Sven Yrjö Collin om den Nordiska Julen

Många är de hyllningar till den sant hedniska Julen – för redan själva ordet Jul är ju hedniskt – som inflytit från när och fjärran i år. Och än är Julen inte över, för dem räckte i gamla tider åtminstone till Thorrablotet, som inföll tidigast vid trettondagen, eller helgen efter första fullmånen i Torsmånad eller Januari, för att vara exakt. (Se tidigare inlägg).

Från Skåne skriver den högt uppburne och aktade professorn Sven Yrjö Collin, vars blogg jag regelbundet läser, såhär om vår hedniska Jul:

Juldagen innebär att de hällörade tågar till sina hus, de som hade kunnat varit boning för bostadslösa flyktingar, men som är boning för förvridna kroppar, uppspikade på kors. Men det är inte korsets förödmjukelse de stirrar på idag. Kanske de hällörade borde överväga att hänga ett skynke över krucifixet, beviset på att människans ondska vann över guds son, och dödade honom, just denna dag, då de kristna firar att frälsaren är född. Han som människorna senare dödade. Eller, var det människor? Var det inte antingen judar eller romare?

Uttrycket ”Hällörad” som även min farmor använde, kräver kanske sin förklaring för er som inte förstår skånska. Den hällörade är en slibbigt, sentimental och inställsam kristen, alltså en skenhelig människa, som håller huvudet på sned – ”häller på huvudet” som det heter med ett dialektalt uttryck.  Och vår professors yttranden, går inte av för hackor, för vad sägs om detta:

Det är så sant som det är sagt !

De fester som efter påhittet med Jesus och med de abrahamitiska religionernas segertåg kallades hedniska. Där började den kristna ockupationen av midvintern, som med kristnas segertåg över Norden kring 1000-talet, underbyggda av härskarnas visa insikt att abrahamitiska religioner är förträffliga maktinstrument för att förtrycka ett folk och vinna skattemedel och makt.

Men festen är hednisk. Betänk ordet hednisk. Genom de abrahamitiska religionernas dominans har hednisk fått beteckna något dåligt och primitivt. Men vad kan vara mer primitivt än att låta sitt huvud uppehållas av en gud, och en gud som är allsmäktig och styr allt, men som gladeligen, kanske med en pervers porrtittares glädje, kan njuta av hur kvinnan i Fittja förödmjukades av ett tiotal män i allas deras misär. Nej, den som hävdar att deras gud är god och allsmäktig, den är sannerligen det dåliga som brukar hänföras till hedning, men som sannerligen inte är hedniskt, ty hedniskt är så mycket större och godare än de abrahamitiska religionernas mordiska förtryck av det mänskliga i människan.

Hör ! Hör ! säger jag. Detta kan vi alla skriva under på, ty:

Istället har vi just firat vår hedniska högtid. Vi har ätit gott. Och mycket. Vi har skålat i mitt starka malörtsbrännvin. Vi har suttit kring bordet och diskuterat hästsport och invandring. Vi har skickat hälsningar till släktingar och till vänner som inte satt kring bordet. Vi har spelat spel, där glädjen att vinna snabbt förbytts till ett konstaterande att det är lika mycket tur att vinna, som otur att förlora. Bara ett ’o’ i skillnad.

Ett ’o’, som i Oden. Och det tycks vara Oden som är julens ursprung, eller i alla fall, den fest vi hade innan de kristna kom med sin 1000-åringa ockupation. — —

Om julen är hoppets högtid, kanske vi skall ha den som högtid för att hylla att vi har kraft, och vi har behov, att förgöra totalitära läror. Som islam, judendom, kommunism, nazism, kristendom. —

Och, om du nu inte är skåning, får jag förklara för dig vad åäden betyder. Man kan vara mätt. Då är man oftast åäden, men man behöver inte vara det, ty även den mätte kan vilja äta mer. Och då är man mätt men inte åäden. Men om man är färdig med att äta, inte för att man nödvändigtvis är mätt, utan för att man helt enkelt är färdig med att äta, då är man åäden. Så känner jag mig idag, just nu, åäden. Färdig med att äta.

Men klar för att strida för en hednisk jul, karakteriserad av Förnuft och Minne, av Hudin och Munin.

Thor News erinrar oss om en Nordisk vandringssägen

Vår bloggkollega Thor News i Norge erinrade oss alla om Kung Herlag av Namdalen, som med sina 12 närmaste män lät sig högsättas i den enorma gravhögen på Leka, somm är mer än 12,5 meter hög och 70 meter bred, och därmed en av de största kungshögarna i Norge. Detta hände vid 900-talets början under Harald Hårfagres tid, men trots att man under 1700-talets slut lär ha hittat ett skelett i graven, har moderna undersökningar med markradar inte givit några resultat.

Var ”Herlags kämpar” ett slags hednisk brigadstab ? – Mycket talar för det…

Historien om hur Kung Herlag och hans kämpar undgick Harald Hårfagre, som ju inte tordes plundra dem när de var döda – respekten för högsatta var stor, det var inte som hos ”Svenska” Kyrkan i Botkyrka som jag nyligen skrivit om (se bland de tidigare inläggen)  med den behöver dock inte alls vara sann. Det finns en berömd norsk folkvisa vid namn ”Kempene fra Dovrefjell” där tolv kämpar eller framstående krigare sägs vila någonstans i en grotta på Dovreberget, och de kommer alla att vakna och komma tillbaka i den farans stund, när deras land behöver dem som bäst.

”Ja den tolfte var så vis och underlig en man – för se han visste ALLT som sas uti främmande land… ” (да это красиво !)

Alla har de också enligt visan – som är känd sedan åtminstone 1500-talet – olika beundransvärda egenskaper. En av dem har till exempel skaffat sig amfibieförmåga, och kan simma under vattnet snabbare än en säl, en annan kan skjuta pilar så snabbt, att den första pilen inte ens hunnit träffa i målet innan nästa avlossats (archer-förmåga, skulle vi säga på modernt militärt språkbruk) en tredje är expert på underhållstjänst och ser till att maten aldrig tryter, och ”den tolfte var en så vis och underlig man – för han visste ALLT som sas i  främmande land” eller med andra ord en symbol för underrättelsetjänsten – visan räknar helt enkelt upp olika goda egenskaper, som militära ledare måste ha för att bli framgångsrika.

På samma sätt förhåller det sig också med legenden om Ållebergs ryttare från Västergötland. Enligt den finns det på Ålleberg en stor grotta, där antingen tolv eller flera tusentals ryttare sover, och inväntar den tid, när de måste återuppstå och rider ut till försvar av Sverige. Ållebergs ryttare skall – liksom det gamla svenska Regementet Västgöta Ryttare ha varit synliga senast i slaget vid Åsle tå år 1389, men flera sagor och sägner har efterhand berättats om dem. Några sådana hittar du till exempel här eller här.

I Danmark berättar man om Holger Danske – som också har tolv följeslagare – en legendarisk motståndsgrupp under andra världskriget hade tagit sitt namn från honom, och i Tyskland har man under berget Kyffhäuser tänkt sig att Fredrik Barbarossa ligger begraven, också följd utav tolv av sina allra mest framstående män. I England, Wales och över hela den keltiska världen slutligen, berättar man förstås om den mytiske Kung Arthur, ”the once and future king som tillsammans med riddarna av runda bordet – som i några versioner också är precis tolv till antalet – som skall komma tillbaka, och rädda Britannien från undergång i tidens fullbordan…

Att man då inte hittar något i den enorma gravhögen från Namdalen, är kanske inte så konstigt… Motivet med de tolv sovande krigarna, som frivilligt gick in i gravhögen snarare än att låta sig besegras, är ett sägenmotiv, som finns över hela Norden och alla de länder våra förfäder kom i kontakt med..

Sannerligen, Sannerligen säger jag eder… Skåda Särimner ! (ty det är något dolt bakom detta…)

Island skänker 500 ex av Släktsagorna till Sverige

Islandsblogen erfar idag att cirka 500 ex av den nyöversatta editionen av Islands släktsagor kommer att skänkas till Sverige som nation i och med det isländska statsbesöket 17-19 Januari. President Guðni Th. Jóhannesson kommer den 19 Februari delta i en middag på Uppsala Slott, då gåvan överlämnas till Han majestät Konung Caarl XVI Gustav och svenska folket. På grund av Regeringen Löfvéns felaktiga kulturpolitik har nyöversättningen från Saga Förlag inte blivit spridd till svenska bibliotek, universitet och lärosäten ännu, trots att det är fyra år sedan den kom ut.

Samfundet Särimner och Nordiska Asa Samfundet kommer enligt obekräftade uppgifter också att hemställa om att få varsitt exemplar, som de etablerade svenska kulturinstitutioner de numera är. Ni övriga kan som representanter för allmogen skaffa era exemplar på postorder härifrån.