Vilka är djuren som avbildas på Osebergsskeppets stolpar ?

För en tid sedan skrev Thor News ett intressant inlägg om de träskulpturer, som man år 1907 fann tillsammans med Osebergsskeppet i Norge. Vi vet alla att detta extremt vackra skepp enligt traditionen tillhörde Drottning Åsa av Vestfold, mor till halvdan Svarte och farmor till Harald Hårfagre. Mycket riktigt fann man också två kvinnor i Osberg-graven – den äldre tros nu vara äldre än 70 år eller såpass gammal som 80 år, och antas på goda grunder vara Drottning Åsa själv. Den yngre kvinnan i Oseberg-begravningen, vars dödsorsak ännu är okänd, anges nu vara ungefär 50 år, och för en tid sedan visade det sig, att de DNA prover man tagit från henne gav ett alldeles felaktigt ursprung. ”Fake news” producenter över hela Världen påstod att hon skulle ha varit från mellanöstern, men det visade sig vara en skröna. I själva verket talar det mesta för att också hon var av rent nordiskt ursprung, eftersom haplogrupp U7 också förekommer sparsamt i Nordeuropa.

Nåja.

Man påstår ofta, att det skulle ha funnits ”drakhuvud” på Osebergsskeppet, men skeppets förstäv har faktiskt ingen fästanordning för något sådant. Fem olika, sttolpformade skulpturer i trä, som bevisligen måste ha varit tillverkade av olika träsnidare har hittats i skeppet – en av dem med en tvärslå, vilket skvallrar om den riktiga användningen – men ingen av dessa skulpturer, har ett huvud, liknande en drakes. Betrakta den här skulpturen, till exempel, som låg placerad framför förstäven, som var intakt och som därför antagligen inte alls hör till själva skeppet.

Som ni ser, ser det här inte alls ut som någon ”drake”. Osebergsskeppets skulpturer är visserligen fabeldjur i runslingornas ornamenterade stil, men som precis överallt annars har snidarna utgått från riktiga djur, som finns i verkligheten. Vi skulle kunna jämföra med de snidade gavelstolparna på den säng man fann i Osebergsskeppet, som helt klart anses visa Hästhuvuden eller möjligen hundhuvuden, och som ser ut som bilden nedan visar. Vad det än är för djur som den första Osebergsstolpen visar, så är det i alla fall INTE en stiliserad häst eller en hund.

Då man hittat vad som kallas ”drakhuvuden” har de så gott som alltid långa, utdragna nosar eller krokodil-liknande gap med långa tandrader. Titta på de här huvudena till stödkäppar från 1000-talet (ja, spatserkäppar för äldre gentlemän fanns redan då !) som kommer från Lund respektive Dublin, till exempel. De är också helt annorlunda till utformningen än Osebergs-skeppets runda djurhuvud, som därför rimligen måste sägas höra till ett annat slags varelse.

Stödkäpparnas ”drakar” skulle enligt vissa forskare lika gärna kunna vara hästhuvuden, eller ”käpphästar” vilket ju förekommer än idag, men vi kan ju också betrakta denna tenngjutform från Birkas 800-tal, som otvivelaktigt visar vad som brukar betecknas som ett ”drakhuvud”.

Mycket riktigt ser det också ut att kunna ha placerats i förstäven på ett drakskepp i miniatyr, och även runstenarnas ”drakslingor” visar samma slags varelse, som alltid avbildas med en lång, utdragen käft.

Ser man sen på de andra Osebergs-stolparna, så avbildar de en alldeles olik djurart. Åtminstone två av dem visar runda små öron, placerade överst på huvudet, och även den första stolpen – den med tvärslå – visar ett par runda cirklar överst, vilket väl får antyda öronen. Vargar eller andra hundliknande djur har inte alls sådana öron, och heller inte en såpass trubbig eller avrundad nos, så det kan omöjligen röra sig om något hund-djur, som stått modell för träsnidarnas arbete, utom kanske i ett fall..

Nummer två i denna bildsamling skulle visserligen med lite fantasi kunna tolkas som en hund, men det gäller inte den första eller den tredje bilden ovan. Djuren har ganska kraftiga läppar, runda små öron överst på huvudet, trubbig nos och tydliga rovdjurständer. Titta på den femte och sista stolpen – som kanske ingått i en sextett – och ni får se:

Det sista djuret i Osebergs femtal har ibland ansetts föreställa ett lejon, och det må vara hänt – men några lejon fanns nog inte i Nordeuropa på Osebergs-skeppets tid, och det är väl också föga sannolikt att en träsnidare i södra Norge skulle kunna ha fått se ett livs levande sådant. Då är det nog mycket mera sannolikt, att träsnidarna mött ett djur, som sett ut som såhär:

Här ser ni förebilden till Osebergs djurfigurer, livs levande ! Det är förstås en vanlig brunbjörn det är fråga om – sådana var talrika på Vikingatiden, och björnar har verkligen rundad nos, tydliga rovtänder, markerade läppar och små rundade öron överst på huvudet, som vi alla vet. Vilket djur skulle det annars kunna vara, förresten ? I den nordiska faunan, så stämmer varken bäver, djärv eller något annat känt djur in på beskrivningen, så att Osebergs djurstolpar föreställer just björnar, framstår i alla fall som mycket sannolikt, om än inte fullständigt bevisat.

För övrigt – i Oseberg-fyndet fanns också vagnar och slädar, och ett gammalt namn för släde eller kälke på Nordiska språk är just BJÖRN, och för att citera Nordisk Familjebok, 1957 års upplaga:

Björn = Stark, låg vagn, försedd med rullar istället för hjul och särskilt avsedd för transport av tyngre gods en kortare vägsträcka, transportvagn, använd ombord på örlogsfartyg till transport av projektiler

Också i dagens värld finns såkallade vagnbjörnar för järnvägs-bruk, och därmed förstår vi klart och tydligt varför träskulpturerna med björnhuvud hamnade i Osebergs-graven.

Den k ”Gustavssons släde” från Osebergs-fyndet – märk de björnliknande huvudena !

Hur gjorde man förresten, när man transporterade hela skeppet ned i Oseberg-gravhögens mitt ? Behövde man då inte just någon sorts vagn, medar eller släpanordning, som man sedan tog bort när man ställde skeppet och gravgodset i ordning för själva begravningen, och täckte över alltihop med jord ? Så kan det mycket väl ha gått till enligt min mening, och därmed har också skulpturerna i graven fått sin naturliga förklaring…

Vikingatidens och den äldre järnålderns människor var inte dumma. De behövde inte alls låna allting utifrån, eller ”låta sig inspireras av islam” som en del idioter och historieförfalskare lögnaktigt säger. Tvärtom visar nästan allt vi vet om dem att de levde av sin egen kraft, sitt eget skapande och i sin egen bild- och motivvärld, som inte liknande något annat. Deras kultur var unik och stark, och den genomsyrade hela den värld de bebodde – det var också därför de kunde överleva, och kolonisera halva den kända världen.

Tor hjälpe och styrke !

Osebergsskeppet under utgrävning – att lyfta ett sådant skepp på plats med handkraft går inte – antagligen använde man sig av en ”vagnbjörn”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s