Om ett moraliskt samtal, Ungdomar emellan

På bussen till och från mitt arbete hör jag ofta gymnasisterna prata. Den här gången överhörde jag en ung man, som talade med en kvinnlig klasskamrat i första ring. Det gällde en annan ung kvinna, han tydligen var förtjust i. Men det fanns ett klart problem – hennes föräldrar var kristna, av den mest avskyvärda sorten.

Hon fick inte ta vanliga mediciner, inte ens Alvedon. Inte heller andra huvudvärkstabletter. Blev hon allvarligt sjuk inga blodtransfusioner, inga operationer, ingen sjukvård, inget sådant; eftersom ”gud och jesus” skulle antas bota henne – och blev hon inte botad, utan avled, kolade vippen, vandrade vidare, drog på sig träfracken, kastade veven, slängde in handduken, gick med i den stora majoriteten, plockade ner skylten och åkte ur prästbetyget – ja då var det för att dottern hade varit ”syndig” och då vägrade föräldrarna att hjälpa sitt eget barn…

Ja – ni hör ju själva… Sådana kristna har vi ännu många av i vårt land…

Sådant här händer jämförelsevis ofta i Canada och USA, men också i Sverige blir det mer och mer vanligt, pga islam och kristendomen…

Nu sade den unge mannen på bussen inte till sin väninna vad detta berodde på, men man kan tydligt och klart misstänka, att den andra unga kvinnans föräldrar tillhörde en kristen sekt, av ett eller annat underligt slag. Hon var tydligt och klart utmattad, tyckte han; och eftersom hon inte kunde sova, hade han tänkt på möjligheten att erbjuda henne sömntabletter.  Nu frågade han sin väninna om detta var moraliskt, eller inte

Hon kunde inte svara, men den unge mannen – en resolut karaktär, som redan fattat sitt modiga och manliga beslut, sa ungefär såhär:

”Nu är jag emot alla former av droger, men tabletterna innehöll svaga doser av melatonin, som är ett kroppseget och naturligt ämne ;och jag har redan gett henne dem. Så att hon ska få sova tryggt, och kunna fortsätta sina studier. Så att hon kan välja själv, och göra ett fritt val, vilket alla människor borde få, åtminstone någon gång i livet, och medan de fortfarande lever.. Och själv är jag Hedning. Jag har alltid varit det, kommer alltid att vara det..

Så talar en ädel man. En man, som vet vad kamratskap och kärlek innebär, och som tar hand om sin flickvän eller kvinna, även om hon är kristen; inte insett det självklara, eller låtit sig hednas. Inte ännu, i alla fall. Men – eftersom det var Fredag tackade jag Freja Freya Freyja – och kände såväl stolthet som tacksamhet.

Stolthet, därför att några av mina Hedniska Tankar trängt in till någon, därute. (Jodå, gymnasisterna i en viss stadd läser den här sajten också, tack vare att jag känner deras goda lärare). Tacksamhet, därför att vårt land ännu innehåller män, som vet att stå upp emot kristendomen, emot all denna förbannade islam, ja emot all Monoteism, och erbjuda människorna kunskap – samt ett fritt val.

De som tror på folkligt motstånd, om än i det lilla formatet. Det är till dem – för allt vad dessa rättrådiga skänkt oss, och för vad de ännu kan komma att skänka; som jag skriver dessa rader. Emot EU:s och imperialismens förtryck. Emot alla totalitära system. Emot alla odds, och emot det mörker som sprider sig över vårt land.

Emot det sätter vi hedendomen, och Frejas rena kärlek. Leve Hedningarna !

Emot Monoteismens mörker, hjälper Kunskapen, och FREJAS LJUS – som är kärleken…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s