En bild för det nya året: Thorberg Skråhugg bygger Ormen Långe..

Jag avslutar detta år med en av Anders Kvåle Rues underbara bilder (se gårdagens inlägg) och en nyårshälsning från Nordiska Asa Samfundet, som nu har nära 800 medlemmar, och stadigt fortsätter att växa. Under året har det blivit det näst största samfundet för Asatro i hela Norden, undantaget Asatrufelagid på Island, och under nästa år siktar det på att växa ännu mera – vilket säkerligen också kommer att ske !

Thorberg Skråhugg kallades den hedning, som byggde Olav Tryggvasons berömda skepp, som hade 34 bänkar, eller var en 34-sessa, som de i skeppsbyggnad bevandrade ännu säger. Egentligen skulle det ha byggts med 32 bänkar eller plats för 64 man, eftersom skeppen efter sin storlek alltid indelades i aettir eller åttor, vilket den 24-typiga och 16-typiga runraden som bekant också är uppbyggda av. Kungen befallde nämligen, att man skulle sätta in 2 roddarbänkar extra, och att man skulle timra Lyftingen och stäven högre än på alla andra skepp, men det hade Thorberg andra åsikter om, som vi snart skall se.

Om allt detta står det talat i 88:e kapitlet av Olaf Saga Tryggvasonar, och vid Hlade i Norge – Ladejarlarnas hemvist – har man hittat naustar eller båthus och stapelbäddar som faktiskt stämmer med ”Ormen Långes” dimensioner. Den svenske marinarkeologen Björn Landström beräknade på 1960-talet skeppets längd till hela 54 meter, kanske bara 5-6 meter kortare än kölen på Amiral Nelsons skepp ”Victory” ungefär 800 år senare, men Ormen var ingalunda det största långskepp som fanns, utan det bäst byggda säger sagan. Både Håkon Jarls skepp Visunden, som var en 128-sessa och Vilhelm Erövrarens ”Mora” som enligt en osäker uppgift ska ha haft 48 bänkar, var vida större, och för att ett skepp alls skulle kallas ”drake” skulle det ha minst 24 bänkar.  Havhingsten från Glendalough, som danskarna byggt efter ett av Roskilde-skeppen, hade bevisligen 25 bänkar, och skepp av upp till 30 bänkars storlek har senare hittats i Roskilde eller annorstädes, så vi vet att Sagornas uppgifter är helt sanna och lär nog bli byggda som kopior under de år som kommer.

Norrmännen har redan byggt det mer än 35 meter långa Harald Hårfagre som kan ta över 100 man, och redan Havhingsten – som jag själv seglat på – kan ta ett helt kompani på över 64 man och frakta dem från Norges sydkust till Roskilde på mindre än 30 timmar, vilket jag själv varit med och bevisat. Att segla rätt över Nordsjön, tar under goda förhållanden knappast längre tid det heller.

Men en dag, när Kung Olav skulle övervaka bygget, stod alla hantverkare där utan att göra någonting. Konungen frågade, varför de gjorde så. De sade, att skeppet var fördärvat; någon måtte ha gått från framstäven till lyftingen med en yxa och drivit det ena hugget efter det andra på sned in i kanten. Konungen gick fram och såg, att det var sant, och förklarade genast med en ed, att om han finge veta, vem som av avund hade fördärvat skeppet, så skulle den mannen mista livet. »Men den», sade han, »som kan säga mig det, skall få röna mycket godt av mig». Då sade Thorberg: »Jag kan säga eder, konung, vem som gjort detta». »Jag väntar också av dig mer än av någon annan man», svarade konungen, »att du skulle lyckas få veta det och kunna säga mig det». »Nu skall jag säga dig, vem som har gjort det», sade Thorberg, — »jag själv har gjort det».

Thorberg förklarade nu, att om man trimmade ned Lyftningen och gjorde den mindre hög, skulle skeppet segla bättre i sjön. Man gjorde som han sagt – och se – Ormen blev det bästa och mest segelkraftiga skeppet i hela Norden ! Detta var hedningatag, och ingen falsk ”fornsed”…

Konungen och alla de andra menade då, att skeppet var mycket vackrare på den sidan, som Thorberg hade yxat till, och konungen bad honom att göra så på båda sidorna och tackade honom hjärtligt därför. Huvudena och stjärten voro helt och hållet förgyllda; borden voro så höga som på havsskepp. Detta är det skepp i Norge, som blivit bäst byggt och med den största kostnaden.

Ännu så länge är vi hedningar få till antalet, sett emot Sveriges hela befolkning.

Men vår tid kommer. 41 % av svenskarna är inte längre med i ”svenska” Kyrkan, som inte är svenskare än något annat samfund, allrahelst som det ju kommer ifrån Mellersta Östern, och omfattar en monoteistisk ökenreligion, som allt färre och färre svenskar vill tro på eller ställa upp bakom – och under den sista veckan har det till och med gått så långt, att de kristna i vårt land är helt osäkra på sin såkallade ”frälsares” könsidentitet, och inte ens vet, om han ska vara man eller kvinna

Som Asatroende och Hedning kan jag bara skratta åt det hela. Kyrkan följer ju inte ens sin egen bibel eller lära längre, och nu håller den på att avveckla sig själv. Snart kommer det hedniska skiftet, som jag förutspått i många år. Det är dagen när vi hedningar blir över 50 % av befolkningen, vilket jag tror blir tidpunkten för en mycket viktig och ytterst välbehövlig attitydförändring bland de kristna i vårt land.

Nu måste de lära sig att förstå, att de inte kan styra och ställa med oss eller hota oss till livet längre, och säga att de måste utplåna oss, vilket står skrivet redan i deras ”Bergspredikan” som de ännu följer. De kristna måste sluta att tvångsvärva småbarn genom sk ”dop” till exempel, sluta knacka dörr, sluta missionera och acceptera, att det finns en svensk och Nordisk kultur och religion här i vårt land, och omfatta den på lika villkor.

Till och med Olaf Tryggvason, som var en ytterst våldsam man, insåg detta på sin tid, när han ställdes inför Torberg Skråhugg, som kom med nya idéer..

Framsteg sker, därför att de som är djärva nog, vågar omfatta dem.

Framsteg sker, därför att någon vågar gå före och visa vägen.

Framsteg sker, när ett folk sluter upp bakom sig självt, och inser vad det har förlorat, och vad som ännu går att vinna.

”Vi äro tusenden !”

Vi är de tusenden som bygger landet,
vi bar det fram i nöd och strid,
i trots och längtan,
i svält och armod
nu bygger vi den nya tid.

Malmen ur berget och milornas kol
stöpte vi järn av och smidde till stål.
Fiskarens koja och torparens hem
röjde vi plats för och timrade dem.

Vi är de tusenden som bygger landet,
vi bar det fram i nöd och strid,
i trots och längtan,
i svält och armod
nu bygger vi den nya tid.

Vi är fabrikens och plogarnas män,
vi reste bygden och värnade den.
Vi är de kvinnor som bördorna bar,
skapade lyckan och höll henne kvar.

Vi är de tusenden som bygger landet,
vi bar det fram i nöd och strid,
i trots och längtan,
i svält och armod
nu bygger vi den nya tid.

Hör hur den växer, vårt arbetets sång,
susar från axen av gulnande säd,
stiger i klangen från släggor och städ:

Vi är de tusenden som bygger landet,
vi bar det fram i nöd och strid,
i trots och längtan,
i svält och armod
nu bygger vi den nya tid.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s