Flera gudomar inför det nya året

När nyåret nu hägrar, och vi förhoppningsvis får ett mer Hedniskt 2018, så skriver Danmarks Radio passande nog om några av Asatrons mindre kända gudomar, som det kan vara bra att erinra sig och blota till inför det nya året.Gåva kräver att gengåva gives” står det i Hávamál – och det är ett viktigt bud. För att hedra makterna, måste vi först göra något för dem om vi skall få något gott tillbaka, och därför skriver jag detta inlägg, den näst sista dagen på året.

DR:s artikel är egentligen ett slags recension eller anmälan av boken ”Asatro – de gamle guder i moderne tid” av Gudrun Victoria Gotved, som man felaktigt presenterar som ”Asapräst” när alla någotsånär bildade människor redan vet, att det heter Gydja – eller Thul, ty så kallar hon sig.

Bokrecensioner och liknande kan ju skrivas på många olika sätt, det ser vi inte minst från svenska media, som oftast skriver fientligt om Asatron, men i Danmark är inställningen annorlunda, och åtskilligt positivare och tolerantare emot den Nordiska kulturen, som ju Asatron för alltid är en del av, oavsett om vi nu betraktar den som ”modern” eller inte – i själva verket har den ju minst 4-5000 år på nacken, och att då säga att den är en modern företeelse, är egentligen fel – allt som hänt är väl att den utvecklats, precis som alla andra kulturföreteelser..

Asatron har aldrig haft några ”präster” och heller inte ”prästinnor”, men däremot finns Godord, eller ett folkvalt godkännande för en begränsad tid. Detta är en viktig skillnad emot Monoteistiska religioner, som anser att ”prästerna” skulle vara utsedda av någotslags Gud, och det måste man ha klart för sig. Thularna, slutligen, var vandrande berättare och bevarare av kunskap – vad vi kan kalla folkbildare – vilket jag som bekant även ägnat mig åt.

Eir” – läkedomens gudinna – har jag skrivit om tidigare, och hon kanske bör anropas av flera, som säkerligen behöver det. Gudrun Viktoria Gotved menar, att Eir är den oftast omnämnda av de ”mindre” Asynjorna eller de tolv klassiska gudinnor som nämns i Eddan, och däri har hon kanske rätt. I ett sammanhang som det här, vill jag ändå slå ett slag för Henrik Anderssons utmärkta bok ”Våra Gudamakter” som innehåller en introduktion till Asatrons 147 gudar och gudinnor där Eir nämns, förutom att jag själv också skrivit en hel del om henne tidigare – och varken Eir eller de andra makterna är någonsin en ”hen” – Eir är alltid en hon, på samma sätt som andra makter och Gudar alltid är en han, vilket jag hoppas att ni noterar – Loke eller Angerboda skulle väl vara det enda undantaget, men de är inte precis några förebilder i alla avseenden…

Var eller Vår på danska, hon som varsnar och blir var (jfr engelskans ”aware”) om alla eder som människor ingår, särskilt äktenskapslöften – men inte bara sådana – oaktat vad DR skriver så finns det andra eder också – är nog i så fall en viktigare gudinna att minnas inför det nya året, för redan i Eddan nämns hon som ingående i alla bröllopsritualer, och bröllop ingås mellan man och kvinna – annars blir där nämligen inga barn gjorda – det visste redan våra förfäder, och för det mesta försökte de leva i enlighet med det, vilket också kan vara viktigt att notera.

SR erinrar också oss alla om Forsete eller försynen, Balders och Nannas mäktige son, frisernas store gud Fosite, han som är Asarnas lagman i Glitners stora gillessal, och som hellre friar än fäller i det som är osäkert och ovisst. Honom gjorde somliga väl i att påkalla, men den kvinnliga Thulen eller rättare sagt Thulan i Danmark betraktar sig som en dyrkerska av Tor, som slår till först, och ofta hårdast – för med vissa saker och personer i våra liv måste vi göra processen kort – vi ska inte tåla närvaron av fornsedare och Monoteister, till exempel. ”Många äro komna till att hålla i yxan, men få begriper, att fatta om skaftet

På säker vän kan man lita, men osäker vän visar sig förr eller senare till föga gagn…

Vidar, eller den ungdomliga styrkan – han som vid tidens slut fäller Fenris, och hämnas Oden är också någon, som man i Danmark vill påminna oss om vid denna tid på året. Vidar står för det nya, och det som en gång skall komma, men också arvet eller det som är värt att bevara och kämpa vidare för, liksom det rättfärdiga i att slåss för en värdig och riktig sak. Så okänd är väl Vidar inte hos oss, att vi också kan minnas och anropa honom – själv vet jag många makter, som nämns mindre ofta nuförtiden, men att anropa Vidar till det nya året, syns mig vara en god och förnuftig vana att bygga på.

Lofn, eller Lov, den stora Lovgiverskan, eller hon som gör det fullständigt omöjliga möjligt – inte alls bara i kärlek som några tänkt sig, utan också i mångahanda andra ting anropas också av Danmarksradion, och det tror jag är gott nog – för allt är möjligt för den som tror, tillräckligt hårt och tillräckligt mycket, för där viljan finns, finns också alltid en väg. Inför nyåret torde också hon vara viktig att åkalla och inkalla, det säger jag er för sanning. Så var det sagt förr, och så är det sagt nu med – och mycket – Gudahovet på Island – början till ett Gudahov också i Sverige, fornsederiets fall och Asatrons upprättelse, stundar under följande år – och det kan sannerligen vara värt att minnas. Hedna er – och var Asar och Asynjor trogna !

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s