Kaj Stenvall målade vidare – också 2017

Kommer ni ihåg mina artiklar om Kaj Stenvall från Finland, den förkättrade och ganska så hedniske Ankmålaren, vars verk jag tagit upp under rubriken ”Konst” här ovan ? Han är inte så känd i Sverige, men mycket mer berömd i sitt hemland, men jag tycker att också vi här i landet gjorde väl i att ge hans satiriska och politiska verk uppmärksamhet, för goda satiriker och dessutom Donaldister – som Kaj Stenvall helt säkert får betraktas som – är det inte så gott om här i landet. Huruvida han verkligen är hedning hör inte heller hitdet kan ju vara var och ens personliga uppfattning, och är därmed inget man skall gå in på – men i hans konst märker jag själv en ganska tydlig udd emot kristendomen…

Detta verk – ”I confess that I have empathized” publicerades under hösten 2017 och säger väl allt – eller åtminstone något. Kalle Anka har drabbats av det kristna skuldkomplexet, och han mår inte bra av det. Avklädd och naken – utan sin sedvanliga sjömansuniform – står han nu där i all sin betänkliga glans, som en skenhelig kvackare…

Blev denna bild för mycket för er, govänner ? Vad säger ni då om följande konstverk, för här går ingen säker – inte ens Världens stora, ni vet..

”I have a dream” heter bilden, och uppenbarligen skildrar den en fullständigt insomnad person, som bara drömmer – och det är för en gångs skull inte Donald Duck eller Kalle Anka. Donald Trump har hamnat i säng med den vanligen byxlösa ankan, som är av hankön och faktiskt ganska kinky, och vad som föregått detta kan vi bara ana oss till – om vi nu vill tänka så pass långt – men Kalle Anka har synbarligen fått kalla fötter, och är mycket tveksam över vad han gett sig in på, efter vad det ser ut…

”Necessity makes strange bedfellows” brukar det ju heta, men ångrar den Amerikanska ankan möjligen att han någonsin gav sig i lag med Trump, eller röstade på honom ?

Många har röstat fel i det här landet också, exempelvis de som röstade på Löfvén eller Miljöpartiet, tycks det mig…

Bild tre – där Kalle Anka agerar kristen Präst eller Påve – är hur tydlig som helst – tycker jag… Bra konst eller satir är som vanligt öppen för flera tolkningar, för vad försiggår egentligen här ?

I am always with you” heter den sista bilden, där Ankan-Kristprästen tycks ha tryckt en symbolisk döds-kyss på Donald Trumps grisiga tryne... men är det en välsignelse, eller kanske den sista smörjelsen vi ser ? Jag själv – likt Pontius Pilatus på sin tid – Tvår mina händer över Trumps administration, och hela hans land därjämte…

Måtte deras högst eventuelle gud vara de stackars människorna i amerika nådiga, som valt en sådan president åt sig och halva Världen – för det kan faktiskt leda till krig – och krig är som bekant en högst allvarlig sak – är detta också vad den vanligen så skämtsamma ankan vill säga oss ?

Harappappapappadia… torde vi väl utbrista. Det har ändå ganska nyligen varit Jul, och inför nästa år torde vi väl hoppas på det bästa…

Gravstenar omkullvräkta i Botkyrka – Kristen kyrka låg bakom…

Lokaltidningen ”Mitt i” i Botkyrka berättar om hur förvånade kyrkogårdsbesökare mötts av en fruktansvärd syn. Hundratals gravstenar hade välts omkull, och låg nedvräkta på marken. Vem kunde väl ha gjort detta ?

När  Kristina Kessne Månsson skulle besöka sina föräldrars grav i Botkyrka kyrkas kyrkogård i torsdags var hennes föräldrars gravsten uppdragen och vält.

– Det var inte så längesedan som min mamma gick bort. Jag blev bestört och ledsen – sedan arg. Det här är inte värdigt, berättar hon när vi ses på den regniga kyrkogården.

– Var och varannan gravsten var vält, min första tanke var att det var vandaler, säger hennes man Jan Månsson som uppskattar antalet välta gravstenar på kyrkogården till 70 procent

Många av de gravstenar som vräkts omkull, låg också tvärs över de blommor och växter anhöriga försökt plantera på gravarna. Tidningen har visat flera bilder på hur detta sett ut, och hur vandalerna gått fram. Nu visar det sig, att det är den sk ”Svenska” Kyrkan som låg bakom alltihop.

Redan vid ”allhelgona” eller Alvablotet vräktes vissa stenar omkull – rakt över de anhörigas blommor…

Tidningen intervjuar också flera personer som berättat om hur deras anhörigas gravstenar hänsynslöst vräkts omkull – helt utan någon information kommit till dem från Kyrkogårdsförvaltningen, där man säger till tidningen att ”Vi har inte vandaliserat” och att man skulle ha gjort allt detta av ”säkerhetsskäl” och ”så hänsynsfullt som möjligt” trots att blommor och växter bevisligen blivit krossade. Är det alls att ta hänsyn – det kan man ju fråga på förekommen anledning… Vad det är för dunkla ”säkerhetsskäl” som fått förvaltningen att välta 30 -40  cm höga stenar kan heller ingen förklara – för sådana stenar behöver vanligen inte förankras så särskilt långt ned i marken, och har heller ingen större vältrisk…

Visst – i ett fall lär det ha hänt, att en äldre, obevakad gravsten krossat ett barn på en kristen kyrkogård i Sverige, och därför har man nu infört en landsomfattande kampanj i kyrkans regi, där sten efter sten bara måste vältas – och man ”hinner inte” kontrollera vem, vad eller vilka stenarna i så fall tillhör, om det är en nyligen inträffad begravning osv osv.

Svepskäl, med andra ord.

Sten efter sten. Grav efter grav – skändad av…. ”Svenska” Kyrkan… enligt vad Mitt I bevisat… ”vesitigia terrent” – spåren förskräcker…

Själv skulle jag rekommendera en hednisk begravning, vilket blir allt vanligare och vanligare i Sverige. Jag tänker också på vad min egen gamla farmor sa, när hon besökte sina föräldrars och morföräldras gravar i Väsby i Skåne redan på 1970-talet, där ”Svenska” Kyrkan helt utan hänsyn tagit bort gravarna utan att hon fick veta något, och ställt stenarna lutade emot kyrkväggen…

Nu blir de nog arga i himlen” sa hon helt kort, och förklarade att hon själv inte ville ha någon kristen begravning, utan skulle låta sin aska strös ut i en minneslund, efter Hednisk sed. ”Vad ska gravstenar ens vara bra för, när Svenska Kyrkan självt inte accepterar lagstiftningen, eller gravrätter som fortfarande löper” frågade hon sig, och det tycker jag faktiskt är en berättigad fråga i sammanhanget. En gravsten kostar oftast tiotusentals kronor, och när den bara okänsligt vräks omkull av de kristna, helt utan att man informerat de anhöriga, kan man ju verkligen fråga vad denna kristna tradition skall vara bra för.

Gravskicket har visserligen varierat starkt under den hedniska tiden i Sverige, ibland har man till exempel tillämpat kistbegravningar, ibland inte. Brandgravar eller kremering har varit det äldsta sättet att ta hand om sina döda – och det sättet väljer än idag 80-90 % av svenskarna, trots att det är förbjudet enligt den kristna bibeln, och heller inte var accepterat alls innan 1800-talets slut. Inte heller fanns det några gravstenar men väl runstenar – som restes på en helt annan plats än där man hade begravningen – men runstenarna fick alltid stå kvar i landskapet och det var ingen som välte dem, eftersom de bara var till för särskilt namnkunniga eller minnesvärda individer, som gjort något gott för ett helt samhälle, exempelvis byggt broar som Jarlabanke eller något annat samhällsnyttigt. De flesta hedningar som levde förr, fick helt säkert ingen runsten rest över sig, men blev lagda i den egna gårdens ättebacke, eller högsatta tillsammans med sina förfäder på ett gårdsgravfält, nära den ensamgård eller by – som oftast inte bestod av mer än 2-3 ensamgårdar – där man bodde.

Några individuella gravstenar förekom knappast heller innan kristendomen kom – och det är de flesta forskare helt överens om.

Själv tror jag nog att de flesta i vårt land kommer att tröttna på de här kristna dumheterna och gravskändningen, som numera breder ut sig över hela landet. Kyrkogården vid Gamla Botkyrka Kyrka är inte den enda i vårt land, där gravstenar som fortfarande är vårdade och skötta hänsynslöst vräkts omkull,  utan att man informerat de anhöriga.  När detta blir allt vanligare och vanligare, kan man ju fråga sig varför man alls ska vara med i ”Svenska” Kyrkanen minneslund eller en gravhög kan ju i så fall vara ett lika bra alternativ, oavsett vad man nu tror på, eller anser om ett eventuellt ”liv efter detta” i och för sig.

Medianinkomsten i Botkyrka ligger på 247 452 kronor, har man sagt – och ligger därmed långt under riksgenomsnittet.

Varje år tvingas också alla de, som är medlemmar i ”Svenska” Kyrkan (eller rättare sagt den Evangelisk-Lutheranska Kyrkan i Sverige, för den är inte alls ”svenskare” än något annat samfund – över 41 % av vårt lands befolkning är dessutom inte alls med i den) och som bor i Botkyrka att betala cirka 1% av allt de tjänar – en modern variant av det medeltida ”tiondet” på allt  allt allt, år efter år – och inte ens i döden får vi svenskar frid…Våra gravar skändas ju, och våra gravstenar blir omkullvräkta av de kristna…

Varför då ens vara med ? Varför då ens vara kristen ?? Det finns få argument som håller för den saken, och färre blir de dag efter dag. Kristendomen är varken bättre eller sämre än andra religioner, och alla människor har i alla fall rätt att bli upplysta om att det finns alternativ, som medför mindre skadeverkningar.

Varje Botkyrka-bo och hederlig svensk, som vill Hedna sig kan spara minst 2474 kronor om året – på att gå ur Svenska Kyrkan – vilket går enkelt att göra numera..

Här finns en enkel blankett som du kan använda on-line – och så får du ett formulär hemskickat. Det går fort och enkelt, och så kan du i Botkyrka eller i resten av landet spara tiotusentals kronor åt dig och din familj. Bestäm över dina egna pengar – som en vuxen människa – helt enkelt.

På ett helt arbetande liv – Botkyrka-borna har oftast låg utbildning, sett emot länsgrenomsnittet – kan de spara kanske 70 – 80 000 kronor, som ju varje familj och varje barn i Botkyrka kan ha betydligt bättre glädje av, än att bara kasta bort på en religion, som ingenting ger – och som skändar människors gravar, efter deras död.

Själv har jag redan för länge sen gjort som min gamla farmor. Jag har gått ur Svenska Kyrkan helt enkelt – och jag gjorde det redan vid 18 års ålder. Jag ska inte ha någon kristen begravning överhuvudtaget. Ingen kristen präst ska stå och mässa och jamsa om Gud och Jesus över mina döda ben. Jag föredrar gravhögen eller minneslunden. Ingen kristen kommer någonsin kunna hitta min grav – och kan därmed heller inte skända den.

Lugn går jag till mina fäder, och till det land och den jord jag älskar – utan gravsten. 

Lugn vänder jag mig bort från denna kristendom, och en ökenreligion, som ingenting gav och som bara tog, tog och tog med våld och förtryck, genom flera århundraden – från miljoner och åter miljoner svenskar.

Det finns sundare och enklare religioner än kristendomen, som inte skändar gravar och som inte skadar någon !

Också nu, när många i Botkyrka och i övriga landet pendlar, och är upprörda över den bensinskatt, som Regeringen Löfvén nyss höjt – trots att man två gånger lovat att inte höja den under det senaste året – och som kan kosta varje svensk mer än 5500 kronor om året – så är det ju dags att spara. Kanske du vill satsa de pengar ”svenska” kyrkan tagit från dig och dina närmaste på dina barns utbildning, till exempelså att de får en bättre framtid och kommer bort från den kristna religionen.

Det är faktiskt ett bra alternativ inför framtiden – och jag tycker du kan minnas det tipset – först som sist !

Gävlebocken överlevde Julen

Kvällstidningen Aftonbladet berättar idag – samtidigt med det stora Torsfullet eller inledningen på Torsmånaden, vilket ju kan vara lämpligt (se föregående inlägg) – att Gävlebocken klarade sig hela Julhelgen 2017. Man citerar Gävlebockens talesperson Maria Wallberg, som dock helt utan varje form av belägg påstår att det skulle vara ”berusade personer på hemväg från krogen” som tänt eld på bocken och förövat meningslös vandalism och ödeläggelse under tidigare år.

Några sådana bevis finns inte och har heller aldrig funnits. Själv förstår jag inte varför Aftonbladet redovisar ”fake news” som dessa.

I de fall vårt lands Polis faktiskt arresterat ”bockbrännare” och dylika kriminella, har det nämligen flera gånger rört sig om ”svenskhat” och ideologiskt motiverade brott. Bara i två fall (av mer än 25 bockbränder) har det rört sig om berusade personer, men minst fyra gånger har det varit mordbrännare och utlänningar bakom alltsammans. Mycket talar för att det är islam, kristendom eller övrigt Sverigehat som ligger bakom bockbränderna. Bocken har uppfattats som en Hednisk eller Asatrogen symbol, liksom en symbol för svenskhet – och därför bränner ”Sverigehatarna” ned den – men i år lyckades dessa hatets och förstörelsens apostlar inte i sitt samhällsfarliga uppsåt…

Nu har utvecklingen vänt, och goda svenskar och goda medborgare i Gävle visar att de vill något helt annat än detta ständiga kristna hat, och sluter upp bakom sin Hedniska Jul i alla fall..

I år har jag hittat en fanatisk kristen från Gävle, som i form av sk ”poesi” hetsar emot bocken, och rätt ut skriver, att det är en ”Djävul” som han vill kasta Molotov-cocktails emot. Han har även skrivit andra hat-dikter i stil med ”Julen är en hora” och annat sådant.  Tänk om någon på sajten ”poesi.se” skulle skriva dikter om hur hon eller han ville kasta brandbomber emot synagogor eller moskéer, till exempel ? Skulle det tillåtas ? Vore det ens lagligt ??

Men när det gäller Hedniska och Svenska symboler, ja då får vi se hur det plötsligt passerar obemärkt, utan att Polisen ingriper.

Är inte det ganska underligt ??

Även flera ”fornsedare” och andra extremgrupper har uppmanat till ödeläggelse, mordbrand och attentat, och lär offentligt ha sagt, att de tycker att det är ”bra” att man bränner ned bocken. Själv förstår jag helt enkelt inte, hur man kan stå och kalla sig svensk eller ärlig medborgare, och sedan uppmana till attentat eller vandalism. Själv kan jag för min del inte finna något ”bra” alls med att bränna ned och förstöra vad så många människor arbetat mycket hårt för, tillsammans velat fira och bygga upp.

Sådant våld hör inte hemma i vårt Sverige, och det ska heller inte finnas där – men en God Jul åt alla – och särskilt åt de, som inte själva har råd med något julfirande, ja det tycker jag faktiskt att vi alla skall få ha.

Gävlebocken är inte till för de rika och mäktiga i Gävle stad, utan för de som inget har. Som Tor värjer han de fattiga, och han är en folkets symbol. I år har detta märkts extra mycket. Alla krafter i Gävle stad har ställt upp. Kommunen, den lokala brandkåren, taxichaufförer – ja alla ! Också föreningen X-cons, en organisation som arbetar för tidigare kriminella och straffades rätt i samhället, har i år frivilligt tagit på sig att vakta bocken emot våld och hot, och vaktat Folkets Bock dagar och nätter igenom.

Det är aldrig försent att bättra sig, som sagt – och alla medborgare i Gävle har en uppgift.

Också de som tidigare bråkat och förstört, har tagit åt sig av Julens hedniska budskap. De har vaktat bocken, och sett till att göra en God Jul för andra. Utan ersättning, och utan honorar – men genom frivilliga krafter. Medborgare – jag är stolt över er !

Vilken skillnad är det inte i moralisk resning hos oss Hedningar, till skillnad från dessa Molotov-cocktail kastande kristna..

”Från oss alla till er alla – tack för en riktigt God Jul 2017 !”

Dags för Torsfullet – första fullmånen i Torsmånad

Torsmånad är det gamla svenska månadsnamnet för Januari, och första fullmånen i den månaden kallas mycket riktigt Torsfull och inget annat. Institutet för Språk och Folkminnen har säkrat många bevis från Skåne, Blekinge, Småland, Närke, Värmland och Uppland och vi vet också att Torsmånaden på fornsvenska hetat thorsmanadher, på forndanska tormonet o.d., eller kort och gott thorth.

Köldens månad är också Tors månad !

I långt yngre folktro från delar av Skåne och Blekinge -alltså Kristianstadstrakten har man långt senare förväxlat Torsmånaden med Mars månad, men det var efter den gregorianska kalenderns införande på 1750-talet, när den gamla månkalendern slutligen avskaffades.  I Norge och på Island talar man ännu om månaden Thorri, och man firar någon gång mellan Trettondagen och februari månads början fortfarande ett traditionellt Thorrablot på Island, i år som i alla år. Nästan alla moderna Hedningar väljer att Hedra Tor med det första månadsblotet, medan Midvinterblotet infaller först senare, eller vid den andra fullmånen för året, och det stora Disablotet sedan.

Det isländska Thorrablotet har alltid innehållit lokala specialiteter, som syltor, hästkött, surhaj, lammskalle med mera ”restmat” från Julen

Man har tolkat månadsnamnet Thorri som etymologiskt sammanhängande med ”Torr kyla” vilket ju ofta infaller under normalt januariväder, men ändå har man redan tidigt kopplat månaden till just Tor som gud, och blotat av Julens kvarvarande mat till honom. När kristendomen kom, ersatte man den ursprungliga Torsfesten med Knutsdagen eller Tjugondag Knut, till minne av Knut Den Store av England, Norge och Danmark, och ibland har trettondagen fått markera Jultidens slut, men Torsblotet fyller samma funktion för alla hedningar i alla fall, både på Island eller här. I helgen är det dags att fira det för min del, även om jag inleder det idag – andra kanske firar senare, men numera är det ju inte längre så vanligt att vara ledig ända till tjugondedagen Jul…

Institutet för Språk och Folkminnen skriver:

Folketymologiskt har det skett en omtolkning av ordet tor-, så att det kommit att associeras med guden Tor. Torsmånad har således tolkats som guden Tors månad. Detta kan illustreras med ett sydsvenskt (och danskt) talesätt: Tor mä sitt sjägg lakkar barn utom vägg, ’Tor med sitt skägg lockar barn utanför vägg’, dvs. lockar barnen att leka eller vistas utomhus (Halland). Thor me sitt fagra sjäddj låkkar glöttana udom väddj, ’Tor med sitt fagra skägg lockar barnen utanför vägg’ (Skåne).

Ibland råder det viss språkförbistring mellan Hedningar på grund av ”fornsedarnas” och de kristnas ständiga intriger, och oförmågan att skilja mellan (Mid)Vintersolståndet och den senare Midvintern, alltså Vinterns mitt, som ju infaller i slutet på Januari, eftersom det vanligen är så att kylan är som störst och snödjupet som rikligast först vid Januari månads slut. Det hela framgår dock mycket klart på den gamla tidens Runstavar, där Jul (och Vintersolståndet) följer före Nyår, Thorrablot, Knutsdagen och Midvintern i tur och ordning. Se här på de två bilderna nedan – det är samma ordningsföljd mellan festerna på runstavarna, som kommer från olika århundraden och olika platser…

Runstav från 1600-talet och Gamla Lödöse i Västergötland. Först kommer Julen med två korslagda horn ”Heliga tre konungar” eller trettondagen med tre kronor, ett upp och nedvänt Dryckeshorn för Torsblotet och Julens slut, och sedan Knutsdagen med Kung Knuts huvud…

December månad enligt en runstav från Malmö Museum, 1700-tal. Först Julen och Midvintern med horn och Kniv, sedan Nyår med horn och stjärna (månens ny) därefter urdrucket dryckeshorn (Thorrablot) och sen Kung Knuts huvud (tjugondag Jul)

Antagligen har beteckningen Midvinter om Vintersolståndet tillkommit senare, som en direkt efterbildning av Midsommar för Sommarsolståndet. Som vi vet infaller ju inte Midsommar vid sommarens egentliga mitt, och på samma sätt är det med Vintersolståndet och Midvintern.

En del utövare av ”forn sed” och annan New Age tror felaktigt, att första fullmånen om året skulle heta Vargmåne, vilket är fullständigt trams. ”Vargmåne” är en LP av Ulf Lundell från 1970-talet, och månadsnamnet ”Wolf Moon” kommer från Nordamerikas indianer – en tradition som inte har något alls med Asatro, Norden eller ens Europa att göra..

Vargar och liknande skadedjur är heller ingenting som någonsin hyllats av Asatron – Fenris, Garm och andra varelser är Midgårds, människornas och Asarnas fiender, och är inget man dyrkar.

Bättre information får ni i så fall från sajten Kulturminnet, som visserligen skrivs av en man som verkar vara kristen, men som i alla fall är en hederlig och ärlig svensk, och bättre än all denna Lokes avföda. Sajten kulturminnet skriver mycket om vårt svenska kulturarv, som är värt att uppmärksamma. Till skillnad från alla de, som hela tiden försöker bryta ned och skada det, skriver skribenten bakom Kulturminnet.se mycket vettigt om den nuvarande regeringens kulturpolitik, inklusive Annika Larssons falsarier, med mera – ämnen som jag själv också berört under förra året.

Vi bör minnas att Tor har mer än 3500 år av dokumenterad historia i det här landet

Skaraborgs Läns Tidning tog för några dagar sedan upp de kristna fördomarna emot hästkött och hästslakt, vilket är ett aktuellt ämne så här års, apropos Tor och Torsblotet i början av Januari. Hästkorv och hästkött är något som väldigt många svenskar ännu äter kring Jul, och eftersom de sista Julmaten gärna blotades bort, finns här en klar koppling, Vissa forskare har också ansett, att Tors bockar eller ”Hrafrar” som de heter i Eddan – ordet betyder ”dragare” eller Tandgnojstr och Tandgrisnir snarare skulle vara just hästar och inte bockar från början – bockar kan ju svårligen anses vara krubb-bitare eller gnissla tänder, men Tors dragdjur gör det just, i och med sina namn. Det må vara hur det vill och kan med den saken – men den mer än 3500 år gamla hällristningen här ovan tycks inte avbilda en häst, utan just en bock – och Skaraborgs Läns Tidning skriver:

Många platser i Sverige hyser fortfarande mängder av bevarade ben och skallar av hästar. Ibland påträffas de i samband med arkeologiska utgrävningar. Man kan förstå att upptäckaren blir konfunderad om denne inte känner till hästslaktarens tillvägagångssätt: vad är detta?

Slaktplatserna var avskydda och begränsades till tydligt markerade områden. Med fördel slaktades hästen när flåtten befann sig på andra sidan om en rejäl stengärdesgård för att skydda sig mot sparkar. Men ibland satt faktiskt flåtten på hästen när han utdelade de första sticken. Han kunde också klubba hästkraken. I Skåne kallades platsen för slakten ofta rackarring, en rund inhägnad i form av en stengärdsgård. Omkring 1860 släppte fördomarna sitt grepp i stort sett samtidigt i Västergötland och resten av Sverige. Slakten kunde då ske av den enskilde bonden och köttet togs nu ofta tillvara. Men processen var långsam och fördomarna starka, inte minst mot flåtten. — —

Då man trodde att älvor med förkärlek höll till bland dess grönskande, yviga, tuvor, kallades dessa för älvadanser. När de mörka höstnätterna kom fick man ibland här se lyktgubbarna irra omkring med sina fladdrande bloss. Det är ett naturfenomen, som Björe i sin ungdom (han var född 1885) tillsammans med sin far många gånger var i tillfälle att bevittna här uppe under regniga höstar.

På Gotland säger man ännu ”äta heidnu” eller äta hedniskt om hästkött och hästspad – som man gärna tillvaratog i form av ”dopp i grytan”. Koka därmed hästköttet till Tor, ni ludna och ni hedna – och lycka till med ert Torsblot…

 

Hästkött passar såhär års ! Det är en hednisk vana att äta det…