GRÄL utbryter om Julmaten mellan Aftonbladet och Känd Matexpert – och SÄRIMNER är FORTFARANDE inte Halal…

Livet i Sverige är fullt av rätt-tänkande människor, antingen de nu omfattar Politisk Korrekthet, är kristna av sig eller helt enkelt vill ha upprättelse på andra sätt, vilket ibland väl kan vara högst berättigat, ibland inte. Jag noterar till exempel – från mitt elektroniska Hlidskjalf – där allt syns och ingenting blir bortglömt, hur futtigt det än må synas vara för Världen, att ingen mindre än den kände matexperten och kulinariske forskaren Richard Tellström på sin utmärkta blogg dristat sig påpeka, att kvällstidningen Aftonbladet malträterat honom på det allra grövsta vis, förfuskat och förvanskat alla hans fakta, och dessutom påstår rena felaktigheter, och sådant han inte alls sagt, eller för den delen påstått.

Vem som helst kan ju bli ledsen eller spricka av helig julilska likt Karl Bertil Jonssons ömme fader Tyko vid dessa underrättelser, och jag förstår såklart att alla mina läsare måste vara högst chockerade och uppbragta vid åhörandet av sådana nyheter, och liksom söker sig en Deus ex Machina, vilket redan det är ett mycket hedniskt koncept – eller rent av väntar sig, att just jag skall komma och ställa saker till rätta, vilket är om möjligt ännu värre… (förstår ni ironi, eller ?)

Ej novis vid spisen. Drabbad utav tidningen och rammad utav grisen. Skinkan utav pressen randas, gräla ska vi tills vi slutar andas !

Nåja. Richard Tellström påpekar mycket klokt, att de klyschor och klischéer Aftonbladet och andra media spyr ur sig, om att ”traditioner ständigt förändras” – vilket samma media tar till intäkt för att hävda att ”inga traditioner får finnas” och att ”allt måste vara utländskt, ingenting får komma från Norden eller Sverige” och andra mycket grovt rasistiska påståenden faktiskt är fel. Sverige har faktiskt en matkultur liksom vårt land har en självständig kultur och en nationell identitet även i andra avseenden, och att förneka hela vår rätt till att ha det, är inget annat än just rasism, av den allra grövsta sorten, för vi svenskar och Nordbor är inte dummare än alla andra – och vi har rätt till våra traditioner – precis som alla andra.  Och dessutom – en hel del rätter på vårt Julbord är historiskt bevisade så länge tillbaks som det överhuvudtaget finns skriftliga källor, för..

Antalet mathistoriska fel i Aftonbladets artikel den 5 december 2017 är 15 grova påhitt samt ett antal mindre slirningar på vetenskapliga kunskap som vi faktiskt har källor på. Jag vet inte varför man hittar på förklaringar men det är som att säga att AIK spelade innebandy redan på 1700-talet, eller att Blåvitt är fotbollslag som skapades som reklam för Konsum på 1990-talet. Låt mig snabbt korrigera de värsta historieförfalskningarna:

• Aftonbladet påstår att revbensspjäll har blivit populärt på julbordet på senare år – Ingen kan vara mer fel än det. De var med på de första julborden för 1000 år sedan, och har varit poppis sedan dess. Färska revbensspjäll är just själva antitesen mot den lagrade maten människor åt hela året, och därför gjordes den till festmat och julmåltid.

– Richard Tellström på sin egen blogg 2017-12-17

Skåda Särimner ! säger jag. Julskinka har alltid funnits i vårt land, och inte bara revbenspjällen, och fläsket utan också hela Sonargalten (”The redemption hog”, själva Julens försoningsoffer) har mycket gamla – och renodlat hedniska anor. Se – ty detta är tecknet !

Kung Svens tal vid Harald Blåtands gravöl – Sonargalten frambars helstekt vid Jul… (ur Jomsvikinga saga)

I Hervorsagan som behandlar historiska händelser under 400-talet står skrivet:

[O]k skyldi þeim gelti blóta at sónarblóti. Jólaaptan skyldi leiða sónargöltinn í höll fyrir konúng; lögðu menn þá hendr yfir burst hans ok strengja heit.[2]
Og dei ville ofra ein galte i sonarblót. På julaftan blei sonar-galten leid inn i hallen framfor kongen; menn la hendene på blrsten hans og svor eider.

Det är heller inte allt, för i Helgakviða Hjörvarðssonar, som också behandlar folkvandringstiden på 400-talet, får vi läsa:

Um kveldit [jólaaftan] óru heitstrengingar. Var fram leiddr sónargöltr. Lögðu menn þar á hendr sínar ok strengðu menn þá heit at bragarfulli.
Om kvelden [julaftan] blei dei store eidane tekne. Den heilage galten blei leia inn, mennene la hendene sine på han og svor eidane sine ved brageskålen.[3]

Undersökningar, gjorda på 2010-talet efter vår tideräkning visar, att 98 % av svenskarna ännu äter julskinka, trots att man felaktigt har påstått, att 7 % av invånarna i landet Sverige skulle vara muslimer, för vilka allt fläskkött är Haram eller totalförbjudet, utom i stunder av krig eller dyrtid, vilka dock inte alls kan sägas råda i vårt land för närvarande. Enligt officiellt erkända muslimska samfund, har de bara högst 160 000 medlemmar, vilket inte ens motsvarar 2 % av befolkningen. Vad som har hänt, är att 7 % av invånarna i vårt land visserligen kommer från muslimska kulturer numera – vilket är en helt annan sak – men de är här för att de vill undvika att låta sig styras av islam, inget annat ! Det är en väsentlig skillnad, och det måste man komma ihåg.  Istället har de låtit sig styras av Särimner, och blivit Hedningar.

”U can’t touch this ! U can’t touch dis ! Hoo and Hey – WORSHIP FREY !”

 

Det är inte de som omvänt oss. Det är vi som omvänt dem. De har låtit sig hednas, helt enkelt – liksom 40 % eller mer av de kristna.

Det är en kulturell assimiliation, inte alls integration som inträffat. Till och med de kända matskribenternas inlägg bevisar det. Borta i USA har jag hört amerikanska Hedningar som ängsligt och med undran i rösten frågar ”Can we offer Halal meat to the Norse Gods ?” men svaret på den frågan blir naturligtvis ett rungande ”Nej !”.

Ja, i USA menar flera hedniska skribenter till och med, att man borde märka upp Halal-köttet, så att ingen Hedning blotar av det på grund av misstag – för om Muslimerna kan ha sin märkning, liksom Mosaiska trosbekännare – ja då borde vi på precis samma grunder få VÅR… Det ska ju vara rättvist för alla, eller hur ? – Och ingen man eller kvinna må äta av skinkan eller revbenspjällen eller det andra – så framt det är emot någons tro, ty SÄRIMNER tvingar ingen…

Men – låt oss gå vidare längs Julbordet i Richard Tellströms sakkunniga sällskap:

• AB påstår att sillsallad uppfanns i Finland under senare delen av 1800-talet – Nej. Fel det också. Om man åtminstone orkar gå in i Svenska Akademins ordbok (finns på internet!) så ser man äldsta belägg som de har är från 1636. Då kan man dra slutsatsen att den till och med kan vara några år äldre.

• AB låter kocken Niklas Ekstedt komma med den fantastiska uppgiften att inlagd sill kom in på julbordet på 1960-talet när folk upptäckte att fisk och Omega-3 var nyttigt – Fel. Inlagd sill blev poppis på borgerskapets julbord i 1800-talets mitt men kryddinlagd ansjovis (sill) åts redan på 1600-talet. Intresset för hälsoaspekterna med Omega 3 kom i början på 1990-talet.

Redan på Vikingatiden och på 800-talet inträffade ”Sillperioder” som gav så täta stim, att man kunde köra ned en pålyxa eller ”Atgeir” i sillstimmen, och den sjönk inte ens, utan bars upp av sillen..

Sill har alltid fiskats i de nordiska länderna, och att sill – inlagd eller saltad – var en uppskattad föda till Vintern och Julen, finner vi till och med hos Olaus Magnus på 1550-talet. Lutfisk exporterades redan på Vikingatiden till de Europeiska länderna, och den är ännu känd som ”Stoccafisso” i Italien, dit den redan kom i stor myckenhet före 1200-talet, ifrån Island och Norge. På tyska heter den ännu Stockfisch, och där var den känd redan på Karl den Stores tidAtt den exporterades från Norden till England har man bevis för, redan från år 875, och de historiska bevisen går inte att bortse ifrån..

I Norge talar man ännu om ”Hjäll” för torrfisk. Också ”Sejd-gälle”, alltså den ställning man sitter på under hednisk sejd, är ett känt bruk av samma ord… Ett bevis (av många) hur mat, kultur och religion hänger tätt samman..

Aftonbladet ljuger rätt ut, konstaterar Richard Tellström. Bland annat ljuger man om Lussekatter, Så-kakor och Lucia-brödens ursprung:

AB påstår att lussebullarna färgades gula i slutet på 1800-talet för att hålla djävulen borta – Om inte förr så borde nu larmklockorna ringa högljutt på redaktionen för den som är det minsta historiskt kunnig om 1800-talsmänniskans livsvärld. Saffransfärgade bröd/bullar men faktiskt också gröt har vi uppgifter på från renässansen i syfte att ge en dyrbar guldliknande yta av maten till festbordet. Gulfärgade saffransbröd (saffranskringlor) i Sverige är belagda säkert sedan 1600-talet.

Detta är inte allt. Belägg finns för att saffran användes redan i medeltidens Sverige, och Saffran har också hittats i Vikingatida gravar och hus – även om saffran var en extremt dyr och sällsynt krydda, som man bara kunde förära Gudarna – någon kristen ”djävul” fanns inte alls i sammanhanget.

Inte ens Julmusten är något från ”senare” år – för den tillverkades redan 1910 – och då i konkurrens med Svagdricka, som alltid funnits. Alla någotsånär bildade svenskar vet, att Gotlandsdricka och liknande drycker till Jul, är åtminstone Vikingatida, eller ännu äldre. Förr var alla svenska öl mörka, och det fanns inga ljusa öl överhuvudtaget, innan pilsnern kom till vårt land – men alla ölbryggare och hembryggare vet redan, att överjästa, mörka öl var vanligast förr – och så är det ännu med det Norska Juleölet, förresten…

6. Úti vill jól drekka,
ef skal einn ráða,
fylkir enn framlyndi,
ok Freys leik heyja;
ungr leiddisk eldvelli
ok inni at sitja,
varma dyngju
eða vǫttu dúns fulla.

”Ute vill han Jul dricka, och därför skall EN man råda, fylka än sitt folk framför sig, och hans Frej skall höjas i lek. Redan som ung leddes han vid husets härd, och att inne sitta vid varma dynor, eller vid dunfyllda kuddar” (Ur Torbjörn Hornkloves dikt om Harald Hårfager, ”Hrafnamál” eller Korpamålet, i min något fria översättning)

Observera också att ”Freys leik höja” inte bara betyder ”höja Frejs lek” utan är dubbeltydigt till sin natur. Men – för att avsluta – och det är både min och Richard Tellströms viktigiaste konklusion, eller slutsats:

Och så fortsätter felen och okunnigheten. Jag är mathistorisk forskare och vet att det ibland tar mycket lång tid att göra matresearch. Det kan var otroligt tidsödande att kolla upp så man fattat saker rätt. Men om man som skribent inte själv har kunskapen får man helt enkelt läsa sig till den. Man kan inte lita på att det folk påstår också är det riktiga. Och man kan framförallt inte trycka det. I någon mån är Aftonbladets historieförfalskning också ett övergrepp på de mat- och måltidsvärderingar som kvinnor och män har haft genom historien, genom att de blir tillskrivna betydelser som de inte delade.

Det vore en välgärning för vetenskapen och matkulturhistorien om Aftonbladet hade anständigheten att ta bort artikeln från nätet så att den inte får ligga kvar och fortsätta att pumpa ut sin okunnighet. Blir den kvar kan den dock användas i all skol-, media- och universitetsundervisning som ett bra exempel på vad som händer när man inte kan sin matkulturhistoria, eller inte orkar göra research på riktigt.

Det finns riktig bra julmatshistoria att läsa i den utmärkta boken av Christina Fjellström och Håkan Liby med titeln ”Det svenska julbordet; Rötter, riter, rätter från år 1000 till 2000”. Den innehåller kunskap om allt som vi har källa och referenser på. Inget hittepå. Bara fakta om vad vi vet.

Så är det också i Asatrons Värld, skulle jag vilja påstå – och så är det med allt annat… Låt oss avsluta med ett par andra ord från vår mat-expert..

EDIT: Den 18 december kontaktade Aftonbladet mig och skrev att de ”lade sig platt” för min kritik. De frågade om jag kunde hjälpa dem med fakta till en ny artikel. Jag svarade att det gjorde jag gärna. Den 19 december lägger så AB ut en korrigerad artikel MEN på samma länk/URL som den artikel jag kritiserat, alltså på https://www.aftonbladet.se/matdryck/a/gPPO3J/sa-blir-din-julmat-annu-bat… AB skriver däremot inget i den nya omgjorda artikeln att den är en omfattande korrigerad variant av en tidigare artikel. Så läsarna uppmanas att vara uppmärksam på att den artikel som jag kritiserar ovan inte längre finns på Aftonbladets hemsida. Det finns heller inget uppgift om att den har funnits. Den är också oetiskt antidaterad till 5 december och intervjun med mig gjordes alltså först måndag 18 december.

EDIT: Aftonbladet har nu (20 dec) tydliggjort att artikeln är uppdaterad med följande text: ”Uppdaterad med rättelser 19 december, kl 14.14.” Därmed framgår det nu att den artikel som ligger på deras hemsida är korrigerad och uppdaterad i förhållande till artikel som jag kritiserade, och som hade samma URL-adress som den nya har. Och den gamla artikeln finns som sagt var inte längre att läsa.

Rätt ska vara rätt, som sagt – och den relativa konsumtionen av fläskkött ökar fortfarande i vårt land. ”Food for thought” således…

vitodh ér enn, edha hvat?” (citat från Hrafnagaldir Odins, Odens Korpgalder) Bild av Paulus Indomitus, svensk illustratör

 

 

One thought on “GRÄL utbryter om Julmaten mellan Aftonbladet och Känd Matexpert – och SÄRIMNER är FORTFARANDE inte Halal…

  1. Pingback: Aftonbladets taffsande på Julen » Klyvnadens tid

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s