BBC påstår att en ”Vikingatida Gravsten” flyttats i Edinburgh

Vad allt av dumheter får man inte läsa i utländska media ! Idag läste jag om ett inslag från BBC i Storbritannien – annars en välinformerad och väl ansedd källa, som den 15 November i år påstod att en ”vikingatida gravsten” skulle ha flyttats till en mer framträdande plats på St George’s Square, Edinburgh.

Det rör sig förstås om en Runsten och inte alls en gravsten, som ni kan se av bilden ovan. Men hur hamnade den i Skottland, förresten ? Den restes inte där under Vikingatiden, men förefaller utgöra en typiskt uppländsk sten från 1000-talets senare hälft. Ursprungligen stod den på Edinburghs kända paradgata ”The Royal Mile” men senare flyttades den till en park i Edinburgh Castle, där den stått sedan dess, bortglömd och gömd bakom läktarna för the Edinburgh Tatoo, rapporterar BBC.

Stenen blev troligen stulen på 1700-talet, eller rättare sagt plundrad, och tagen till Skottland utan lov. Sverige hade redan då en fornminneslag, skriven redan 1666, och enligt den fick man inte föra runstenar eller fornfynd ur landet. BBC uppger att en Alexander Seton, en av grundarna bakom the Society of Antiquaries of Scotland (som finns kvar än idag) fått tag i stenen på något sätt, och fraktat den till Skottland, där den absolut inte hör hemma.

Så vad står det på stenen ? Och är det verkligen en Uppländsk sten, som man har starka skäl att misstänka av ristningen att döma, eller kommer den någon annanstans ifrån ? Ja, detta klargör inte BBC för oss, men Riksantikvarieämbetets experter borde verkligen ta kontakt med sina skotska kollegor och undersöka det här.

Nu skall stenen stå framför ett Nordiskt Kulturinstitut, och skottarna tar säkert väl hand om dem, för de är stolta över sin hemstad och dess historia. Men – rätt ska ändå vara rätt. Själv anser jag att stenen borde få komma hem till det land där den är rest, och där den rätteligen hör hemma, precis som dess ristare ursprungligen avsåg.

Skotska myndigheter borde verkligen ha ett intresse av att reparera sitt misstag, och lämna tillbaka stenen till det land de tog den ifrån – nu när det talas så mycket om Skottlands självständighet och kultur. Vi svenskar och Nordbor har också vår egen kultur och historia, fast man på sista tiden börjat förneka oss den, och till och med förstört kultplatser och fornminnen som Gamla Uppsala, genom att resa katolska altare på dem.

Som framgår av bilden finns det ett sk ”Solkors” på stenen – och det finns det som bekant på väldigt många Uppländska stenar från 1000-talets senare hälft – det är ofta så man känner igen dem. Men betyder alltid ”Solkorsen” att det här skulle vara kristna stenar, som rests av nyligen omvända ristare ? – Så har man tolkat det – för det mesta – eller rättare sagt i några få decenniers tid – men man kan inte alltid vara säker på den saken. Det är klart, att när somliga runstenar innehåller klart kristna formuleringar eller fraser som ”Kudh hialpi önd hans” eller liknande är det oomtvistligt, för någon ”Gud” finns inte i den hedniska eller nordiska kultursfären.

Såhär kan en välvårdad Uppländsk runsten se ut. Jämför med det sorgliga och nedsvärtade skick som den skotska stenen befinner sig i.

Men solkorset var en hednisk symbol, som förekommer redan på Kiviksgraven – och då fanns det bevisligen ingen kristendom alls. Så vad betyder egentligen korsen på de uppländska stenarna ? – Ja, det vet vi inte med säkerhet, för det kan lika gärna röra sig om hedniska som kristna inskrifter. Jag frågade själv Magnus Källström, en av vårt lands absolut ledande runforskare om detta.

Fler och fler runstenar vandaliseras av fanatiska kristna i vårt land. Här har de klottrat Jehovas ”allseende öga” mitt på en runsten från Bro, som totalförstördes vid det angreppet.

Han var rörande enig med mig om EN sak: Stenarna berättar oftast inte om någon religion alls. Vad som alltid kommer fram, däremot, är det genuint Hedniska tänkesättet. Nästan alla senare runstenar, från 800-talet och framåt, innehåller formuleringar som ”X latu raisa stain thensa aftir.. Y” eller att X, far till, son till, dotter till, syster till, bror till – och så vidare och så vidare lät resa runstenen efter en kär och älskad anförvant och nära släkting eller vän, som man hade mist.  Det var släktskapen, den egna ätten, det egna folket, lojaliteten, samhällsbanden som var det viktiga, och det var just DET som alla runstenstidens människor och medborgare trodde på.

Så är det i viss mån fortfarande i vårt land. Nu i Juletider känner vi alla det extra starkt, och mäktigt. Det är med vår släkt och våra vänner vi firar, med dem som betyder något för oss, de som visat kärlek till oss eller i varje fall lojalitet.

Så är det, så måste det vara. Så har det nog alltid varit, och detta är stenarnas dolda budskap till hela mänskligheten.

Också när vi själva är borta ska själva stenarna ropa. Trots alla de som hatar, trots alla de som vill dräpa oss, och utrota Asatron…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s