MIDVINTERBLOT åter på Nationalmuseum, skriver Nättidningen Svensk Historia

Nättidningen Svensk Historia, en av våra grannar i den hedniska bloggsfären i vårt land – som ständigt växer, dag för dag – rapporterade härförleden om Midvinterblot, Carl Larssons kända Monumentalmålning från 1915, som nu är tillbaka på sin rätta plats i Nationalmuseum, efter att ha konserverats och restaurerats. Midvinterblot har kallats för det mest utskällda konstverket i Sveriges historia, och det stämmer nog också, som vi ska få se.

Hantverkare, Arbetare, Konstvetare och Administratörer – alla går de samman för att rädda vårt kulturarv ! (Foto: Anna Danielsson / Nationalmuseum)

Väggfälten i Nationalmuseum övre trapphall hade stått tomma sedan byggnaden invigdes 1866, men 1883 bestämde de kristna att en konsttävling skulle utlysas. Bara kristna och nationella motiv godkändes, något annat var helt enkelt otänkbart. Vann gjorde målaren Gustaf Cederström (som gjorde Karl XII:s likfärd) som skulle få måla hur ”Ansgarius kristnar Sverige” – alltså en ren historieförfalskning, eftersom en sådan händelse på Birkas borgberg aldrig ägt rum.  Turligt nog fanns det vettiga herrar i priskommittén också, för där hittade man namn som Eddaöversättaren Nils Fredrik Sander (vars Edda på svenska fortfarande hör till de allra bästa versionerna) konstnären August Malmström (som målat ”Aslög” och ”Bråvalla Slag”) samt författaren Viktor Rydberg (som skrev Fädernas Gudasaga och flera undersökningar om Nordisk mytologi).  Också hygienforskaren Carl Curman ville ha ett hedniskt motiv, men de kristna började genast skrika och oja sig..

Under flera hundra år hade Hedendomen levt som en dold underström i Svensk kultur, alltsedan ”Fogelbergs Gudar” (som jag skrev om för ett tag sedan) och Riksantikvarieämbetets grundande på Gustav II Adolfs 1600-tal. Gång på gång hade de kristna försökt utrota den, men alltid kom hedendomen tillbaks – och nu gav Carl Larsson den en alldeles personlig tolkning – och det är tack vare hans innovativa nyskapande – och framsynta människor i hans samtid – som konstverket alls fick lov att skapas. Många var emot det, redan från första början.

De kristna intrigerade, och skrev till Regeringen år 1891. Cederström bara måste vinna, för så hade man bestämt. Ansgar och kristendomen var det som skulle få definiera hela Sveriges historia för all framtid, trots att Sverige som vi nu vet inte alls kristnades på  830-talet…

Men våra ledande kulturpersonligheter slog tillbaka. Nu hade de fått med sig självaste Prins Eugen – målarprinsen. Kända konstnärer som Anders Zorn, Richard Berg, Georg Pauli och många fler. Det är att märka, att flera av tidens ledande judiska kulturpersonligheter, som Ernst Josephsson och Geskel Saloman, också skrev på uppropet för Hedendomens och Asatrons sak. 1894 gav regeringen uppdraget till Carl Larsson, på vägnar av Konstakademin; och så kom det sig att ”Gustav Vasas intåg i Stockholm” och ”Midvinterblot” skulle få sitta mitt emot varann i den väldiga trapphallen…

”Gustav Vasas intåg” symboliserar början på den nya tidens Sverige – den sitter ännu mitt emot ”Midvinterblot” som symboliserar vårt Asatrogna ursprung…

Men Carl Larsson skapade nu något helt nytt.  Han valde motivet med den hedniske Kung Domalde, kungen som offrade sitt eget liv, för att rädda Sverige undan missväxt. Och kungen fick bära Carl Larssons egna anletsdrag… Dessutom var Kungen alldeles naken – ja man kunde se hans kön – precis som i sagan om ”Kejsarens nya kläder”. Nu satte de kristna igång med en hat- och förtalskampanj av sällan skådade mått. De tjöt som galna hundar. De hetsade. De intrigerade, och de hatade, hatade, hatade och buade ut den hedniska tavlan.

Nymoralisterna gottade sig. Carl Larsson angreps personligen, och kallades ”storsvensk”, ”sjuk i huvudet” eller helt enkelt ”galen”.

Först tänkte sig Carl Larsson att Domalde dränktes i en källa, med sin drottning och en kungason med en häst strax bredvid..

Hela tiden arbetade Carl Larsson vidare på sina underbara målningar och teckningar, som idag räknas som det yppersta i svensk konsthistoria. Sundborn – hans konstnärshem – är fortfarande en turistattraktion, som lockar besökare från hela Världen. Överallt är hans verk ännu populära och folkkära – också i utlandet – men ”Midvinterblot” hamnade länge i skymundan, och refuserades faktiskt två gånger, trots att till och med Sveriges Riksdag fattat beslut om att tavlan skulle få sitta där den nu sitter.. I Dagens Nyheter i februari 1911 opponerade sig en anonym insändare, signaturen ”Arkeolog” och menade att de Kinesisk-inspirerade ”Lejonhundarna” på pelare bredvid ingången till vad som skulle vara Uppsala Tempel (nu vet vi att det var en vanlig Kungsgård, och ett Gudahov, visst inte något ”tempel” men det visste man inte 1911..) ”mest liknade en utomhus-restaurang” och att den lapska nåjden i 1800-tals kläder, som syns till vänster i tavlan, omöjligt kunde ha varit närvarande vid Gamla Uppsala under den tidsperiod, som tavlan skulle skildra, alltså 400-talet efter kristus…

Carl Larsson själv var nära att knäckas, och skrev i sin dagbok att: ”Opinionen är tydligen denna gång så starkt emot mig (och kanske med rätta), så att inte behöver varken min vän läsaren eller min ovän arkeologen vara orolig.1913 medgav han i Stockholms dagblad att han faktiskt tänkt måla dit några folkdansare från Skansen istället, och helt enkelt ge upp inför det besinningslösa hatet, men han stod på sig…

Tredje skissen – nu med bronsålderslurar, vendeltida hjälmar, Tors bild inne i Gudahovet, en naken kung och en Blotgode i flammande rött…

Richard Berg, och flera av Sveriges allra bästa konstnärer under det tidiga 1900-talet stödde Carl Larsson, och ivrade för att han skulle få måla färdigt sitt mästerverk. Men de tjutande, kristna hatarna gav sig inte. Höga Ministrar och Politiker – som Ecklesiastikminister Walter Murray engagerades ”bakom scenen” för att hindra att tavlan någonsin skulle bli färdig. Murray avgick till sist, och med hjälp av den österrikiske konstvetaren Joseph Strygowski (som intresserade sig för islamsk, ”etnisk” och slavisk konst) och en ny Ecklesiastikminister, fick Midvinterblot slutligen accepteras i alla fall, och det är ironiskt. Först när utlandet intresserade sig för tavlan, och när utländska experter gav den sitt stöd, slutade svenskarna att skrika och protestera… Men på Nationalmuseum fick den INTE hänga. Det förbjöd man…

Den färdiga tavlan – som de kristna kallade hednisk och hädisk, bland annat därför att Domalde liknade Jesus, och att en Torshammare tydligt visas i centrum av bilden.. Ändå gläder den dagens hedningar, och är ännu omtalad internationellt..

”Midvinterblot” förvisades från Stockholm, och Kungliga Huvudstaden, inte minst på grund av den Kungliga Svenska Avundsjukan. Carl Larsson dog bara fyra år senare, som en sjuk och bruten man. Liljewachls konsthall vågade visa tavlan tills Carl Larsson dog, men sedan gömdes den undan på ”Arkivet för Dekorativ Konst” i Lund, och visades inte på 40 år. Där såg jag den själv också för första gången, på 1980 talet, och Carl Larsson skrev:

Midvinterblotets öde knäckte mig! Med dov vrede erkänner jag detta. Och dock var det nog det bästa där skedde, ty nu säger mig min intuition – igen! – att denna målning med alla sina svagheter, skall en gång, sedan jag är borta, hedras med en vida bättre plats”  (Ur Carl Larssons självbiografi)

I mitten på 1980-talet erbjöds Nationalmuseum om att få köpa tavlan, och man tänkte väl att nu till slut – då 75 år hade gått – så skulle de kristna hatarna ha gett med sig. Men icke. I en Magisteruppsats från 2011 från Södertörns Bögskola (nej förlåt – vad skriver jag – Södertörns Högskola skall det naturligtvis vara) skildrar Tintin Hodén med stor humor och värme hur nya, Kulturmarxistiska hatare kastade sig över Carl Larsson i bästa 1970-tals socialdemokratiska DDR-stil, och genast utnämnde honom som rasist och nazist, bara därför att han vågat måla en tavla med fornnordiska motiv år 1915 – då INGEN i Europa knappt visste vad nazism var

Den störste hataren av alla var Per Bjurström, Nationalmuséets politiskt utsedde chef på 1980 talet. Han skrev insändare i DN med titeln ”Därför vill vi inte ha Midvinterblot” och påstod att tavlan skulle vara främlingsfientlig, att ”klottrare i Stockholms tunnelbana” skulle kunna lockas till Nationalmuséet, och att horder av Skinheads skulle bryta sig in där, osv osv… Istället föreslog man att tavlan skulle säljas på den internationella konstmarknaden, så att inga svenskar någonsin mer fick se den eller komma i kontakt med den .

Också idag finns det djärva konstnärer och bildskapare, som VÅGAR gå i Carl Larssons och ”Midvinterblots” fotspår. Här ”en lille en” med JIM LYNGVILD ogsaa Valkyrier fra Danmark, ni vet… (hversgo !)

Köparen – den penningstarke Japanske magnaten Hiroshi Ishizuka var en diskret herre, och han skulle nog gömma undan konstverket för alltid i sitt fina hem i Tokyo. Så hade man räknat ut det – men hej vad man bedrog sig ! – Herr Ishizuka var nämligen Shintoist – en Japansk Hedning – och han förstod målningen, genom den gamla Shinto-dygd som kallas ”Honne” eller hjärtats röst, i motsats till Giri, eller pliktens väg. Så – han lät sig inte köpas av (S) ledda politrucker – och det är tack vare Herr Ishizuka – en stor Sverigevän – och det faktum att han frivilligt, år 1992, lånade ut tavlan till Natonalmuseums 200-års jubileum – samt att han 1996 lät Svenska folket köpa tillbaka den efter en landsomfattande insamling – som vi nu alls har den i vårt land.

Så har den nu hängt på sin rätta plats i över 22 år – och inga svenska kristna har numera problem med den saken.

Knotet och gnället har tystnat. Inga Hemska Ondingar, för att inte tala om Onda Hemskingar har stormat Nationalmuseums trapphall. Inga attentat. Inga onda, onda grafitti-konstnärer från Stockholms tunnelbana har dykt upp heller – vad det nu kan bero på – den gamle kulturmarxisten Per Bjurström och hans idioti till trots.

Tavlan tillhör numera oss alla, och är en omistlig del av vårt Kulturarv – det accepterar nuförtiden Nationalmuseums experter också…

Vinden blåser friskt kring mitt enkla tjäll, denna Hedniska vinterdag i landet Sverige. Ett land som sett så mycket kulturellt förtryck, så mycket hat och hets – inte minst emot vårt eget svenska folk.

Och Domalde, Konungen vars kärlek till det egna folket var så stor, att han lät sig dras fram på en av Oseberg-skeppets slädar – av en Samisk Nåjd och allt – offrar sig fortfarande – för allas vårt gemensammas bästa.

I Torshammarens tecken. Idag, som alla dagar. De kristna har inte segrat, och inte islamisterna i IS heller. 

Carl Larssons artistiska vision står sig, och är samtidigt en protest emot censur, inskränkningar i den konstnärliga friheten och ett försvar för allt det, som kallas yttrandefrihet och demokratiska värden.

”Kan du inte tilltala alla genom dina handlingar och din konst – tala då till de få ! Att sänka sig till de alltför många är l-å-g-t !” (devis för tavlan ”Nuda Veritas” eller ”Den Nakna Sanningen” av Gustav Klimt – samtida med Carl Larsson och målad 1889 )

Vissa citat varar – och HEDENDOMEN är EVIG…..

På sätt och vis är ”Midvinterblot” av Carl Larsson också en del av den svenska Hedendomens och Asatrons historia. Den är inte bara et betydelsefullt verk i svensk konsthistoria, vad man nu än må tycka om den – uppfattningarna går fortfarande isär om dess konstnärliga värde, och vad som är bra konst eller inte bra konst kan man kanske diskutera.

Men trots allt hat, trots all kristen förföljelse är vi ändå här – vi mer än 3000 eller kanske 5000 i Sverige av idag som kallar oss Asatroende. Fördömarna haglar emot osss, liksom glåporden – liksom på Carl Larssons eller Fogelbergs tid. En del påstår till och med i sin enfald och sin fundamentala okunskap, att vi skulle kunna vara rasister eller något ännu värre.

Men konsten och skönheten segrar ändå till sist – liksom yttrandefriheten. I höst öppnar vårt nya Nationalmuseum, med Fogelbergs Gudar och Carl Larssons målning på sina självklara platser. Vi tänker inte låta oss tystas, vi tänker inte låta oss överröstas. Var så säker !

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s