggelser på dem. Helt utan respekt för andra människors trosutövning, helt utan respekt för andra människors behov av meditation utan kristna symboler, helt utan respekt för andra människors tro. och detta låter vi allesammans fortgå, mitt inne i vårt svenska samhälle, 2017 eller till och med 2018. Kasta ut korsen – säger jag – och gör slut på den andliga tortyren och skändligheterna !

Gamla Uppsala är inget kristet vallfärdsmål, utan en hednisk plats. Så har det alltid varit, och så kommer det alltid att vara.

Så var det en gång vid Tröndernas Gudahov, när Järnskägge – mannen av folket, den frie bonden – stod där och ville visa något folket själva byggt, emot kyrkor, präster, påvar, kungar och all överhet.

De dräpte och mördade honom.

Sådant var de kristnas ”tack”men hans minne och verk lever ännu vidare – genom Flatöyarbok, Anders Kvåle Rue, och alla de, som är Asatrogna..

Se – sannerligen sannerligen säger jag eder – Vid slutet står Särimner – och han är själva segern. Honom rår de kristna aldrig någonsin på, för han återföds och återföds ständigt med varje ny dag, som naturen själv – och hans återfödelse är planetens, naturens och hedningarnas seger…

Flera gudomar inför det nya året

När nyåret nu hägrar, och vi förhoppningsvis får ett mer Hedniskt 2018, så skriver Danmarks Radio passande nog om några av Asatrons mindre kända gudomar, som det kan vara bra att erinra sig och blota till inför det nya året.Gåva kräver att gengåva gives” står det i Hávamál – och det är ett viktigt bud. För att hedra makterna, måste vi först göra något för dem om vi skall få något gott tillbaka, och därför skriver jag detta inlägg, den näst sista dagen på året.

DR:s artikel är egentligen ett slags recension eller anmälan av boken ”Asatro – de gamle guder i moderne tid” av Gudrun Victoria Gotved, som man felaktigt presenterar som ”Asapräst” när alla någotsånär bildade människor redan vet, att det heter Gydja – eller Thul, ty så kallar hon sig.

Bokrecensioner och liknande kan ju skrivas på många olika sätt, det ser vi inte minst från svenska media, som oftast skriver fientligt om Asatron, men i Danmark är inställningen annorlunda, och åtskilligt positivare och tolerantare emot den Nordiska kulturen, som ju Asatron för alltid är en del av, oavsett om vi nu betraktar den som ”modern” eller inte – i själva verket har den ju minst 4-5000 år på nacken, och att då säga att den är en modern företeelse, är egentligen fel – allt som hänt är väl att den utvecklats, precis som alla andra kulturföreteelser..

Asatron har aldrig haft några ”präster” och heller inte ”prästinnor”, men däremot finns Godord, eller ett folkvalt godkännande för en begränsad tid. Detta är en viktig skillnad emot Monoteistiska religioner, som anser att ”prästerna” skulle vara utsedda av någotslags Gud, och det måste man ha klart för sig. Thularna, slutligen, var vandrande berättare och bevarare av kunskap – vad vi kan kalla folkbildare – vilket jag som bekant även ägnat mig åt.

Eir” – läkedomens gudinna – har jag skrivit om tidigare, och hon kanske bör anropas av flera, som säkerligen behöver det. Gudrun Viktoria Gotved menar, att Eir är den oftast omnämnda av de ”mindre” Asynjorna eller de tolv klassiska gudinnor som nämns i Eddan, och däri har hon kanske rätt. I ett sammanhang som det här, vill jag ändå slå ett slag för Henrik Anderssons utmärkta bok ”Våra Gudamakter” som innehåller en introduktion till Asatrons 147 gudar och gudinnor där Eir nämns, förutom att jag själv också skrivit en hel del om henne tidigare – och varken Eir eller de andra makterna är någonsin en ”hen” – Eir är alltid en hon, på samma sätt som andra makter och Gudar alltid är en han, vilket jag hoppas att ni noterar – Loke eller Angerboda skulle väl vara det enda undantaget, men de är inte precis några förebilder i alla avseenden…

Var eller Vår på danska, hon som varsnar och blir var (jfr engelskans ”aware”) om alla eder som människor ingår, särskilt äktenskapslöften – men inte bara sådana – oaktat vad DR skriver så finns det andra eder också – är nog i så fall en viktigare gudinna att minnas inför det nya året, för redan i Eddan nämns hon som ingående i alla bröllopsritualer, och bröllop ingås mellan man och kvinna – annars blir där nämligen inga barn gjorda – det visste redan våra förfäder, och för det mesta försökte de leva i enlighet med det, vilket också kan vara viktigt att notera.

SR erinrar också oss alla om Forsete eller försynen, Balders och Nannas mäktige son, frisernas store gud Fosite, han som är Asarnas lagman i Glitners stora gillessal, och som hellre friar än fäller i det som är osäkert och ovisst. Honom gjorde somliga väl i att påkalla, men den kvinnliga Thulen eller rättare sagt Thulan i Danmark betraktar sig som en dyrkerska av Tor, som slår till först, och ofta hårdast – för med vissa saker och personer i våra liv måste vi göra processen kort – vi ska inte tåla närvaron av fornsedare och Monoteister, till exempel. ”Många äro komna till att hålla i yxan, men få begriper, att fatta om skaftet

På säker vän kan man lita, men osäker vän visar sig förr eller senare till föga gagn…

Vidar, eller den ungdomliga styrkan – han som vid tidens slut fäller Fenris, och hämnas Oden är också någon, som man i Danmark vill påminna oss om vid denna tid på året. Vidar står för det nya, och det som en gång skall komma, men också arvet eller det som är värt att bevara och kämpa vidare för, liksom det rättfärdiga i att slåss för en värdig och riktig sak. Så okänd är väl Vidar inte hos oss, att vi också kan minnas och anropa honom – själv vet jag många makter, som nämns mindre ofta nuförtiden, men att anropa Vidar till det nya året, syns mig vara en god och förnuftig vana att bygga på.

Lofn, eller Lov, den stora Lovgiverskan, eller hon som gör det fullständigt omöjliga möjligt – inte alls bara i kärlek som några tänkt sig, utan också i mångahanda andra ting anropas också av Danmarksradion, och det tror jag är gott nog – för allt är möjligt för den som tror, tillräckligt hårt och tillräckligt mycket, för där viljan finns, finns också alltid en väg. Inför nyåret torde också hon vara viktig att åkalla och inkalla, det säger jag er för sanning. Så var det sagt förr, och så är det sagt nu med – och mycket – Gudahovet på Island – början till ett Gudahov också i Sverige, fornsederiets fall och Asatrons upprättelse, stundar under följande år – och det kan sannerligen vara värt att minnas. Hedna er – och var Asar och Asynjor trogna !

Värdiga Julblot över hela Midgård

Medan kristendomen håller på som vanligt (se föregående inlägg) är det ändå trösterikt att veta, att Vintersolståndet ändå har firats, och att månget Julblot begåtts över hela vår Värld, av de som är Asarna trogna. Från Island kommer rapporter om hur Asatrufelagid firat Julblot på platsen där det nya Gudahovet kommer att färdigställas nästa år, och där använder man minsann inte termen ”forn sed” eller andra kristna smädeord från 1300-talet, som inte hör till ämnet och som bara förvirrar. Man talar om Asatro, ren Asatro och inget annat – och så gör man i de flesta delar av den civiliserade världen.

Det underlättar ju att veta vad man talar om, och kunna sina saker – samt visa trohet emot den kultur och den tradition man kommer ifrån, vilket är all Asatros kärna och ett av dess viktigaste budskap. Islänningarna, som alltid behållit sin egen kulturella identitet, har insett detta bättre än de flesta, och därför väljer jag att hylla dem.

Úti vill jól drekka (…) ok Freys leik heyja.“

Ute må man Jul dricka, och Frejs lek höja. Så är det, och så månde det vara. Hilmar Örn Hilmarsson från Asatrufelagid betonar, att Vintersolståndet är något som ärats och firats långt innan kristendomen ens var påtänkt, och läste högt ur Skirnismal för de församlade, däribland många barn – och det som mest blotades, var ljus och clementiner, heter det i den Isländska artikeln – och även i Danmark och så långt bort som ibland Canadensare i förskingringen på Nya Zeeland och andra fjärran trakter, har det firats Vintersolvarv och Julblot.

Måtte det gagna inför det nya året – och låt Hedendomen växa minst två tredjedelar nästa år !

 

Ständigt dessa kristna !

Medan vi själva (”svi-um” eller Svearna, vilket betyder just ”vi själva, folket självt”) firar vår hedniska Jul under hederliga och ärliga förhållanden, fortsätter de kristna runt om i Världen och i vårt land som vanligt… Titta bara på bilden nedan, får ni se… Vad liknar den ? Vad påminner den om, jag bara frågar ?

Kristendomens ikonografi innehåller tydligt Pedofila Tendenser… Så har det alltid varit.. (Bild från Kristeligt Dagblad i Danmark)

Det har beräknats, att 2 % av alla katolska präster runt om i Världen är Pedofiler, enligt vad samma kyrka själv erkänt. Det borde innebära, att vi har minst 8-9 sådana sexförbrytare odömda inne i vårt Sverige, och att de fortfarande springer runt i vårt land och förövar sina dåd. Samtidigt har Regeringen Löfvén via en av sina myndigheter gett samma kyrka mer än 24 miljoner kronor de sista tre åren trots att det här rör sig om den rikaste kyrkan i hela Världen – och den behöver inga bidrag överhuvudtaget.  Titta bara på dess ikonografi, eller vad som avbildas i dessa katolska kyrkor ! Överallt knubbiga små kyrkänglar och keruber, drägglande ”jesusbarn” och spädbarnsstjärtar omvartannat ! Inte konstigt det förr eller senare fullständigt ”slår över” i huvudet på en hel del präster och tillbedjare, och att de övergår till verklig pedofili, inte bara en pedofil religionsutövning. Det i just i själva tron, i själva kristendomen det onda sitter – och det är mycket viktigt att förstå. Och Katolska Kyrkans värderingar är inte sådana, att den överensstämmer med svensk lag eller demokrati – alltså ska den inte ha några bidrag, överhuvudtaget – och det borde statsmaktens företrädare i vårt land faktiskt ta och notera.

Men när faran för vår värld är som störst, så genomförs trots allt vissa protestaktioner, som vi också har kunnat se… Betrakta följande bild:

Se det var ett bra spratt åt katolikerna !

För fyra dagar sedan kunde vi läsa om hur aktivistgruppen FEMEN – som jag skrivit mycket om i det förgångna – jag har kallat dem ”Frejas Hedniska Krigarinnor” och jag anser fortfarande att det stämmer, även om de förnekar den kopplingen själva – slog till emot det katolska snusket, och försökte kidnappa pedofilernas jesus bara fem-sex timmar innan Påvens sedvanliga midnattsmässa där han kysste frälsarens unga skrev (se bild här ovan) även om Midnattsmässan nu hålls på fel tid eller klockan tio på kvällen, mest därför att hans helighet Påven blivit gammal och trött…

Jag citerar, från den svenska kvällstidningen Expressen:

Femen kritiserade Katolska kyrkan

Gruppen tog på sin Twittersida även upp kritik mot Katolska kyrkan och tog särskilt upp sin kritik mot kyrkans syn på abortfrågan, hbtq-frågor och pedofili:

– Slutligen syftar jungfru Marias #metoo-akt till att fördöma det stora antal pedofilibrott som den katolska kyrkan gjort sig skyldig till. Straffriheten bland religiösa ledare måste få ett slut och dessa rovdjur, dessa kriminella, måste straffas, oavsett deras titlar.

Under juldagen 2014 gjordes ett liknande försök av en annan Femen-aktivist mot krubban på Petersplatsen. Hon lyckades ta barnet ur krubban men kunde snabbt gripas på platsen.

Även CNN, Reuters, Tidningen The Independent och flera internationella media har tagit upp saken, men här i Sverige vågar Statstelevisionen SVT inte berätta om det. Nyheten censureras, döljs och ”väljs bort” av redaktionerna. För några dagar sedan berättade också journalisten Jackie Jackubowski – före detta redaktör för ”Judisk Krönika” och en man jag gillar – om hur den kristna högern från USA med Donald Trump i spetsen faktiskt försöker framkalla Harmageddon, den kristna världsbranden.

Han har avslöjat hur de kristna vill ha atomkrig, och hur de med avsikt försöker framkalla jordens undergång, bara så att ”jesus” ska komma tillbaka… Och han är inte den ende inflytelserike bedömare som har upptäckt detta, eller vad som ligger bakom Donald Trumps retorik. Även andra bedömare har gjort precis samma analys.

Donald Trumps erkännande av Jerusalem som Israels huvudstad är för den amerikanska kristna högern inte i första hand ett uppfyllande av ett politiskt valkampanjlöfte, utan ett teologiskt ställningstagande med förödande konsekvenser.

I Jerusalem förenas nationalism och religion till en explosiv krutdurk. En gnista här skulle kunna utlösa ett världsomfattande religionskrig. I ”Den heliga staden” frodas, bland extrema trosbekännare av de monoteistiska religionerna, den apokalyptiska idén om de ”yttersta dagarna”. — —

Den amerikanska kristna högerns viktigaste talesperson, Pat Robertson, skissar i sin bok ”The new millennium” ett messianskt scenario i form av en händelsekedja som bildar förutsättningarna för de bibliska profetiorna uppfyllelse och Jesu återkomst: först en världsregering under en satanisk ledare, Antikrist, därefter ett fruktansvärt krig i Mellanöstern, och slutligen uppförandet av templet i Jerusalem.

Stora delar av den evangeliska kyrkan i USA bygger i dag sin teologi på dessa profetiska föreställningar, enligt devisen ”ju sämre, desto bättre” – en fredlig utveckling skulle nämligen omkullkasta de nytestamentliga profetiorna om de kataklysmer som väntas föregå Messias. — —

Också USA:s vicepresident Mike Pence, som benämner sig som en ”evangelikal kristen”, ser Israels styre över hela Jerusalem som gudagiven. Det är heller inte en tillfällighet att Donald Trumps personliga advokat och talesperson Jay Sekulow är en så kallad ”messiansk jude” som tillhör en Jesutroende sekt vars vision består i att det judiska folket vid tidens slut erkänner Jesus Kristus som den efterlängtade Messias.

De väntade våldsamma protesterna mot det amerikanska Jerusalembeslutet och internationella vädjanden om fredsprocessens återupptagande avfärdas som irrelevanta av Trumps fundamentalistiska väljare. I själva verket hoppas de på krig – slaget vid Armageddon – då Jesus Kristus uppenbarar sig i Jerusalem. De tror att Trump är Guds instrument i detta apokalyptiska drama.

Är ”den yttersta tiden” snart här? Med Trump som president kan ingenting uteslutas.

Trump verkar mentalt instabil, har det påpekats, och med sådana kristna rådgivare, vet vi vad som kommer. Monoteisterna fortsätter att hota hela vår planet. Vår vördnadsvärde vän herr Jakubowski fortsätter att påpeka att redan 80 % av de väckelsekristna stöder Trump, och förutspår det värsta. Själv hoppas jag bara på att förnuftet och hedendomen segrar till slut, liksom Polyteismen, därför att Polyteism alltid förutsätter tolerans, men det är samtidigt viktigt att inse, att det finns rörelser som man bara inte kan tolerera, utan aktivt måste kämpa emot, och där är jag – redaktör för en ”Hednisk Krönika” som jag är samt Jackie Jakubowski fullkomligt ense. Vi måste försöka rädda världen från islamisterna och de kristna, kosta vad det kosta vill. Och Freja – denna kärlekens men också krigets gudinna – har kanske redan gett svaret..

 

Sundare idéer än dessa kristna har Ann Heberlein i Göteborgs-Posten. Hon är ju annars teologie doktor i etik vid Lunds Universitet, vilket förpliktigar. I sina funderingar kommer hon mycket nära det urgamla Hedniska Fridsbegreppet, som fanns långt tidigare än medeltidens kristna edsöreslagarFrith eller Frid som begrepp – vilket också ses i begreppet ”Julefrid” är nämligen något helt annat, moraliskt sett, än den kristna ”godheten”.

Idag förstår blott få hedningar vad Midvinterblot vid Midvintersolståndet och Julefrid verkligen betyder

Frid utesluter inte väpnad neutralitet, eller självförsvar emot våldsamma och främmande ideologier, nämligen.  ”Godhet” är inte att hela tiden ge pengar åt parasiter, tiggare eller ”ensamkommande” vuxna, för som Ann Heberlein klokt konstaterar i sin egen julbetraktelse:

Det är nu välgörenhetsindustrin går på högvarv, det skänks pengar till läkare utan gränser och köps getter och kanske ger du din lokale tiggare en extra slant när du kommer med dina plastkassar fullproppade med onyttigheter att inmundiga under julhelgen. I juletider premieras värdet ”god” före andra värden – men vad innebär godhet?

 — —

Vi måste helt enkelt göra skillnad på människor. Om vi inte gör det, är vi dåliga föräldrar, dåliga vänner, dåliga söner och döttrar och dåliga partners. Människor – alla människor – har nämligen ett behov av att känna sig speciella och utvalda. Hur speciell känner man sig om ens partner (av ren godhet, givetvis) ligger med alla behövande kvinnor? Om ens mamma hellre arbetar ideellt med andra barn än hämtar dig tidigare på dagis? Om ens son tillbringar julen med hemlösa och låter dig sitta ensam framför teven?

Rädda gärna världen, men se till att ta hand om det som är ditt största ansvar först. Ta hand om dina barn, dina föräldrar, din partner och dina vänner. Få dem att känna sig exakt så älskade och betydelsefulla som de är. Det är vad en människa som är god på riktigt gör.

Många hedningar jag talat med om denna svårförståeliga nyhet räknar helt enkelt med, att den ”Svenska” Kyrkan avvecklar sig själv under det kommande året, och att den byts ut emot traditionell Asatro, vilket mycket bättre står i samklang med svenska och nordiska värderingar.  Gudar som Oden, Tor, Frej och Tyr är det helt enkelt mera stake i – så är det ännu och så har det alltid varit – och så hoppas vi, att vi slipper alla katoliker, alla Donald Trumps och övriga kristna under nästa år….

”Hedniska Tankar” har Julstädat inför det nya året…

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen. Vad jag skriver är inte ristat i sten, eller några meditativa tankestycken från någotslags elfenbenstorn långt borta. Jag lever här och nu, och praktiserar verklig Asatro i nutiden, till skillnad från de som på falska grunder säger sig praktisera ”forn sed” och andra drogliberala avarter, som man inte riktigt kan identifiera.

Fakta: Benämningen Asatro har alltid funnits. ”Trua á Asom ok Ölfvom” står det i Eddan

 

Då och då uppdaterar jag mitt stora och rikhaltiga arkiv här, och lägger undan de blogginlägg som jag anser värda att spara inför framtiden. Av 497 inlägg, återstår nu 284 stycken efter årets stora Julständning, men jag tycker ändå detta får räcka – varje läsare kan ändå hitta inlägg här som räcker i flera månader. Dessutom innehåller arkivet väldigt många inlägg om de mest skilda ämnen – och under 2018 kommer det också göras om till en betal-tjänst, kan jag avslöja.

Det kommer helt enkelt gå till så, att man får betala 10 kronor eller 20 kronor för att kunna läsa alla tidigare artiklar och prenumrera på dem – vilket ändå inte är en stor summa, och kanhända kommer också mycket av vad jag skrivit göras om och utges i bok-form så småningom. Detta om mina planer inför framtiden, och 2018.

Självklart skriver man inte 497 inlägg utan att några blir mindre bra, och somliga blir antagligen också renodlat usla, som man förstår. Men så är det även i Dagstidningsjournalistikens Värld, och mycket av det som skrivs här i Världen, har alltid varit ”Adiafora” eller överflödigt.

Ifall någon här anser att det jag skrivit varit felaktigt, har de fått rätt till genmäle och även rättelser och omformuleringar, när det visat sig berättigat och när de kunnat uttrycka sig sakligt och korrekt. Tyvärr har så inte alltid varit fallet, men det överser jag med. Men som sagt – inget av det jag skriver är avsett att vara ristat i sten, utan det är snabba inpass i en debatt, reaktioner över dagshändelserna, och bloggar som gjort nytta för stunden – självfallet har jag också fått skriva polemiskt eller med medveten hyperbole eller retorisk överdrift ibland, vilket jag också tror att alla någorlunda kloka läsare noterat.

Allt detta är heller inte så konstigt, eller svårt att förstå. Vår Värld förändrar sig. Nyheter och Influenser, som plötsligt dök upp och lika snabbt försvann, visar sig inte bli bestående, och annat – som har varit fullständigt osannolikt och inte har kunnat förutspås av någon, visade sig bli verklighet. Antag att någon – år 1990 till exempel – dykt upp på den Svenska Försvarshögskolan, och förklarat att Sovjetunionen skulle gå under – personen ifråga hade nog blivit utkastad, eller gjord till allmänt åtlöje, men inte desdo mindre var samma ”eviga” Union upplöst inom mindre än ett år.  Eller antag att någon – anno 2012 – hade förutspått, att ingen mindre än Donald Trump verkligen kunde bli President i USA – ja, ingen skulle heller ha trott den personen – men inte desdo mindre var det precis detta som hände, som vi alla vet.

År 2000 var inte mindre än 88% av alla Svenskar med i den sk ”Svenska” Kyrkan, men idag är antalet mindre än 60 %

Hedendomen växer, dag för dag, och vi svenskar har också fått ett fungerande Nordiskt Asatrosamfund med snart 800 medlemmar, som jag helhjärtat stöder.

2017 har varit ett år, som lovar väl inför framtiden, och vi har lyckats uppnå mycket, som inte gjorts på flera år – trots det lilla fåtal, som öppet motarbetar oss, och som hatar oss, oavsett var de nu sitter – i det nya förortskalifaten eller på de kristna dagstidningarnas redaktioner, eller till och med på SVT, vår kära statstelevision.

Men nu över till mitt artikelarkiv – som du finner genom att klicka på rubriker och under-rubriker här ovan – än så länge är det kostnadsfritt att ta del av.

TUGGA och SVÄLJ i SÄRIMNERS namn ! (Food for thought !)

Arkivet innehåller nu inte mindre än  462  artiklar, uppdelade på 40 olika rubriker

Under huvudrubriken ”Om denna blogg” som du når genom att trycka på länken överst på sidan kan du hitta 7 olika inlägg som beskriver  varför jag började med den här bloggen, och något av dess tillkomsthistoria, och en del inlägg om min attityd till just denna blogg, andra bloggar eller skrivande i allmänhet.

cry

Under huvudrubriken ”Adiafora” eller ”överflödigt” på latin hittar du 17 långa inlägg om allt från Kitsch till Valkyrior, Discordianism, Anarki vid Korvkiosken,  ”The Church of the Subgenius”, Hur Lupercalia firades i det gamla Rom, envig, björnar och profeter, 6 November bakelser och andra märkvärdigheter. Jag har samlat allt som inte kan hänföras till andra rubriker här, eftersom det inte hör till bloggens huvudämne.

Underrubriken ”Forn Sed” innehåller 14 varningar för denna underliga rörelse, som inte har det minsta med Asatro att göra. Du får bevis för hur den rörelsens profeter vill använda droger i sin religionsutövning, hur deras ”godar” eller präster rakt fram uteblivit från begravningar de åtagit sig att hålla, hur de ägnat sig åt blodsoffer i människoblod vid Gamla Uppsala och annat, som de faktiskt borde skämmas över… och sådant som vi vanliga, hederliga Asatroende anser ”överförfriskat” och vad vi INTE ska hålla på med…

Mycket av det som står skrivet under denna underrubrik är dessutom citat från övriga ledande Asatroende, som också avskyr ”fornsedarna” och vad de kommit att stå för…

Underrubriken Häxor, Häxeri och annat Okult innehåller 6 artiklar om dessa – för mig perifera – ämnen. Särskild tonvikt har lagts vid det märkliga och obehagliga faktum, att ”Svenska” kyrkan aldrig någonsin bett om ursäkt för vad den gjort emot sitt eget folk under Häxförföljelserna – och här berättas också – med många och rikhaltiga bevis – om hur kristna och islamister fortfarande förföljer och ibland dödar häxor och hedningar över hela Världen.

Huvudrubriken Arkeologi däremot innehåller nu 39 artiklar med fakta, alla om kända fynd, typ Egtved, Gamla Uppsala, Havängsdösen och annat vetenskapligt. Läs om hur man försökt omtolka Rökstenen – men utan att lyckas – om debatten kring Svearikets Vagga – om en fjärde, nu utplånad fjärde Uppsala-hög och om hur Svenska Kyrkan försökt förstöra Gamla Uppsala som fornminnesplats, vår äldsta namngivna Svenska, bevisen för Ragnaröksmyten och mycket annat – jag tror knappast du har läst allt detta tidigare, och mycket av det har också ignorerats av massmedia eller större tidningar. Jag berättar också om de många problemen med skadegörelse på fornlämningar och det svenska kulturarvet, som blivit allt vanligare och vanligare på senare år, om Birka-forskning, Sveriges äldsta kyrka, sanningen om anfallet på Lindisfarne och andra saker, du nog borde uppmärksamma.

 

legosoldat_artikel_IMG0059En romersk officersring från 300-talett hittad på Öland -hur kom den dit ?

Huvudrubriken ”Asatro” tar upp det egentliga ämnet för den här bloggen, och förklarar den milsvida skillnaden mellan Asatro och sk ”forn sed” – en beteckning som inte bör användas – samt varför man inte bör blanda samman Asatron med New Age och annat oseriöst – ifall det nu inte framgick tillräckligt klart av ”varningsorden” ovan…

27 inlägg om allt om Bärandet av Torshammare (och varför det inte är ”rasism”) samt vikten av traditioner, fakta och sunt förnuft – också vid ordnandet av Blot och andra fester – konkreta Boktips och mycket annat, har samlats under denna rubrik, liksom varför det aldrig funnits några ”Vanatroende”, varför Asatron inte är någon frälsningslära, om hur också Agnostiker kan vara Asatroende, om varför Asatron inte har några budord och många andra teologiska spörsmål, som du får utredda i detalj… Bland annat får du lära dig, att vi Asatroende ALDRIG BER utan faktiskt BLOTAR eller rättare sagt offrar något till Gudarna – för ”Gåva kräver, att gengåva krävs” – det är det äldsta och mest grundläggande av Hávamáls bud..

asatro-010-fb-anpassad

”Asatro” avdelningen har också försetts med inte mindre än 10 stycken underrubriker, i tur och ordning

  • ”Gudahov” det HETER nämligen just Gudahov och inte ”tempel” som ger ett enkelt ”när, var, hur” om hur de byggs på Island – och hur du enkelt själv kan bygga ett sådant – och hur det redan finns invigda Gudahov i Danmark på 15 inlägg. Du får också lära dig om Urnes – den påstått kristna kyrkan som inte alls var kristen, och heller ingen ”Kyrka” utan just ett gudahov, varför Asatron alltid varit en inomhus-religion lika mycket som en utomhusreligion och om attentat och bränder emot de som försökt bygga ”Gudahov” i Sverige och därför blivit förföljda – och mycket annat..
  • ”Oden” – 5 inlägg om och kring Allfader – mycket mer finns förstås att säga kring ämnet – men det kan du också läsa på annat håll.
  • ”Freja” – 16 inlägg om och kring gudinnan, hennes katter, hennes kommersialisering (med Freja-whiskey, Frejas Cigarrer och Starbucks kaffe som pikanta tillägg eller företeelser) samt vad hon kan uträtta i nutiden och vad hon gjort för mig, samt en hel del poesi – allt för att ära och hedra GUDINNAN !
  • ”Skade” – 3 inlägg om Vinterns gudinna, barfotavandring i snön, övernattning i bivack, jaktens tid och annat sådant
  • ”Tor” – 8 inlägg om Åskans Dundergud, Tor och Hans bockar, Torshammarens ursprung, poeten Thomas Thorild och annat Tor-betonat…
  • ”Heimdall”2 inlägg om varför Heimdall behövs som motvikt till Loke, och alla ”Lokeaner” som det finns nog och övernog av numera.. Och om hur Gjallarhornet och Vuvuzelor kan stoppa själve Påven…
  • ”Frigg” – 5 långa inlägg om Himlens Gudinna, Himladrottningen Frigg, All-modern samt om vad hon står för samt hur kunskapen om henne kan användas
  • ”Loke”4 inlägg om Loke i populärkulturen, och varför han säkerligen inte bör dyrkas eller tillbes… trots att han är en underhållande spjuver minsann
  • ”Njord” – 2 inlägg om Rikedomens Gud – och vad du kan vinna på att Gå Ur Svenska Kyrkan samt tillbe honom…
  • ”Tyr”3 nya inlägg om Tyr – stridens och rättvisans Gud – och vad du vinner på att tillbe och ära honom – samt hur endast fornsedare och amerikaner hyllar Fenris…

Anledningen till att det blev separata teman och underrubriker, är förstås att det är begreppsmässigt mycket enklare att samla alla artiklar om varje gudomlighet under sin egen rubrik – fler inlägg kommer förstås så småningom…

46b06a_3f9f33bf131644899e83d7b5a55c5fa3-jpg_srz_939_278_85_22_0-50_1-20_0-00_jpg_srzVi finns ÖVERALLT med kanske 110 000 utövare i hela Världen

Under Huvudrubriken ”Hedningar utomlands” möter du 14 inlägg om Asatroendes situation Världen över. Jag är ingen oreflekterad universalist, och det krävs kunskaper om ämnet, innan man ens kan kalla sig Asatroende vilket man bör observera. Alla som påstår, att de utövar denna religion gör det definitivt inte – ett exempel är ”fornsedare” – ett annat är New Age och mycket annat, som inte hör till ämnet. Alla folkslag har sin variant av hedendomen, och även om Asatron delvis påminner om andra Indoeuropeiska trossystem, till exempel, är den också helt unik i många avseenden, och skall därför inte sammanblandas med något annat. Här får du lära dig om Asatroende i Ryssland, Serbien, Kanada, Spanien – ja över hela Jorden faktiskt, eftersom Asatrons värld är global…

  • Underrubriken ”Danmark” innehåller 11 inlägg om Asatron där, inklusive världskändisen Jim Lyngvild – Danmarks ”meste hedning”
  • Underrubriken ”Island” innehåller 11 inlägg om de asatroendes situation på ön, men också om Landvättarna, om Huldufolk och Alfer – som inte bör förväxlas med fantasylitteraturens ”Alver” – samt om Kristna Kyrkors övergrepp emot Isländska medborgare, det nya gudahovet och Landvaettablot
  • Underrubriken ”Norge” innehåller hittills 2 inlägg – om museibygge, kristna förföljelser av norska medborgare och annat men fler inlägg kommer.
  • Underrubriken ”Ukraina” som är ny – innehåller  2 inlägg om den svåra politiska situationen och inbördeskriget där, vilken också påverkar landets hedningar

 

Blotar A Brief Guide To Asatru Ritual

Under huvudrubriken ”Högtider och Blot” möter du 7 inlägg under devisen ”ingen högtid utan regler” eftersom jag är en förespråkare av ordning och reda inom Asatro. Du får lära dig varför vegetariska blot är mindre lämpliga, utom sommartid, om hur man blotar med Blod, lagar Svartsoppa och äter hästkött – bland annat – och frånsett kristna fördomar emot viss föda är detta inte på minsta sätt farligt… Vi kan blota vad vi jagar och fiskar själv, men vi offrar inte människor nuförtiden, om någon fanatisk kristen nu skulle undra..

Här finns också underrubriker, som behandlar:

  • ”Jul och Midvinter” med 17 inlägg från 2014-2017 om Julbockar, Oden och Jultomten, samt varför Julen inte är någon kristen helg överhuvudtaget, och hur den långt tidigare alltid firats i Norden. Du får också texten till ett eget Julblot, och berättelsen om Gävlebocken, samt om kristna julhatare och sverigefientliga attentat – något som blir allt vanligare och vanligare, i och med att kristna och muslimska fanatiker inte kan acceptera tanken på en fredlig, hednisk Jul..
  • ”Lucia”3 inlägg om Lusse och festens hedniska ursprung – för Lucia eller Ljusdrottningar fanns redan på bronsåldern, långt långt innan 1700-talet och en del felaktiga dateringar av denna folkseds uppkomst. Lär dig mer här !
  • ”Disablot” – 4 inlägg om Diserna, Distinget och vad Diser är för slags väsen
  • ”Vårblot” – 8 inlägg om vårens fester, och hur och när du skall fira dem
  • ”Vårdagjämning och Höstdagjämning”3 mer specifika inlägg om ”Dagjämningarna” samt en nyskriven ritualtext för skördeblotet.
  • ”Midsommar” – 10 inlägg om Sommarsolståndet, samt hur det firas – flera dikter och vilka Gudomar och makter man bör ära – och vilka man inte ska ta med, vilket är minst lika viktigt. Dessutom en text till Midsommarbröllop, om du behöver fira detta..
  • ”Alvablot” – 9 långa inlägg om hösten, döden och årets mörkaste tid. Om hur Alvablotet uppstod, om hur de kristna försökte förvanska det till Allhelgona, om en naturlig syn på döden och årstidernas gång, och varför meningslös ”fornsed” i samband med detta inte alls fungerar.

blotFörutom de årstidsbundna festerna har jag nu också med inlägg för alla livets skeden, som till exempel:

  • ”Bröllop och Trolovning” 5 inlägg om hur det firas, samt vilka ord och seder som hör dit – och varför sk ”Handfästning” är en Kelisk sedvänja, som INTE hör ihop med Asatron.
  • ”Begravning och jordfästning” 8 inlägg kring livets slutskede – personliga minnen och betraktelser, samt vad du bör tänka på – för att inte hamna i ”fornsederi” och andra ovärdigheter, som skämmer ut både dig och dina anhöriga. Avslöjanden om hur ”Svenska” kyrkan förstört många hedniska och multi-religiösa begravningsplatser, och hur de till och med stoppat individuella begravningar får också komma fram
  • ”Knäsättning” (ALDRIG ”Dop”) 6 inlägg kring detta, eftersom man INTE DÖPER barn enligt Asatron, eller tvingar dem att anta en religion, men däremot välkomnar dem in i en släkt – och varför detta är en väsentlig skillnad.

björn-rovdjursparken-grönklitt

Under huvudrubriken ”I Naturen” får du 16 långa inlägg om i tur och ordning Älgen, Bävern, Vildsvinet och Björnen, samt Hedniska och Asatrogna aspekter på dessa djur och många andra… Vita älgar, ”andebjörnar” och andra märkliga satkritter uppenbarar sig också på denna sida..

Huvudrubriken ”Konst” innehåller 14 inlägg om mer eller mindre hednisk konst – bland annat om en kättersk Ankmålare från Finland, om Botticelli, Mark Bodé, Sam Flegal och andra konstnärer jag gillar, som ibland också tangerat hedendomen. Du får också höra om censur och förföljelse emot enskilda konstnärer, mitt inne i Socialdemokratins och Stefan Löfvéns förment demokratiska Sverige.

Underrubriken ”Resor” innehåller en rad reseskildringar och kåserier, 11 till antalet, på temat ”Det går en hedning genom Europa”

277784-humandignity-1319076254-675-640x480

Huvudrubriken ”Om goda kristna och andra religioner” innehåller  24 artiklar om denna märkliga företeelse som kallas Monoteism, och andra sjuka avarter av religion. Underrubrikerna ”Svenska” Kyrkan” (24 inlägg) handlar om en evangelisk lutheransk kyrka som inte alls är ”svenskare” än någon annan…”Katoliker” (20 inlägg),  och ”Islam” (22 inlägg) innehåller utförliga argument till varför du bör undvika och ta avstånd ifrån allt vad Ökenreligioner heter, och varför de inte ska utövas här – i vårt Norden och i vårt Sverige – i alla fall om vi vill undvika svåra skadeverkningar på vårt samhälle.

En ny underrubrik kallade ”SAP och andra rasister” redogör med 17  inlägg för den växande Sverigefientligheten och rasismen emot vanliga svenskar inom en högst märklig organisation, som kallar sig ”det Socialdemokratiska Arbetarpartiet” utan att varken vara så särskilt socialt, demokratiskt eller ens något ”arbetarparti”. I alla fall inte enligt min blygsamma åsikt. De åsikter som redovisas här är bara mina egna, och representerar inte någon särskild organisation. Har du problem med dem, eller tål du inte fri åsikts- och opinionsbildning, ja då bör du nog förfoga dig någon annanstans..

Av någon anledning finns det alltid klantskallar som tycker, att det på något sätt skulle vara förbjudet att kritisera just dessa religioner, eller att kristendom och islam alltså skall vara allsmäktiga, och helt bortom all kritik, men det tycker verkligen inte jag. Jag tror nämligen på något, som kallas yttrandefrihet, och om du inte begripit vad detta är eller vad detta begrepp faktiskt handlar om, käre läsare eller läsarinna – ja då undrar jag varför du alls befinner dig på Internet överhuvudtaget, eller vad du alls gör här…

Övriga kommentarer torde vara överflödiga…

 

0f464fc01f485a9862c33529feab7289